Hej alla på forumet.

Någon mer än jag som upplever att ni har fått förmågan att känna, när någon i er omgivning talar osanning.
Jag trodde som yngre att alla människor var ärliga. Det säger ju sig själv att det är meningslöst i längden att ljuga. Så som Aspi förutsätter man ju att alla människor är ärliga. För med tiden kommer alla lögner att genomskådas. Detta är nog ett typiskt Aspieresonemang.
För mig tog det nog närmare 56 år av mitt liv att inse att jag faktiskt var ganska bra på att förstå när folk ljög för mig. Men tidigare hade jag alltid förträngt insikten, eftersom den var så smärtsam.

Numera misstror jag folk av ren rutin. Det kräver alltså att jag måste lära känna personer ganska ingående innan jag kan känna att dom är mina vänner. Extra svårt om det skulle gälla en kvinna, som jag vill ha ett förhållande med. Men inte kan förstå mig på.
När man redan som barn, saknade känslan av att vara uppskattad av föräldrarna.
Hur hanterar man den misstänksamhet, som har slagit rot i ens medvetande under ett helt liv.

Jag trodde som liten, precis som du att folk alltid talade sanning. Varför skulle dom ljuga?

Det var i övre tonåren som jag fick min insikt om hur lögnaktiga och svaga de flesta av människorna är. Just att så många verkar säga det som "låter bra för stunden" äcklar mig djupt. Det gör mig spyfärdig mentalt och nästan fysiskt också.

Jag är väldigt misstänksam mot människor och tar det någon säger med en enorm "nypa salt". Chansen att det är skitsnack är enorm så hehe.

Att vara lagom misstänksam är nog hälsosamt och gör att man undviker en massa skit som folk sprider runt sig i form av lurendrejeri, manipulering, kriminalitet och ren skit.

Det finns alldeles för mycket oärligt drägg bland mänskligheten och jag hatar dom.

Bra inlägg treeman.
Jag skiter nog snarare i omvärlden, tycker inte dom är värda, att jag ägnar så mycket energi åt dom, jag förslösar inte min tid på att hata dom.

lasseivägen skrev:Bra inlägg treeman.
Jag skiter nog snarare i omvärlden, tycker inte dom är värda, att jag ägnar så mycket energi åt dom, jag förslösar inte min tid på att hata dom.

Önskar jag kunde sluta "hata dom" också. Det är slöseri med energi som du påpekar. Det ger inget.

Ljug-känslig var ett bra uttryck!

Iridia skrev:Ljug-känslig var ett bra uttryck

+1

Jag har vetat sen jag var liten att folk ofta säger en sak och menar en annan. För mig har det inte varit förvirrande i sig utan det har gått ganska bra att förstå varför människor säger något annat än de i själva verket känner eller tänker. Ibland vill man vara snäll, ibland vill man vara elak och ibland vill man att andra ska tro att man själv är bättre än man är.

Jag har alltid haft ganska lätt för att förstå folks känslor för varandra och sina relationer. Däremot har jag haft mycket svårare att förstå varför människor vill göra saker. Varför vill man t.ex. åka på semester, eller utbilda sig, eller se på TV? Allt sånt som verkar helt självklart för alla runtomkring har varit helt obegripligt för mig. Om jag fick välja så skulle jag helst av allt vilja vara ifred och inte göra något alls. Alltid. Jag har lärt mig att ljuga och låtsas att jag också vill göra saker, och nu som medelålders har jag t.o.m. börjat uppskatta att göra saker (ibland) men det är det som har varit mest obegripligt för mig.

Inte nog med det treeman sa, folk är dessutom generellt väldigt okunniga och kommer med en väldigt massa osanningar utan att veta om det.

jag känner inte på något intuitivt sätt om folk ljuger... jag måste tänka igenom det som sades mycket noga och metodiskt om jag ska upptäcka att någon ljugit.

Fenren skrev:Inte nog med det treeman sa, folk är dessutom generellt väldigt okunniga och kommer med en väldigt massa osanningar utan att veta om det.

Ack så sant. Människor är som datorer ungefär. Även när man har lurat ut ungefär vad programvaran gör så finns det en massa skumma buggar som man inte fattar, och för att kunna bedöma en persons trovärdighet måste man veta vad han/hon har fått för indata.

Jag är en naiv, godtrogen typ som tror att alla talar sanning. Tyvärr är jag det då jag åker på en massa törnar pga detta. Jag litar på folk tills jag får en anledning till att inte göra det. Då känns smällen desto hårdare tyvärr. Man går nästan sönder i bitar av besvikelse. Ändå tror jag att alla tar sanning. Jag lär mig aldrig.

Nu ljuger super Mario, men han är politiker, det är kanske lite mer väntat.

^--^

Men han ser ju ut som en Grek, så då är det väll bara att vänta på att EU fixar ett bidrag.

Det mest magstarka är väl att försöka med "jag kände inte till reglerna". Försök med att säga det till t ex försäkringskassan, soc eller arbetsförmedlingen när du är en vanlig dödlig och inte någon politiker.

Fast nu börjar jag undra hur tydliga de där "reglerna" är egentligen.

Läser på fb att en bekant letat info och han skriver så här: "På Riksdagens interna nätverk formuleras reglerna om övernattningsbostad så här: "Om du bor mer än 50 km från Riksdagshuset tillhandahåller riksdagsförvaltningen en övernattningsbostad i Stockholm. Riksdagen har ca 200 övernattningslägenheter och ca 50 övernattningsrum som tillhandahålls kostnadsfritt. Om du har en egen övernattningsbostad i Stockholm, kan du få ersättning för kostnaderna upp till ett visst belopp." På blanketten man fyller i finns INTE någon rad eller kryssruta för att berätta om man delar bostaden med någon eller inte. I lagtexten (http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19941065.HTM) står inte heller något uttryckligen om delad bostad, dock att det är "faktisk logikostnad" som betalas ut. Nu börjar jag förstå varför riksdagsförvaltningen talar om att det är en "underförstådd" regel att samboende medför lägre ersättning. Rimligt som sagt, men övertydligt är det ju inte."

Jag vet inte hur bra ljugradar jag har men kan känna obehag när vissa människor pratar och kopplar det ihop med att de inte är ärliga. Därför har det varit intressant för mig att följa serien Big Brother på TV för om ngn ljugit där så finns det inspelat och man får sina ljugvibbar bekräftade. Och de beter sig illa där fast de vet att de blir inspelade, så illa är det. Jag kan fortfarande inte alltid säga varför ngn ljuger men att de ljuger tycker jag mig ha bra känsla för.

Visst är det himla onödigt med lögner och obehagligt. Jag har känt en mytoman en gång, hon kunde aldrig säga sanningen även om sanningen var ngting positivt, hon skulle alltid hitta på. Mkt märkligt.

De mytomaner jag träffat på, ljuger ofta om tämligen triviala sker, ofta sådant dom tror skall imponera, eller för att göra sig märkvärdiga. Att dom avslöjar sig, beror nog på att dras historier inte altid är så logiskt uppbyggda, dessutom brukat man kunna få dom att trassla till historierna, genom att sälla besvärliga frågor.

Jag är ljug-känslig till en viss grad i alla fall. Ibland är det så att magkänslan säger mig mer än jag vill höra. Jag känner när någon ljuger men förstår inte varför. Det gäller i o.f.s inte bara lögner utan också många andra beteenden som mobbning t.ex. "Varför skulle de göra det här liksom? Är det inte lättare att bara låta någon vara???... Varför hela det här besväret??..."

Joakoni skrev:Jag är ljug-känslig till en viss grad i alla fall. Ibland är det så att magkänslan säger mig mer än jag vill höra. Jag känner när någon ljuger men förstår inte varför. Det gäller i o.f.s inte bara lögner utan också många andra beteenden som mobbning t.ex. "Varför skulle de göra det här liksom? Är det inte lättare att bara låta någon vara???... Varför hela det här besväret??..."

så känner jag också, verkligen. människor är så underliga djur, de ska hela tiden krångla till det så förbaskat!

det nästan märkligaste av allt är bakom ryggen-pratande. vad tjänar man på att gnälla om någon bakom dess rygg? om det är något man stör sig på är det väl smartast att ta upp det direkt med personen ifråga, eller helt enkelt hålla käft om det inte är tillräckligt illa för att det skall vara befogat.
jag har en tendens att börja försvara personer som det "pratas" om, typ "men hon kanske inte menade så", "han är nog bara trött och går igenom en tuff period" osv.

det brukar inte vara så poppis.

verkar som att själva gnällandet i sig är det relevanta, inte att försöka förstå och acceptera en annan person.

LostInAForest skrev:

Joakoni skrev:Jag är ljug-känslig till en viss grad i alla fall. Ibland är det så att magkänslan säger mig mer än jag vill höra. Jag känner när någon ljuger men förstår inte varför. Det gäller i o.f.s inte bara lögner utan också många andra beteenden som mobbning t.ex. "Varför skulle de göra det här liksom? Är det inte lättare att bara låta någon vara???... Varför hela det här besväret??..."

så känner jag också, verkligen. människor är så underliga djur, de ska hela tiden krångla till det så förbaskat!

det nästan märkligaste av allt är bakom ryggen-pratande. vad tjänar man på att gnälla om någon bakom dess rygg? om det är något man stör sig på är det väl smartast att ta upp det direkt med personen ifråga, eller helt enkelt hålla käft om det inte är tillräckligt illa för att det skall vara befogat.
jag har en tendens att börja försvara personer som det "pratas" om, typ "men hon kanske inte menade så", "han är nog bara trött och går igenom en tuff period" osv.

det brukar inte vara så poppis.

verkar som att själva gnällandet i sig är det relevanta, inte att försöka förstå och acceptera en annan person.

He, he, exakt! Jag har för en ovana att alltid försöka vara objektiv, vilket har drivit till vansinne många i min omgivning. Min bästa väninna har till och med sagt åt mig i ett av sådana tillfällen, att "hon inte berättar det för mig för att jag ska vara objektiv, utan för att hon ska ha medhåll!!! " Hon hade visst stake nog för att säga det ärligt

Joakoni skrev:Det gäller i o.f.s inte bara lögner utan också många andra beteenden som mobbning t.ex. "Varför skulle de göra det här liksom? Är det inte lättare att bara låta någon vara???... Varför hela det här besväret??..."

Kommer man på såna tankar så är det lika bra att ta en djup inandning och högt säga t. ex Vad fan håller ni på med?. Samma när man lyssnat in sig på bakom-ryggen-skitsnack. Upplys om att du ogillar beteendet kraftigt.

imperativ skrev:

Joakoni skrev:Det gäller i o.f.s inte bara lögner utan också många andra beteenden som mobbning t.ex. "Varför skulle de göra det här liksom? Är det inte lättare att bara låta någon vara???... Varför hela det här besväret??..."

Kommer man på såna tankar så är det lika bra att ta en djup inandning och högt säga t. ex Vad fan håller ni på med?. Samma när man lyssnat in sig på bakom-ryggen-skitsnack. Upplys om att du ogillar beteendet kraftigt.

Det var jag som var mobbningsoffret när tankarna dök upp...

Träffade på en mytoman i går, var nere i hamnen och donade, han kom fram och pratade, ohämmat. Han var en sådan där som har gjort allt. Det märktes mär han diskuterad ett område jag kan, att han lysnade in vag jag sade och använde det för att fantisera vidare och verka insatt i frågorna. men jag blev av med honom när jag sa att jag tyckte det var roligt att höra "skepparhistorier", då dök han på en annan. Verkade faktiskt lite åt psykopathållet.

Enligt vanligvis felunderättad källa lär Håkan J. ha talat sanning en gång för flera år sedan, men det var tydligen ett misstag.