Zombie skrev:Kanske kan se ut så iallafall, eller vara den ena sidan av en dubbelriktad skillnad - ty som NT med bättre helhetsbedömning och fungerande socialmottagare och -sändare har man en större meny beteenden och strategier att välja mellan;

Frågan är om NT i allmänhet verkligen gör så många medvetna val. Handlar de snarare inte mest på känsla och undermedvetna beslut när det gäller det sociala? Det är väl i så fall vi AS som är hänvisade till medvetna analyser och medvetna beslut i brist på sådana automatiserade beteenden.

Är Du "för snäll?"

Nä..eller jo....eller nä. Eller..jo.....eller..nä..eller jo..

Kvasir skrev:

Zombie skrev:Kanske kan se ut så iallafall, eller vara den ena sidan av en dubbelriktad skillnad - ty som NT med bättre helhetsbedömning och fungerande socialmottagare och -sändare har man en större meny beteenden och strategier att välja mellan;

Frågan är om NT i allmänhet verkligen gör så många medvetna val. Handlar de snarare inte mest på känsla och undermedvetna beslut när det gäller det sociala? Det är väl i så fall vi AS som är hänvisade till medvetna analyser och medvetna beslut i brist på sådana automatiserade beteenden.

Jag specificerade inte medvetna val - talade om alla, oavsett på vilken nivå inom sig man träffar dem. (I den dimensionen, sinnets djupdimension, är nog vi aspies också i allmänhet mindre både effektiva och rörliga, för övrigt.)

Zombie skrev:Jag specificerade inte medvetna val - talade om alla, oavsett på vilken nivå inom sig man träffar dem. (I den dimensionen, sinnets djupdimension, är nog vi aspies också i allmänhet mindre både effektiva och rörliga, för övrigt.)

Ok, och det var förstås en möjlig tolkning också av det du skrev, men jag tyckte ändå att det var på sin plats att göra kommentaren, även om den inte motsade utan kompletterade det du skrev.

Ja, ja - så kunde ju det du skrev också läsas. *trött, trög i bollen*

Zombie skrev:Ja, ja - så kunde ju det du skrev också läsas. *trött, trög i bollen*

Eller också är det jag som är virrig efter att ha varit social och varit ute och druckit öl.

Kvasir skrev:Eller också är det jag som är virrig efter att ha varit social och varit ute och druckit öl.

Jaså är det månne därför du uttrycker dig så befriande osammanhängande och utan din vanliga skärpa?

Bjäbbmonstret skrev:

Kvasir skrev:Eller också är det jag som är virrig efter att ha varit social och varit ute och druckit öl.

Jaså är det månne därför du uttrycker dig så befriande osammanhängande och utan din vanliga skärpa?

Gör jag det? Och jag som tyckte jag var tämligen klar i skallen trots några öl. Ja ja, man ska förstås inte lita på sitt omdöme i det läget.

Kvasir skrev:

Bjäbbmonstret skrev:

Kvasir skrev:Eller också är det jag som är virrig efter att ha varit social och varit ute och druckit öl.

Jaså är det månne därför du uttrycker dig så befriande osammanhängande och utan din vanliga skärpa?

Gör jag det? Och jag som tyckte jag var tämligen klar i skallen trots några öl. Ja ja, man ska förstås inte lita på sitt omdöme i det läget.

i all vänskaplighet

Zombie skrev:Hur detta om att aspies i allmänhet skulle vara litet äldre själar? Inte har väl Martinus själv skrivit det?

Nejdå, Martinus har inte skrivit just detta om Aspergers. Det är en slutsats jag själv har dragit (inte för att jag är ensam om den), inspirerad bla utav denna text:
The Old Soul Age

Läser man om dom alla olika själsåldrarna så kanske man liksom jag känner att det är en text som på ett relevant sätt beskriver mänskligheten. I denna text så tycker jag att man hittar Aspergare
om inte bland "old souls" så i en mix utav old och mature souls.
Jag har även inspirerats utav Hylozoikens redogörelse för olika människostadier.
Inlägget i sin helhet var annars även inspirerat utav Martinus läror.

Jag rekommenderar texten jag länkade till för den kan ge en bättre förståelse till varför världen ser ut som den gör, en frågeställning som jag tror att Aspergare ofta bär på då vi har svårt att förstå oss på människor i stort, varför dom är som dom är och varför dom gör som dom gör.

Och varför blir man i så fall aspie med inkarnationerna?

Vad skulle man annars bli? Man utvecklas andligt hela tiden och kan inte
gärna för alltid bli kvar i "NT-stadiet". Att vara en äldre själ är kanske
tungt och besvärligt men måste genomlevas det också.

( - och vad mer för ålderskrämpor kan man vänta sig?)

"Old souls"-texten kan ge en fingervisning om vad vi har att förvänta oss. Jag misstänker dock att om man befinner sig för långt ifrån detta stadium så kan man nog inte ta texterna till sig, man kan inte tro på dem helt enkelt. Eller förstås om man inte är öppen för det här med reinkarnation, eller kanske av någon annan anledning.

Tack för visat intresse.

Jag misstänker dock att om man befinner sig för långt ifrån detta stadium så kan man nog inte ta texterna till sig, man kan inte tro på dem helt enkelt. Eller förstås om man inte är öppen för det här med reinkarnation, eller kanske av någon annan anledning.

Ja, så är det nog med de flesta religioner och livsåskådningar. Om man inte tror på det så är det lite svårt att tro på det. En tro är inte för alla. Nu menade jag inte din specifikt utan livsåskådning i allmänhet. Det är alltid intressant att höra från folk om dessa saker när de uppenbarligen tror på det de säger. Kanske går att starta en tråd om livsåskådningar...Finns säkert flera, men just utifrån detta.

Själv har jag varit inne o funderat på en det ena och en det andra men jag lever inte efter reinkarnation och dylikt. För att återknyta till snällheten så tror jag inte heller att den ligger i "den gamla själen" utan är en verkan direkt ifrån det liv vi lever nu. Hur man behandlats, hur man behandlar andra, hur mycket man vill bli en snällare människa och inte. Alltså från det att man födds här tills man dör här. Men visst kan jag hålla med om att äldre "själar"(jag andvänder det uttrycket i en lite annan mening) sådana som varit med om mycket genom livet, gamla eller unga, kan se annorlunda på detta med snällhet. Livet har format dem och de kanske inte tar allt för givet. Det för mig betyder en viss portion ödmjukhet...om en människa i sann mening är ödmjuk så tror jag att snällheten kommer automatiskt... Inte det att en ödmjuk människa måste göra allt det som andra förväntas av den... Utan det den har möjlighet till i sitt liv i mått av snällhet alltså...

Men i allmänhet så tror jag att världen har blivit hårdare och att det är inte lika vanligt at hjälpa grannen längre. Det är nog en konsekvens av den tekniska utveckligen, folkmängdsökningen och urbaniseringen. Jag lägger ingen annan värdering i detta påstående annat än att jag tycker det är svårare att leva när folk är hårda. Inte bara andra. Jag känner av ett förhårdnande av mig själv med. Ett avtrubbande. Att vara snäll är inte min första reaktion alltid. Men jag brukar försöka så ofta jag kommer på mig själv med att vara vrång påminna mig själv om min egen situation...att det passar sig för mig att vara snällare. Om inte folk var snälla mot mig så skulle jag ha det så bra som jag har det med handikapp och allt.

Är Du "för snäll?"

Jag försöker att inte vara allt för elak...

Helena skrev:

Jag misstänker dock att om man befinner sig för långt ifrån detta stadium så kan man nog inte ta texterna till sig, man kan inte tro på dem helt enkelt. Eller förstås om man inte är öppen för det här med reinkarnation, eller kanske av någon annan anledning.

Ja, så är det nog med de flesta religioner och livsåskådningar. Om man inte tror på det så är det lite svårt att tro på det.

Det jag menade var att om man inte är en tillräckligt gammal själ själv, så kommer man nog inte att kunna tro på texterna misstänker jag (fast det är ju inte säkert att man tror på dem även om så vore fallet). Jag var kanske lite otydlig med detta.
Jag säger alltså inte att om man inte tror att man är en äldre själ så kommer man inte att tro på detta.

Micke skrev:

Helena skrev:

Jag misstänker dock att om man befinner sig för långt ifrån detta stadium så kan man nog inte ta texterna till sig, man kan inte tro på dem helt enkelt. Eller förstås om man inte är öppen för det här med reinkarnation, eller kanske av någon annan anledning.

Ja, så är det nog med de flesta religioner och livsåskådningar. Om man inte tror på det så är det lite svårt att tro på det.

Det jag menade var att om man inte är en tillräckligt gammal själ själv, så kommer man nog inte att kunna tro på texterna misstänker jag (fast det är ju inte säkert att man tror på dem även om så vore fallet). Jag var kanske lite otydlig med detta.
Jag säger alltså inte att om man inte tror att man är en äldre själ så kommer man inte att tro på detta.

Jag förstår...

Jag läste från texten och förstår vad den vill säga. Jag behöver dock i min livsåskådning hålla mig mer till just här och nu. Koncentrera mig på vad jag har för dagen i dag. För mig blir det svårt att rå över mina handlingar om jag inte lever i detta jordelivet. Så det lämnar mig med en fundering angående snällheten. Om jag, låt oss säga, alltså har "ärvt" min snällhet från tidigare liv...kan jag då "tappa" snällhet om jag beter mig illa i mitt liv här och nu? Blir man då en gammal, elak själ? För äldre blir jag ju hela tiden, no doubt...

Jag har inga avsikter att hamna i en ordmatch på nått sätt eller börja med hårklyverier... Jag är bara nyfiken på hur du tror att det hänger ihop. Jag erkänner genast att jag inte läste hela texten...

Helena skrev: Om jag, låt oss säga, alltså har "ärvt" min snällhet från tidigare liv...kan jag då "tappa" snällhet om jag beter mig illa i mitt liv här och nu? Blir man då en gammal, elak själ? För äldre blir jag ju hela tiden, no doubt...

Som jag ser på saken så är det medkänslan eller kanske rättare sagt medkänslopotentialen du ärver, vilken i sin tur ligger till grund för eventuell snällhet/godhet (men som sagt inte enbart detta som avgör hur snäll man verkligen är).

Medkänslopotentialen kan endast växa allt eftersom man gör erfarenheter, vare sig man manifesterar snällhet eller elakhet.
Så det är ingen risk att man går baklänges i godhets-/kärleksutvecklingen (flerlivsperspektiv sett), även om man under ett visst jordeliv bara blir allt mer hänsynslös (man kan skaffa dålig karma däremot men det är en annan sak).
Det finns inte någon motsvarande förmåga som då vore "själviskhetspotential" som har möjlighet att växa i den del av själen som ej dör.

Hur lät det här?

Jag är bara nyfiken på hur du tror att det hänger ihop.

Nyfikenhet är en bra egenskap.

Det verkar som om man vill maximera sitt icke-PK här på forumet, då skall man vara snäll.

Sorry, jag har sovit för mycket igen, men jag måste säga att ni skriver väldigt mycket väldigt fort på det här Forumet! Ni är så kreativa och tänkande att det är en stor glädje att läsa igenom era tankar kring min tråd "För snäll?"

Ni har belyst problemet från de flesta tänkbara aspekter, som jag tycker alla verkar genomtänkta och bra.

Gränssättning - är vi bra på det? Tja, vi lär oss, men kanske långsmmare än andra eftersom vi har lite svårt att förstå signalerna från andra människor, HUR de tänker, om de har skumma avsikter, om de ljuger, om de är manipulativa. Det är en massa information för den stackar AS-hjärnan att tugga igenom och analysera - den långa vägen.

Vi reagerar ju inte reflexmässigt i sociala situationer eftersom just detta är vårt handikapp.

NT-reflex på en uteliggare: en uteliggare - säkert alkoholist - ond - får skylla sig själv - ta sig i kragen - gå till soc - ta den hjälp som finns - det är inte mitt bord.

AS-reflex på uteliggare: en uteligare - varför? - hur och varför kom han i den stuationen? - lever kommunen upp till Socialtjänstlagen idag? - kan den som en gång blivit vräkt få en lägenhet igen? - han far väldigt illa - varför ingriper ingen? - vad är det här för piss-samhälle - han är utstött som jag (fast jag har en bostad) - jag orkar inte känna hans smärta - jag måste ingripa!

Nej, inte alla aspergare reagerar som i mitt exempel, men kanske delvis?
Vi gör en analys av sitationen i stället för att handla reflexmässigt utifrån socialt inlärda koder?
Jag för min del kom fram till - the hard way - att NEJ det sociala skyddsnätet fungerar inte idag. Nej, en vräkt person kan knappast aldrig få en bostad igen. Uteliggaren är oftast dubel eller trippeldiagnos och kan inte klara av sitt liv utan hjälp, och hjälpen saknas i hög grad.

När jag hade lärt mig detta i det praktiska livet insåg jag att jag inte kunde koppla ihop dessa utslagna med samhällets hjälp, då den faktiskt saknas. Sedan upphörde mitt djupa engagemang och övergick i ett hej och ett leende mot den utslagne, á la neurotyp.

Ett AS-problem för mig är att jag tagit Jesu lära bokstavligt: Älska din nästa som dig själv. Vill JAG sova på en äcklig toalett hela natten, ihopkurad på ett trångt, hårt, kallt golv? Nej! Alltså har jag agerat enligt bibelns Kungsbud (det viktigaste) men naturligtvis bränt ut mig, då sådana här samhällsproblem är för stora för en AS-reumatiker.

Den andliga vinklingen med flera liv och mogna själar som har större empati är väl inte helt fel? I vilket fall kan ingen säga att den är det, eftersom vi är inne på okänd terräng här. Känd, delvis, kanske, av dem som gått där. Själv har jag gått över på andra sidan ibland.

Jag lämnade min kropp och befann mig i total frid och kärlek, en röst talade med mig om syftet med mitt liv: Att utvecklas i kärlek. Jag hade själv gått med på att välja ett mycket svårt livsöde med stor smärta för att åstadkomma denna empatiökning. Denna story verkar långsökt men inom Nära-döden-litteraturen är den här typen av NDU-upplevelse mycket vanlig (alltså Nära Döden Upplevlese). Finns många sådana böcker på biblioteket.

Kvasir skrev:

Zombie skrev:Kanske kan se ut så iallafall, eller vara den ena sidan av en dubbelriktad skillnad - ty som NT med bättre helhetsbedömning och fungerande socialmottagare och -sändare har man en större meny beteenden och strategier att välja mellan;

Frågan är om NT i allmänhet verkligen gör så många medvetna val. Handlar de snarare inte mest på känsla och undermedvetna beslut när det gäller det sociala? Det är väl i så fall vi AS som är hänvisade till medvetna analyser och medvetna beslut i brist på sådana automatiserade beteenden.

Mitt inlägg bygger alltså delvis på dina kloka ord Kvasir!

Debbido skrev:

Kvasir skrev:

Zombie skrev:Kanske kan se ut så iallafall, eller vara den ena sidan av en dubbelriktad skillnad - ty som NT med bättre helhetsbedömning och fungerande socialmottagare och -sändare har man en större meny beteenden och strategier att välja mellan;

Frågan är om NT i allmänhet verkligen gör så många medvetna val. Handlar de snarare inte mest på känsla och undermedvetna beslut när det gäller det sociala? Det är väl i så fall vi AS som är hänvisade till medvetna analyser och medvetna beslut i brist på sådana automatiserade beteenden.

Mitt inlägg bygger alltså delvis på dina kloka ord Kvasir!

Oj då, då måste jag ju läsa om ditt inlägg noggrannare. Men OK, nu när jag ser vad jag själv skrev så tror jag att jag förstår ungefär vad du menade.

Jo, det är nog en möjlighet att man blir (kanske) överdrivet beskyddande gentemot människor som har det svårt, men det är ingen automatisk konsekvens. Vi AS är ju även ofta dåliga på empati och kan därför har svårt att förstå utsatta människors situation, speciellt när vi är yngre och inte har hunnit lära oss empati på medveten analytisk nivå.

Så kanske man heller inte orkar bry sig om andra människor när man själv mår dåligt, även om man egentligen kanske skulle vilja, eller skulle ha velat om man hade orkat att ens fundera över det.

Jag var nog själv väldigt dålig på empati och på att bry mig andra människor när jag var yngre. Numera verkar jag ofta snarast ha betydligt mera empati och förmåga att förstå (möjligheten) att andra människor mår dåligt och har det svårt. Men, det är ingen automatisk empati som omfattar alla människor som har det svårt, utan det finns en, kanske inte rationell, urskiljning här. Vissa människor har jag väldigt lätt att känna empati för och misstänka att de nog mår väldigt dåligt, även om de beter sig illa. Andra människor har jag svårt att känna empati för, men det finns nog olika anledningar där som jag inte har riktigt klart för mig.

Kvasir: Det jag fastnade för var dina ord om den automatiserade NT-reaktionen (inför t ex uteliggare men det kan vara inför vilka andra människor och situationer som helst). Vi har ju inte så mycket automatiserat utan tvingas då att tänka efter själva: Vem är det här då?

Vi har inte lika mycket fördomar. Det är ju bra. Avigsidan är väl den att jag löper större risk att bli manipulerad. Rödljusen kanske tänds för sent.

Men jag har fördomar. Om en iransk man skulle uppvakta mig så skulle jag tänka "Inte utan min dotter" och vara väldigt avvaktande. Jag är rädd för att arabernas kvinnosyn skulle kunna leda till olycka för mig. Alltså har jag vissa fördomar, tyvärr.

Beträffande min empati så är den i förskräckande grad riktad mot dem som har det svårt. Ett faktum som jag blivit medveten om på senare år är att min empati med friska, rika och framgångsrika maktmänniskor brister.

Eftersom jag och flertalet aspergare blivit mobbade så är det ju rätt klart varför man känner empati med utanförskapets barn. Jag tillhör ju själv den gruppen. Men tack vare min AS-intelligens så har jag det hyfsat bra på olika sätt trots allt.

Jag kan hjälpa någon även om jag själv mår dåligt, men då tenderar det allt bli frågan om mer praktiskt inriktad hjälp, inte att sitta och lyssna allt för länge. Många av oss är ju bra på att analysera och förstå vad som behöver göras och hur man gör det. De av oss som har viss överintelligens kan ju ställa den till förfogande för Godheten.

Debbido skrev:Vi har inte lika mycket fördomar. Det är ju bra. Avigsidan är väl den att jag löper större risk att bli manipulerad. Rödljusen kanske tänds för sent.

Men jag har fördomar. Om en iransk man skulle uppvakta mig så skulle jag tänka "Inte utan min dotter" och vara väldigt avvaktande. Jag är rädd för att arabernas kvinnosyn skulle kunna leda till olycka för mig. Alltså har jag vissa fördomar, tyvärr.

Jag undrar hur väl det där påståendet stämmer om att AS skulle ha så mycket mindre fördomar? Jag tycker också jag har ganska mycket fördomar, om än kanske inte lika mycket som när jag var yngre. Men kanske våra fördomar är annorlunda och mera individuella istället för att följa något flockbeteende om vilka fördomar man ska ha?

Beträffande min empati så är den i förskräckande grad riktad mot dem som har det svårt. Ett faktum som jag blivit medveten om på senare år är att min empati med friska, rika och framgångsrika maktmänniskor brister.

Om de friska, rika maktmänniskorna mår bra och trivs med livet så kanske de inte har något större behov av andras empati ändå. Fast många av dem kanske å andra sidan inte alls mår så bra som det verkar på ytan.

Kvasir skrev:

Debbido skrev:

Beträffande min empati så är den i förskräckande grad riktad mot dem som har det svårt. Ett faktum som jag blivit medveten om på senare år är att min empati med friska, rika och framgångsrika maktmänniskor brister.

Om de friska, rika maktmänniskorna mår bra och trivs med livet så kanske de inte har något större behov av andras empati ändå. Fast många av dem kanske å andra sidan inte alls mår så bra som det verkar på ytan.

Nej, jag har börjat fatta detta. Rika och lyckliga människor är också fattiga och olyckliga människor ibland, fast på ett annat sätt.

En 80-årig man försökte "köpa upp mig". Han menade att ålderskillnaden inte gjorde något eftersom han ju skulle ta mig till soliga länder och ge mig ett gott liv. Men min kärlek går inte att köpas för pengar. Jag lämnade honom åt sin rikedom och ensamhet. Fast då tyckte jag faktiskt lite, lite synd om honom.

Men jag har slutat med att alltid vara snäll och medgörlig.

Debbido skrev:Nej, jag har börjat fatta detta. Rika och lyckliga människor är också fattiga och olyckliga människor ibland, fast på ett annat sätt.

Precis, bara för att man är rik och framgångsrik är man ju inte immun mot sjukdomar, svekfulla partners, och allt annat som kan göra livet jobbigt eller helvetiskt. Är man väldigt rik så får man problemet att aldrig kunna veta om folk tycker om en för den man är eller för pengarna. Det måste vara ett helvete.

Jag kan väl egentligen räknas till de som på ytan har varit framgångsrik och om än inte rik så i alla fall högavlönad och gjort en snabb karriär. Men livet har ju varit ett helvete ändå, och sedan tio år har jag varit utbränd och sjukskriven och orkar knappt någoting. Till råga på allt tog det tio år för specialistvården att komma fram till AS-diagnosen, förmodligen delvis för att jag hade lyckats för bra med jobb och karriär för att de skulle misstänka NPF.

Skulle gärna lägga litet glitter i kanten på de här kloka orden från Deb. och Kv. men tycker att de glittrar 100%:igt redan.