Min man har Asperger.

Han är:
Kall
Självvisk
Saknar sympati och empati
Klarar inte av att umgås med andra folk

Det ända han vill är att göra sina hobbyin. Detta skulle han kunna göra i 10-20 timmar
Ibland när vi pratar så går han in i sin egen värld. Hans blick fastnar och han försvinner.
Alla hans negativa känslor o tankar lägger han över på mej
Alltid deprimerad.

Är det nån mer anhörig som ha det så här?
Hur mår ni? Och hur står ni ut?
Jag mår skit

Det låter inte som ett typiskt aspergerproblem men det typiska svaret vore nog att lämna honom eftersom du verkar tycka att han inte uppskattar dig.

Eller försök få med honom till nån typ av relationsexpert, vad och vem det nu kan vara. Kanske är det så att han bara inte inser vilken skada han gör.

Om din man lider av depression behöver han framför allt hjälp med depressionen och om du inte orkar med att leva med en deprimerad människa så bör du söka stöd utifrån.

Att göra något åt depressionen kan göra underverk på flera av de andra punkterna. En av de viktigaste, om inte DEN viktigaste punkten att ta tag i. En relationsexpert skulle kunna lätta upp en aning också.

Jag har försökt o ta me han till parterapi. Men då förstör han de me. Han känner sig kränkt o då går han inte mera. Vi har en bebis också. Han e uppe hela natten o sen sover han till 11 -12
Han förstår Inte att de e han som e problemet. Utan det är alltid jag. Jag får all skit hemma. Allt!! Och alltid.

Troligtvis förstår ni inte varandra särskilt bra och kan därför inte kommunicera. Var rak och tydlig till att börja med.

Minmanochvi skrev:Min man har Asperger.
Han är :
Kall
Självvisk
Saknar sympati och empati

Hur menar du här? Är han direkt och medvetet elak?

Minmanochvi skrev:Min man har Asperger.
Han är :
Kall
Självvisk
Saknar sympati och empati

Jag anser inte att man kan säga att det hör ihop med en aspergerdiagnos, har aldrig mött någon aspie som kan beskrivas på det viset. Generellt låter det som en skitstövel i allmänhet.

Om jag skulle gissa på en diagnos hade jag sagt narsissist.

Du skall inte behöva ta skit i en relation, inte behöva må skit. Speciellt inte med tanke på att du har en baby.

Om din man inte vill ta sitt ansvar i er relation och försöka lösa era problem skall du kanske överväga om det inte vore bäst för ert barn att slippa växa upp i en så dålig relation.

Hur länge har ni varit tillsammans och hur länge har han betett sig illa?

Vad gör du själv när du tycker att du får skit, Minmanochvi?

Ibland tror jag verkligen att han e elak för att han vill vara elak. Han har fått diagnosen för 6 månader sedan.
Han e inte kabel att tex trösta Våran son när han e lessen. Han kan inte trösta mej heller. Han tänker bara på sig själv hela tiden .
De e klart att jag kan lämna han mej vi har vatt ett par i 5 år nu. Plus att jag har ingen familj eller några nära vänner till mej som jag kan flytta in hos. Lägenheten är hans. Jag har betalningsanmärkningar så jag kommer inte kunna ta lån eller få en lägenhet på mycket länge.
Ibland när jag tittar på han så känner jag avsky!
Han har en sjuk relation med siin mor. Hon skyddar honom ifrån allt . Och han är över 40.
Usch vilken soppa detta är. Jag har förlorat många vänner på grund av han och hans betende.
Usch

Jaha. För det första ska du inte stanna hos karln bara för att du är ekonomiskt beroende av honom. Om det är det som är anledningen till att du stannar kommer du att fara mer illa ju längre det varar. Om du sen ska flytta eller inte kan jag inte avgöra men det kan säkert vara nyttigt med en paus om det går att ordna.

För det andra så är det inte konstigt om hans mor överbeskyddar honom ifall han haft svårigheter i hela sitt liv. Det är kanske inte bra men det är naturligt.

För det tredje så kan det mycket väl vara så att han inte är kapabel att trösta dig antingen beroende på att han inte förmår sätta sig in i din situation, inte vet hur han ska göra eller mår för dåligt själv för att klara av det. Det bästa du kan göra är att söka hjälp och stöd för ditt eget mående. Jag undrar fortfarande hur du själv beter dig när han som du beskriver "lägger över all sin skit på dig".

Att han är så modersbunden när han är 40+ tycker jag låter lite suspekt. Jag skulle vilja säga något så enkelt som "säg åt karln att klippa navelsträngen" men det är kanske inte så enkelt.

Om du vill lämna honom så gissar jag att du ganska "lätt" kan få socialens stöd; om du säger på socialen att du tänker lämna honom och att du inte vill lämna ert barn i mannens vård så gissar jag att socialen är på din sida.

Och i så fall kan du förhoppningsvis få hjälp med att skaffa en lägenhet, trots betalningsanmärkningar.

Men det är bara som jag gissar. Någon här vet kanske bättre besked?

/ J

Moderator: Rättade ett relevant skrivfel (se nedan).

Jag tror som du, jonsch. Skulle jag göra i samma situation.

Mhm, Iridia!

Måste bara rätta en bokstav jag lyckades trycka fel.

vad jonsch inte skrev:...så gissar jag att socialen är på din sida.

Jag skrev "sin" istället för "din" men "din" skall det alltså vara!

Så vad jag menar är att jag gissar att socialen skulle vara på din sida, minmanochvi. Sådär, nu blev det tydligt och rätt. Efter handfullen efterkorrigeringar.

Han har fått diagnosen för 6 månader sedan. Är det ingen som har hjälpt er efter det?
Ingen skiner som en sol efter att ha fått diagnos. Han behöver ju hjälp. Och vad hade han som du fastnade för eftersom han är din "man"?

Ni är så snälla som skriver o ger mej lite krafter. Jag är helt slut. Han suger all energi från mej.
Jag vet att det är inte normalt. Detta är inte för att han har Asberger. Han e psykiskt sjuk. Jag är rädd för han. Vad han tänker o va han ska göra. Jag är helt slut. Hans mamma vet inte hur han mår o hur han är. Hon tror att hon har en sån perfekt son.
Han gör inget för oss alls. Inget! Jag Borde lämna han. På måndag ska jag ringa socialen o prata me dem
Tack !

Du kan ju också höra av dig till en Kvinnojour så kanske du kan få hjälp där.

Minmanochvi skrev:Han gör inget för oss alls. Inget! Jag Borde lämna han. På måndag ska jag ringa socialen o prata me dem
Tack !

Lycka till och hoppas det går bra för dig, att det löser sig för dig på något sätt.

Minmanochvi skrev:Min man har Asperger.
Han är :
Kall
Självvisk
Saknar sympati och empati
Klarar inte av att umgås med andra folk
Det ända han vill är att göra sina hobbyin. Detta skulle han kunna göra i 10-20 timmar
Ibland när vi pratar så går han in i sin egen värld. Hans blick fastnar och han försvinner .
Alla hans negativa känslor o tankar lägger han över på mej
Alltid deprimerad.
Är det nån mer anhörig som ha det så här?
Hur mår ni? Och hur står ni ut?
Jag mår skit

Min personlighet är aspergare?
Nä alla med AS har sin personlighet.

Minmanochvi skrev:Detta är inte för att han har Asberger. Han e psykiskt sjuk. Jag är rädd för han. Vad han tänker o va han ska göra

Du skall inte vara kvar om du är rädd!!
Enbart din rädsla borde vara tillräckligt för att soc ställer upp och hjälper dig och ditt barn.
Trots dina betalningsanmärkningar kan de hjälpa dig med bostad.

Din baby mår inte bra av att du är rädd, allt du känner påverkar babyn. Jag vet att det kan vara svårt att bryta relationer hur eländiga de än är, hur illa man än far av förhållandet.
Men tänk på ditt barn, det kanske kan blir lättare att gå då.

De e klart att jag tänker på mitt barn. Jag tänker alltid på han. Alltid.
På måndag ska jag ringa socialen. Det är så mycket jag vill skriva här , saker som har hänt osv , jag vet bara inte vart jag ska börja . Det är så mycket jag behöver få ur mej . Vart ska jag börja?
Han e inte snäll. Ända gången han visar kärlek är när han sitter me sitt. Då är han så äckligt nöjd. Blääää

Tiblan skrev:Du kan ju också höra av dig till en Kvinnojour så kanske du kan få hjälp där.

Risken att kontakta socialen kan vara att de plötsligt får för sig att de vill placera om barnet enligt LVU (sådant händer tyvärr), Kvinnojouren är ett betydligt mycket bättre alternativ då de ser till dig och barnets bästa.