Fenren skrev:

Minmanochvi skrev:Jag kommer inte låta han träffa sin son på ett tag nu. Han e inte värd oss alls!

tänk på att det är olagligt om du inte har ensam vårdnad...

Det är fortfarande olagligt att inte låta mannen träffa barnet även om hon skulle ha ensamvårdnad. Det är väldigt ovanligt att pappan förlorar sin umgängesrätt. Så även om mamman har ensam vårdnad så har pappan rätt att träffa barnet.

Men däremot om pappan har våldtagit barnet eller misshandlat det grovt och systematiskt kan pappan förlora sin umgängesrätt. Men det ska väldigt mycket till innan pappan förlorar den.

Jag har inte skrivit att han inte alls ska få träffa sin son. Jag e inte dum i huvudet! De e klart att han ska få träffa sin son. Om inte annars så har lillen rätt till sin pappa. Den rättigheten kan jag inte ta ifrån han.
Sen kan jag personlgen tycka att han inte ska få ha nåt me han o göra men verkligenheten ser inte ut så.
Sen är plutten för liten att få vara själv me sin pappa. Han ammar fortfarnade. Han är bara 6 månader.

Du är besviken och upprörd över din mans brister, jag vill inte alls försvara honom men vill gärna komma med en kommentar som det förvånar mig att ingen annan i tråden nämnt. Det finns mycket din man kan och bör förbättra, kanske kan han göra det med hjälp utifrån, men en hjälp för dig kan vara att förstå att när din man sitter med sitt specialintresse i 10-20 timmar så kan det mkt väl vara för att han vill lugna sig själv och hitta balans när påfrestningarna utifrån blivit för stora. För en autistisk person att leva i en kravfylld relation som det nu blir med småbarn så kan man behöva egentid för att hitta balans och ork. I ert fall låter det som han ligger minus hela tiden, kommer alltså inte upp i fungerande energinivåer. Psykiska krav är lika eller mer dränerande än fysiska krav.

Diagnos och en bebis i samma veva låter som mkt för mig. Hoppas att du kan hitta styrka att göra det rätta utan alltför mkt bitterhet och ilska.

Bara för att man har haft det lite för mycket ett tag så ska man ju inte slå sin sambo. Och man måste ju ta hand om sitt barn. Det här är en av anledningarna till att jag inte vill ha barn. Om det blir för mycket för han så får han väl gå och prata med någon. Din förklaring förklarar ju inte alls hans beteende. Inte i mina ögon. Jag tycker TS gjorde rätt. Hon ska inte behöva stå ut med gräl och att bli slagen. Det ska ingen behöva göra. oavsett orsak.

Jag tvingade inte han att skaffa barn me mej!!!
De va hans val.

Men du får gärna byta plats me nej så får du se hur lätt de e o leva me han! Me alla hans krav o alla hans negativa energier!
Usch

Sen är jag inte alls bitter jag är kränkt o förnedrad och besviken , arg, ledsen, besviken, och orolig!
Fräckt av dej att skriva det du skriver! O att du försöker o rättfärdiga hans beetende.

Jag ser ingen som skulle ha kallat dig bitter.

Ok nu missförstod du mig. Jag besvarade skribenten ovanför mig. Jag står helt på din sida. Ingen ska behöva stå ut med det du har fått utstå. Man kan inte skylla ifrån sig på en diagnos. Det kan vara så att han kanske inte klarar av att ta hand om ett barn. Han borde ha förstått vad ett barn innebar innan ni skaffade barnet. Det anser jag. Man får faktiskt offra en hel del när man blir förälder. Det kanske inte går att ägna sig åt sitt specialintresse lika mycket när barnet kommer. Det får man acceptera. Även om man råkar ha en Aspergerdiagnos.

nu riktar jag mig till TS.

Jag missuppfattade . Jag ber om ursäkt!
Jag känner att jag har gjort så mycket för han . Jag ger o ger o ger. Han är ett problem. Jag vet att han har as men jag klarar inte av att leva me han längre . Hur ska jag orka? Och hur O vart ifrån ska jag få min kraft ifrån. Jag låter han göra va han vill. Han sitter o jobbar me sin dator hemme o han går på bio. Detta är mer än va jag har gjort sens lillen föddes. På snart 7 månader har jg inte kunnat göra nåt för mej själv . Inte sovit ut inte varit för mej själv .men han har gjort allt detta .för att jag tänker : han måste få tid för sej själv, kanske han når bättre då. Allting handlar om hut han ska kunna må bra. Detta ha kostat mej min tro på mej själv . Jag vet inte längre va mina behov är för att de e alltid hans behov som kommer först.
Han har sak till mej att jag o lillen kommer alltid att komma i andra hand för han! De e ju inte normalt är säga sp om sin familj. Me eller utan en diagnos. Han borde fan skämas

Alltså, bor du med honom? Nu låter det så, men jag trodde att kvinnojouren hämtat er.

Kan någon vara vänlig att låsa tråden?

Än så länge har det ju inte kommit fram något vettigt, bara en massa snack om någon i 3:e person.

sture_1 skrev:Kan någon vara vänlig att låsa tråden?

Än så länge har det ju inte kommit fram något vettigt, bara en massa snack om någon i 3:e person.

Ja och denna tredje personen råkar vara ihop med TS som känner sig kränkt av sin man. Det har visst kommit fram bra saker. TS bor ju inte längre med mannen.

Jag bor inte me han längre. Nu pratar jag om när vi va tillsammans . Vi har varit ett par i 5 år innan detta.

Ok, då missuppfattade jag.

kullan skrev:
Ja och denna tredje personen råkar vara ihop med TS som känner sig kränkt av sin man. Det har visst kommit fram bra saker. TS bor ju inte längre med mannen.

Men tycker du inte att det är samma upprepningar hela tiden?

Maler på med samma beskrivning om och om och om igen...

Ni som skriver har ni själva as? Eller är ni anhöriga?

Minmanochvi skrev:Ni som skriver har ni själva as? Eller är ni anhöriga?

Jag har Asperger själv. Men det är blandat.

sture_1 skrev:

kullan skrev:
Ja och denna tredje personen råkar vara ihop med TS som känner sig kränkt av sin man. Det har visst kommit fram bra saker. TS bor ju inte längre med mannen.

Men tycker du inte att det är samma upprepningar hela tiden?

Maler på med samma beskrivning om och om och om igen...

TS kanske behöver skriva av sig. Det är frivilligt att läsa trådens innehåll.

Sture_1 har du själv as?
Jag har läst att när man har as så har man svårt att känna empati o sympati för andra. Det låter som
Om du saknar det

Hej kullan!
Lever du ensam eller har du familj?
Och hur mår du på dagarna?

Minmanochvi skrev:Hej kullan!
Lever du ensam eller har du familj?
Och hur mår du på dagarna?

Jag är ensam. Min familj består av mamma och bror. Har inga barn då jag valt bort det. Skulle aldrig kunna ta hand om ett barn. Mitt mående har varit bättre. Är Deprimerad sedan ett år tillbaka. det är ensamheten som gjort mig sjuk. Har varken vänner eller partner. Därför är jag rätt mycket på nätet och surfar runt.

kullan skrev:
TS kanske behöver skriva av sig. Det är frivilligt att läsa trådens innehåll.

Man behöver ju inte upprepa samma saker flera gånger.

Diskussionen avslutad från min sida.

Oj det låter väldigt tufft!
Har du svårt att skaffa dej vänner eller tycker du att de e jobbigt me intraktionen ? Hoppas g stavade rätt