35 år kvinna
tror jag är 35 år kanske 36 år, mitt mina försöker förtränga allt just nu
Skåne är säkert iaf!
väntar diagnos inom autism är det iaf. Det sa läkaren direkt. Ska göra utredning så fort det går. Typ inom 10 år då hihi!
Gift, tills jag krossat det
2 barn, ett litet och ett stort.
Långa depressiva perioder där jag förstör allt i min väg. Just nu väldigt lågt läge.
Sjukskriven ett år, stängt av många av minnes funktionerna i hjärnan, totalt utbränd.
Kan knappt åka bussen utan jag undrar var det nu var jag skulle åka.
Nytt special intresse, rida.
Alltid älskat djur och vill prata och klappa alla! Funkar ju inte riktigt så...
Har hund idag. Har haft katt, många olika katter, hjälper alla jag stöter på, massor med kaniner, möss, hönor, ankor. Jag dras till alla djur som en magnet.

Jag är 33 år gammal och har precis fått diagnosen Aspergers syndrom och ADD. Önskar att jag fått diagnosen redan för 20 år sedan, då jag tvingades flytta till ett behandlingshem för att jag skolvägrade (det gjordes ingen utredning då).

Älskar böcker över allt annat, och har en bokblogg. Andra intressen är datorer, sällskapsspel, fotografering, och att lyssna på musik.

Jag har varit sjukskriven sedan jag gick ut gymnasiet, förutom sammanlagt tre år då jag med uselt resultat studerat på högskola (har hoppat av tre olika program).

Jag har en pojkvän som också har Asperger, han är engelsman och tokig i schack. Tanken är att jag ska flytta till England, men just nu går det inte eftersom jag lever på socialbidrag.

Jag vet inte om jag kommer att skriva särskilt mycket här på forumet, jag är om möjligt ännu blygare på internet än i verkligheten.

Välkommen hit

Skumt det där med behandlingshem för skolvägran, låter inte riktigt klokt.
Frågade de varför du skolvägrade?

Tack!

Jag minns egentligen inte så mycket, jag hade sedan tidigare kontakt med olika psykologer och kuratorer och de visste inte vad det kunde vara för fel på mig. Jag kunde nog aldrig ge ett ordentligt svar på varför jag skolvägrade, jag vet inte varför det inte gjordes någon ordentlig utredning. Det går kanske att skylla på att kunskapen om sådant inte var så stor på den tiden.

Havet skrev:jag vet inte varför det inte gjordes någon ordentlig utredning. Det går kanske att skylla på att kunskapen om sådant inte var så stor på den tiden.

och för att psykiatrin aldrig vart direkt bra

Till Kromatik.

IQ är en besvärlig grej. Det är ett extremt grovt instrument. Den bakomliggande teorin är mycket primitiv och missvisande. Mitt intryck är att det här är ett område där ingen vågar föra vetenskapen framåt. Fast jag är mkt förtjust i Eysenck.

För vem avslöjar du dig om du berättar om dina intressen?

Vad är problemet med verbala instruktioner?

Hur kan du uttrycka dig, vad passar dig?

Jag gillar Kafka (mkt) och möjligen Sartre (Frihetens vägar). I stället för resten föredrar jag LeGuin.

Lennart Frimodig

Ulrik från Perstorp.
42 år i december, gift och har två tjejer som är 21 och 7 år gamla.
Jag fick min diagnos sommaren 2008. Utöver Aspergers har jag diabetes typ 2 med komplikationer i fötter och ben. En magnetröntgen jag gjorde maj -10 visade även att jag har en förtvining i hjärnan som ska utredas vidare.

Jag har precis blivit beviljad sjukersättning på 75%, utöver det så jobbar jag 25% som vaktmästare i föreningen där jag bor. Jag har även hand om rätt så mycket administrativa uppgifter. Som den enda vaktmästaren så arbetar jag väldigt mycket själv och styr även mina tider själv, vilket har visat sig vara en förutsättning för att jag ska klara av det. I stort sett alla mina tidigare anställningar har slutat med konflikter som jag nu idag kan relatera till min Aspergers.

Mina intressen (som man givetvis ska gräva ner sig i som Aspergare), är film, musik- är en gammal bassist, mma och högtalare. Nu när jag efter många års kamp äntligen har fått min pension så har jag fått tillbaks min energi och har börjat med att bygga mitt efterlängtade biorum på ovanvåningen.

På något vis så känns det som att det (problemen till trots), är nu som mitt liv börjar. Alla fruktansvärda utredningar med FK, diverse arbetsprövningar, ALI, den sjuka mängden intyg man har skickat hit och dit och de helt enorma pappershögarna FK har skickat till en, ALLT DET ÄR ÖVER NU!!!
Here I come!

Välkommen hit

Jag är imponerad av dig Ulrik.

Det är exakt det där jag vill uppnå med mina deltagare.

Hur ser arbetskapaciteten ut? Det är ok att arbeta 10 %.
Poängen är att arbeta åtminstone 1 %.

Det är en distinktion mellan människor som bidrar och människor som inte kan bidra, eller är gamla.

Lennart Frimodig

Jag har varit medlem på forumet ett tag, men detta är första dagen jag skriver nåt
Jag skrev nyss ett inlägg i kontakt-tråden, så nedanstående är en variant på det.

Jag är en 45-årig man från Stockholm som fick en AS-diagnos så sent som i förra veckan - bättre sent än aldrig

Är en lugn och snäll person som gillar både humor och allvar.

Har de senaste 15 åren jobbat som systemutvecklare på några olika IT-konsultbolag.
I arbetslivet har jag faktiskt inga egentliga problem; där är jag trygg tack vare hög kompetens/intelligens och arbete som passar mitt logiska sinne.
Jobbar för tillfället på ett extremt bra konsultbolag där jag uppskattas av mina kollegor trots att jag har svårt att vara social med dem.

Mina intressen, förutom programmering, är: film, datorspel, böcker, musik samt kost och styrketräning.

Jag har hela livet kännt mig utanför och annorlunda, men det är först nu när jag fått AS-diagnosen och börjat läsa en massa om Aspergers som jag förstår att det inte beror på att det är nåt fel på mig eller att jag är sämre och inte lika mycket värd som alla andra.

AlexJodo skrev:Jag

Välkommen! Fortsätt gärna skriva i trådarna.

Hej.

Jag är invandrare (eller mina föräldrar är det i alla fall, jag klassar mig som svensk för jag är född här) och har ett väldigt ovanligt namn så jag vill inte skriva det här för då dyker säkert den här tråden upp om någon söker på mitt namn på google.

Är en kille på 32 år. Har haft missbruksproblem sedan jag var 13 år gammal och varit ett antal gånger på behandlingshem. Jag la in mig på avgiftning i december 2007 och dom misstänkte att jag hade någon diagnos så dom skicka mig till ett behandlingshem i skåne där det gjordes en utredning och dom kom fram till att jag har Asperger. Var där i 1 år och 3 månader och kom hem i april 2009.

Bor i egen lägenhet i Angered i norra Göteborg (därför heter jag 424stil, det är Angereds postnummer).

Är sjukskriven för tillfället men ska arbetsträna efter nästa sommar.

Älskar fotboll över allt annat i livet, skrev en tråd om mitt intresse i special intresse delen av forumet.

Har en katt som heter Shabo, han är bäst. På somrarna är det roligt när det flyger in insekter i lägenheten, han kan jaga dom och jag har sett han äta upp flera stycken. Han brukar sova vid mina ben på natten, det är det mysigaste. Han gillar att sitta på balkongen och spana efter fåglar, det brinner till i ögonen på honom när han ser dom, man verkligen känner av hans lust att fånga dom. Jag önskar att en fågel nån gång vågade flyga in på balkongen så Shabo fick fånga en, det ligger i hans natur.

Det var lite om mig, kul att jag hittade det här forumet idag för det skrivs bra grejer här som är intressanta att läsa.

424stil skrev:Det var lite om mig, kul att jag hittade det här forumet idag för det skrivs bra grejer här som är intressanta att läsa.

Välkommen till forumet!

*Man 44 år som inte vill bli helt vuxen
*Bor i Norrbotten
*Har 3 barn
*Har levt i många förhållanden som inte varat längre än 2 år, men har nu varit sambo i 8 år.
*Intressen: Musik, Bilar, mc, foto, videofilmning och redigering och mycket mer.
*Jag har alltid känt mig som en betraktare av omgivningen och stått utanför det som sker, memorerat, noterat och registrerat. jag har bred livserfarenhet och träffat alla typer av människor och situationer, nu hamnar jag mer och mer ur fas med mitt umgänge med människor i min närhet. Jag orkar inte "spela spelet längre". Har idag nästan inga vänner kvar. Jag provade Aspie quiz för ett par veckor sedan och fann stora likheter med min situation. Jag ska inom kort få en professionell utredning.

Hej på er alla,

Jag är en finsk kille på 27 år. Bor i Finland men det är förhoppningsvis inget hinder för att få skriva på den här spalten? Det finns ett finskt asperger-forum men jag tycker inte om det, så jag provar det här i stället. Dessutom är det roligt att få skriva på svenska. Jag pluggar språk vid Helsingfors universitet sedan 2004 och om allt går bra så blir jag en färdig magister nästa år.

Jag fick diagnosen Aspergers syndrom i december 2006. Det var en stor lättnad eftersom jag hade misslyckats med så många saker i livet och ingen visste varför. Blev mobbad i skolan osv. Jag fick nog en förklaring till mitt beteende när jag fick min diagnos. Men den goda tiden varade dock inte så värst länge. Blev mer och mer deprimerad när jag insåg att jag skulle förbli annorlunda resten av livet. Våren 2007 genomgick jag neuropsykologiska test som visade att jag också har ADHD och en lindrig form av Tourettes syndrom. Från tidigare hade jag också diagnoserna social fobi och OCD (tvångssyndrom). Min depression blev allt värre och jag hamnade på sjukhus i april 2007.

Men så småningom började jag må bättre, gick i kognitiv terapi och sedan hos olika terapeuter. Det finns både goda och dåliga perioder. Det jobbigaste är att jag har tvångstankar. När jag har fullt att göra med studierna, mår jag vanligtvis bättre. Mina intressen är främmande språk, båtar och litteratur.

Mitt namn "strákur" betyder "pojke" eller "kille" på isländska. Bodde på Island som utbytesstudent under förra läsåret och isländskan är mitt favoritspråk.

Min neurolog anser att jag aldrig kommer att kunna jobba som "vanliga" människor och det håller jag alldeles med om. Därför har jag nu ansökt om pension men framtiden får utvisa hur det blir med den saken. Just nu bor jag hos min mormor eftersom jag inte riktigt klarar av att bo ensam. Har dessutom problem med att komma överens med min pappa så jag vill inte bo hos föräldrarna.

Jo, det var min presentation.

strakur skrev:Hej på er alla,

Jag är en finsk kille på 27 år. Bor i Finland men det är förhoppningsvis inget hinder för att få skriva på den här spalten? Det finns ett finskt asperger-forum men jag tycker inte om det, så jag provar det här i stället. Dessutom är det roligt att få skriva på svenska. Jag pluggar språk vid Helsingfors universitet sedan 2004 och om allt går bra så blir jag en färdig magister nästa år.

Jag fick diagnosen Aspergers syndrom i december 2006. Det var en stor lättnad eftersom jag hade misslyckats med så många saker i livet och ingen visste varför. Blev mobbad i skolan osv. Jag fick nog en förklaring till mitt beteende när jag fick min diagnos. Men den goda tiden varade dock inte så värst länge. Blev mer och mer deprimerad när jag insåg att jag skulle förbli annorlunda resten av livet. Våren 2007 genomgick jag neuropsykologiska test som visade att jag också har ADHD och en lindrig form av Tourettes syndrom. Från tidigare hade jag också diagnoserna social fobi och OCD (tvångssyndrom). Min depression blev allt värre och jag hamnade på sjukhus i april 2007.

Men så småningom började jag må bättre, gick i kognitiv terapi och sedan hos olika terapeuter. Det finns både goda och dåliga perioder. Det jobbigaste är att jag har tvångstankar. När jag har fullt att göra med studierna, mår jag vanligtvis bättre. Mina intressen är främmande språk, båtar och litteratur.

Mitt namn "strákur" betyder "pojke" eller "kille" på isländska. Bodde på Island som utbytesstudent under förra läsåret och isländskan är mitt favoritspråk.

Min neurolog anser att jag aldrig kommer att kunna jobba som "vanliga" människor och det håller jag alldeles med om. Därför har jag nu ansökt om pension men framtiden får utvisa hur det blir med den saken. Just nu bor jag hos min mormor eftersom jag inte riktigt klarar av att bo ensam. Har dessutom problem med att komma överens med min pappa så jag vill inte bo hos föräldrarna.

Jo, det var min presentation.

Där bodde jag på 80-talet och jobbade.
http://www.hel.fi/wps/portal/Terveyskes ... y+sjukhus#

Låg på ett sjukhus för medicinbyte.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lappvikens_sjukhus
Det där lite gamla mysiga som återuppstått.
Välkommen!

Jag heter Per, är 26 år - till nästa måndag och tänkte komma med och bli mer aktiv på detta forum, gillar datorer, spel och att surfa - internet har ju inget slut.....

Jag har alltid älskat vatten och att bada, särskilt med kläderna på, en typ av fetisch.
Gillar ni bad och simning får ni gärna bli vän med mig.


Bor i Örnsklödsvik men planerar att flytta för att starta om på nytt,
finna en boplats där man kan få frid i sitt liv.

Jag heter oxå Per. Är 38 år gamal och bor i Skåne. Har två tonårsbarn , bor varannanvecka hos mig. Är uppsatt på väntelistan ang AS/ADD , det är ca 1 års väntetid så jag är nog i ett "tomrum" kan man säga.

Frimodig skrev:Till Kromatik.

IQ är en besvärlig grej. Det är ett extremt grovt instrument. Den bakomliggande teorin är mycket primitiv och missvisande. Mitt intryck är att det här är ett område där ingen vågar föra vetenskapen framåt. Fast jag är mkt förtjust i Eysenck.

För vem avslöjar du dig om du berättar om dina intressen?

Vad är problemet med verbala instruktioner?

Hur kan du uttrycka dig, vad passar dig?

Jag gillar Kafka (mkt) och möjligen Sartre (Frihetens vägar). I stället för resten föredrar jag LeGuin.

Lennart Frimodig

Ursäkta för sent svar, jag hade helt glömt bort att jag skrivit i tråden.

Kombinationen av mina intressen är ovanlig. Skulle familj eller bekanta råka titta förbi här skulle de veta vem jag var direkt om jag skrev ned mina intressen. Jag vill helst vara anonym så jag kan få känna frihet att skriva vad jag vill utan att oroa mig över att familj/bekanta kommer och snokar.

Verbala instruktioner är för mig både svåra att komma ihåg och förstå. Varför eller på vilket sätt det är svårt att förstå dem vet jag tyvärr inte.

Jag finner det lättare att uttrycka mig skriftligt än att uttrycka mig verbalt. Jag blir ändock aldrig tillfredsställd med min skriftliga förmåga. Läser jag igenom det jag skriver känns det alltid osammanhängande och slarvigt , även om jag ändrar i texten.
Musiken (speciellt piano) är mitt största verktyg för att uttrycka mig, allt jag inte får fram i ord finns i min musik. Tyvärr är det inte ett särskilt effektivt kommunikationsverktyg då inte alla förstår musikens språk.

Hej forumet!

Här kommer min presentation.

Jag har tidigare varit passiv medlem, men i samband med att jag för tre veckor sedan fick min AS-diagnos kände jag att jag vill bli en aktiv del av forumet.

Jag har misstänkt AS sedan första gången jag hörde talas om diagnosen 2005. Att till slut få diagnosen har lett till en viss nedstämdhet. Nu vet jag ju att mina problem aldrig kommer att försvinna och de sista tre veckorna har varit tunga.

Jag har mitt eget sätt att tänka om precis allt. Min hjärna ifrågasätter, funderar och grubblar om allting i vardagen. Jag är helt enkelt alldeles för djup och tänker för mycket. Jag har också en ovanlig form av empati som gör att jag känner andra personers eller djurs lidande mycket starkt. Jag skulle inte ens kunna trampa på en myra eller slå ihjäl en fluga på grund av detta. Att se fattigdom, orättvisor och lidande får mig att må mycket dåligt. Detta är egenskaper som går att leva med och det är inte där problemen finns.

Mitt problem är de sociala situationerna. Jag har alltid haft svårt för hur jag ska bete mig i sociala situationer vilket leder till missförstånd och undvikande. Det är denna biten jag vill jobba med och hoppas på att snart få börja någon form av terapi.

Annars är jag en människa med många specialintressen. Mitt senaste intresse är resor och att besöka nya länder. Just nu går säkert halva min knapra lön till att resa utomlands. Framförallt Mellanöstern har blivit ett intresse och jag hann besöka bland annat Tunisien, Syrien, Egypten och Jordanien precis innan den arabiska våren började. Just nu pluggar jag arabiska och hoppas få besöka Palestina och Dubai nästa år.

Är förresten 80-talist om någon undrar över min ålder. Detta var min presentation. Nu ska jag hugga in på forumet

Hej empatisk och varmt välkommen till forumet!

Jag känner för övrigt igen mig själv i delar av din berättelse.

/geocache

Jag är 30 år, Tjej (kvinna är jag inte bekväm med att kalla mig). Jag bor i Stockholm och just nu väntar jag på att psykologerna ska undersöka om jag har Aspergers syndrom. I övrigt känner jag mig alltid som om jag består av två sidor som är emot varandra och jag "lever instängd i en glasbubbla" . Mina intressen är många olika- men de har samma mönster: Skriva , Sortera, gruppera, hitta på nya alfabet, hitta mönster i olika sammanhang... Sen är jag också "Gamer", problemlösare och jag "älskar" mina två datorer även om jag inte alltid är överens med datorerna .

geocahce: tackar så mycket. Intressant att du känner igen dig i min berättelse. Det är inte ofta jag hör folk säga det

Dusky välkommen du också. Det där med glasbubbla känner jag också igen. Just det uttrycket använde jag under min egen utredning.