Kvasir skrev:Det är intressanta frågor, men då är vi väl snarast inne på ett nytt område?

Bättre att göra en ny tråd innan det drar iväg för mycket OT

Kvasir skrev:Jag vet inte om vi är bättre på att vårda våra relationer. Snarare tvärtom skulle jag gissa, åtminstone tills vi så småningom har lärt oss att man måste göra det.

Man måste skilja på parrelationer och vänskapsrelationer. Jag tror inte att AS-kollektivet har svårare att släppa vänner än NT. Det är iaf inte min erfarenhet.

Kvasir skrev: Jag var nog allmänt dåligt på det förr, men har blivit betydligt bättre på det. Dock handlar det nog till stor del om just ett medvetet inlärt beteenden, inte någon naturlig instinkt eller känsla, och det gör också att det kostar energi och jag huvudsakligen bara bryr mig om att vårda relationer med människor jag tycker har ett någorlunda stort värde att ha relationer till.

Jag har nog inte utvecklat något sådant alls. Jag har väl ett rätt så stort kontaktnät idag, men jag kan inte direkt påstå att jag vårdar det på något aktivt sätt.

Kvasir skrev: (Nu pratar jag förstås i första hand om vänrelationer här, inte parrelationer, som är lite annorlunda även om säkert mycket stämmer in där också).

Det var parrelationer jag pratade om innan. AS-folk har i medel svårare att ge upp en parrelation än NT-folk.

Jag tror inte alls att aspies har svårare att ge upp parrelationer än Nt-s,om man läser vad många skriver här har många haft många korta relationer.

tvilling99 skrev:Jag tror inte alls att aspies har svårare att ge upp parrelationer än Nt-s,om man läser vad många skriver här har många haft många korta relationer.

Fast det räcker att en person i ett förhållande bryter för att förhållandet ska ta slut, och det behöver ju inte vara den med AS (om nu inte båda har det) som brukar bryta först.

Om det sedan är så att AS har svårare för det, som rdos säger, har jag nog ingen uppfattning om.

Jag tror inte det har med just AS att göra. Människor som varit utsatta för svårigheter i allmänhet tycker jag visar tendenser att vara lite mer trofasta än de som levt i den rosa sockervadden hela livet.

Jag tror att AS. har många o. korta kärleksreltione/förhållande beror på att de blir övergivna i störe utsträckning än NT. Den andre orkar inte med för hur det än är kan det var ganska krävande o. leva med en som har AS. Samtidgt saknar många kunskap om vår funktionsnedsättning, förståelse o. hänsyn för oss.
En annan teori är att eftersom AS. tröttnar fort på saker blir det korta relationer o. kanske många. Å andra sidan är detta tveksamt för det är inte lätt för AS. överhuvudtaget att få till en kärleksrelation. Även vänrelationer är svårt för många AS.

Det verkar oxå så efter vad jag läst på ett antal ställen på forumet att AS. verkar ha svårare än andra att komma över sitt/sina ex. Så fverkar förekomma även vad gäller fd. vänner, men inte i lika stor utsträckning, vilket inte är konstigt - kärleskrelation betyder nästintill alltid mer än vänrelation o. saknadens intensitet beror nog ofta på vilken betydelse relationen haft. Jag är ganska säker på att det är så även för NT.

weasley skrev:Jag tror inte det har med just AS att göra. Människor som varit utsatta för svårigheter i allmänhet tycker jag visar tendenser att vara lite mer trofasta än de som levt i den rosa sockervadden hela livet.

Det tror jag helt klart. Med vänner kan det vara så iaf. Det har jag erfarenhet av. Jag har två trofasta vänner o. just den ena tror jag är trofast bl.a. just pga. att h*n varit med om mkt. skit under många år o. är delvis fortfarande.
Men jag tror att folk med AS. generellt har mer svårigheter i vänrelationer, men framförallt i kärleksrelationer. Det verkar så om man läser trådar i forumet + träffar folk med AS. Vår problematik ligger ju bl.a. på det sociala planet. Det är lite det som utmärker AS. Men, visst är vi individer som alla andra så mao. kan detta yttra sig väldigt olika o. skifta i intensitet från person till person.

weasley skrev:Jag tror inte det har med just AS att göra. Människor som varit utsatta för svårigheter i allmänhet tycker jag visar tendenser att vara lite mer trofasta än de som levt i den rosa sockervadden hela livet.

Läste en gång om ett försök med laboratorieråttor som fick en bit mat om de trampade på en liten pedal. Sedan fick en del av dem maten mer irrationellt och de utvecklade en större uthållighet och testade längre tid än råttorna som bara fått maten utan problem....

Ja, jag läser mkt skit:)

har förstått en sak att
det e svårt att tråka ut mig

därför stannar man kvar hos folk som vill va polare med en
tills dom typ tröttnar på att umgås med en
och typ slutar höra av sig

tror nog att det e tvärt om
att jag har lättare att tråka ut folk
en vad folk har för att råka ut mig hahahah

men sen är jag urkass på att tolka socialt samspel åsså re kannske inverkar åsså

men jag har lyckats tråka ut
arbetsgivare,lärare,vissa vänner,en flickvän och min familj hitills
utom farmor och min låssas farsa och en polare här på forumet jag umgås med
som heter Lord Alsvart och åsså har AS
som verkar vara helt imum mot min tråkiga attityd
vicket jag tycker e bra

hade ett förhållande med en tjej för några år sen
som jag träffa i fyllan

men det gick åt helvete efter typ 1 och ett halvt år
sen vart hon utråkad på mig

sen hade hon inga andra vänner en mig så rå
så hon tvinga sig kvar hos mig
och sure jag tyckte det va trevligt att få ha ett förhållande

sen efter 2 år så börja bruden
till slut nita att mig

och jag typ fatta typ ingenting :s
men anyway
har förstått
att AS folk e trogna sin familj och sina vänner

men jag har åsså förstått
att ens familj och en del andra vänner
e i själva verket e otrogna idioter och parasiter och
snorkiga högfärdiga bortskämda känslokalla svin som
som bara tar det dom vill ha
och passar det inte så bryr dom sig inte om det

nej fy fan säger jag åt sånt beteende
skärpning FÖR FAN !!
VÄX UPP !!

måste säga att AS folk och andra med autism har kommit bra mycket längre där
har polare med AS och annan autism
och dom e hur trogna och sällskapliga soim hällst
och blir alldrig utråkade
vicket jag måste säga e bra

well
i många fall tror jag det blir så att många som har typ autist diagnoser
får det umgänget som inte andra vill ha

för att vi e tålamodiga
och orkar umgås med udda typer
som vanligt folk inte orkar engagera sig i

men jag e i alla fall trogna de vänner jag har nu iaf
och dom som årkar umgås med mig

well även om jag inte har någe jobb eller godkända betyg
pga mitt funktions hinder

så finns det alltid dom som har det värre en mig
så jag e inte ensam om detta
eller vad tror ni andra
det finns ju dom som inte ens har vänner
det har ju jag några iaf ha det gött / The Lord

Det är nog ett komplext fenomen, men här finns iaf frågan om att man har svårare att ge upp en relation: http://rdos.net/sv/aspeval/#473 (Är det svårare för dig än för andra att komma över en misslyckad relation, 0.45 i korrelation, N=39233).

weasley skrev:Jag tror inte det har med just AS att göra. Människor som varit utsatta för svårigheter i allmänhet tycker jag visar tendenser att vara lite mer trofasta än de som levt i den rosa sockervadden hela livet.

Antinget det, eller så blir de kalla och cyniska, finns två möjliga vägar.

Ford glöm inte rädda, efter levt i ett hem som ej fungerade känslomässigt var jag så lycklig när jag flyttade (flydde) hemifrån, nu skulle jag inte behöva ha med andra människor att göra, som kunde göra mig illa. Och levde så isolerad tills för ca 5 år sedan, nu har jag insett att klara sig helskinnad tills man blir 80 år inte är ngn bedrift, utan tvärtom våga lite, vinn lite. Men rädslan för att bli 'skadad' tog nästan 20 år av mitt liv.

rdos skrev:Det är nog ett komplext fenomen, men här finns iaf frågan om att man har svårare att ge upp en relation: http://rdos.net/sv/aspeval/#473 (Är det svårare för dig än för andra att komma över en misslyckad relation, 0.45 i korrelation, N=39233).

Och det är ytterligare en fråga som är omöjlig att svara på! Jag vet hur lång tid det tar för mig att komma ur ett förhållande - men hur i hela världen skulle jag kunna veta något om hur lång tid det tar för andra? Att svara "Vet inte" borde ge höga aspie-poäng (istället för noll) för det är väl en av de saker som utmärker oss - att vi har svårt att veta hur det är för andra?