Hej!

Okej, det här inlägget är lite magstarkt, så läs vidare på egen risk.

Jag är man, jag har min sexdrift och behöver som vem som helst få utlopp för den, men det är bara ett problem. Så fort någon raggar eller flörtar med mig blir jag som förstelnad.

En tjejkompis sa till mig en gång att det första hon skulle göra när hon såg mig nästa gång var att slita byxorna av mig och tja, ge mig tillfredställese... Jag blev chockad så framfusig hon var. Jag visste att hon var frigjord, men inte så mycket. Det blev tyvärr inget för jag vågade inte.

Någon dag senare så tänkte jag fan vad cool hon är egentligen. Och då tänkte jag fan att jag inte vågade, men jaja. Kört är kört. Sen fick jag en ny möjligt med en annan, men så blev det samma sak igen. Nervositeten blev så enorm att det bara inte gick.

Jag måste känna mig trygg innan jag kan leva ut, men ändå lockas jag av äventyr som i slutändan ändå aldrig blir av.

Känner någon igen sig?

StirrigeSune

StirrigeSune skrev:Jag måste känna mig trygg innan jag kan leva ut, men ändå lockas jag av äventyr som i slutändan ändå aldrig blir av.

Det låter klokt att inte göra sådant på ren impuls, det kan få dåliga konsekvenser. Vad du än gör, använd skydd om du ska pyssla med sådant. I dagsläget ökar könssjukdomar och aborter, men inte användandet av skydd. Det var på tv om det nyligen. Värt att tänka på. Sedan de moraliska aspekterna är upp till var och en.

ojoj allt ska jag då kommentera

Du ser helt enkelt skillnad på fantasi och verklighet och det är bra, för det gör inte alla. Lyssna på dig själv om det där med att du behöver tid osv. Du riskerar att skada dig känslomässigt om du tror att du måste vissa saker för att inte missa nåt. När det är läge för dig är ett mycket bättre alternativ än när det bara är läge...

Visst är det härligt med såna frigjorda tjejer som du beskrev och ni kan ha kul tillsammans fast du står för dina egna behov av att först lära känna varandra och ge dig tid, eller hur

Take care!

Jag tror nog min eftertänksamhet spelar in en del i detta fall med liksom lite dåligt självförtroende och tro på mig själv. Ändå blev jag ganska uppmärksammad, men det är typ bara för att jag var väldigt vältränad då för några år sen innan jag skakade mig väldigt, väldigt allvarligt.

Om man har otur så kan man död för det jag råkade ut för, men jag hade tur och klarade mig. Dock så är jag förhoppningsvis helt återställd om runt ett halvår.

StirrigeSune

Jag förstår inte riktigt vad som är magstarkt med ditt inlägg Sune?

Jag valde under skrivandet att undvika formuleringar som:
Slita av kläderna, suga tills du kommer och svälja. Jag valde lite mildare, men lät det stå kvar om i fall.

StirrigeSune

Aha! Ja den formuleringen är kanske är lite pikant! Vet precis vem det hade fungerat på men lite sent nu....!

StirrigeSune skrev:Hej!

Jag måste känna mig trygg innan jag kan leva ut, men ändå lockas jag av äventyr som i slutändan ändå aldrig blir av.

Känner någon igen sig?

StirrigeSune

Jag tycker du ska vara glad för att du fungerar som du gör.
Du kommer aldrig att behöva gå i en 12-stegsgrupp för sexmissbrukare. Skönt va?!
Du kommer aldrig att få Klamydia, Aids eller gonoré. Bra va?!
Du kommer aldrig att bli känslomässigt kvaddad eller känna dig utnyttjad.

Jag önskar jag vore mer som du. Om jag går på nattklubb måste jag lägga band på mig allt vad jag förmår för att klara mig hem till min säng ensam. Risken att en kardborreman fastnat på mig och hamnat i MIN säng är dessvärre överhängande stor.

Min längtan efter närhet och ömhet kan få mig att acceptera ett ligg jag egentligen inte vill ha. Sex med kärlek är underbart. Sex utan kärlek ger kraftig baksmälla.

Okej, så illa skulle jag inte vilja ha det faktiskt.

Fast någon gång behöver man närheten och eftersom jag är lika utnyttjande som tjejen som utnyttjar mig är det lugnt. Vi leker på lika villkor.

StirrigeSune

känner igen detta
har samma problem själv

har vart utsatt för många lägen av tjejer
som har tittat på mig och lett och gett mig konstiga blickar
alt från folk som stått vid sidan om mig och nästan strykit sig mot mig
och då har jag mest blitt förvirrad
och bara titta åt ett annat håll
för jag vet inte hur man hanterar såna sitvationer
och resultatet e att man framstår som tråkig

men jag tycker det är enklare
om folk säger rakt ut vad dom vill ist

jag har det problemet att jag har en grav disylexi
och det ingår även i att jag har extremt svårt att tolka
olika sinnes intryck
som att förstå visuella budskap som flirtar blickar
förstå om nån e arg på mig
förstå om nån gillar mig
förstå om nån vill jag ska gå fram och säga hej m,m

har försökt ta kontakt med folk på stan i bland för att typ kall snacka
om vädret och för att hitta några som gillar kallsnack
mest för jag hört att kallsnack e bra för att lära känna folk
och i och med att jag ser ut som en vampyr
och ser som en del tycker dyster och mörk ut

så e det ju bra om man kan
få folk att förstå att man e inte sån i sin person som vad man ser ut

jag kan skämta och va lättsam bara det att jag
har problem med att tajma så tet blir rätt
jag kommer alltid in fel

men det e inte nån som vill prata med mig
sen så brukar en del gäspa efter jag pratat med dom i typ 5 min

well så har det alltid varit för
va även så när jag såg ut som alla andra med

en polare sa att det e kropps språket som gör
att jag har svårt att kunna tala med folk

och det e därför jag har svårt att få jobb och bli antagen i skolor
inte bara att jag har grav disylexi

tjejer vågar jag inte närma mig så mycket
mest för jag e rädd att jag ska reta upp dom
med tanke på min tråkiga attityd

enda gången jag tar kontakt med tjejer
e om jag appsålut måste

jag e inte gay
men jag har någe i min attityd som tråkar ut folk
jag tror det är att jag har en extremt star utstrålning
och när jag pratar så har jag en väldigt intelektuell
och saklig konversations förmåga
och sen har jag typ inget kroppspråk

well
detta e vad jag tror kan va orsaken till
sosial missbildad komunikation mellan
olika parter i samhället eller vad tror ni andra

kropps språk is the shit antar jag :s
ha dä gött / The Lord

Lord_Dagorahz skrev:men jag tycker det är enklare
om folk säger rakt ut vad dom vill ist

Ja det kan du bara drömma om! Eftersom kvinnor liksom män inte vill riskera att bli uppenbart avvisade så föredrar de att antyda eftersom avvisandet inte blir lika påtagligt då. De har ju faktiskt inte sagt att de är intresserade - eller?

Söta passiva killar som ser frustrerade ut är ganska gulligt och något som en tjej känner sig rätt ohotad av

Väldigt tydligt skrivet nu, måste jag säga! Du blir bättre fast du har svårt med skrivandet!

Mitt tips gällande tjejer är att BYT fokus! Tänk inte på vad andra tänker, tycker och vill utan för fram vad DU tänker, tycker och vill. Gillar du en tjej visa det så bra du kan, var ärlig, öppen och rak. Gillar hon dig kan ni gå vidare. Fråga om du är osäker på vad hon säger till dig. Lägg inte ner energi till att gissa vad hon tycker utan säg som det är, du är blyg, du har lite svårt med nya kontakter.... whatever, kommunicera bara.

Perfekt kan du vara en annan gång hehee OK?

Tjejer har ju en tendens att antyda och vara lite svårtolkade. Om de går rakt på sak är det lättare, men den gången det hända så blev jag så överrumplad och inte alls beredd på det.

Om t.ex. jag sett på en tjej, hon titta på mig och kommit fram och sagt: Dig vill jag med hem ikväll så är det lättare. Dock så får det inte vara för extremt för då känns det som hon inte menar allvar.

Det är svårt tyvärr. Det är ju så humörstyrt med.

StirrigeSune

För min del så tror jag huvudproblemet låg i hur själva uppvaktandet skulle gå till. Dessutom missade jag nog i stort sett varenda hint som de eventuellt gav mig. Jag minns t.ex. en väldigt lustig historia med en tjej som jag vet var intresserad av mig, och som faktiskt (ovanligt nog) tog initiativ själv. Hon stod påpassligt nog och väntade precis när jag skulle åka iväg hem, och ville ha skjuts. Det var bara det att jag var helt okunnig om hur jag kom vidare utifrån denna situation, vilket slutade med att jag bara skjutsade henne hem, och så rann alltihop ut i sanden. Mycket hängde nog också på att jag var oförberedd på att detta skulle hända annars kanske jag tänkt ut något smart.

Det jag skulle fråga mig är för det första: VAD SKULLE JAG SÄGA TILL MIN FRU.

Och för det andra: Om jag nu skiter i vad frun tycker, och vilka andra som drabbas, vad säger det om mig?

Ganesh skrev:Det jag skulle fråga mig är för det första: VAD SKULLE JAG SÄGA TILL MIN FRU.

Vet inte vem det här är riktat till men historien jag beskrev utspelade sig någon gång i början av 80-talet. Numera har jag betydligt bättre koll än vad jag hade då annars skulle jag väl förmodlgen varit singel fortfarande.

Kommentaren hade inte i något avseende med dig att göra. Den hade med andra tankar att göra. Ursäkter.

En annan liknande historia utspelades på gymnasiet. Jag var då förtjust i en tjej i min klass och vi hade länge "ögonflörtat". De andra i klassen bestämde då att det var tid att vi pratade med varanda så vi blev lämnade själva i ett uppehållsrum. Det fungerade inget vidare det heller. Även det var oplanerat. Allt som var spontant och oplanerat verkade gå i stöpet. Kanske berodde det på att jag då ännu hade en viss grad av "selektiv mutism" precis som dottern fortfarande har? Jag började visserligen prata minimalt på högstadiet, men det tog nog många år till innan jag kunde kommunicera obehindrat med folk jag inte kände.

jag brukar köra min variant när jag
är i ett ventrum
och ska till tandläkaren eller om jag står
på tågstationen och det står
folk runt om kring mig

och e mord tysta
så brukar jag gå fram till nån gubbe eller gumma
och fråga om vad klockan är

sen kör jag den så kallade vampyr modellen
och snackar kallsnack med den personen tills den
personen inte orkar prata med mig mer
brukar kunna funka i max 5 minuter per person
men detta gör jag mest för att inte bli utråkad

men killar / män / tjejer / kvinnor
orkar jag knappt fråga
mer en i nödfall
jag kan fråga dom vad klockan e

sen om jag vidar utvecklar ett samtal med
dom så börjar dom bete sig som om dom e kissnödiga
och typ säger uuum jaha jaja okej
va roligt e det att lyssna på

det gör inte gubbar och gummor
dom typ
pratar och så e trevliga ett tag
sen så brukar dom avsluta samtalet
på någe vis bara efter typ en 5 minuter

men jag tycker ändå det e konstigt
att dom inte vill vidare utveckla ett samtal
med mig

menar skulle det va någon annan som fråga någe
så har man sett att då
pratar folk med varandra och tar kontakt

och som gnäbbmonstret sa
det kan du glömma

well
är folk rädda för social kontakt
eller vad e haken

jag skulle bara tycka det vore jätte kul om nån
ville fråga mig vad klockan e

men ser man nån på perrongen så går dom alltid och frågar nån annan
även om jag tittar folk i ögonen och ser snäll ut

mig tittar dom hastigt på en gång sen sänker dom oftast blicken i backen eller tittar bort

tror endå att kropps språket spelar in här
och min aura
den lyser bara iskall kyla och mörker och dysterhhet och sorg

det e vel det folk ser
och derför törs dom inte kontakta mig

men med tanke på mitt liv
så e det inte svårt att få en sån här aura

efter att ha vart utsatt för utanförskap
av familj,vänner,jobb,skola m,m

man blir som vad man blir behandlad
men som ganesh skrev

att va sig själv e åsså viktigt
jag har polare som lyckats blitt gängade på det viset

ha dä gött mvh The Lord

Lord_Dagorahz skrev:men ser man nån på perrongen så går dom alltid och frågar nån annan
även om jag tittar folk i ögonen och ser snäll ut

mig tittar dom hastigt på en gång sen sänker dom oftast blicken i backen eller tittar bort

En gissning är nog detta. Ögonkontakt är knepigt. AS-folk blir både anklagade för att inte titta folk i ögonen och för att stirra på folk. Det räcker inte med att bara titta på folk för att man ska se "normal" ut. Själv har jag upptäckt att om man tittar för mycket på (NT)-folk så gör de just som du beskriver. Däremot är det helt annorlunda med AS-folk, speciellt då barn som är "oförstörda". Detta är ett fenomenalt enkelt sätt att identifiera AS-folk på.

Ögonkontakt är knepigt. Man ska titta folk i ögonen, men inte för länge. Så långt är regeln lätt. Någon bra regel för vad som är lagom länge har jag dock aldrig kommit fram till, även om jag nog har betydligt bättre känsla för det nu än förr. Jag diskuterade detta med en NT-kompis för ett tag sedan, och han menade att det är inte så svårt och så försökte han ge någon slags tumregler för olika situationer, men det blev ganska luddigt och svårttolkat ändå. Visst, att man ska titta lite längre i vissa situationer och lite kortare i andra hade jag också förstått, men hur länge som är lagom i de olika situationerna, nja.

rdos skrev:För min del så tror jag huvudproblemet låg i hur själva uppvaktandet skulle gå till. Dessutom missade jag nog i stort sett varenda hint som de eventuellt gav mig. Jag minns t.ex. en väldigt lustig historia med en tjej som jag vet var intresserad av mig, och som faktiskt (ovanligt nog) tog initiativ själv. Hon stod påpassligt nog och väntade precis när jag skulle åka iväg hem, och ville ha skjuts. Det var bara det att jag var helt okunnig om hur jag kom vidare utifrån denna situation, vilket slutade med att jag bara skjutsade henne hem, och så rann alltihop ut i sanden. Mycket hängde nog också på att jag var oförberedd på att detta skulle hända annars kanske jag tänkt ut något smart.

Liknande saker har hänt mig vid upprepade tillfällen och jag vet fortfarande inte hur jag ska agera i dessa situationer. Ibland anar jag inte ens vad det är tjejen vill förrän tillfället passerat.

Jag har missat en massa tillfällen också. Fan att folk inte är präglade på att hantera sådant där rationellt och logiskt, fler skulle komma med "i matchen", och vad skulle man förlora i någon annan ände, jag bara frågar?

Äsch...ångrade mej...