Moggy skrev:

slackern skrev:Störd jävla människa skaffa ett liv. Då menar jag personen i klippet.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyhete ... 3726974.ab

Det där var olustigt och fyllde mig med obehagskänslor.

Hon hade helt frånvarande blick. Lampan tänd men ingen hemma.

Nefarious skrev:

Moggy skrev:

slackern skrev:Störd jävla människa skaffa ett liv. Då menar jag personen i klippet.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyhete ... 3726974.ab

Det där var olustigt och fyllde mig med obehagskänslor.

Hon hade helt frånvarande blick. Lampan tänd men ingen hemma.

Det var en klockren beskrivning tycker jag.

Säkerligen aspie. Och oj vad störd hon är! (EXTREM IRONI)

Måste säga att det är jävligt slappt att uttrycka sig sådär, men du känner som du känner och det är det. Det enda jag skulle tycka vara väldigt jobbigt skulle vara att försöka föra en konversation utan att känna att det kan hända något underligt.

Jag undrar om personerna sniffar varandra där bak. HAHAHA! Shit, alltså. Det är rätt komiskt, men fortfarande lite sorgligt på sitt sätt. Nåväl, det är väl bra att alla inte är helt färglösa.

Nefarious skrev:Lampan tänd men ingen hemma.

Hehe, det där tolkade jag helt bokstavligt och tänkte "men hon är ju hemma".

earlydayminer skrev:

Nefarious skrev:Lampan tänd men ingen hemma.

Hehe, det där tolkade jag helt bokstavligt och tänkte "men hon är ju hemma".

Haha, awww!

Moggy skrev:Hon i filmen. Fick dåliga vibbar av henne direkt jag såg henne.

Jag fick också dåliga vibbar men jag kan inte sätta fingret på vad det är exakt.

Kanske för att hon påminner om någon som är aspig eller autistisk, men beter sig långt ifrån hur många av oss andra aspies beter oss. För mig förefaller det sig naturligt att känna lite obehag då det är ett synnerligt ovanligt beteende hos en människa. "Dåliga vibbar" är lika med lätt ångest för mig, vilket jag kan känna. Men det är för att det är ett "onaturligt beteende", det känns svårt att nå fram.

Kanske för att det känns som att oavsett vilka logiska argument man kan komma med så är loppet sprunget.

Men jag tänker att man kanske ska behandla den här typen av personlighet med högsta tänkbara försiktighet. Jag kan tänka mig att en av person av den här karaktären får stå ut med mycket, som att denne är störd osv.

Något fel är det ju om man inbillar sig att man är en katt...

earlydayminer skrev:Men jag tänker att man kanske ska behandla den här typen av personlighet med högsta tänkbara försiktighet. Jag kan tänka mig att en av person av den här karaktären får stå ut med mycket, som att denne är störd osv.

Jo jag vet jag hävde ur mej att hon var störd jag skulle inte säga det till henne personligen eller om jag viste att hon var med på forumet och kunde läsa det. Det var inte medvetet jag sa det för att såra någon.

KrigarSjäl skrev:Något fel är det ju om man inbillar sig att man är en katt...

Precis vad jag tänker. Fast hon är ju inte en katt, hon är ett panterdjur.

Nefarious skrev:

KrigarSjäl skrev:Något fel är det ju om man inbillar sig att man är en katt...

Precis vad jag tänker. Fast hon är ju inte en katt, hon är ett panterdjur.

Men jag fattar inte hur hon ärligt kan tro att hon är en katt? Hon kan ju prata och klä på sej kläder. Skulle hon vara katt skulle hon ju springa omkring naken inte kunna prata betala en räkning. Sånt gör ju inte katter så hon måste ju på något sätt veta att hon är en människa eller vara helt väck och tro att katter sitter framför datorn och betalar räkningar.

earlydayminer skrev:Men jag tänker att man kanske ska behandla den här typen av personlighet med högsta tänkbara försiktighet. Jag kan tänka mig att en av person av den här karaktären får stå ut med mycket, som att denne är störd osv.

Frågan är om det är nån typ av personlighet det handlar om eller bara en förvirrad person som inte fått hjälp och behandling i tid?

Märkligt hur olika man kan reagera. Jag tyckte bara hon var söt.

Många tycker ju spontant att aspergare känns udda och beter sig underligt, då är det SÅÅÅ synd om oss och de stygga entisarna är så intoleranta och elaka. Men när vi känner samma intolerans inför andra som är ännu mer udda så är det "bara naturligt"??

Säger som Kristofer: "Live and let live!" Om furries känner sig som djur och hittar andra att leva ihop med och är lyckliga med sin livsstil, vad har andra med det att göra? Varför så snabba att ifrågasätta, fördöma och sjukförklara det ni inte förstår? Inte för att jag riktigt förstår heller men om de själva är nöjda och inte skadar någon så får de gärna leva som djur för mig.

Iridia skrev:Märkligt hur olika man kan reagera. Jag tyckte bara hon var söt.

Du tycker att det är helt normalt att tro att man är mer katt än människa?

Om man tror att man är en katt när man är en människa har man uppenbarligen vanföreställningar och hur detta skulle kunna anses vara gulligt, snarare än någonting som behöver medicineras och övervakas, övergår mitt förstånd. Vanföreställningar är vanföreställningar och de blir inte bra eller positiva på något sätt bara för att det råkar involvera någonting pluttenuttigt istället för någonting livsfarligt. Människor med vanföreställningar lider av någon form av psykossjukdom och ska mötas som sjuka, inte uppmuntras eller låtas hållas. Visst, hon lider kanske inte av det, men det är rätt många andra allvarligt psykotiska människor som också tror sig ha funnit någon form av sanning eller ser sig själva som välmående.

Nefarious skrev:

Iridia skrev:Märkligt hur olika man kan reagera. Jag tyckte bara hon var söt.

Du tycker att det är helt normalt att tro att man är mer katt än människa?

Normalt och normalt, det är ovanligt och udda, men för henne verkar det vara lika normalt som det är för oss att fungera som vi gör, och för andra att fungera och leva som de gör.

I en kultur där man äter aphjärna, tvättar håret i urin, omskär flickor och syr ihop deras kön eller låter jättemyror bita en över hela kroppen som mandomsprov, så tycker man att dyl beteende är det normala. 'Normalitet' är alltså ett högst relativt och kulturberoende begrepp.

Iridia skrev:Många tycker ju spontant att aspergare känns udda och beter sig underligt, då är det SÅÅÅ synd om oss och de stygga entisarna är så intoleranta och elaka. Men när vi känner samma intolerans inför andra som är ännu mer udda så är det "bara naturligt"??

Det var jag som skrev att det förefaller sig naturligt att känna lite obehag, och jag tycker inte det jag förklarade låter orimligt och hypokritiskt. Däremot skrev jag inte "bara naturligt". Det förefaller vara fullt naturligt att på någon plan reagera känslomässigt när man stöter på något annorlunda. Ytterst sällan jag gnäller och beter mig som något offer, så jag vet inte riktigt vad du syftar på. Utgår lite ifrån att jag fick dig att skriva det där eftersom jag skrev "naturligt". Som jag ser det gick jag i mer försvar för furries än för det som skrivs här och nu.

Läste för övrigt på hennes blogg att hon hade en "identitetskris" när hon var i mellanstadieåldern. Hon trodde att hon var en T-rex.

early, jag menade inte att just DU brukar bete dig som ett offer; mitt inlägg vände sig till alla som yttrat sig i tråden eftersom jag tycker det är märkligt att man å ena sidan kräver tolerans från omvärlden men inte är beredd att visa andra udda samma tolerans. Det är ju inte första gången det händer här.

Men visst, om man känner obehag så gör man. Men då får man också acceptera att andra kanske känner likadant inför en själv ibland. Annars är man inte konsekvent.

Iridia: Jag håller med dig.

Nefarious skrev:Läste för övrigt på hennes blogg att hon hade en "identitetskris" när hon var i mellanstadieåldern. Hon trodde att hon var en T-rex.

Uppenbarligen lider hon av någon psykosstörning. Jag står fast vid att man inte ska uppmuntra psykiska sjukdomar. Att sitta och säga att det här bara är gulligt är ju som att säga att anorexi är vackert förutsatt att anorektikern inte är för anorektisk, eller att OCD bara är charmigt och bra, förutsatt att det leder till ett välstädat hem och inte påverkar andra negativt, eller kanske som att säga att en mild depression bara är ett trevligt karaktärsdrag för att personen är så konstnärligt melankoliskt. Eller vad sjutton som helst. Det här är en person med vanföreställningar, ingen speciell och avvikande, excentrisk personlighet.

Moggy skrev:

earlydayminer skrev:Men jag tänker att man kanske ska behandla den här typen av personlighet med högsta tänkbara försiktighet. Jag kan tänka mig att en av person av den här karaktären får stå ut med mycket, som att denne är störd osv.

Frågan är om det är nån typ av personlighet det handlar om eller bara en förvirrad person som inte fått hjälp och behandling i tid?

Jag har en tendens att välja lite "snällare" begrepp som t ex personlighet, men visst finns det en risk att det är en psykos eller kanske personlighetsstörning som schizotyp. Det är bara lösa spekulationer, men inte fullt otänkbart. I alla fall intressanta fall för psykiatrin. Hur som helst verkar det vara individer som helt enkelt inte känt sig fullständiga människor - vare sig det är bestående eller övergående. Och det i sig är viktigt att tänka på när man hanterar en PERSON med detta tänkandet, tycker jag.