tänkte kolla med er vilken boende form tycker ni och anser ni är bäst för
en vuxen AS person typ 20 år fyllda och uppåt..??

Finns nämligen 3 olika former av boenden som alla vet ..
den första är..

1.

boende formen är behandlingshem typ detta..

http://www.rosersbergsviken.se/

och där så får man noll privat liv och de som arbetar där styr allt och kontrollerar allt också där till med..

2.
gruppboende
den andra är gruppboende under samma hus tak och där så bor man jävligt tätt in på varandra och sedan alla under samma hus tak..
ocjh personalen kan när som helst sparka in dörren när man är hemma vid vilken tid-punkt som helst och man när man kommer hem så måste man gå igenom en gemmensam dörr och typ anmäla sig varje gång.
Alltså ej vanligt hyres-hus eller vanliga lägenheter.

tex

http://www.praktikertjanst.se/templates ... px?id=7255
http://www.praktikertjanst.se/templates ... px?id=7254

där är också privat livet begränsat och väldigt inskränkt..

3.
den tredje varianten är eget boende egen lägenhet med LSS stödinsatser även kallat med
boende stöd eller även kallat service-boende..

typ som detta mm..
LÄNGAN

http://www.enigmaomsorg.se/default.asp?id=1211

alltå egen lägenhet i ett vanligt hyres-hus med vanliga grannar mm.

så vilket av alternativen tycker ni är bäst av de 3 st ..???
stjälv så tycker jag att alternativ 3 är det allra bästa för vuxna AS folk.!

Kanske litet ledande fråga. Men jag håller med dig.

man kan tex få bo i en container. Det kan vara bättre än husvagn, garanterat bättre än att bo i ett gruppboende eller tält

Ganesh skrev:Kanske litet ledande fråga. Men jag håller med dig.

tyvär så är detta det ända sättet att ranka de olka formerna.!!!
detta är de typerna som finns i dag..!!

och de olika representanterna på de olka ställerna förklarar alla just varför deras ställen är de just bästa och bättre än de andra formerna osv..
Alltså all personal och cheferna mm på de olika boende formerna försvara sina egna ställen och affäres ideer' med näbbar och klor..propaganda..

stjälv så röstar jag på alternativ 3 efter alla de andra jag har bott på och känner till..

Parvlon skrev:man kan tex få bo i en container. Det kan vara bättre än husvagn, garanterat bättre än att bo i ett gruppboende eller tält

nu så menar jag och tar endast upp LSS boende former..

manne skrev:nu så menar jag och tar endast upp LSS boende former..

Ok jag tycker det låter jobbigt att ha det som enda alternativ ifall man är myndig men visst då skulle jag med tagit alternativ 3

Alt 3 verkar bäst.

Men alla autister/aspergare är inte likadana. Om det t ex finns aspergare som längtar efter sällskap och folk runt omkring sig, så är ju alt 2 bäst.

manne skrev:tänkte kolla med er vilken boende form tycker ni och anser ni är bäst för
en vuxen AS person typ 20 år fyllda och uppåt..??

Finns nämligen 3 olika former av boenden som alla vet ..

Vi ska nog inte glömma bort att det finns de med AS som inte behöver varken gruppboenden eller LSS-lägenhet utan som klarar sig på det som kan kallas den vanliga öppna bostadsmarknaden.

Parvlon skrev:man kan tex få bo i en container. Det kan vara bättre än husvagn, garanterat bättre än att bo i ett gruppboende eller tält

detta är LSS lagen..

http://www.socialstyrelsen.se/Publicera ... 6/HTML.htm

Alien skrev:Alt 3 verkar bäst.

Men alla autister/aspergare är inte likadana. Om det t ex finns aspergare som längtar efter sällskap och folk runt omkring sig, så är ju alt 2 bäst.

du får sällskap under alternativ 3 också glöm ej det.
Men du slipper att bo i en myr-stack..

i den gemmensamma lägenheten så finns det oftast stöd ,back-upp dygnet runt. och dit så kan alla gå och äta och umgås mm..

http://www.enigmaomsorg.se/default.asp?id=1211
citat
Här finns personal på plats dygnet runt, året runt.

Är ett sådant ställe som jag kommer att flytta till där det finns en gemmensam lägenhet dit alla brukare kan gå till och hänga..

http://www.upplands-brohus.se//?cat=55

Plan 3 är reserverat åt gruppboende för vuxna med lättare fysiska och psykiska handikapp. Personal finns i angränsande utrymme.
Utsikten över Mälaren och den underbara naturen är magnifik.

Alien skrev:Alt 3 verkar bäst.

Men alla autister/aspergare är inte likadana. Om det t ex finns aspergare som längtar efter sällskap och folk runt omkring sig, så är ju alt 2 bäst.

frågan är också vill du bo under samma tak som andra sjuka eller i en helt egen lägenhet..??

bor ni under samma tak så är ljud- isolering skit dålig oftast och man stötter sig med de andra som bör där också.För alla har olika politiska idelogier ,åsikter och ideer och föruttfattade meningar som tex katoliker
som förespråkar inkvistation eller nazister eller buddister osv och alla ska
försöka att funka tillsammans i en slags harmoni ..

denna form är ändå den värsta sorten av dem alla..
Alternativ 1.behandlingshem

manne skrev:detta är LSS lagen..

http://www.socialstyrelsen.se/Publicera ... 6/HTML.htm

ska man följa den eller vad menas?

Alternativ 3

Är frågan meningsfull? Det måste ju bero på den enskilda individen i varje enskilt fall. De allra förmodligen både kan och vill bo i egen bostad, men så finns det säkert enstaka som har så stora problem att de föredrar något av de andra alternativen.

Kvasir skrev:Är frågan meningsfull? Det måste ju bero på den enskilda individen i varje enskilt fall. De allra förmodligen både kan och vill bo i egen bostad, men så finns det säkert enstaka som har så stora problem att de föredrar något av de andra alternativen.

alltså alternativ 3 innebär frihet och privat liv men ändå med stöd och hjälp förstås..Service-boende är väldigt bra det..

du alla som bor i gruppboende här ja många här skulle faktiskt kunna
bo på ett service-boende..

manne skrev:alltså alternativ 3 innebär frihet och privat liv men ändå med stöd och hjälp förstås..Service-boende är väldigt bra det..

du alla som bor i gruppboende här ja många här skulle faktiskt kunna
bo på ett service-boende..

Ja, vad är det du inte förstod i mitt inlägg?

manne skrev:

Kvasir skrev:Är frågan meningsfull? Det måste ju bero på den enskilda individen i varje enskilt fall. De allra förmodligen både kan och vill bo i egen bostad, men så finns det säkert enstaka som har så stora problem att de föredrar något av de andra alternativen.

alltså alternativ 3 innebär frihet och privat liv men ändå med stöd och hjälp förstås..Service-boende är väldigt bra det..

du alla som bor i gruppboende här ja många här skulle faktiskt kunna
bo på ett service-boende..

säger så hära kommer inte att sakna stället..

Kvasir skrev:

manne skrev:alltså alternativ 3 innebär frihet och privat liv men ändå med stöd och hjälp förstås..Service-boende är väldigt bra det..

du alla som bor i gruppboende här ja många här skulle faktiskt kunna
bo på ett service-boende..

Ja, vad är det du inte förstod i mitt inlägg?

Ja, vad är det du inte förstod i mitt inlägg?

manne skrev:

Kvasir skrev:

manne skrev:alltså alternativ 3 innebär frihet och privat liv men ändå med stöd och hjälp förstås..Service-boende är väldigt bra det..

du alla som bor i gruppboende här ja många här skulle faktiskt kunna
bo på ett service-boende..

Ja, vad är det du inte förstod i mitt inlägg?

Ja, vad är det du inte förstod i mitt inlägg?

Jag fick intrycket att du försökte säga emot något i det jag skrev, men det kanske var jag som missförstod helt, och du egentligen höll med och fyllde i?

Edit: Men min fråga var ju egentligen om det var meningsfullt att försöka svara allmänt eftersom det rimligen måste variera mellan individer.

Vad som passar bäst är ju väldigt individuellt. Vissa behöver ett mer skyddat boende än andra, alternativt så bor endel på någon form av gemensamt boende som ett "mellansteg" från att ha bott hos föräldrarna, innan de får en egen lägenhet. Endel behöver bo i grupp även av andra skäl; tex att de behöver tillsyn att de äter ordentligt, exempelvis om de haft ätstörningar i kombination med AS. För dem som kan/vill bo i en "vanlig" lägenhet är ju det bäst.

Jag har aldrig bott i någon förm av AS-relaterat boende och skulle förmodligen inte ha gjort det ens om jag fått min diagnos tidigare. Jag har boendestöd i en "vanlig lägenhet med vanliga grannar".

Jag har tidigare bott tre år i studentboenden, samt ett år i lumpen, och även om boendeformen på de olika ställena är väldigt lika, så skiljde de sig extremt mycket åt i hur de funkade i praktiken;

1. I lumpen fick man leta tillfällen att få vara ifred. Dock hade vi antingen utbildning, alternativt sov vi. De lediga eftermiddagarna rymde jag bort från regementet.
2. Folkhögskola. Där bodde vi "tillsammans", som en familj närmast, åt ihop, såg på tv ihop, lagade mat ihop...
3. Folkhögskola. Vi kände varandra hyfsat allihopa, men umgicks sällan privat.
4. Studentkorridor universitetet. Jag kände inte ens igen vilka som bodde i min korridor och inte. Enda gången jag talade med någon alls under hela halvåret var när jag ville låna en tv för att se en viktig hockeymatch (det fick jag)...

MsTibbs skrev:Vad som passar bäst är ju väldigt individuellt. Vissa behöver ett mer skyddat boende än andra, alternativt så bor endel på någon form av gemensamt boende som ett "mellansteg" från att ha bott hos föräldrarna, innan de får en egen lägenhet. Endel behöver bo i grupp även av andra skäl; tex att de behöver tillsyn att de äter ordentligt, exempelvis om de haft ätstörningar i kombination med AS. För dem som kan/vill bo i en "vanlig" lägenhet är ju det bäst.

Jag har aldrig bott i någon förm av AS-relaterat boende och skulle förmodligen inte ha gjort det ens om jag fått min diagnos tidigare. Jag har boendestöd i en "vanlig lägenhet med vanliga grannar".

Jag har tidigare bott tre år i studentboenden, samt ett år i lumpen, och även om boendeformen på de olika ställena är väldigt lika, så skiljde de sig extremt mycket åt i hur de funkade i praktiken;

1. I lumpen fick man leta tillfällen att få vara ifred. Dock hade vi antingen utbildning, alternativt sov vi. De lediga eftermiddagarna rymde jag bort från regementet.
2. Folkhögskola. Där bodde vi "tillsammans", som en familj närmast, åt ihop, såg på tv ihop, lagade mat ihop...
3. Folkhögskola. Vi kände varandra hyfsat allihopa, men umgicks sällan privat.
4. Studentkorridor universitetet. Jag kände inte ens igen vilka som bodde i min korridor och inte. Enda gången jag talade med någon alls under hela halvåret var när jag ville låna en tv för att se en viktig hockeymatch (det fick jag)...

ja det finns ju folk som gillar sådana hära ställen också..
one flew over the cuckoo's nest
http://www.youtube.com/watch?v=mthQy5-A-rY

nhä faktum är att umgås med andra sjuka personer till och med sjukare än en stjälv är inte rehabiliterande i längden utan det tenderar att förstöra en stjälv i längden då det bara blir dår-hus och vård av allt till slut.

Är inte målet i livet vid ca 20 års ålder att försöka att bli så vuxen och stjälv-ständig som möjligt..???
att försöka att stå på egna fötter..
Hur ska du någonsin kunna rehabiliteras om du bor på ett ställe där privat liv och stjälv-ständighet är 0 och inget ut-vecklas framåt..

MsTibbs skrev:Vad som passar bäst är ju väldigt individuellt. Vissa behöver ett mer skyddat boende än andra, alternativt så bor endel på någon form av gemensamt boende som ett "mellansteg" från att ha bott hos föräldrarna, innan de får en egen lägenhet. Endel behöver bo i grupp även av andra skäl; tex att de behöver tillsyn att de äter ordentligt, exempelvis om de haft ätstörningar i kombination med AS. För dem som kan/vill bo i en "vanlig" lägenhet är ju det bäst.

Jag har aldrig bott i någon förm av AS-relaterat boende och skulle förmodligen inte ha gjort det ens om jag fått min diagnos tidigare. Jag har boendestöd i en "vanlig lägenhet med vanliga grannar".

Jag har tidigare bott tre år i studentboenden, samt ett år i lumpen, och även om boendeformen på de olika ställena är väldigt lika, så skiljde de sig extremt mycket åt i hur de funkade i praktiken;

1. I lumpen fick man leta tillfällen att få vara ifred. Dock hade vi antingen utbildning, alternativt sov vi. De lediga eftermiddagarna rymde jag bort från regementet.
2. Folkhögskola. Där bodde vi "tillsammans", som en familj närmast, åt ihop, såg på tv ihop, lagade mat ihop...
3. Folkhögskola. Vi kände varandra hyfsat allihopa, men umgicks sällan privat.
4. Studentkorridor universitetet. Jag kände inte ens igen vilka som bodde i min korridor och inte. Enda gången jag talade med någon alls under hela halvåret var när jag ville låna en tv för att se en viktig hockeymatch (det fick jag)...

jovisst 50 personal ink vikaries under 4 års tid nu..
grannar som skriker och bankar i väggen och lever rövare under nätterna
,folk som smyger runt på natten i huset och tar förbjuden matt i kylen,det som är kvarglömt i de gemmensamma utrymmerna .
Fina grejer eller hur behöver jag säga mera..!
långt i från tidningen ögonblicks fina sovjet propaganda bild av stället.

MsTibbs skrev:Vad som passar bäst är ju väldigt individuellt. Vissa behöver ett mer skyddat boende än andra, alternativt så bor endel på någon form av gemensamt boende som ett "mellansteg" från att ha bott hos föräldrarna, innan de får en egen lägenhet. Endel behöver bo i grupp även av andra skäl; tex att de behöver tillsyn att de äter ordentligt, exempelvis om de haft ätstörningar i kombination med AS. För dem som kan/vill bo i en "vanlig" lägenhet är ju det bäst.

Jag har aldrig bott i någon förm av AS-relaterat boende och skulle förmodligen inte ha gjort det ens om jag fått min diagnos tidigare. Jag har boendestöd i en "vanlig lägenhet med vanliga grannar".

Jag har tidigare bott tre år i studentboenden, samt ett år i lumpen, och även om boendeformen på de olika ställena är väldigt lika, så skiljde de sig extremt mycket åt i hur de funkade i praktiken;

1. I lumpen fick man leta tillfällen att få vara ifred. Dock hade vi antingen utbildning, alternativt sov vi. De lediga eftermiddagarna rymde jag bort från regementet.
2. Folkhögskola. Där bodde vi "tillsammans", som en familj närmast, åt ihop, såg på tv ihop, lagade mat ihop...
3. Folkhögskola. Vi kände varandra hyfsat allihopa, men umgicks sällan privat.
4. Studentkorridor universitetet. Jag kände inte ens igen vilka som bodde i min korridor och inte. Enda gången jag talade med någon alls under hela halvåret var när jag ville låna en tv för att se en viktig hockeymatch (det fick jag)...

Min dotter har också legat i lumpen. De var väl 10 i ett rum. Några lediga stunder fanns det inte på GSUn, de s k "lediga" stunderna ägnades åt materielvård, vapenvård etc som tog sjukt mycket tid enligt henne. Hon säger att hon aldrig skulle ha klarat att sova där, om hon inte alltid varit så utmattad.

Efter GSUn ägnar hon sig åt andra övningar och de bor två och två i varje rum i en slags barack.

Studentkorridor låter trevligt om man gillar de andra boende. Men risk för att det alltid är smutsig disk i köket och störande fester.

Idealet enligt dottern är att bo ihop med en kompis. Men det gäller då att kompisen har ungefär samma tider, inte väcker en när hon kommer hem sent el går upp tidigt. Och att man har samma "städningsnivå".

"Boendestöd i vanlig lägenhet" verkar vara en fjärde variant av "specialboende för aspergare"?

Det borde också finnas ett specialboende med extra isolerade väggar/golv/tak för de som är speciellt ljudkänsliga. Även många "vanliga människor" blir störda av sina grannar.

manne skrev:

MsTibbs skrev:Vad som passar bäst är ju väldigt individuellt. Vissa behöver ett mer skyddat boende än andra, alternativt så bor endel på någon form av gemensamt boende som ett "mellansteg" från att ha bott hos föräldrarna, innan de får en egen lägenhet. Endel behöver bo i grupp även av andra skäl; tex att de behöver tillsyn att de äter ordentligt, exempelvis om de haft ätstörningar i kombination med AS. För dem som kan/vill bo i en "vanlig" lägenhet är ju det bäst.

nhä faktum är att umgås med andra sjuka personer till och med sjukare än en stjälv är inte rehabiliterande i längden utan det tenderar att förstöra en stjälv i längden då det bara blir dår-hus och vård av allt till slut.

Är inte målet i livet vid ca 20 års ålder att försöka att bli så vuxen och stjälv-ständig som möjligt..???
att försöka att stå på egna fötter..
Hur ska du någonsin kunna rehabiliteras om du bor på ett ställe där privat liv och stjälv-ständighet är 0 och inget ut-vecklas framåt..

Jag kan också tänka mig att för vissa går aldrig det där självständiga idealet att uppnå, och då blir gruppboendet det bästa alternativet. Men jag tänker då på autister med begåvningshandikapp el aspergare med tilläggsdiagnoser.

För "normalaspergare" är det en annan sak.

Du får rapportera din självständighetsutveckling när du väl flyttat in i din nya bostad.

Min egen dotter är 20 år och hon har ännu ingen "egen" bostad. Det bästa hon kan hoppas på är studentbostad.