Hej alla glada AS:are, tack för att ni gör så att jag inte känner mig ensam i all elände bara genom att finnas där

Jag är 28 år, har pluggat Civ Datateknik på KTH

Jag fick min diagnos aug/sept detta år, när jag var inlagd på S:t Görans Sjukhus psykiatriska mottagning avdelning 25 i sex veckor

Jag jobbar på (inte Sony) Ericsson som systemutvecklare. Vi jobbar med att utveckla basstationer så att ni nissar kan skicka keffa sms över 3G

Min provtidsanställning kommer att löpa ut i början av november

Mitt jobb är helt underbart. Arbetsmiljön är perfekt, kollegorna är underbara, arbetstempot är helt OK, arbetsuppgifterna är de bästa, verktygen vi använder för utveckling är superroliga

Och ändå håller allt på att gå åt helvete

Så, vad är det som händer? Jo, i takt med att arbetsdagen går o går så växer det här obehaget fram. Det känns främst i knoppen, men kan också växa fram lite i kroppen. Vissa säger att det är ångest, jag går väl med på att kalla det så bara för enkelhetens skull, men hur kan jag egentligen _veta_ vad det är?

Så vad orsakar obehaget? Jag tror jag vet, och det är sinnesintryck. Den främsta är den mest problematiska, att titta på skärmen.

Bara den enkla handlingen att titta på skärmen ger en känning i och bakom ögonen, och när det rullar på och blir värre så ställer det till i knoppen och det där obehaget växer fram. Jag tror att titta på skärmen får ögonen att slå flint för de tycker det är svårt att fokusera.

Men jag märker annat också, t.ex. att höra och se kollegorna runt om kring prata och klicka och knappa, eller höra den där killen mitt emot skratta på det där irriterande sättet, att lyssna på de där ointressanta diskussionerna över lunchbordet, osv. De bidrar också, men inte lika mycket.

Jag brottas med det här på alla fronter. Styrketränar mån+ons+fre, mindfullness meditation minst två gånger per dag, Cipralex+Lyrica+Omega3 för medicin, äter bra, har superbra terminalglasögon på mig på jobbet...

Fritid? Nä där faller det, för hur mycket ork har man kvar när man kommer efter en dag då obehaget har varit svår? Man kommer inte hem bara orklös, men också nedstämd och känner sig blåslagen i knoppen. Hade det inte varit för meditationen hade sömnen också varit betydligt svårare!

Så, det är inte kul det skede som livet har hamnat i! Att ha utbildat sig i nästan 10 år för ett yrke som nu verkar omöjlig, och vad ska hända härnäst undrar jag...

Det var med de känslorna och funderingarna som jag en fredag natt i augusti traskade ut till tågrälsen där Arlanda Express kör förbi i rasande fart. Jag stod på rälsen och tittade österut. Allt var stilla, för då fanns det inga tåg när jag stod där, och sedan ringde jag polisen och de körde mig till S:t Göran.

Aaaah, känns skönt varje gång jag berättar det där

//Arash

Jag vill rekommendera dig att försöka behålla jobbet, men gå ner i arbetstid. När jag blev pappa gick jag ner i arbetstid och blev faktiskt effektivare på jobbet och fick mer ork över.

20-30 timmar i veckan kan vara det du behöver för att orka.

Tja Miche

Tack för rådet, but I'm a step ahead of you bud

Det första jag gjorde var att be chefen om att gå ner 50% i tid o lön, alltså utan att blanda in försäkringskassan. Men det är företagspolicy att inte gå med på det utan FK måste blandas in.

Så för tillfället är jag sjukskriven 50%, dock inte till mycket nytta för jag har arbetat i genomsnitt 8h/dag i alla fall, för chefen har uttryckligen sagt att jag behöver komma upp i heltid för att få behålla jobbet

Varför var du inlagd?

Vanligtvis blir man inlagt på psykakuten för att man anses vara en fara för sig själv eller sin omgivning.

Missade sista stycket.

Det där med sinnesintrycken kanske går att mildra något, ex. om det finns möjlighet till ett eget rum eller om det går att sätta upp skärmar. Jag fick göra det när jag pluggade biologi på komvux och jag kan ex. gå ut och ringa samtal i ett eget rum på mitt jobb.
Annars kan hörlurar vara en idé. Att minska sinnesintrycken är en väldigt bra början.

Du har valt en ganska tuff bransch som är mer eller mindre synonym för långa arbetsdagar och dessutom en arbetsgivare som är kända för att kräva väldigt mycket av nyexade.

Detta kan du göra själv.

För att slippa ljud från omgivningen, stäng ute oljudet med musik. På de flesta arbetsplatser är det okej att lyssna på musik eller radio samtidigt som man arbetar.

Pröva att använda ögondroppar mot torra ögon som finns på Apoteket. Luften på kontor kan vara ganska torr, inte säkert att det är problemet men du kan pröva.

Din chef verkar ha accepterat att du är sjukskriven deltid även om han vill att du ska tillbaks till heltid och jag antar att du har berättat om orsakerna? Om de kan acceptera att du är suicidal så kommer de förmodligen inte ha några problem med att du har Asperger.
Fungerar inte arbetet för dig så tycker jag att du ska berätta det. Om de undrar varför du inte sagt något tidigare så kan du säga att du ville pröva först utan att berätta samt att du ville ge ett bra intryck av vem du är som person utan att det skulle färgas av en diagnos.

Det finns en uppsjö av lönesubventioner hos arbetsförmedlingen och de kan också betala ut pengar till personligt biträde som kan fungera som handledare åt dig. Du kan också få en del arbetsplatshjälpmedel betalda.

Hjulen rör sig sakta och stora företag är i regel sämre än mindre på att anställa personer med funktionsnedsättning, men det börjar bli en del av företagens samhällsansvar att de ska anställa personer med funktionsnedsättning, men det är ännu inte lika självklart som att man har en jämställdhetspolicy eller en miljöpolicy.

Men om det ändå är på väg att gå åt h-e, vad har du att förlora?

Hej alla AS människor. Tack så mycket för era svar, I can feel the love & empathy... no honestly I really do

Henkkalexi, jag kör redan med Gunnar-optiks terminalglasögon för dator-skärmarna. Jag frågade idag om jag får sätta upp skärmar men svaret blev nej, så vad jag gjorde var att klistra upp post-it lappar på toppen av de korta panelen bakom dator-skärmarna. Så! Nu ser jag inte längre toppen av min kollegas skalle dansa runt medans jag tittar på min dator-skärm! Och så började jag med musik idag, jag tror det ger en känsla av att tiden går fortare. Och så lyssnar jag på kinesisk musik för att slippa förstå vad de säger

ragnevi, självklar inlägg är att jag visste inte att jag skulle in i en tuff bransch när jag på gymnasiet för mer än 8 år sen valde inriktning efter passion. Men jag tror Ericsson är den bästa arbetsplatsen inom branschen, de är mer humana än andra. Det är min uppfattning (minus att de inte gick med på att reducera min arbetstid). Det är just därför jag är så inställd på att få det hela o funka, you know... make it tick and stick

Jag har berättat för chefen att jag varit inlagd och tampas med depression & ångest. Han vet också om min diagnos, men något om suicidala känslor har jag inte pratat om

Vad skulle en personlig biträde göra för mig? Hur fungerar det här, ska jag traska in i AFMs kontor och säga "hej jag har AS, vad kan göras?"

Hjulen rör sig sakta, varje dag känns som en evighet. Det var bara förra fredagen jag blev utskriven men jag kan inte tro det. Vad jag hoppas på är att de här känslorna är bara ett tillfälligt skede och jag behöver "get them out of" det system som jag egentligen är

Men det där känns inte så lätt när man direkt efter jobbet lägger sig i sängen för man har inte lust o göra något pga obehaget. Det hände igår, knäppt nog somnade jag ganska snabbt :-/

But hey å andra sidan, känns mycket bra just idag o då är arbetsdagen snart slut, yiipiie

//Arash

Det finns något som heter Monitor Hoods. Dessa var väldigt populära inom den grafiska branschen för ett decennium sedan. Men sedan man gick över till TFT-skärmar, där de flesta är matta, så anser många att behovet inte är lika stort.
http://www.photodon.com/c/Computer_Monitor_Hoods.html

Men för dig skulle det kanske ha en annan positiv effekt, då det skulle stänga ute många visuella element i din omgivning. Detta är en sak som du skulle kunna få betald som arbetshjälpmedel via Arbetsförmedlingen. Jag tycker att du ska ringa Arbetsförmedlingen och fråga hur du ska gå tillväga. Förklara din situation att du precis fått ett arbete, att du har Aspergers syndrom och du insett att du kanske behöver ha stöd för att kunna behålla det här jobbet.

Ett personligt biträde är någon som ska kunna fungera som handledare eller mentor åt dig på arbetsplatsen och som du ska kunna diskutera problem med, det kan vara vem som helst på arbetsplatsen, men med fördel någon du har förtroende. (Och kanske inte den person som du kommer att löneförhandla med eller din chef om det går att undvika...)

Moderator: Reparerade länken.

Moderator:

Flyttade tråden från Att leva som Aspergare.

PureRumble skrev:Så för tillfället är jag sjukskriven 50%, dock inte till mycket nytta för jag har arbetat i genomsnitt 8h/dag i alla fall, ...

Men om nu FK är inblandade då är det försäkringsbedrägeri att jobba för mycket. Även om du inte får lön för den tiden.

Så jag förstår inte riktigt arbetsgivarens agerande: Vill de eller inte behålla dig? Eller vill de bara ha full nytta av dig tills provanställningen är slut?
Allt hade varit mycket enklare om du haft tillsvidareanställning.

Tycker det är anmärkningsvärt om TS inte fått definitivt besked hur det går med jobbet om det är så lite kvar av provanställningen. För FK har man lov att friskskriva sig själv om man känner sig bättre. Antar att det är det som TS har gjort.

Fast samtidigt skriver han att han inte får full lön.
Det är väl inte okej att arbeta heltid om man är sjukskriven, men i detta fallet så är det ju arbetsgivaren som verkar kräva det och som tjänar på det. Därför borde inte PureRumble råka illa ut, men sannolikheten att FK skulle komma på honom är nog väldigt liten så länge han inte får lön för den halvtid han är sjukskriven.
Försäkringskassan tror förmodligen inte att någon skulle gå med på att arbeta heltid när man är sjuk.

Hej alla, wow tack för era svar

Ja, jag vet att det har strulat till sig så mycket eftersom jag är provtidsanställd och tampas på med det. Men av de signaler som jag har fått tolkar jag att jobbet är mitt om jag fortsätter jobba heltid tills provtidsanställningen är slut. Så nej, jag känner mig inte utnyttjad!

Jag jobbar "för mycket" trots min sjukskrivning för att visa att jag klarar av det. Det har kört ihop sig, jag vet...

Jag har ännu inte uppdaterat FK om situationen, men ska nog ta tag i det idag så det inte strular till sig framöver

Angående att sinnesintryck ställer till det för mig, jag är inte säker på om jag vill lösa problemet med massa småprylar. Jag arbetar för fullt på att vänja mig vid dessa störningar och distraktioner, och därav bli av med dem.

Jag älskar det här jobbet, det står jag fast vid Det är sant att det krånglar till sig på detta vis, men för en som jag så skulle det alltid krångla till sig på något sätt... även om min arbetsplats var Heaven och arbetsgivaren ingen annan än God, med Angels som mina managers!

Jag vill bli duktigare på att sköta om mig själv o mitt liv, se bortom små distraktionerna och vara starkare

Du kommer inte kunna bli av med dina perceptionsstörningar, det är inte något som du kan träna bort. Däremot så kan du lära dig att leva med dem och hitta strategier för att hantera dem.

ragnevi skrev:Du kommer inte kunna bli av med dina perceptionsstörningar

Vad baserar du det på?

PureRumble skrev:Vad baserar du det på?

Om vi pratar om samma sak: Det är medfött.

Mina tips efter 20 år framför datorn är:
* Sänk ljusstyrka och kontrast på skärmen så du precis ser
* Håll koll på kaffe och sockerintaget. De påverkar mängden intryck som susar runt i skallen och dessutom blir ögonen känsligare.
* Ta pauser där du sluter ögonen alternativt tittar ut genom fönstret.
* Ät mellanmål. Inget med högt GI eftersom du behöver en lugn och harmonisk miljö. Mandlar, nötter och sånt är idealiska.
* Ta en promenad mitt på dagen i sol och frisk luft.
* Ha koll på vad du äter. Är det extremt gott så är det ofta något som påverkar hjärnan i maten som t.ex. glutamat eller glukos. Thai/kinamat brukar vara extremt mycket glukos i.
* Prata skit med dina kollegor. Du snappar alltid upp nåt som gör livet arbetslivet mer intressant. Dessutom så slipper du skärmflimret ett tag och får dessutom betalt.
Hoppas det ordnar sig!
/Tomkatt

Tomkatt skrev:Mina tips efter 20 år framför datorn är:
* Sänk ljusstyrka och kontrast på skärmen så du precis ser

De flesta moderna skärmar är betydligt mycket mindre flimrande än gamla tjockskärmar (som ofta gick att ställa in så de flimrade mindre). Se till att ha en riktigt bra skärm som inte gör dig trött.

Tomkatt skrev:* Ta pauser där du sluter ögonen alternativt tittar ut genom fönstret.
* Ät mellanmål. Inget med högt GI eftersom du behöver en lugn och harmonisk miljö. Mandlar, nötter och sånt är idealiska.
* Ta en promenad mitt på dagen i sol och frisk luft.

Försök se/komma ut i naturen som är en betydligt mer harmonisk miljö för själen än allt annat. Staden med alla sina intryck (samt föroreningar) är stressande, även om man inte märker det efter många år där, så upptäcker man det när man väl kommer ut i en naturlig miljö.

Tomkatt skrev:* Prata skit med dina kollegor.

Det här är en del som jag vet många har svårt för, men det hjälper mig. Umgänge med människor är nödvändigt för mig för att orka med tillvaron.

En annan bra sak är också att inte bli sitt jobb. Idag är det så himla många som blir sönderstressade i arbetslivet för att samhällets syn på arbete är att det är det som avgör vilka vi är och, inte minst, hur mycket vi är värda.

Jag tror inte alls att alla mår bra av att jobbet blir så "roligt och givande" att man inte längre kan skilja mellan arbete och fritid. Det är väldigt viktigt att man känner sig som en viktig och värdefull människa även när man inte är duktig. Både jag och min sambo har svårt för det av olika skäl.

Jag kan bli väldigt duktighetshetsande eftersom det är så nytt för mig att ha ett riktigt jobb som jag trivs med och dessutom ska få ha ett helt år. Det har jag aldrig haft förut, och därför kan jag stressa upp mig ibland för att jag så gärna vill att allt ska funka.

Min sambo, som haft en rent helvete på sitt förra jobb och fick sparken i somras, har haft jävligt svårt att slappna av nu när han är arbetslös, eftersom han hade en chef som aldrig tyckte han - eller någon annan på jobbet - var duktig nog. Han får jobba dagligen nu på att försöka känna att han duger och att han inte är sämre än någon annan och det är förstås extra jobbigt när hans vänner har jobb och att så många människor i Sverige inte verkar kunna prata om något annat än jobb.

Tips är alltså att du ska skydda dina intressen och fritid från jobbet. Lyssna på kroppen och tänk på att det är DU som ska leva ditt liv, det är inte jobbet som är ditt liv. Kom också ihåg att det inte är din chef som kan avgöra hur mycket du orkar arbeta.

Om du inte har kontakt med någon arbetsterapeut på neuro eller liknande, så rekommenderar jag verkligen det. Då kan du få mer hjälp med praktiska sätt att göra din arbetssituation mer dräglig, och det kan också vara lättare att få gehör hos chefen om man med hjälp av en professionell arbetsterapeut kan visa att du på sikt kommer bli bättre och orka mer och längre på ditt jobb, om du kan få utforma arbetet friare.

Hej igen alla! Jag tycker att denna diskussion är väldigt givande!

Ragnevi, klart att det är medfött; alla våra svagheter är medfödda! Tycker du det betyder att vi inte kan lösa eller ens i någorlunda god mening komma i bukt med någon av dem? Allt från att sinnesintryck sett kan vara lite krångliga att sålla till renodlade perceptionsstörningar, klart att man kan lära sig nya sätt att handskas med de eller rentav lösa problemen!

Tro, tålamod o träning behövs "bara"! <(~_^)>

Tomkatt, jag känner att du o jag håller på med precis samma sak; utvecklar en "strategy-framework" för att komma i bukt med problemet! Men jag hade inte tänkt på mat- och sockerintag och att det kan påverka. Nu kommer jag vara uppmärksam på den frågan! På lunchen har jag alltid haft ett sug för sushi, undrar hur det påverkar!

Jag gillar inte prata trams med kollegorna, men typ tvingar de alltid till konstruktiva diskussioner

Vad jag kan tipsa dig om är mindfullness-meditation per Mark Williams instruktioner! Det har hjälpt mig otroligt mycket, ett stort genombrott kom när jag mediterade vid datorn. Det lärde mig hur sinnesintrycken påverkar kroppen. Jag kom i bukt med att det är inga farliga känslor som uppstår, utan att det är oron i sig som lyfter det till nästa nivå!

Jag tältar gärna ute i naturen, men sen de här jobbproblemen har börjat så har inte många tillfällen uppenbarat sig Men jag ska pusha på för att få till det med tältning!

Henkkalexi, jag tycker också att man ska inte identifiera sig med jobbet! Jag identifierar mig med mina fritidsintressen men framförallt DEN JAG ÄR, eller åtminstone så försöker jag göra så

Men visst jag erkänner, guilty as charged: mitt främsta misstag dessa dagar är nog att jag försöker för mycket att få jobbet att funka. Jag vill att det ska funka så jag kan fortsätta göra de saker som intresserar mig och känna livet funkar, men jag försöker och oroar mig för mycket, jag vet. :-/

Väldigt tråkigt det som hände din sambo, mitt förra jobb var också förjävligt och det tyckte nog så gott som alla av mina kollegor. Det höll på att ta kål på mig, men jag samlade kraft och tog ett skutt till det nya jobbet (via avklarade skolarbeten o intervjuer). Jag har bara hunnit återhämta mig lite, men tom det har tagit en god portion tid o kraft! Jag vet hur svår vägen tillbaka är, åtminstone så tror jag det.

Men det känns jättetråkigt när man känner sig blåslagen i knoppen pga jobbet, och då känner att inget funkar. I've been there, and I'm only 28 years old!

Men just idag känns det också bra på jobbet, och jag har inte ens (formellt) mediterat idag!

På tal om försäkringskassan, jag kontaktade de och förklarade situationen. De tyckte att det var helt OK att jag hade arbetat heltid många dagar, för det anser de vara arbetsprövning inför tillfrisknandet. De är inte så elaka som man tror, bara byråkratiskt snälla

Take care, be safe, and Godspeed...

//Arash

Det var väl det jag skrev, att du kommer lära dig strategier för att hantera dem.