Jag tror kraven på att hon ska va modell och blond inte direkt är något typiskt asp drag utan ett typiskt kill drag...

Jag har aldrig lyckats summera vad jag vill ha. Skulle man samla mina ex och min nuvarande (totalt fem stycken) i ett rum skulle det nog vara en brokig skara. Oftast har varma känslor uppstått när jag fått en stark känsla av samhörighet med någon, och mer konkret än så har jag svårt att vara.

Däremot har jag ett antal drag (fysiska och personlighet) som gör mig lite svag i knäna. Bland dessa finns:

känslighet
rationalitet
intelligens
humor (helst udda)
livsaptit
flickaktigt kroppsspråk
lång lugg
blyghet
ömsinthet
nyfikenhet
mjuk ren hud



men i verkligheten krävs ju alltid det där extra, kombinationen av alla drag som utgör en individ. Ändå har jag två gånger upplevt omedelbar attraktion som levt upp till sitt löfte. Första gången var det flickaktigt kroppsspråk och blyg blick under lugg, andra gången mild vänlig värme och intensiv blick och närvaro.. Intuition? Kärleken förblir ett mysterium för mig.

Med åren har mina krav på en partner blivit mer modesta. Med åren har utseendet blivit allt mindre intressant. En normalbyggd kvinna,aspergare gärna bipolär några år yngre än mig, jag är 37 att ha sex med ibland utan krav på barn och att bo ihop skulle passa mig: Hon ska vara rak, aspig, omtänksam, tycka om kroppskontakt, gärna specialintresserad av astronomi, historia, psykolog eller andlighet och massage.

Att kraven på partner skulle vara större hos gruppen med AS tror jag inte, snarare tvärtom.

Något som jag däremot tror gäller alla (inte bara aspergare), är att kraven ökar med åren.
Då menar jag inte främst utseendekraven utan snarare personlighetskraven.
Har man varit med om ett antal partners samt mött många människor i allmänhet så har man ju då också märkt att det bara är en ytterst liten andel som besitter en personlighet & har intressen som matchar en själv tillräckligt för att det ska vara något att satsa på i långa loppet. Enligt egen erfarenhet så är det iaf. på det viset.

Framförallt en kvinna som kan acceptera mig som jag är, och inte försöker göra mig till den hon önskar att jag vore.
Även delar endel av mina intressen.

Jag har inga krav alls. Men det spelar ingen roll egentligen. Krav eller inte krav - jag är, har alltid varit och kommer ändå alltid vara ensam. Mina negativa sidor väger mångfaldigt mer än mina positiva och det är ingen kvinna i världen som accepterar något sådant.

småkåt minimum, gärna askåt

Deadly_Nightshade skrev:Jag har inga krav alls. Men det spelar ingen roll egentligen. Krav eller inte krav - jag är, har alltid varit och kommer ändå alltid vara ensam. Mina negativa sidor väger mångfaldigt mer än mina positiva och det är ingen kvinna i världen som accepterar något sådant.

Jag håller med dig! Tyvärr har man mer negativt. Jag är dock gift, hoppas jag kan förbli det. Men det är inte lätt att vara som mig och ha ett förhållande. Jag finns bara alla andra är pjäser i mitt spel....

Aspiga krav vete fan, men visst har man vissa grundläggande preferenser. Inget konstigt med det.

Problemet vi har här i mitt förhållande är ju att "jag inte bryr mig", "inte frågar om något alls", "pratar bara om mig och mina saker". Om man hade en partner som var som mig, då skulle det vara ganska bra ju. Man skulle inte tvinga sig på den andre och få vara som man vill.

Men när jag vill berätta kanske inte han vill lyssna då ju......ächhh.....det blir fel då med ju. Tror inte det spelar någon roll...Vissa saker iallafall....

Barajag skrev:

Deadly_Nightshade skrev:Jag har inga krav alls. Men det spelar ingen roll egentligen. Krav eller inte krav - jag är, har alltid varit och kommer ändå alltid vara ensam. Mina negativa sidor väger mångfaldigt mer än mina positiva och det är ingen kvinna i världen som accepterar något sådant.

Jag håller med dig! Tyvärr har man mer negativt. Jag är dock gift, hoppas jag kan förbli det. Men det är inte lätt att vara som mig och ha ett förhållande. Jag finns bara alla andra är pjäser i mitt spel....

Känns som ni båda är ganska nere och därför inte har en helt rationell syn på tillvaron och er själva. Jag har väl samma tankar om mig själv, men är man åtminstone medveten om sina jobbiga sidor kan man väl i viss mån lägga band på sig. Finns ju gott om udda människor som lever i förhållanden och något måste väl partnern ändå ha sett hos en för att ens ha blivit attraherad.

treeman skrev: småkåt minimum, gärna askåt

Ja, tänk när du finner din sexgalna partner och hon kräver samvaro för femte gången och du känner dig plötsligt gammal och impotent eller du kanske är en riktig Hee-man som kan leverera.

Trodde det var ett skämt treeman, ASkåt..

sanny skrev:Trodde det var ett skämt treeman, ASkåt..

Det var en liten ordvits. Japp hehe.

Det enda krav (eller ja kärlek kan inte uppstå utan detta för mig) jag har hos min partner är att h*n ska få mig att känna mig trygg, ha humor, vara kroppsligt renlig och förstå att jag behöver ha en hel del ensamtid.
Plusgrejer är om h*n är helt eller delvis östasiat, smart och gillar metal (musik) och skräck.

Mina krav är att jag ska kunna prata med honom, att jag ska känna mig trygg, att vi har samma slags humor, livsinställning och intelligens.

Kroppsligt har jag inte några konkreta krav, men dras oftast till medellånga män.

sanny skrev:Mina krav är att jag ska kunna prata med honom, att jag ska känna mig trygg, att vi har samma slags humor, livsinställning och intelligens.

Jo, jag dras till korkade människor.

Ursäkta, mitt inlägg var inte ett påstående vad gäller dig.
Vad menar du? Hur tänkte du nu..

Jag har väldigt specifika - och höga - krav när jag letar partner, men då dessa är närmast ouppnåeliga blir det (som tur är) att jag gladeligen bortser från mindre "brister" och att jag lätt blir förälskad i tjejer som inte alls passar in på mina "kriterier". Trots det har jag har en tendens att mer eller mindre subtilt försöka forma mina flickvänner för att bättre passa "drömprofilen".

Jag har arbetat mycket, och arbetar fortfarande, med att helt ta bort dessa krav eller åtminstone göra dem mindre viktiga och bredare. Däremot har jag tyvärr(?) en ganska stark underliggande ytlighet som gör att utseendet påverkar mer än vad jag egentligen hade önskat - det kanske avtar med åren, dock.

Rimbaudelaire skrev:Jag

Välkommen till forumet!

De enda krav jag har på en ev. partner är att han ska vara kramvänlig , respektfull och snäll. Plus att han ska vara nykter. Jag är nykterist så jag vill att han ska va det oxå.

Säger bara en sak om jag blir ensam igen så ska jag aldrig träffa någon ny!
Men jag känner mig själv blir tvärt om och börjar jaga igen som en galning. Men nu känns det inte som jag vil göra det...

sanny skrev:Vad menar du? Hur tänkte du nu..

Förlåt att jag inte behärskar att följa upp de trådar jag svarar i.

Tänker och tänker, min begränsade hjärna har degat ihop nästintill fullständigt och verkar bara klara, den för släktets fortlevnad nödvändiga, sexdriften.

Barajag skrev:Säger bara en sak om jag blir ensam igen så ska jag aldrig träffa någon ny!
Men jag känner mig själv blir tvärt om och börjar jaga igen som en galning. Men nu känns det inte som jag vil göra det...

Jaga mig. För tillfället också garanterat galen.


Usch, borde inte skriva här när jag flippar ur.

sanny skrev:Mina krav är att jag ska kunna prata med honom, att jag ska känna mig trygg, att vi har samma slags humor, livsinställning och intelligens.

Kroppsligt har jag inte några konkreta krav, men dras oftast till medellånga män.

Minns nu att jag nog bara på ett udda sätt ville instämma i det du skrev, frånsett män.

Gör hur du vill, bara du gör det på mitt sätt. Sambo regeln.