Aspiedrag: socialt rättspatos, trofast och uthållig som vän.
Det har jag pluggat in angående min nya diagnos. Detta gränsar väl till begreppet snäll? Är Aspies snällare än "normalmänniskan"? Jag undrar för själv har jag väldigt svårt för att neka människor hjälp praktiskt, ekonomiskt, känslomässigt.

Under fem års tid hade jag och en annan aspergare "delad vårdnad" av en i stort sett hemlös, lindrigt utvecklingsstörd kille med missbruksproblem.

Vi lärde känna honom i kyrkans dagverksamhet. Inga NT brydde sig om att praktiskt ingripa i killens situation. Men vi två aspergare kunde inte annat/hade liksom inget val. Slump - att det var just två aspergare som ingrep, eller ett mönster?

Så fort någon av min sjukpensionärsvänner är i klistret frågar jag mig vad JAG kan göra för att hjälpa till och sedan rullar det på med en mängd praktiska/teoretiska/byråkratiska arbeten.

Mötte en kille nyss med tydliga Aspiedrag. Han hade lagt ut mängder av pengar, lånat ut, till en eller annan flickvän han haft. Han utstrålade samma goda väsen som min gamla aspergervän.

Vi tycks lätt kunna bli överutnyttjade av omgivningen? Är det så eller är det bara en slump av vi tre aspergare inte kan säga nej till människor eller djur som har det svårt?

Jag är snäll, men saknar AS diagnos. Mitt ex däremot som har AS diagnos är inte snäll. Bl.a. när jag frågade honom om han skulle hjälpa ett skadat vilt djur ute så sa han nej. Han mår oxå bra av att trampa ner andra när han mår dåligt. På min fråga hur han kan tillåta sig som vuxen att bete sig så, så svarade han att de betyder ingenting de han har tryckt till. Men nej han är inte kriminell, bara kall.

Sen kan man ifrågasätta hans AS diagnos, det gör jag i varjefall. Eller så finns det mer utöver AS som ställer till det...

Det kan ju också handla om att om man själv vet hur det är att ha problem så får man mera empati för andra som har problem.

Debbido skrev:Aspiedrag: socialt rättspatos, trofast och uthållig som vän.
Det har jag pluggat in angående min nya diagnos. Detta gränsar väl till begreppet snäll? Är Aspies snällare än "normalmänniskan"? Jag undrar för själv har jag väldigt svårt för att neka människor hjälp praktiskt, ekonomiskt, känslomässigt.

Under fem års tid hade jag och en annan aspergare "delad vårdnad" av en i stort sett hemlös, lindrigt utvecklingsstörd kille med missbruksproblem.

Vi lärde känna honom i kyrkans dagverksamhet. Inga NT brydde sig om att praktiskt ingripa i killens situation. Men vi två aspergare kunde inte annat/hade liksom inget val. Slump - att det var just två aspergare som ingrep, eller ett mönster?

Så fort någon av min sjukpensionärsvänner är i klistret frågar jag mig vad JAG kan göra för att hjälpa till och sedan rullar det på med en mängd praktiska/teoretiska/byråkratiska arbeten.

Mötte en kille nyss med tydliga Aspiedrag. Han hade lagt ut mängder av pengar, lånat ut, till en eller annan flickvän han haft. Han utstrålade samma goda väsen som min gamla aspergervän.

Vi tycks lätt kunna bli överutnyttjade av omgivningen? Är det så eller är det bara en slump av vi tre aspergare inte kan säga nej till människor eller djur som har det svårt?

Generellt sett tror jag vi med AS. lättare blir lurade än NT. Jag är är iaf. lätt att lura ibland. Ofta är vi mer naiva/godtrogna än NT. tror jag. Psykologen i teamet som utredde mig var oxå lite inne på den linjen. Vad det beror på vet jag inte, men det kan kanske vara dels att vi blir så glada när någon vill "umgås" med oss + att vi ibland eller alltid har svårt att se konsekvenser o. helheter av saker o ting o. ser då inte att vi kan bli lurade/förda bakom ljuset i vissa situationer o. av vissa personer. Vi tror de har en god avsikt fast de i själva verket "har en räv bakom örat".

Jag är för snäll ibland, har hänt att jag fått höra att jag varit för snäll och person X varnat mig för att jag kan verka korkad. Jo tack, det är nog något jag styr över.
Jag vet att i mitt fall så gäller det att jag har svårt att läsa människors ansiktsutryck samt sociala situationer, alltså den läsning som sker i nutid. Om jag tar med erfarenheter av människan innan, samt ifall jag kan tänka mig att personen har andra motiv än de som är sagda brukar jag oftare ignorera än vad som vore nyttigt kanske. Men visst finns det dem som tror att man går på allt det som sägs bara för att man reagerar på ett sätt eller inte reagerar, men det är ju deras problem.

Sommar:
Självklart beror det på ens egna erfarenheter och vem den som lurar är, men jag tror inte AS generellt är för snälla pga att de vill fungera socialt och/eller ha en kompis. Det skulle ju inte fungerat i längden, blir en person lurad flera gånger och tar skada av det, hur autistisk man än är o även ifall IQ ligger lågt, så kommer personen göra vad den kan för att det inte ska hända igen.

Fast ni kanske pratar om 'vita lögner'? De är jobbiga iofs

Frågan är alltså om aspies är snällare än normalmänniskan? Mja, jag undrar det... Då jag först började läsa trådar här på forumet så reagerade jag på den ganska råa tonen i inläggen. Tyckte många var både otrevliga och onödigt tykna mot varandra. Men hittade också många trådar som genomsyrades av en vilja att hjälpa och upprördhet över orättvisor av olika slag. Vad vill jag säga med det? Jo, att jag tror inte det går att säga något generellt om aspiesar och snällhet, inte heller om normalisar och snällhet. Det är individuellt helt enkelt.

En annan sak jag tänkte på är att i ditt inlägg så känns det som att snällhet innefattar att inte kunna säga nej. Det tror jag inte det behöver göra, eller ens är särskilt snällt egentligen. Då går du ju över dina egna gränser och är således inte snäll mot dig själv. Att vilja ställa upp och hjälpa är snällt, men bara så länge du verkligen vill och inte hjälper mer än du orkar. Det är inte snällt att låta andra utnyttja en. Tycker inte jag iallafall, och jag inbillar mig att jag är ganska snäll...

Parvlon skrev:Jag är för snäll ibland, har hänt att jag fått höra att jag varit för snäll och person X varnat mig för att jag kan verka korkad. Jo tack, det är nog något jag styr över.
Jag vet att i mitt fall så gäller det att jag har svårt att läsa människor, åtminstonde i nutid. Om jag tar med erfarenheter av människan innan, samt ifall jag kan tänka mig att personen har andra motiv än de som är sagda brukar jag oftare ignorera än vad som vore nyttigt kanske. Men visst finns det dem som tror att man går på allt det som sägs bara för att man reagerar på ett sätt, men det är ju deras problem.

Sommar:
Självklart beror det på ens egna erfarenheter och vem den som lurar är, men jag tror inte AS generellt är för snälla pga att de vill fungera socialt och/eller ha en kompis. Det skulle ju inte fungerat i längden, blir en person lurad flera gånger och tar skada av det, hur autistisk man än är så kommer personen göra vad den kan för att det inte ska hända igen. Autism är inte lika med låg IQ.

Kan bara säga att när jag skrev tänkte jag inte på att bli lurad av samma person flera ggr. utan olika personer och olika situationer. Visst lär vi med AS oxå, men det tar ofta längre tid för oss än NT. o. framförallt om sit. vi blir lurade i ser olika ut från gång till gång. Jag vet av egen erfarenhet. Klart jag vet att AS. o. autism inte är dumma (fördumma inte mig).

Visst erfarenheterna är olika från person till person precis som du skrev, men att bli lurad är (nog) ganska vanligt för de med autism o. oss med AS eftersom vi tror att folk vill väl, men så har vissa "en räv bakom örat". Att vi nog blir mer lurade är inte som vi är dumma utan har svårare än NT. att se konsekvenser o. helheter, läsa mellan raderna o. tolka kroppsspråk o. sociala koder.

Inte ovanligt at AS tjejer råkar illa ut. Det är inte ovanligt bland NT tjejer heller, men tycks vara vanligare bland AS. tjejer pga. ovanstående.

pointblank skrev:Frågan är alltså om aspies är snällare än normalmänniskan? Mja, jag undrar det... Då jag först började läsa trådar här på forumet så reagerade jag på den ganska råa tonen i inläggen. Tyckte många var både otrevliga och onödigt tykna mot varandra. Men hittade också många trådar som genomsyrades av en vilja att hjälpa och upprördhet över orättvisor av olika slag. Vad vill jag säga med det? Jo, att jag tror inte det går att säga något generellt om aspiesar och snällhet, inte heller om normalisar och snällhet. Det är individuellt helt enkelt.

En annan sak jag tänkte på är att i ditt inlägg så känns det som att snällhet innefattar att inte kunna säga nej. Det tror jag inte det behöver göra, eller ens är särskilt snällt egentligen. Då går du ju över dina egna gränser och är således inte snäll mot dig själv. Att vilja ställa upp och hjälpa är snällt, men bara så länge du verkligen vill och inte hjälper mer än du orkar. Det är inte snällt att låta andra utnyttja en. Tycker inte jag iallafall, och jag inbillar mig att jag är ganska snäll...

Är det mitt eller Parvlons inlägg du syftar på? Snälla; kan du inte citera? Det blir så mkt. lättare då.

sommar skrev:Kan bara säga att när jag skrev tänkte jag inte på att bli lurad av samma person flera ggr. utan olika personer och olika situationer. Visst lär vi med AS oxå, men det tar ofta längre tid för oss än NT. o. framförallt om sit. vi blir lurade i ser olika ut från gång till gång. Jag vet av egen erfarenhet. Klart jag vet att AS. o. autism inte är dumma (fördumma inte mig).

Visst erfarenheterna är olika från person till person precis som du skrev, men att bli lurad är (nog) ganska vanligt för de med autism o. oss med AS eftersom vi tror att folk vill väl, men så har vissa "en räv bakom örat". Att vi nog blir mer lurade är inte som vi är dumma utan har svårare än NT. att se konsekvenser o. helheter, läsa mellan raderna o. tolka kroppsspråk o. sociala koder.

Inte ovanligt at AS tjejer råkar illa ut. Det är inte ovanligt bland NT tjejer heller, men tycks vara vanligare bland AS. tjejer pga. ovanstående.

Det beror nog ofta på hur snäll man är själv, kanske är så att ju snällare man är desto lättare blir man lurad helt enkelt, men som pointblack skrev så bör ju det finnas AS människor som är ickesnälla. Inte minst tror jag eftersom det ej står nedskrivet bland diagnoskraven. Risken att bli ickesnäll borde ju också öka i korrelation med andra människors utnyttjande. I någon blaska typ aftonbladet för några år sedan så stod det att svensken ljuger i snitt 70ggr/dag. Jag tror iallafall jag kan känna igen bra mycket mer än hälften utav de 'vita lögner' som sägs hos människor jag umgås med. (om jag umgås övht då)

sommar skrev:Är det mitt eller Parvlons inlägg du syftar på? Snälla; kan du inte citera? Det blir så mkt. lättare då.

Jag tror h*n svarade trådstartaren.

Parvlon skrev:

sommar skrev:Kan bara säga att när jag skrev tänkte jag inte på att bli lurad av samma person flera ggr. utan olika personer och olika situationer. Visst lär vi med AS oxå, men det tar ofta längre tid för oss än NT. o. framförallt om sit. vi blir lurade i ser olika ut från gång till gång. Jag vet av egen erfarenhet. Klart jag vet att AS. o. autism inte är dumma (fördumma inte mig).

Visst erfarenheterna är olika från person till person precis som du skrev, men att bli lurad är (nog) ganska vanligt för de med autism o. oss med AS eftersom vi tror att folk vill väl, men så har vissa "en räv bakom örat". Att vi nog blir mer lurade är inte som vi är dumma utan har svårare än NT. att se konsekvenser o. helheter, läsa mellan raderna o. tolka kroppsspråk o. sociala koder.

Inte ovanligt at AS tjejer råkar illa ut. Det är inte ovanligt bland NT.tjejer heller, men tycks vara vanligare bland AS. tjejer pga. ovanstående.

Det beror nog ofta på hur snäll man är själv, kanske är så att ju snällare man är desto lättare blir man lurad helt enkelt, men som pointblack skrev så bör ju det finnas AS människor som är ickesnälla. Inte minst tror jag eftersom det ej står nedskrivet bland diagnoskraven. Risken att bli ickesnäll borde ju också öka i korrelation med andra människors utnyttjande. I någon blaska typ aftonbladet för några år sedan så stod det att svensken ljuger i snitt 70ggr/dag. Jag tror iallafall jag kan känna igen bra mycket mer än hälften utav de 'vita lögner' som sägs hos människor jag umgås med. (om jag umgås övht då)

sommar skrev:Är det mitt eller Parvlons inlägg du syftar på? Snälla; kan du inte citera? Det blir så mkt. lättare då.

Jag tror h*n svarade trådstartaren.

Ju snällare man är., desto lättare blir man lurad tror jag helt klart oavsett om man har diagnos eller inte. Men, tror att man kan bli lurad fast man är ickesnäll AS. bl.a. iom. sina problem med att läsa kroppspråk, läsa sociala koder, läsa mellan raderna, osv. Sedan lär man sig allt efterhand av misstagen som väl är. Det vet jag av egen erfarenhet, bara det att det förmodligen tar lite längre tid för oss med AS. än NT. pga. ovanstående.

Finns (nog) tom. ickesnälla NT. som kan bli lurade..
Jag menar att lättlurad/naiv är inte = snäll, men så verkar det som du tolkar mina inlägg, Parvlon. Däremot tror jag precis som jag skrev ovan att; ju snällare desto mer lättlurad. Så visst har de två samband, men behöver inte var samma sak.

Vi är nog, som vi nästan konstaterat, ytterligheter. Vi behöver ju ständigt något att hålla fast vid och tendens till snällhet är väl lika gångbart sm tendens till råhet (de två kan kombineras genom rakhet (OT)).

Jag känner lätt lust att vara lika snäll som du, Debbido, tyvärr är jag bara samtidigt för egoistisk eller långsiktig eller feg (skiftar, hoppas jag). Småsaker och saker som folk finner märkliga är de enda där jag praktiserat hittills. Men stabilitet i livet ligger om hörnet. Sen så.

En grej till: Snällhet och engagemang är kanske sällan samma sak.

/ J

En tanke slog mig. Det kanske är så att NT har bättre känsla för när de ska misstänka att de blir lurade och att vi istället måste använda intellektuell analys för att försöka avgöra det, och om man då gör ett medvetet resonemang så väger man förstås också in sådana faktorer som att man inte vill verka elak och om vad som skulle kunna hända om personen menar allvar och man inte hjälper till etc. En NT skulle då oftast inte ta sådana hänsyn för att det inte handlar om något medvetet beslut.

Så måste man förstås fundera på om det verkligen är någon markant skillnad mellan AS och NT i denna fråga.

Man kan inte vara för snäll.

Blunda. Tänk på du tycker riktigt mycket om. (Helst nån du är kär i). Tänk nu på alla de goda egenskaper denna människa har. Finns det nån av dessa egenskaper som h*n har för mycket av? Nej, jag tänkte väl det?

Ganesh skrev:Man kan inte vara för snäll.

Nu handlade det väl delvis om att vara för snäll på så sätt att man ofta blir lurad och utnyttjad. Eller kanske bara anstränger sig mycket mera än omgivningen förväntar sig, eller ens önskar.

Kvasir skrev:

Ganesh skrev:Man kan inte vara för snäll.

Nu handlade det väl delvis om att vara för snäll på så sätt att man ofta blir lurad och utnyttjad. Eller kanske bara anstränger sig mycket mera än omgivningen förväntar sig, eller ens önskar.

Du pratar om naivitet, godtrogenhet, att vara lättlurad och sånt. Men det är väl inte samma sak som snäll?

Ganesh skrev:Man kan inte vara för snäll.

Blunda. Tänk på du tycker riktigt mycket om. (Helst nån du är kär i). Tänk nu på alla de goda egenskaper denna människa har. Finns det nån av dessa egenskaper som h*n har för mycket av? Nej, jag tänkte väl det?

Trams. Klart man kan överdriva en god egenskap. Nämn en som man inte kan ha för mycket av.

Jag var förr mycket välvilligt inställd till människor. Det utnyttjades å det grövsta. Jag har blivit så skadad att paranoian helt tagit över och jag är en mycket god människokännare numera.

Kärlek
Omtanke
Solidaritet
Skönhet
Vänlighet
Hjälpsamhet

Hur många exempel vill du ha?

Ganesh skrev:Du pratar om naivitet, godtrogenhet, att vara lättlurad och sånt. Men det är väl inte samma sak som snäll?

Nej, men det hänger inte sällan ihop, och jag uppfattade som att tråden handlade huvudsakligen om att bli lurad och utnyttjad.

Ganesh skrev:Kärlek
Omtanke
Solidaritet
Skönhet
Vänlighet
Hjälpsamhet

Hur många exempel vill du ha?

Lurad?
Utnyttjad?
Blåst?

Visst kan man bli det. Och det händer ju. Men jag ger mig inte i alla fall. Det är väl det där från en annan tråd och rigiditet i sina värderingar. Skulle jag vika mig skulle jag ge upp inför egoismen och girigheten och egennyttan. Och det kan jag inte. Och vill inte heller.

Snällare...? Tja, det vet jag inget om. Jag tror bara det handlar om att vi ser livet kanske lite annorlunda än folk utan detta handikapp. Vilket förstås leder till att vi kan agera olika jämfört med människor utan AS.

Människor med AS har ofta lidit en del och kan nog, som det nämdes tidigare, förstå andras lidande lättare. Men sen får man komma ihåg att människor visar ömhet och omsorg på olika sätt. AS eller inte. För någon kasnke det innebär att just ta in fosterbarn osv medan andra kanske hellre skänker en del av sin lön till biståndsarbete. Det är svårt att veta vad som pågår inom folk, när det just inte syns i en yttre handling. Jag kan bara tala för mig själv, men min AS gör att jag har lite svårt för det som just inte syns. Därför kan jag ibland tro att andra inte gör något eftersom jag inte ser det.... Hänger du me? Så jag har varit tvungen till att påminna mig själv om min oförmåga där. Folk gör och vill mer än jag nödvändigtvis ser.

På tal om snällhet. Och empati antar jag. Jag tror inte att alla som har AS är empatilösa. Mer eller mindre kanske, vad vet jag... Men jag tror det handlar till stor del om perceptionen; Förmågan att tolka och förmedla yttre och inre signaler.

Innom psykiatrin brukar man tala om 4 grundområden. Det skilljer sig förstås säkert beroende på vilka teoreitker man frågar...men det är inte det jag är ute efter nu. Man talar om

1 kognition=tankeförmåga
2 perception=förmåga att tolka/förmedla yttre/inre signaler
3 emotion=förmåga att känna känslor
4 motivation=förmåga att uträtta/utföra

Som jag har fått förstå det så har människor med AS ofta bekymmer med perceptionen och ibland motivationen. Men deras kognitiva och emotionella förmåga är intakt. Men det blir då errors eftersom det blir svårighet att förstå vad de andra menar/känner och svårighet att förmedla vad man själv menar/känner. Detta eftersom perceptionen är bristfällig. Vad det beror på har jag ingen aning om.

Det blir sedan också problem med att få uträttat det man tänker eftersom motivationen även den är bristfällig.

Därför tror jag att man ofta finner mycket frustration bland människor med dessa problem. Problemet är inte att man inte känner nåt eller inte vill göra nåt. Istället kan man ofta känna "för mycker" eller vilja "för mycket". Problemet uppstår när det saknas medel för att komunicera/utföra dessa tankar/känslor/luster osv.

Jag brukar se det som om man saknar ventiler. Det bara fylls på och fylls på men man får aldrig tömma det...

Jag tror det där med snällhet ligger nånstans djupt bland alla psykologiska lager... Som människor har vi olika möjlighet att förmedla dem bara. På samma sätt som att vissa är födda till att lättare känna känslor så finns det folk som har lika svårt som andra har lätt för att känna dem. Och känna känslor/snällhet är skillt från förmågan att visa känslor/snällhet i handling. Man kan va kung på det ena...mindre kung på det andra...Sen finns det ju förstås det faktum att vissa inte vill vara snälla. Men det vet nog var och en bäst själv...

En kompis till mig sa:
"Som du vill att andra skall göra mot dig, så skall du göra mot dom"
På gatorna i New York lär dom vara litet handfastare:
"Gör mot andra innan dom hinner göra mot dig"

Välj!

Jag har valt, och gör så gott (i vid bemärkelse) jag kan.

Ganesh, någonstans finns väl ändå en gräns? Om det t.ex. ofta kommer fram okända personer till dig och drar en snyfthistoria och ber om stora pengabelopp som hjälp, så har du ju i längden inte råd att fortsätta vara snäll om du själv vill kunna äta och ha tak över huvudet.

Handen på hjärtat, Kvasir, behöver världen fler altruister eller fler egoister?
Är det mer kärlek vi behöver eller är det mindre?

Men...
jag måste erkänna att jag inte alltid orkar leva som jag lär, men jag försöker och jag jobbar på det. Jag vill bli en bättre människa...