att spy.

Morsan, farsan och hunden har vart och hälsat på mig i en vecka, och det var ganska trevligt, om än att det blev lite tjafs. Jag tycker inte om separationer heller, så jag vet inte om detta (att dom åkte hem igår) plus min livssituation i övrigt eller nåt gjort mig deprimerad, eller vad det kan vara för fel.

Känner mig inte deprimerad egentligen, mest bara att jag är så jävla trött och osugen att göra det jag brukar göra. Så vet inte om jag kanske är under eller övermedicinerad eller vad det är liksom. Men jag kände nästan människoförakt när jag försökte titta på TV (ser aldrig på TV annars), kände liksom ingen gemenskap med dom på TV:n tyckte allt var ytlitg falskt och ointressant.

... Vilket alltså fick mig att undra om jag är deprimerad eller nåt. Jag kan vara lite dålig på att förstå vad jag känner för känslor och varför

sansula skrev:Men jag kände nästan människoförakt när jag försökte titta på TV (ser aldrig på TV annars), kände liksom ingen gemenskap med dom på TV:n tyckte allt var ytlitg falskt och ointressant.

Förakt för ytlighet och falskhet är tecken på friskhet.

Reagerar likadant på TV-programmen i dag. Det mesta är så fruktansvärt exploaterande och cyniskt, falskt och påklistrat. Tittar aldrig självmant i princip.

Tror TV rent allmänt har fått nischa sig och visa sådant som är lämpat för formatet, och som man inte lättare hittar på Internet i dag. Talangjakter, reality och paketerad underhållning. Det är konkurrensen om folks uppmärksamhet som är boven.
Min tappade de för åratal sedan.