LostInAForest skrev:jag är också ljudkänslig och jag upplever att det blir mycket värre när jag är trött/överstimulerad/stressad. efter en lång dag i skolan kan jag t ex inte ens tömma diskstället utan att det skär och skriker i öronen och hela kroppen. mina andra överkänsligheter blir också värre såsom du beskriver.

jag köpte mig ett par fräsiga hörselkåpor på clas olsson, det funkar suveränt hemma men jag är ännu inte riktigt beredd att ha dem på mig offentligt. i nödfall har jag öronproppar men jag tycker egentligen att det är obehagligt så det blir väldigt sällan. dock kanske det vore något för dig att testa?

jag tycker också absolut att du skall tala med någon på skolan (lärare, kurator), du kanske kan få t ex gå till ett vilorum en stund under dagen och vila från alla intryck.

Miche skrev:Känner elevvårdsteamet på skolan till din diagnos? Du borde ta upp det här problemet med dem, de är skyldiga att göra så att din skolgång fungerar, varav ljudkänsligheten är en del.

Det går kanske att minska på problemet med omläggning av schemat eller att du eventuellt mäste byta till en mindre skola.

mikael skrev:

Smulpajen skrev:Jag skapar denna tråd då min ljudkänslighet börjar göra mig orolig.
Jag blir nämligen mer ljudkänslig hela tiden, eller så känns det i alla fall som så.
(Det kan i och för sig bero på att jag har börjat på en skola där det går väldigt många elever.)

För att vara mer specifik, mina frågor är således:
Är det en illusion? Gör det bara ont i mina öron? Är det min temporallob/tinninglob som uppfattar mer ljud eller är det mina öron som helt enkelt är känsligare?
Kan en överkänslighet bli svårare med tiden? (Jag är t ex mer känslig för tryck och obehagliga kläder och skor nu än vad jag var förut.)
Känns det också för er som om att människor skriker i era öron när ni är på en plats med mycket folk omkring er?
Hur får detta er andra att inte bli fullkomligen galna?

För mig kan vardagen bli lite svår, jag blir så trött av att höra människor så tydligt hela tiden. Har någon här erfarenhet av detta?

Läs här det står om detta:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom

Smulpajen skrev:

mikael skrev:

Smulpajen skrev:Jag skapar denna tråd då min ljudkänslighet börjar göra mig orolig.
Jag blir nämligen mer ljudkänslig hela tiden, eller så känns det i alla fall som så.
(Det kan i och för sig bero på att jag har börjat på en skola där det går väldigt många elever.)

För att vara mer specifik, mina frågor är således:
Är det en illusion? Gör det bara ont i mina öron? Är det min temporallob/tinninglob som uppfattar mer ljud eller är det mina öron som helt enkelt är känsligare?
Kan en överkänslighet bli svårare med tiden? (Jag är t ex mer känslig för tryck och obehagliga kläder och skor nu än vad jag var förut.)
Känns det också för er som om att människor skriker i era öron när ni är på en plats med mycket folk omkring er?
Hur får detta er andra att inte bli fullkomligen galna?

För mig kan vardagen bli lite svår, jag blir så trött av att höra människor så tydligt hela tiden. Har någon här erfarenhet av detta?

Läs här det står om detta:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom

För det första: Jag är ledsen, men tror du på fullaste allvar att det finns någon här som inte har läst Wikipedias artikel? (Det är oftast det första man gör när man misstänker sig ha Asperger eller ha blivit diagnosticerad med Asperger.) Det är lite grann som att rekommendera en person som vill ha bra kaffe att gå till Starbucks.
För det andra: Wikipedias artikel är knappast en fullvärdig källa till information i det här sammanhanget; den genererar väldigt många sterotypiska bilder av hur människor med Asperger är. Dessutom ger den knappast en fullgod bild över problematiken som diskuteras.

Smulpajen skrev:För det första: Jag är ledsen, men tror du på fullaste allvar att det finns någon här som inte har läst Wikipedias artikel? (Det är oftast det första man gör när man misstänker sig ha Asperger eller ha blivit diagnosticerad med Asperger.) Det är lite grann som att rekommendera en person som vill ha bra kaffe att gå till Starbucks.
För det andra: Wikipedias artikel är knappast en fullvärdig källa till information i det här sammanhanget; den genererar väldigt många sterotypiska bilder av hur människor med Asperger är. Dessutom ger den knappast en fullgod bild över problematiken som dis

calima skrev:

Smulpajen skrev:För det första: Jag är ledsen, men tror du på fullaste allvar att det finns någon här som inte har läst Wikipedias artikel? (Det är oftast det första man gör när man misstänker sig ha Asperger eller ha blivit diagnosticerad med Asperger.) Det är lite grann som att rekommendera en person som vill ha bra kaffe att gå till Starbucks.
För det andra: Wikipedias artikel är knappast en fullvärdig källa till information i det här sammanhanget; den genererar väldigt många sterotypiska bilder av hur människor med Asperger är. Dessutom ger den knappast en fullgod bild över problematiken som dis

Jag har inte läst wikipedia. Bla för att jag föredrar att söka mig till andra källor om jag vill ha nyanserad och mer tillförlitlig info.
Men samtidigt skulle jag vara ganska glad över att någon var så pass intresserad av mina funderingar att de besvärar sig med att ge tips.

treeman skrev:Du är en vis ung tjej. Själv är jag 36 år och fick diagnos vid 33 års ålder. Jag visste inte vad "ljudöverkänslig" var förrän dess.

Tyvärr så har min ljudöverkänslighet blivit värre med åren tror jag, men det kan har att göra med att jag nu är mer medveten om den.

Jag har alltid MP3 på med öronsnäckor när jag är ibland folk nuförtiden, utom när jag umgås med nån annan bland folk.

Ljuden är inte farliga iallafall men de är tortyr...

Jag saknar troligtvis "sorteringsfilter" helt för ljud. Jag hör alltid allas röster. Fast jag har accepterat att så är det. Dock har jag lyxen att kunna undvika platser med mycket folk när jag vill, det har inte du som pluggar.

MP3, öronproppar ibland, att gå ifrån när det går och få tystnad?

Jag hoppas du står ut! Jag vet hur det känns iallafall. Det är tufft!

Rimbaudelaire skrev:Jag har själv inte några större problem med vare sig ljud- eller ljuskänslighet (förutom när jag varit vaken över 36 timmar i sträck, sådär), varför jag inte läst på så mycket om de symptomen och i förlängning inte vet riktigt om ljudkänsligheten du upplever kommer/kan bli värre eller bättre med tiden (eller sannolikheten för de diverse scenariona), tvivlar att det finns jättemycket statistiskt säkerställd forskning på det i alla fall. Däremot är tipsen treeman kommer med vettiga. Jag går alltid med hörlurar med musik på hög volym på stan, förutom när jag umgås med någon, så jag kanske har högre ljudkänslighet än genomsnittet också (och jag har förmodligen nedsatt sorteringsfilter då jag har problem med sådant (och även pga. min add ofta tappar bort mig mitt i en mening om det kommer något störande ljud)) men det hör inte till saken.

Just öronproppar och dylikt är precis vad Torbjörn Andersson förespråkar i sin bok "Aspergers syndrom och liknande autismtillstånd hos vuxna - grundboken". Där står också att taktil överkänslighet ofta försvinner med åldern (jag var till exempel oerhört kittlig när jag var yngre, men det är mycket mer drägligt nu). Likaså smak- och luktkänsligheter. Där har jag fortfarande kvar en del egenheter (ogillar varma drycker, vissa rätter saknar helt smak och vissa saker bör inte blandas på tallriken, etc.) vilket väl tyder på att sådana här känsligheter inte heller nödvändigtvis försvinner med puberteten.

[...]Jag kollade upp och läste nu det kapitlet igen (Kapitel 2: Kännetecken, underrubrik Perception - ljud) och det står där att även det oftast blir bättre med åldern, men då du är vuxen är det inte säkert att det gäller dig (att jag har kvar min smakkänslighet och treeman fortfarande är ljudkänslig stärker väl detta något, om vi ska använda empiri). Det bör dock inte bli värre - men undvik sådana situationer där det stör bäst du kan!

Och som Miche säger har du självklart rättigheter i skolväsendet, att lägga om scheman är nog ganska krångligt för dem, och att byta skola borde väl vara den sista utvägen (om du inte vantrivs i övrigt också). Men ja, om du verkligen mår dåligt av det så ska du självklart höra efter vad det finns för möjligheter. Under genomgångar på lektioner borde det väl vara relativt tyst, och efteråt (när ni arbetar med vad det nu kan tänkas vara) så borde det gå att få sitta med musik eller så (förutom möjligtvis eventuella grupparbeten, då man kanske kan dela upp klassen i olika salar i alla fall). Likaså på rasterna (musik/öronproppar). Problemet med den lösningen är väl att det blir svårare att hitta vänner i klassen och så vidare, men det kanske ändå är bättre än att behöva byta skola.

Ah, slutligen så kan det att du är känsligare för tryck osv. bero på att du har en diagnos som förklarar känslighetens existens. När man får en diagnos av det här slaget tänker man ofta på symptomen (ibland rentav letar efter dem), och då kan de framstå som större än vad man upplevde dem tidigare.

calima skrev:När jag kör bil är det P1 som gäller, ingenting annat.

calima skrev:Så, alla ni med mp3 och musik i lurarna: Varför funkar det så bra? Kan det bero på att ni själva väljer ljuden?

calima skrev:Så, alla ni med mp3 och musik i lurarna: Varför funkar det så bra? Kan det bero på att ni själva väljer ljuden?

kullan skrev:Det är ett Aspergerdrag ja. Jag är känslig för ljud. Så det är inget konstigt. Vissa ljud gör ont i hela kroppen och man kan känna stötvågor av vissa ljud. så är det för mig i alla fall.

vissa individer är extremt känsliga för hur kläder sitter tex. Jag kan bli irriterad på tvättmärkeslapparna bak i kläderna. De skaver liksom. Då går jag och känner bara denna lapp hela dagen.

Jag kan inte gå i vilka skor som helst. Jag har skitsvårt att hitta rätt sko i butiken. Kan hålla på hur länge som helst tills jag ger upp. Går ut från butiken förbannad för att mitt tålamod tog slut.

Så du är inte konstig.

Miche skrev:calima skrev:
När jag kör bil är det P1 som gäller, ingenting annat.
Förståeligt, det är en alldeles utmärkt kanal och skulle vara ännu bättre om de skippade sporten helt!

KaosPrinsessa skrev:Varför musik hjälper är av lite olika skäl.
1.) folk börjar mindre sällan prata med mig och det är ok om man är lite borta då.
2.) jag lyssnar ju inte på ljud som jag tycker är jobbiga och dessutom har jag inte så högt på.
3.) det hjälper att man i förtid vet vilka ljud som komma skall.
4.) musiken dämpar min förmåga att tänka för att jag då måste koncentrera mig på musiken och så slipper jag lite av mina egna negativa tankar.

calima skrev:1.) Bra! Själv använde jag mig av boktricket. Väldigt få pratar med folk som verkar djupt insjunken i en bok. Om det dessutom står Poust, Kafka eller Sarte på bokomslaget brukar man få vara ifred.
4.) Jo, man måste lära sig manipulera sig själv. Det är inte lätt att överrösta negativa tankar men min erfarenhet är att tankarmna blir färre med åren och lättare att hålla ifrån sig. Dessutom känns det som om livet blir lättare med åren

KaosPrinsessa skrev:Böcker kan jag bara läsa i absolut tystnad då min adhd gör det helt omöjligt för mig att koncentrera mig på boken annars.

KaosPrinsessa skrev:Böcker kan jag bara läsa i absolut tystnad då min adhd gör det helt omöjligt för mig att koncentrera mig på boken annars.

KaosPrinsessa skrev:För mig har inte tankarna blivit bättre med åren utan snarare tvärtom. Vissa har tom blivit värre i och med diagnoserna.

mikael skrev:

LostInAForest skrev:jag är också ljudkänslig och jag upplever att det blir mycket värre när jag är trött/överstimulerad/stressad. efter en lång dag i skolan kan jag t ex inte ens tömma diskstället utan att det skär och skriker i öronen och hela kroppen. mina andra överkänsligheter blir också värre såsom du beskriver.

jag köpte mig ett par fräsiga hörselkåpor på clas olsson, det funkar suveränt hemma men jag är ännu inte riktigt beredd att ha dem på mig offentligt. i nödfall har jag öronproppar men jag tycker egentligen att det är obehagligt så det blir väldigt sällan. dock kanske det vore något för dig att testa?

jag tycker också absolut att du skall tala med någon på skolan (lärare, kurator), du kanske kan få t ex gå till ett vilorum en stund under dagen och vila från alla intryck.

Fördel du slipper höra när du ska göra något som du inte behöver lyssna på vara avskärmad när du gör saker så slipper du alt ljud, nackdel när du måste höra på nåt så kommer överkänsligheten ändå.

calima skrev:Vem har talat om att _läsa_? Jag får nog erkänna att jag många gånger bara haft med mig böcker som en skyddsåtgärd, som ett filter mot omvärlden.

calima skrev:Jag vet ju inte hur gammal du är men jag var drygt trettio när jag insåg och framför allt accepterade att jag inte har samma behov som andra, mina negativa tankar började släppa.
Vid 40 började jag acceptera mig själv fullt ut och började nog se omvärlden med andra ögon, mina egna. Jag slutade jämföra mig med andra.

Först nu har jag fått en diagnos, jag fyller 53. Och tillvaron rasade lite smått igen. Jag tror nog att jag sysslat med "identitetsbildande" trots min ålder. Tror nog man kan säga att jag gick igenom pubertet och ungdom i expressfart.

Metal ... Inte riktigt min typ av musik. Men jag har upptäckt att det finns mycket finsk metal som är riktigt bra.

KaosPrinsessa skrev:Fick min autismdiagnos i april i år (tillsammans med fobisk ps) och adhd i augusti. Känner mig som ett missfoster. De flesta säger att de nu förstår sig själva och att det känns som en lättnad att få diagnoserna, men det tycker definitivt inte jag.

calima skrev:Kanske beror det på vid vilken ålder man diagnostiseras? Jag har känt mig udda hela livet. Varit utanför och betraktad som allmänt konstig i över 50 år. Att få en diagnos var en aha-upplevelse som förklarade hela mitt liv. Det var en lättnad.
Men samtidigt en stor sorg ... alla dessa år som kunnat vara lättare, alla gånger jag funderat och tänkt. Alla år jag kämpat med att passa in, all energi som lagts för att försöka anpassa mig.
Jag hade velat ha min diagnos mycket, mycket tidigare.

calima skrev:
Så, alla ni med mp3 och musik i lurarna: Varför funkar det så bra? Kan det bero på att ni själva väljer ljuden?