Hej på er!!

Först vill jag säga att jag är glad för alla som säger grattis med mer til mig.
Tack till er alla!!!

När det gäller vilken sjukdom jag har så är det Alexanders sjukdom som MsTibbs sa.
Jag har inte helt koll på hur den påverkar mig, men jag vet att jag har ju en kluven kota, en kota saknas, utöver det har jag nystagmus samt en hel del annat....

Men de flesta som har Alexanders sjukdom dör före 10 års ålder...
Jag är den enda vuxna i Europa med min sjukdom.


Till dig som frågade om jag skrivit med mitt riktiga namn eller inte.
Jag har skrivit i jag form.
Allt det jobbiga jag har tagit mig igenom har stärkt mig så pass att jag bryr mig inte längre om vad folk säger och tycker om mig.

Folk pratar och tycker saker om en hur man än beter sig, eller gör.

Ha det bra så länge!!

Dunderbar skrev:Hej på er!!

Först vill jag säga att jag är glad för alla som säger grattis med mer til mig.
Tack till er alla!!!

När det gäller vilken sjukdom jag har så är det Alexanders sjukdom som MsTibbs sa.
Jag har inte helt koll på hur den påverkar mig, men jag vet att jag har ju en kluven kota, en kota saknas, utöver det har jag nystagmus samt en hel del annat....

Men de flesta som har Alexanders sjukdom dör före 10 års ålder...
Jag är den enda vuxna i Europa med min sjukdom.


Till dig som frågade om jag skrivit med mitt riktiga namn eller inte.
Jag har skrivit i jag form.
Allt det jobbiga jag har tagit mig igenom har stärkt mig så pass att jag bryr mig inte längre om vad folk säger och tycker om mig.

Folk pratar och tycker saker om en hur man än beter sig, eller gör.

Ha det bra så länge!!

tja dunberbar du är skön du såg förresten dig på tv för ett tag sedan.
bra intervju du kan ju ta upp i din bok att AS världen att gruppboende är skit..
Husdjur och par förhållande är förbjudet totalt så det är bara att glömma bort. ..

Jag har aldrig bott på gruppboende så jag kan tyvärr inte skriva om det...

Men du kan ju själv skriva insändare, eller en krönika om det.

Ville bara vara med och grattulera. Det står nånstans att man får lön för sin möda. Det kan vara svårt att komma ihåg när man står mitt uppe i svårigheterna... Men sen kommer en dag då man har fått "examen" från sin nuvarande årskurs i livet och kan gå vidare. Och njuta skörden av det man sått. Roligt att du fick skrivet en bok som ger dig glädje...

GRATTIS!

Till Dunderbar: Vad heter din bok?

Finns det känsliga ämnen i boken? Hässleholm är ju inte så stort. Bryr du dig inte om vad "folk" säger? Starkt! Jag önskar jag kunde strunta i det!

Skulle gärna våga ge ut min bok eftersom jag inte tror att jag kommer att leva så länge till, är multisjuk. Men jag är så trött på allt förtal.
Har väl närmast levt ett ADHD-liv, men aspergare kanske också har förmåga att stöka till sina liv och leva dramatiskt med högriskbeteende?

Det blir ju intressanta böcker av dramatiska liv. Hur har ditt liv varit?

Hej Debbido!!

Jag har skrivit om mitt liv, om mobbingen, hur saker kändes, om mina känslor, om hur jag tänker med mer.
Den är väldigt öppen om mig som person.

Jag bryr mig inte om vad folk tycker och tänker, om de pratar om mig eller inte...

Folk kommer alltid tycka och tänka, prata om hur man än beter sig.

Jag vill få en ändring i det hårda samhälle vi lever i idag.
Min tanke är ju mer jag når ut till desto mer folk tänker efter hur de beter sig mot andra.

Mitt liv har varit ett helvete, både mobbing och sjukdomar..som du kanske har läst har jag även en dödlig sjukdom...

Men vad ger det mig att deppa ihop?
Det blir inte bättre för att jag deppar över det...

Du ska ha all cred för att du skrivit en bok om ditt liv, oerhört starkt gjort. Men jag tror inte jag pallar läsa den...tål inte att läsa eller höra om barn som far illa.

Hej Dunderbar!
Jag kollade lite på din hemsida. Ja, det var tuff mobbing under lång tid!

Jag skulle inte vara rädd att skriva om just en sån sak. Det jag skäms för är mina självmordsförsök. Och varför måste jag då nämna dem? Därför att just dessa har visat mig en annan, andlig verklighet. Lidandet har prejat mig väldigt nära gränsen mellan liv och död och ibland över gränsen (NDU). Har flera sjukdomar, en dödlig.

Det jag vill säga med min bok är detta att lidandet har en mening, för andens utveckling under evigheters evighet. Så därmed vänder jag mig till landets sökare samtidigt som jag som aspergare absolut inte kan sättas in i vare sig ett New Age-fack eller Kristen-fack.

"Smärtans väg till kärleken" heter min bok. Mitt språk är mycket ovanligt och späckat med metaforer och jag vet inte om det "går hem" hos särskilt många även om jag själv njuter hejdlöst när jag får vältra mig i nyuppfunna ord och ordlekar av olika slag.

Frågan är hur man kan skriva om andra människor utan att bli stämd för förtal? (Även om jag ändrar deras namn) Jag har en försonlig attityd till mina plågoandar, men jag måste ändå skriva om dem.

När ska din bok ges ut?

Nu är boken klar och går att förhandsbeställa!!!!

Här har ni länken till min bok
http://www.litenupplaga.se/221

Debbido skrev::)
"Smärtans väg till kärleken" heter min bok. Mitt språk är mycket ovanligt och späckat med metaforer och jag vet inte om det "går hem" hos särskilt många även om jag själv njuter hejdlöst när jag får vältra mig i nyuppfunna ord och ordlekar av olika slag.

Frågan är hur man kan skriva om andra människor utan att bli stämd för förtal? (Även om jag ändrar deras namn) Jag har en försonlig attityd till mina plågoandar, men jag måste ändå skriva om dem.

Ing-Marie Eriksson blev ju stämd och fälld för sin bok Märit, eftersom några grannar ansåg sig förtalade. Hon hade väl inte skrivit deras riktiga namn, men alla i byn visste förstås vilka de var. Men det var 1965.

Å andra sidan har ju Maja Lundgren skrivit negativt om vissa personer med namn och allt. Hon skulle kanske kunna bli fälld för förtal? Men ingen har vågat anmäla henne:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Myggor_och_tigrar

Om din bok kom ut på ett förlag, så har de säkert kontakt med jurist som kan säga om det finns risk för anmälan el inte. Men om du ger ut den på eget förlag är det en annan sak. Personligen tror jag att man kan komma under med rätt mycket, så länge man inte använder folks riktiga namn.

Vad hette hon som skrev om sig själv och kroglivet, och hängde ut alla sina vänner och ovänner? Carina Rydberg?

Jag har inte läst boken själv, och har inga planer på det, men den fick ju väldigt mycket kritik för att hon gjorde så, men jag tror inte hon blev stämd trots det.

Kvasir skrev:Vad hette hon som skrev om sig själv och kroglivet, och hängde ut alla sina vänner och ovänner? Carina Rydberg?

Jag har inte läst boken själv, och har inga planer på det, men den fick ju väldigt mycket kritik för att hon gjorde så, men jag tror inte hon blev stämd trots det.

Tänker du på Maja Lundgren? Det var väl hon som blev beskylld av eliten för att vara psykiskt störd när hon skrev boken Myggor och Tigrar (2007) - en utlämnande skildring av de litterära kotterierna i Sverige och det där, enligt Lundgren, rådande manliga föraktet för kvinnor."(ur Wikipedia) Sånt gör man inte ostraffat.

/Barracuber

Nej, Carina Rydberg var mycket tidigare, ganska många år sedan.

Maja Lundgren på Wikipedia - den artikeln har jag själv putsat lite på, faktiskt...

Jaha, så om man ändrar namn eller inte förändrar egentligen inte situationen så mycket. Men en pseudonym kanske?

Ett problem är ju om någon person råkar vara en "höjdare", så hur man än putsar på berättelsen går det lätt att gissa sig fram till vem det är man skriver om. En man som utnyttjade mig i många år var en nyckelperson i "Mona Sahlin-afären", t ex. Här blir det hot hot, chillihot. Och om man tar bort allt sånt där så blir det inte mycket kvar av mitt liv.

Mitt liv har mest befunnit sig på ett högt katastrofplan, Jasplan (inklusive krasch vid Tranebergsbron).

Det är nog knepigt det där att helt anonymisera en bok. Till och med Pelle Svanslös handlade ju om folk i Uppsalas akademiska värld, och jag kan tänka mig att folk i samma kretsar som Knutsson förstod, eller i alla fall hade sina aningar, om vilka personer de olika katterna var.

En variant är ju att man helt anonymiserar bort både namn och plats och skriver under pseudonym. Är det inte för karakteriska saker man beskriver så kan det nog funka. En annan variant är att välja romanformen och mixa mellan fakta och fiktion på ett sätt som gör läsaren osäker på vad som är sant och påhittat, fast om man ville berätta en historia ur verkligheten mera än någonting om verkligheten i allmänhet, så kanske man missar målet.

Jag håller fullständigt med dig i allt det du skriver, som vanligt förresten. Du verkar så klok så du måste väl vara äldre än 30? Eller blir man äldre än så på din Planet?

Jag funderar på alla de lösningar du nämner. Det här med romanform t ex. Tanken är mycket tilltalande, inkl pseudonym. Men innehållet i boken är i rätt hög grad konklusioner som gäller de andliga lagar som jag tror styr universum. Lagen om sådd och skörd, t ex. Visst kan man klä in mina erfarenheter i romanform men samtidigt som man lägger till och drar ifrån så förlorar ju innehållet sin verklighetsprägel.

När jag kom så långt i tanken kom jag ihåg "den nionde insikten". Den boken fick ju väldigt stor framgång och man läste den som om det var dagens sanning fast det var fiction. De andliga sanningarna gick fram direkt även om storyn var påhittad.

Har själv bara läst facklitteratur (mest andlighet o psykologi) och självbiografier. Har svårt för vanlig skönlitteratur och tredje person. En JAG-bok tilltalar mig mycket mer, verklighetskänslan gör att det blir mer intressant och spännande för mig - som sanningstörstande aspergare.

Den här diskussionen kan jag tillägga något i.

Debbido, mitt tips är att du skriver med en helt lätt fantasislöja över. Ingen människa tror att Kvasir heter så och kommer från planeten Orilla i galaxen Ida men nog är det anonymt så det förslår. Alla ska kunna se att det är verklighet som beskrivs (om man vil kan låta publiken sväva i tvivelsmål då och då) men på ytan är det saga.

Skulle det lösa något?

Debbido skrev:8) Jag håller fullständigt med dig i allt det du skriver, som vanligt förresten. Du verkar så klok så du måste väl vara äldre än 30? Eller blir man äldre än så på din Planet?

Vi asgardare har tyvärr sedan länge förlorat förmågan till sexuell reproduktion och måste därför med jämna mellanrum klona våra kroppar och flytta över vårt medvetande, vilket i och för sig ger oss en väldig lång livslängd. Hm, har jag tittat för mycket på Stargate nu igen?

Annars kan du multiplicera din siffra med 1,5 så blir det väldigt bra.

När jag kom så långt i tanken kom jag ihåg "den nionde insikten". Den boken fick ju väldigt stor framgång och man läste den som om det var dagens sanning fast det var fiction. De andliga sanningarna gick fram direkt även om storyn var påhittad.

Nu har jag inte läst den boken, men det var min poäng. Om man frigör sig från verklighetens konkreta detaljer, som till stor del ofta är oväsentliga för budskapet, så kan man istället koncentrera sig på att lyfta fram och renodla de saker som faktiskt är viktiga för budskapet. på det sätter kan en välskriven roman många gånger ge en bättre beskrivning av verkligheten än en mera dokumentär bok, eftersom det man vill berätta inte alltid framstår lika glasklart i de verkliga situationerna. Som Katarina Frostensson har sagt, en roman kan många gånger vara mera verklig än verkligheten.

Har själv bara läst facklitteratur (mest andlighet o psykologi) och självbiografier. Har svårt för vanlig skönlitteratur och tredje person. En JAG-bok tilltalar mig mycket mer, verklighetskänslan gör att det blir mer intressant och spännande för mig - som sanningstörstande aspergare.

Skönlitteratur kan ju precis lika gärna skrivas i jagform som i tredje person.

jonsch skrev:Debbido, mitt tips är att du skriver med en helt lätt fantasislöja över. Ingen människa tror att Kvasir heter så och kommer från planeten Orilla i galaxen Ida

men nog är det anonymt så det förslår. Alla ska kunna se att det är verklighet som beskrivs (om man vil kan låta publiken sväva i tvivelsmål då och då) men på ytan är det saga.

En udda men rolig variant är romanen "Tärningsspelaren" av Luke Reinhardt. Ganska snart inser man att boken inte alls är skriven av Luke Reinhardt utan det är huvudpersonen i boken.

Kvasir skrev:

jonsch skrev:Debbido, mitt tips är att du skriver med en helt lätt fantasislöja över. [EDIT]CENSUR

En udda men rolig variant är romanen "Tärningsspelaren" av Luke Reinhardt. Ganska snart inser man att boken inte alls är skriven av Luke Reinhardt utan det är huvudpersonen i boken.

Finns det inte en som heter Bibeln?

jonsch skrev:

Kvasir skrev:

jonsch skrev:Debbido, mitt tips är att du skriver med en helt lätt fantasislöja över. [EDIT]CENSUR

En udda men rolig variant är romanen "Tärningsspelaren" av Luke Reinhardt. Ganska snart inser man att boken inte alls är skriven av Luke Reinhardt utan det är huvudpersonen i boken.

Finns det inte en som heter Bibeln?

Om det var tänkt att ha någon koppling till mitt exempel så missade jag det.

Den stämmer kanske in ganska bra på den princip du nämnde dock.

Om man har för avsikt att skriva om verkliga personer bör man nog kolla upp lagstiftningen för förtal & ärekränkning. Kanske finns det grader av brottet, kanske är påföljden värd att ta. Tror nog YF & TF medger det mesta iaf.
Man kan gå rätt långt iaf; se Strindberg, se Guillous bok kolumnisten. Där finns det mängder av personangrepp, fyndiga & välformulerade.
Bl a kallar han Leijonborg mes, migrationsministern "ser ut som en notorisk pedofil", Stig Larsson (alltså inte millennium-Stieg) "luktar illa och ser ut som om han sovit i kläderna" mm.

I min bok har jag nämnt personer, men inga efternamn....