jag är egentligen inte osäker men alla sä..ger att jag framstår som det. Kan vara att jag tycker skolsituationer är fruktansvärt jobbiga och har dålig erfarenhet av dem.. ofta när man säger att man är trött ska de alltid fråga varför.. trots att man berättat jag har as... just det att man måste inse att ingen kommer att förstå eller för den delen hjälpa en gör att man för sig själv har gett upp... man anstränger sig för att berätta och öppna sig men semi överger en

Jadu säg det...
Att berätta att man har AS är ju rätt meningslöst också eftersom folk "glömmer bort det". Det är ju ett handikapp som inte syns så bra - är väl svårare att ignorera handikappet hos en rullstolsbunden.

Jag kör som så att jag ger järnet eller så vilar jag. Fast då behöver jag gå undan medan jag vilar oftast. Vara ensam.

Att ge järnet är nåt jag lärt mig med åren. Jag är 36 år nu.

Beror helt och hållet på mottagaren. Vem som helst kan verka osäker om personen med åsikterna är på det humöret. Men "asperger" som någon underförstådd anledning till att vara trött tror jag är få som har. Förstår att det verkar som att de inte förstår dig.

Ge fan i vad andra tycker. Gör din egen grej. Det är du som lever ditt liv.
Du skall inte berätta att du har AS, de fattar ingenting. De bara tror du är knäpp.

Man stakar ut sitt eget territorium. Det är vad livet handlar om.

Lennart Frimodig

lollo_testar skrev:jag är egentligen inte osäker men alla sä..ger att jag framstår som det. Kan vara att jag tycker skolsituationer är fruktansvärt jobbiga och har dålig erfarenhet av dem.. ofta när man säger att man är trött ska de alltid fråga varför.. trots att man berättat jag har as... just det att man måste inse att ingen kommer att förstå eller för den delen hjälpa en gör att man för sig själv har gett upp... man anstränger sig för att berätta och öppna sig men semi överger en

Jag går förnärvarande i en skolklass på högskolan med 70 pers. Skit jobbigt! jag lovar man blir inte förlåten av någon för att man har ett eller två handikapp. Som nämnts tidigare så syns det inte p.g.a att man inte är tillräckligt handikappat. Å andra sidan är det nog för att man själv ska lida av det. Jag har inte sagt det till någon, jag är typ rädd för att folk ska få en massa fördomar. Surt!

Om du frågar hur du ska göra för att inte verka super osäker. Så är du ju bokstavligen talat osäker. Hitta dig själv och strunt i de andra så länge. Behöver du ha musik på när du ska skriva något enskilt arbete, ha det. Bry dig inte om dessa flockdjur till människors åsikter om dig, de är mindre värda om de har någon dålig åsikt om dig. De som däremot blir intresserade av dig, skall du värna och vara trevlig mot. Lycka till!

Inse att de flesta du möter är rätt osäkra. Fundera noga över vad du har att bevisa. De flesta människor tänker inte efter före. Tänk på det.

Lennart Frimodig