Tack!

Bjäbbmonstret skrev:Jag har hört att man absolut inte ska äta magnesium utan att samtidigt tillföra kalcium för att det kan rubba kalcium-magnesium-balansen.

Jag har hört både och, och därför chansar jag inte, utan äter calcium också.

De som förespråkat enbart magnesium, har menat att det är mycket svårt att rubba balansen genom att tillföra enbart magnesium, medan tvärtom är enklare. Detta för att kroppen skulle reglera magnesiumöverskott bättre än calciumöverskott.

Men som sagt så har jag inte chansat, och vågar inte inta mer än dubbla mängden magnesium jämfört med calcium. Just nu äter jag 1:1, och för de som ej har brist på det ena, utan tillför av andra skäl, brukar det rekommenderas 2:1 där det är dubbelt av calcium. Jag kanske minskar lite på mitt calcium, tror jag kör halva tabletten.

Finns färdiga preparat i alla kvoterna, men oftast antingen svindyrt, eller med oxider. I UK hittade jag inget kombinationspreparat med de typer jag ville ha, utan köpte var för sig.

Exakt vad är det magnesiumboosten skulle göra? Ursäkta min tillfälliga ignorans.
Antar att det ska vara någon typ av kur dock.

Magnesium gör att/används när muskler slappnar av, calcium gör motsatsen. Men googla på det så du får en egen uppfattning och vet om det är något för dig att testa, om du är intresserad.

Allanna skrev:"Användningen av magnesium idag är oftast fel, det tas tillsammans med alltför mycket kalcium i början, vilket resulterar i att många av de symtom som magnesium verkligen kan åtgärda förblir ohanterade. Den främsta anledningen till detta är att kalcium behöver magnesium för att tas upp i kroppen. När alltför mycket kalcium konsumeras så drar det ur magnesium ur kroppen för att kunna assimileras. Detta skapar en magnesiumbrist och personen kommer att bli sämre och känna sig därefter. Detta inträffar ofta med människor som dricker mycket mjölk. Mjölk innehåller åtta gånger så mycket kalcium som magnesium (8:1) och kommer därför i längden att skapa en magnesiumbrist. Detta är en trolig anledning till hög osteoporos i länder som har hög mjölkproduktion."
Källa: http://www.vitaminer.nu/pub_docs/documents/VN10.htm

ungefär detta är vad jag också läst mig till, och jag är ett stort fan av mjölk (och ost!) så jag känner mig inte så bekymrad för att få i mig för lite kalcium. snarare då tvärtom, om ovanstående stämmer.

har också diskuterat lite med en läkare om magnesiums eventuella goda inverkan på rls (en läkare som hade koll på rls. på VÅRDCENTRALEN! ) och han menade att det kan finnas belägg för det, samt att det inte borde vara någon risk att prova med tillskott. fast läkare rekommenderar såklart bara det som finns på apoteket, och jag är inte så säker på att det är det bästa. och ungefär där börjar Den Stora Förvirringen, för vad -är- egentligen det bästa?

Ang. magnesium så verkar i alla fall brist på det ge samma symptom som brist på de flesta mineraler och vitaminer gör. Bl a depression (och allsköns typer av "generella symptom").
F ö, då jag inte äter kött och ersätter det rätt ofta med sojaprodukter, grönt, etc, så antar jag (från den jag läste när jag googlade det) att jag ska ha ett rätt högt intag av just magnesium.

När det kommer till vitamintillskott, mm, så har jag kollat upp det och även använt vissa typer under ett tag. Men jag måste säga att det hjälp jag fått av det har varit ingen till mycket marginell. Nu för tiden så äter jag redan en rätt balanserad kost och betvivlar på att jag lider av några stora brister på något näringsämne. Om jag ens lider av det för ö h t. (Tror inte jag gör det. Men i skrivande stund kan jag inte direkt ta ett blodprov och analysera det själv).
Har ofta kontakt med sjukvården och de testar titt som tätt mina blodvärden. Inga brister på något har någonsin visat sig, ang. näringsämnena.
Varken som köttätare eller efter det. (Av någon anledning har folk fått för sig att kött (fabriksproducerat sådant) är helt oumbärligt för välmående).

Ang. käkspänningarna/etc skulle jag möjligen tro att mina spänningar är antingen nattliga eller pga läkemedel. Bieffekter. Det är inget jag lidit länge av utan det är något som uppstått relativt nyss.
Magnesiumspåret verkar smalt och smått experimentellt. Finns det någon speciell indikation om magnesiumbrist och autism?

LostInAForest skrev:...och ungefär där börjar Den Stora Förvirringen, för vad -är- egentligen det bästa?

Skulle utgå från den konsensus som råder (antagligen vad din läkare sa) och arbeta mig utåt från det. I det stora hela brukar det vara relativt rättvisande.
Det beror ju helt på varför du lider av rls.

Jag fick effekt av magnesium för ett antal år sen när jag hade sömnbesvär men då i kombination med flera andra tillskott så det är iofs svårt att helt klargöra vad som hade effekt. Har av olika skäl inte provat det sedan dess. Undrar varför.

Magnesium är ett av de få tillskott där jag faktiskt har märkt något. Iofs märks andra tillskott kanske på andra, mer långsiktiga sätt, och särskilt om man äter något för att vara förebyggande.

Antingen är magnesium lite av ett "modetillskott", eller så har det verkligen, förutom att vara ett "vanligt mineral", även terapeutiska effekter.

Jag vet att Anders Hallgren (den stora hundpsykologgurun i Sverige) och duktiga hudproblemlösare han samarbetar med, använder just höga doser av magnesium under en period då man tränar en reaktiv hund och vill få den att slappna av. Jag frågade honom om överdosering, och han var den första som sade till mig att det just med magnesium inte alls är samma fara som med calcium och vissa andra saker - kroppen reglerar det lättare. Och sedan så handlade det ju också om en begränsad period (för här handlade det om högre doser än de vi ska, jämfört med RDI/ODI).

Sedan har vi väl det faktum(?) att magnesium tillhör de ämnen som förbrukas vid stress, ihop med zink, b-vitaminer och annat som jag inte kan på rak arm. Kanske finns det beröringspunkter mellan stor förbrukning av magnesium vid stress/depressioner/liknande och att man ofta är spänd då. Det verkar vara så (om man ska tro vad man läser) att calcium och magnesium går åt när man spänner eller slappnar av en muskel, men också tvärtom, att tillförsel av det ena eller andra, får den allmänna tonusen att bli större eller mindre.

Att läkare rekommenderar apotek enbart beror säkert på att de håller sig till skolmedicinen, medan hälsokosten mer servar alternativmedicinen. Och jag kan tänka mig att dläkare inte är helt förtjusta i hälsokosten heller, då de ju inte bara säljer vanliga vitaminer, utan även högst kontroversiella saker. Jag köper aldrig på apoteket, eftersom jag vill ha de sammansättningar som tas upp bäst, medan apoteket verkar ha bara de billigaste formulorna. De billiga sammansättningar som finns på apoteket, finns även i de billigaste preparaten på hälsokosten, och är ungefär desamma som Friggs och liknande billighetsmärken som finns på stormarknader. Vissa är proppade med tillsatser, färgämnen, sötningsmedel också. Det får man se upp med oavsett var man köper, men de billigare har oftast mer av sådant enligt min erfarenhet.

Fast det är ju inte alltid så där enkelt heller. Järn t.ex. sägs tas upp bättre som hemjärn och lite annat, medan det tvåvärda järnet som får på apoteket tas upp sämre. Och många kan vittna om att de fått upp järnvärdena bättre med en lägre dos av bättre järn än tvåvärt, medan de får ont i magen eller förstoppning av tvåvärt järn. Men om man äter C-vitamin till det tvåvärda, så tas det upp bättre, och man får inga magproblem (gäller kanske förstås inte alla, det finns alltid undantag).

Jag har ätit 50-75 mg hemjärn och liknande i ett år. Dyrt som bara den, och fick upp mitt ferritin till max 70.

Sedan fick jag utskrivet apotekets tvåvärda, Duroferon 100 mg. Äter C-vitamin till, och fick snabbt upp ferritinet till 104. Nu äter jag en varannan dag, och det ska bli intressant att se om värdena håller sig högre än med 50 mg hemjärn. Någon effekt på magen har jag inte fått över huvud taget, vilket är mycket ovanligt. Jag har aldrig hört någon säga att de inte märkt något. Det brukar vara regel att de som minst får lite trögare mage och mörkare avföring. Jag får inget av det, och får i nuläget anta att det som skrivs om C-vitamin ihop med denna medicin, stämmer. (C-vitaminet gör att järnet tas upp bättre, vilket gör att det inte är kvar och stör tarmen. Jag tar vanlig billig askorbinsyra eftersom jag inte får ont i magsäcken av det, och eftersom jag har läst att man ska "äta något surt till" järnet, varför jag tänkte att pH-neutralt järn buffrat med magnesium och kalk kanske inte har tillräckligt god effekt då.)

När det gäller magnesium, så märkte jag ingenting när jag åt billigt magnesiumoxid, men märker en avslappnande effekt när jag äter magnesiumcitrat. Min dos är mellan 100 och 150 % av RDI (beroende på vilket lands lista man går efter) så det är ingen megados. Men jag har hört folk berätta att de fått effekt av oxiden, så man får väl testa sig fram.

Javisst, när man läser om vitaminer så kan man lätt tro att man har brist på allting. Särskilt om det är en säljande text. Det är bättre att läsa om vad man kan behöva när man är i den situation man är i. För mig t.ex. stress och adrenal fatigue, subklinisk hypothyreos. För många av oss här, är det just stress/depression/utbrändhet. För kvinnor i fertil ålder kan vissa problem orsakas av för lite järn, medan liknande problem hos äldre skulle kunna bero på B12-brister (kraftigare brister skiljer sig tydligare från varandra).

Är man man, så kan man nästan räkna med att om man har symptom på järnbrist (utom just anemi då kanske) så beror det i de flesta fall på något annat. Män har sällan järnbrist, men det är inte omöjligt. Både min man och min svärfar har lätt att få för låga värden, men de är ovanliga med ha det så.

Och lite så får man väl tänka: hur rimligt är det? Iofs gör min kost, mitt vatten med för höga järnvärden, min ständiga gjutjärnspanna, att jag inte borde ha järnbrist, men jag har ändå problem och måste äta höga doser varje dag. Fast just järn är ju en vanlig sak att ha brist på, där det inte är ovanligt att man kan ha problem med upptaget.

IndividualThoughtPatterns skrev:Det beror ju helt på varför du lider av rls.

det vet ingen, jag är mer eller mindre född sån och det går i familjen.

har en tendens att få dåligt järnvärde ibland, men det finns bara en viss korrelation mellan det och perioder det är riktigt jävligt med benen. även b12 är kollat och utan anmärkning. jag har också varit och gjort mri för att försäkra mig om att allt är okej då min pappa har ms.

så på det hela taget är det inte det minsta fel på mig, och ändå kryper det i benen.

Det som är bra med "skolmedicinen" är att vad de flesta läkare går ut efter är ju granskat om och om igen. Visst snackas det mycket om ekonomiska intressen, etc, idag men tror helt ärligt det blivit lite av en trend då folk gärna tycker att "sjukvården suger" för att de inte fick den hjälp de trodde de skulle få.
Kort sagt, faktan som läkarna utgår ifrån är ofta bättre underbyggd än det man hör ifrån folk inom "hälsokosten". Ibland beror det på ignorans och ibland beror det på korrekta fakta. I min erfarenhet så kommer hälsokosten undan med lite för mycket "hokus pokus". Och hälsokostindustrin drar till sig homeopatifreaks/etc, så även om det finns en plats för den i samhället så blir den missrepresenterad ibland. Just för att folk med foliehattar gillar att stå där inne och prata om "magiska örter".

Säger definitivt det självklara nu, men det bästa är att försöka äta mineraler/vitaminer i maten så att järn/etc får rätt omständigheter att plockas upp rätt på.
Hur som helst, personligen har jag aldrig fått någon slags verkning av kosttillskott och sannolikheten att det bara är "ännu en industri" som försöker ta pengar ur min ficka verkar större än att det är något man verkligen behöver. Livet står inte och väger på kosttillskott. (Som oftast).

LostInAForest skrev:

IndividualThoughtPatterns skrev:Det beror ju helt på varför du lider av rls.

det vet ingen, jag är mer eller mindre född sån och det går i familjen.

har en tendens att få dåligt järnvärde ibland, men det finns bara en viss korrelation mellan det och perioder det är riktigt jävligt med benen. även b12 är kollat och utan anmärkning. jag har också varit och gjort mri för att försäkra mig om att allt är okej då min pappa har ms.

så på det hela taget är det inte det minsta fel på mig, och ändå kryper det i benen.

Sånt där är drygt. Kan ju vara mer "psykiskt" än fysiskt. Eller kanske båda.
Fortsätt att tjata på sjukvården dock, det är det enda de förstår. Det är som att försöka komma in i en konversation där ingen slutar prata. Om man vill bli hörd måste man ta till "hårdare tag".

IndividualThoughtPatterns skrev:

Miche skrev:Motion, det är både stresslindrande och depressionshämmande vilket kan minska problem med spänningar.

Meeeeen... Motion.
Det är som alkohol fast man måste röra på sig.

Ha ha ha...klockrent.

Fast sant, det hjälper att träna och röra på sig. Bättre blodcirkulation gör också att man känner sig bättre i kroppen. Framförallt mår man väldigt bra psykiskt av det. Har inte tagit någon ADHD medicin än, försöker med kost och träning. Har funkat hyffsat iaf.

sussi83 skrev:Fast sant, det hjälper att träna och röra på sig. Bättre blodcirkulation gör också att man känner sig bättre i kroppen. Framförallt mår man väldigt bra psykiskt av det. Har inte tagit någon ADHD medicin än, försöker med kost och träning. Har funkat hyffsat iaf.

Vet att det funkar. När det kommer till tröttheten så har en mer fiberrik kost hjälp mig, och mer långsamma kolhydrater. Men det var egentligen inte anledning till att jag började ändra min kost.
Var väl snarast en "lyckosam" sidoeffekt av det hela

Borde röra på mig men du vet. När man inte känner sig så jävla pepp i övrigt så är det sällan man orkar/kan/vill ta tag i det hela.

IndividualThoughtPatterns skrev:

sussi83 skrev:Fast sant, det hjälper att träna och röra på sig. Bättre blodcirkulation gör också att man känner sig bättre i kroppen. Framförallt mår man väldigt bra psykiskt av det. Har inte tagit någon ADHD medicin än, försöker med kost och träning. Har funkat hyffsat iaf.

Vet att det funkar. När det kommer till tröttheten så har en mer fiberrik kost hjälp mig, och mer långsamma kolhydrater. Men det var egentligen inte anledning till att jag började ändra min kost.

Var väl snarast en "lyckosam" sidoeffekt av det hela

Borde röra på mig men du vet. När man inte känner sig så jävla pepp i övrigt så är det sällan man orkar/kan/vill ta tag i det hela.

MM...bra med lågt GI, dvs insulinet pytsas ut över tid så det blir en jämn nivå. Fullkorns produkter är bra! Man får inga super kickar som kan trigga överaktivitet.
Undviker kolhydratrik mat ju längre fram på kvällen klockan blir. Kolisar blir ju socker i kroppen och det vill vi inte ha innan sängdags. Sen undviker jag vitt socker så långt det går.
Lite träning på det så håller man sig hyffsat cool.

Måste säga att jag är mindre trött, magen är mindre orolig och jag "dumpar" aldrig efter maten. Hatar att blir trött efter maten.

Så skillnad gör det. Inte direkt som att det är någon mirakelkur, men käk gör skillnad.