kullan skrev:

marcooleo skrev:Men om jag får diagnosen Asperger som är mycket troligt och de bedömer att jag inte kan jobba heltid, har jag inte rätt att jobba heltid då även om jag klarar av det??

Jo det har du väl. Men passa dig. Man tror ibland att man klarar mer än vad man gör och sen säger det bara pang och då orkar man inte ens ta hand om sig själv. Jag har trott mig klara en heltid men nu fattar jag att det gör jag inte.

Medhåll.

Sedan har Deadly_Nightshade fått erbarmligt dålig info och hjälp. Funkar inte livet bättre än det gör nu så SKA det vara läge att träffa en vettig läkare som skriver ett vattentätt intyg. Försök få träffa konsultläkare Sven Rosén för intyg för sjukersättning!

Sedan har man ALL rätt i världen att få LSS-boende även om problematiken inte är fullt synlig. Men man måste åtminstone börja med att ansöka. Går man med i Autism- och Aspergerförbundet finns förbundsjurist som kan hjälpa till med överklagan efter ett förmodat nej.

Många kommuner tillämpar regelmässigt avslag först officiellt för att kunna få bättre på fötterna vid ett domstolsutslag att den sökande är i sin fulla rätt, och lite mindre officiellt men helt uppenbart för att sålla bort alla som inte orkar överklaga.

Särskilt boende enligt LSS inkluderar för övrigt 1) gruppboende, 2) serviceboende (egen lägenhet med tillgång till personal som finns i närheten) och 3) annat särskilt boende, när man inte har direkt behov av regelbundna insatser, men har behovet av hjälp med att få en lägenhet anvisad. Det SKA kunna användas som i praktiken en förtursmöjlighet till bostad för oss som faktiskt har diagnosticerad problematik som placerar oss inom personkretsen för LSS.

Problemen där, med ack så många kommuner, är en ren ovilja att förstå hur illa vi aspergare kan fungera och hur dåligt vi kan må även om vi må SE helt "normala" och friska ut. Lagen om särskilt stöd och service har skrivits för att kunna vara precis den fantastiska hjälp den skulle kunna vara om den tillämpades fullt ut, men ogina kommuner och landsting i samarbete med deras intresseorganisation Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har varit äckligt aktiva i att hitta allt som visar på hur mycket mer synd det är om, och betungande för, alla stackars kommuner att följa sådana här lagar för hjälp till svaga utsatta medborgare, än vad det är synd om dessa medborgare, och hitta alla kryphål man kan för att kunna slippa undan så mycket hjälp till dessa som möjligt.

tror man måsta ha intyg från läkare om man ska ta körkort...

Knyter jag ihop merparten av vad jag har hört och läst på olika ställen så tror jag väldigt mycket att det som Pemer just sade stämmmer väldigt bra.
Myglande komuner änfast man inte kan tro det om en myndighet.

Vad är LSS-boende?

En liten fråga.

Finns det några jobb som jag inte får hålla på med?
t.ex. kan jag bli polis fast jag har AS? får jag göra lumpen? kan jag bli soldat? får jag bli kirurg? psykolog? andra jobb?

Jagers skrev:En liten fråga.

Finns det några jobb som jag inte får hålla på med?
t.ex. kan jag bli polis fast jag har AS? får jag göra lumpen? kan jag bli soldat? får jag bli kirurg? psykolog? andra jobb?

Jag vet om en polis och en psykolog som har AS.
Så diagnosen i sig är inget hinder utan det gäller ju att klara de tester som finns till yrkena.

KaosPrinsessa skrev:Jag vet om en polis och en psykolog som har AS.
Så diagnosen i sig är inget hinder utan det gäller ju att klara de tester som finns till yrkena.

Ah tack, väldigt intressant.

Min psykolog tyckte jag höra uttrycka orden "vi finns överallt", minns inte vilken diagnos hon syftade på själv men jag fick intrycket att hon menade att hon hade någon kul diagnos själv.

Vet dock att man inte får bli polis om man äter/har ätit antidepressiva medel....

Jagers skrev:Finns det några jobb som jag inte får hålla på med?

Du får hålla på med vilka jobb du vill!
Möjligen med undantag av chaufförsjobb. Det är inte alla aspies som kan få körkort. Om jag förstått rätt måste man klara en del tester för att få ta körkort.

Diagnosen i sig är inget hinder alls. Det är dina egna begränsningar som kan vara ett hinder men det gäller ju "vanligt" folk också.

Tiblan skrev:Vet dock att man inte får bli polis om man äter/har ätit antidepressiva medel....

"Har ätit"? De går inte efter verkliga anledningar som varför man åt? Kanske den anledningen är viktigare än medicinen, och finns hos folk som INTE åt antidepressiva men som då kan slinka igenom, medan en person som fick SSRI i ett halvår som sextonåring faller fetbort.

Vet inte hur de tänker, men testerna verkar släppa igenom jävligt många svin till poliser. Översittare och maktsugna som gillar att kunna trycka till folk. Eller sådana som inte drar sig för att nalla av diverse beslag eller hålla andra poliser om ryggen. Eller utnyttja sin position för sådant som "sätta på blåljuset för att kunna köra hur man vill till restaurangen på rasten".

Är inte ovanligt att aspisar blir läkare eller jurister har jag hört.

Testerna släpper igenom alla som som inte är ärliga och säger att dom ätit antidepressivt. Vet inte om dom bryr sig om orsaken till varför eller om dom drar alla över en kam.

Tiblan skrev:Testerna släpper igenom alla som som inte är ärliga och säger att dom ätit antidepressivt. Vet inte om dom bryr sig om orsaken till varför eller om dom drar alla över en kam.

Kan gott tänka mig att de drar alla över en kam. Och att testerna inte fungerar är uppenbart när man träffar på poliser i diverse sammanhang där de kan trycka till folk. De får väl bort de värsta stolpskotten, men...

Det gick ett program på TV om uttagning till polishögskolan, och det syntes ju tydligt hur vissa sorters människor smilar in sig och blev bedömda som mycket bra.

Jag har även en gammal "vän" som jag klassar som personlighetsstörd av borderlinetyp (de som är mest lika psykopater) som blev polis. Förvånade mig inte det minsta. En riktigt hal och oärlig person, som lätt ställer sig in hos folk när hon vill vinna fördelar, och inte drar sig för att säga lite vad som helst om vänner och familj om det gagnar henne. Alla som varit hennes närmaste, avskyr henne. Resten tycker att hon är trevlig som bara den (men borde ju märka att hon aldrig ställer upp för folk på minsta sätt).

Sådana personer slinker mycket lätt igenom antagningsintervjuer av alla de slag, och polis är nog ett attraktivt yrke för en sådan. Skolan klarar hon alltid, eftersom hon vet hur man fuskar (och hon är ju inte IQ-befriad, så det hon behöver veta sedan när hon jobbar, tar hon nog reda på).

Kom o tänka på ett tillfälle då det blivit rabalder om att en polisbil fått P-böter, den som körde sade att de fått lära sig att de skulle parkera "så" (ställa sig på lite olika mysko ställen, vet inte rikgit hur).
Som svar hade den polisen fått svaret "det gäller under tjänsteutövning, det finns ingen tjänsteutövning som heter fikarast!"
Vet inte hur det kommit fram att de varit på fikarast, kanske de säger till på radion att de är otillgängliga och fikar eller något.

nano skrev:Kom o tänka på ett tillfälle då det blivit rabalder om att en polisbil fått P-böter, den som körde sade att de fått lära sig att de skulle parkera "så" (ställa sig på lite olika mysko ställen, vet inte rikgit hur).
Som svar hade den polisen fått svaret "det gäller under tjänsteutövning, det finns ingen tjänsteutövning som heter fikarast!"
Vet inte hur det kommit fram att de varit på fikarast, kanske de säger till på radion att de är otillgängliga och fikar eller något.

Men var det inte så att det till slut koms fram till att de fick stå så för att vara tillgängliga snabbt om det blev utryckning och rasten avbröts?

För mig är det ok om de parkerar på det viset under raster, men inte att de sätter på blåljuset och drar igenom trafiken på avenyn, för att hinna äta på den lite finare kinarestaurangen under sin rast. Det har inget med tillgänglighet att göra. Hinner man inte så hinner man inte, då får man äta korv på Heden i stället. Jag såg alltså den här händelsen eftersom jag blev omkörd av polisen med blåljus, som ställde sig utanför kinan dit även jag skulle. Sedan satt de i godan ro där inne och slapp skynda sig så som alla andra som vill äta på restaurang under sin korta lunchrast.

Ja det är missbruk av blåljuset, teoretiskt skulle det ju kunna vara så att larmet blåstes av precis lagom tills de var ungefär där fast jag tror mer på din version.

Pemer skrev:Sedan har Deadly_Nightshade fått erbarmligt dålig info och hjälp. Funkar inte livet bättre än det gör nu så SKA det vara läge att träffa en vettig läkare som skriver ett vattentätt intyg. Försök få träffa konsultläkare Sven Rosén för intyg för sjukersättning!

Tack för ditt inlägg Pemer.
Allt är som vanligt tyvärr. När jag frågade om LSS-lägenhet så förklarade bara min handläggare (LSS) att det var avsett för de som hade störst problem, samt att det inte fanns så många och att kön var lång. Sen frågade hon mig om jag själv tyckte att jag hade något behov av det - och då kände jag mig dum och full av skuld så jag sa ju självklart nej. Jag kan ju ta hand om mig själv väldigt bra när jag väl bor själv - det är bara disk som strular.

Sen det där med läkare:
Jag har ingen läkarkontakt och har aldrig haft någon. Jag har enbart en psykolog som jag får KBT/ACT -terapi av via habiliteringen. Och ja, jag har väl kanske 3 möten kvar där eftersom KBT är - som du kanske vet - som ett löpande band på en jävla industri: när bandet tar slut så ska man vara "frisk".

Faktum är den att jag orkar inte bråka/kämpa mer - jag har redan gjort det så mycket och med så pass dåliga resultat att jag har slut på ork. Jag orkar börja om från ruta ett igen och söka upp läkare på vårdcentral och dra hela jävla skiten om min AS-diagnos för YTTERLIGARE en till människa. Hopp har jag inte heller då alliansen förstört det här systemet med aktivitetsersättning. FK går ju enbart efter "nedsatt arbetsförmåga" och någon sådan har jag inte - jag mår dåligt, är deprimerad och kan inte leva optimalt (gällande arbetssökande etc) pga nuvarande tillstånd men jag är inte oförmögen att jobba. Dessutom har jag redan diskvalifiserat mig själv då jag visat att jag kunde jobba heltid i 6 månader utan problem. Och även om allt skulle gå vägen så dröjer det månader för att få ett beslut.

Du kanske tycker jag är negativ, men det är väl ändå klart man är pessimistisk när det ser ut på det här sättet och man aldrig ser några förbättringar i livet...

Den enda uppdateringen jag har är att det visst är något slags större möte senare i slutet på denna månad hos arbetsförmedlingen. Ett möte där djag, handläggare och SIUS från arbetsförmedlingen samt psykolog och kurator från habiliteringen ska prata om... ja inte vet jag. Hur jag ska få jobb? Känns så jävla konstigt att ha möte med alla dom där iaf.

Jagers skrev:En liten fråga.

Finns det några jobb som jag inte får hålla på med?
t.ex. kan jag bli polis fast jag har AS? får jag göra lumpen? kan jag bli soldat? får jag bli kirurg? psykolog? andra jobb?

Beroende på de insatser man fått kan det vara olika svårt att få anställning inom vissa branscher. T.ex. har jag frågat runt om hur det skulle gå att bli pilot om man äter/har ätit concerta. Svaret jag fick var ganska entydigt, att inga flygbolag skulle anställa en som pilot då, hur skicklig man än är, hur många flygtimmar man än har, hur lite problem ens diagnoser än utgör och hur länge sedan det än var man hade en viss behandling (eller åt t.ex. concerta). Detta då det utgör en väldigt stor risk för dem.

Om jag jobbar hårt i flera år och till slut blir pilot hos SAS/British Airways och flyger felfritt i 15 år, för att sedan krascha och ta x antal människor med mig skulle det nämligen inte spela någon roll om felet var helt orelaterat till mina diagnoser, tidigare/pågående behandlingar eller mig öht, flygbolaget skulle riskera att media/konkurrenter/utredare luskade reda på den informationen om mig, och bolaget skulle pekas ut som ansvarslösa som anställer en sådan person och riskerar passagerares liv.

Detsamma gäller nog många liknande typer av arbeten... Sedan skulle det förstås bero väldigt mycket på massor olika variabler: Vad yrket går ut på, min situation vid anställningen/intervju etc., vem/vilka jag söker jobb hos, hur länge sedan behandlingen avslutades och vad det finns för intyg att jag inte påverkas av den längre och att jag löst det som den syftade till att bekämpa (om det påverkar min skicklighet i det relevanta arbetet), mina kontakter i branschen, osv.

Detta är en negativ sak med att få diagnoser. Om jag inte fått dem hade jag å ena sidan inte fått all hjälp jag nu har rätt till, men å andra sidan hade jag inte blivit särbehandlad på detta sätt. Frågan är om det är värt det i längden, det återstår väl att se.

Rörande de yrken du nämnde gäller ungefär samma sak: Det beror på hur din behandling ser ut, vad för mediciner du tar (om någon), hur labil du kan vara under arbetstid och hur det kan påverka din arbetsinsats/andras säkerhet, osv.

Tänkvärt, det är precis den typen av farhågor som gjort att jag inte vill ha någon AS diagnos.
Åtminståne inte på papper.

ahh, aldrig tänkt på det faktiskt, tack för alla svar

Lite lustigt i sammanhanget att polisen anställer uppenbara rötägg, samt att flygbolagen inte har koll på om piloterna är alkoholpåverkade.

"Bara man inte har diagnos så" verkar vara det viktigaste. Då är man ju fri, det finns inga papper, och resten kan man alltid kollra bort.

Frågan är väl om det är bättre att må dåligt av att känna sig som ett mongo bland folk utan att veta varför än om man får veta varför Och sedan tar man det som kommer sen. Jag vet hellre varför jag inte kan bete mig som andra än att bli uttittad och utfryst för att man beter sig konstigt i folks ögon. Jag kan nu förklara för folk att det är därför som jag gör som jag gör.