Amamman skrev:Hej alla AS!
En fråga:
Tycker du om djur?
Dvs att klappa en katt eller krama en hund osv?
Är det samma som med fysisk kontakt mellan människor (tex kramar) eller är det annorlunda?
---
Är det vanligt bland Aspberger att ogilla djur?

Om det är vanligt vet jag inte (kanske starta en omröstning?), men att det förekommer vet jag ju.

Själv är jag helt galen i pälsiga djur som hund, katt, kanin, marsvin etc. Jag vill automatiskt smeka och klappa dem. Människor är jag mer hämmad inför.

Nu kan man visserligen inte lita på djur heller. Senast idag smekte jag en vacker röd katt som spann och buffade med huvudet. Men plötsligt bet han mig. Sedan lade han sig på rygg och såg oskyldig ut. "Bitas? Moi? Ser du inte hur gullig och ofarlig jag är!"

Men i kattens hjärna ligger lek och gos väldigt nära jakt på byten, så jag förlåter det primitiva (o)djuret. De är ändå inte så farliga och dolska som människor.

it attacks if it has too

Fegis - kom igen då!


Både gillar och ogillar djur ungefär som vem som helst. Men har nog ett annorlunda förhållningssätt och syn på dem. Beröring är också enklare med djur än människor.

treeman skrev:
it attacks if it has too

Liknar min hund när hon tycker att jag inte lyder tillräckligt snabbt!

Alien skrev:Liknar min hund när hon tycker att jag inte lyder tillräckligt snabbt!

Haha


Okay. Sött typ!

@Alien, du har uppenbarligen inte hört talas om något som kallas för "kärleksbett", ett ganska vanligt förkommande beteende både bland både hundar och katter (säkerligen bland andra däggdjursarter med).

Bettet är en markering för uppskattning och har ingen avsikt att skada (även om det händer ibland, vi människor har en betydligt känsligare hud än de flesta av våra pälsbeklädda vänner).

Du (och någon annan jag sett skriva om det i forumet) behöver alltså inte oroa dig över något rovdjursbeteende, människor som gosar med djur är i stort sett alltid uppskattade av djuret så länge som djuret inte känner sig förhindrat att fly om det behovet plötsligt uppkommer.

Nedanstående artikel är turligt nog en sällsynt händelse och jag misstänker hjärnblödning.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13700041.ab

Ja, även djur kan bli galna, t ex denna hund som plötsligt anföll sin egen matte: http://malmo.lokaltidningen.se/hunden-b ... 19660/2334

Miche skrev:@Alien, du har uppenbarligen inte hört talas om något som kallas för "kärleksbett", ett ganska vanligt förkommande beteende både bland både hundar och katter (säkerligen bland andra däggdjursarter med).

Bettet är en markering för uppskattning och har ingen avsikt att skada (även om det händer ibland, vi människor har en betydligt känsligare hud än de flesta av våra pälsbeklädda vänner).

Du (och någon annan jag sett skriva om det i forumet) behöver alltså inte oroa dig över något rovdjursbeteende, människor som gosar med djur är i stort sett alltid uppskattade av djuret så länge som djuret inte känner sig förhindrat att fly om det behovet plötsligt uppkommer.

"Kärleksbett" är väl just en förskönande omskrivning av att kattens hjärna inte alltid kan skilja på lek och jakt (deras lek är ju just låtsasjakt). Försöker jag snabbt dra undan min arm som katten slagit klorna i, så hårdnar greppet automatiskt. Så det gäller att ta det lugnt och långsamt dra bort armen. Människan har ju avlat fram både hundar och katter som liknar sina vilda släktingar som ungar även som vuxna, och ungar är lekfulla.

Det finns också ett annat slags bett när katten tröttnat på kelandet. Då biter den till, även fast den haft möjlighet att hoppa bort i stället. Det gäller att ha koll på svansen, svänger den är det en varningssignal.

När min hund var valp så var hon också mycket lekfull och bet mig ständigt i händerna och fötterna. Ingenting fick henne att sluta. Men när hon blivit vusna slutade hon självmant. Och nu biter hon aldrig (däremot hoppar hon på mig om jag inte lyder så jag får blåmärken).

När man leker med en dragleksak så ser man vilddjuret titta fram. Då finns det risk för att ens hand blir biten av misstag. När hon fångat leksaken så ruskar hon den för att bryta nacken på bytesdjuret, en medfödd instinkt.