kullan skrev:Depressioner kan orsakas av väldigt simpla grejor. Det kan vara D-vitaminbrist, Urinvägsinfektion, Rubbning i ämnesomsättningen, järmbrist, Brist på omgea fetter och även diabetes kan ge sådana symtom.

Så en simpel kur med D-vitamin och omgea 3 kapslar kan hjälpa rätt långt.

Ja, det är tydligen väldigt vanligt med sänkt ämnesomsättning, även om personen inte har tillräckligt lågt för diagnos. Men även rörelser av värdena inom referensområdet kan ge symptom, och eftersom det är så stort spann, så kan en person röra sig ganska mycket om den ligger i ena kanten när den är frisk. Och det gäller ju även järn och annat.

Men psykiatrin brukar förklara att depressionen ger sänkningen i ämneomsättningen. Detta trots att många beskriver hur de blev trötta först, och till slut blev deprimerade av att må dåligt. Skicka SSRI på dem bara! *ironi*

Jag tror också alltså att det kan handla om diverse brister och andra sjukdomar, och att vår utarmade konstgjorda kost skadar oss och gör oss obalanserade.

Bror Duktig skrev:Som sagt, inte för att vara duktig.

Du är förbannat duktig, jag är imponerad av ditt helhetsgrepp för att bli fri från allt skit.

Jag skulle behöva göra något liknande, men det är svårt så länge som min situation ser ut som den gör, det blir skillnad om jag får ett hyfsat arbete och pengar över att köpa riktig mat för.

Miche skrev:

Bror Duktig skrev:Som sagt, inte för att vara duktig.

Du är förbannat duktig, jag är imponerad av ditt helhetsgrepp för att bli fri från allt skit.

Jag skulle behöva göra något liknande, men det är svårt så länge som min situation ser ut som den gör, det blir skillnad om jag får ett hyfsat arbete och pengar över att köpa riktig mat för.

Jag menade bara att jag inte gör det enbart för att visa att jag är stark eller så, eller "jag ska minsann inte äta piller". Utan att jag har en tanke bakom det.

Jag brukar må lite bättre om jag tar mig en whiskey, men inte fan tror jag att jag lider av whiskeybrist i största allmänhet.

Ormwhiskey extra effektiv mot depression

Även om jag normalt inte lider av serotoninunderskott, kan jag ju bli hjälpt av att tro, att jag genom att höja nivån mår bättre. (placebo)
Jag håller nog med flera av de olika inläggen. Numera misstänker jag att jag har skaffat mig något liknande PTSD, framför allt för att inget av omvärlden riktigt går ihop för mig, SSRI lär vara en vanlig behandling mot det.

Jag associerar högt serotonin med en känsla av tröghet,lojhet,mättnad,och med att gå runt och vara omotiverat nöjd.
Jag vill inte vara nöjd för det finns få anledningar till att vara nöjd generellt.
Att vara lycklig och nöjd är inte samma sak.

Flawed skrev:känsla av tröghet

Hur du mätt upp dina serotoninnivåer förstår jag inte men om vi säger att man ska få en maximal utsöndring av serotonin när man tar MDMA (påstås ofta) så är inte resultatet direkt tröghet. Det är som att gå på moln ett par timmar - allt blir möjligt. Sen att det kan leda till depression och personlighetsstörningar kanske inte är så konstigt.

Jag tycker inte heller det verkar särskilt vettigt att gå runt och vara nöjd hela tiden.

Parvlon skrev:

Flawed skrev:känsla av tröghet

Hur du mätt upp dina serotoninnivåer förstår jag inte men om vi säger att man ska få en maximal utsöndring av serotonin när man tar MDMA (påstås ofta) så är inte resultatet direkt tröghet. Det är som att gå på moln ett par timmar - allt blir möjligt. Sen att det kan leda till depression och personlighetsstörningar kanske inte är så konstigt.

Jag tycker inte heller det verkar särskilt vettigt att gå runt och vara nöjd hela tiden.

Det är ju lite skillnad på att käka fontex och grilla sönder receptorerna så att de typ exploderar.
MDMA sätter väl fart på dopaminet också?Jag har för mig om att jag såg en dokumentär om en relativt ung parkinson patient som hade varit gymnast som kunde röra på sig nästan som han kunde förut om han tog MDMA.Så det maximala euforin kanske är resultatet av både serotonin plus hög andel dopamin?
Folk som har brukat mycket MDMA är riktigt jävla brända och har fruktansvärda obotliga depressioner,så något samband finns det väl.
Undrar hur många gamla räjvare anno 1988 som släpar sig runt på heltid hos psykvården nuförtiden?
Känslan av att var nöjd/likgiltighet är min egna erfarenhet av fontex.

Flawed skrev:Det är ju lite skillnad på att käka fontex och grilla sönder receptorerna så att de typ exploderar.MDMA sätter väl fart på dopaminet också?Jag har för mig om att jag såg en dokumentär om en relativt ung parkinson patient som hade varit gymnast som kunde röra på sig nästan som han kunde förut om han tog MDMA.Så det maximala euforin kanske är resultatet av både serotonin plus hög andel dopamin?

Vet ej men det påstås att rent MDMA frigör serotoninet maximalt, dopamin ingenting jämförelsevis. Till skillnad från amfetamin som släpper ut dopaminet. Jag vågar påstå att det är teorier. Oftast när man köper skiten på gatan så är det utblandat med annat skit, t.ex då amfetamin. Tror det är bevisat att just såna blandningar är mer neurotoxiska, men det skiter folk i. Tror jag har sett en liknande dokumentär men hade för mig det var en gammal gubbe.

Flawed skrev:Folk som har brukat mycket MDMA är riktigt jävla brända och har fruktansvärda obotliga depressioner,så något samband finns det väl. Undrar hur många gamla räjvare anno 1988 som släpar sig runt inom mental vården nuförtiden?

Något att kolla upp, kanske.

Flawed skrev:

Parvlon skrev:

Flawed skrev:känsla av tröghet

Hur du mätt upp dina serotoninnivåer förstår jag inte men om vi säger att man ska få en maximal utsöndring av serotonin när man tar MDMA (påstås ofta) så är inte resultatet direkt tröghet. Det är som att gå på moln ett par timmar - allt blir möjligt. Sen att det kan leda till depression och personlighetsstörningar kanske inte är så konstigt.

Jag tycker inte heller det verkar särskilt vettigt att gå runt och vara nöjd hela tiden.

Det är ju lite skillnad på att käka fontex och grilla sönder receptorerna så att de typ exploderar.
MDMA sätter väl fart på dopaminet också?Jag har för mig om att jag såg en dokumentär om en relativt ung parkinson patient som hade varit gymnast som kunde röra på sig nästan som han kunde förut om han tog MDMA.Så det maximala euforin kanske är resultatet av både serotonin plus hög andel dopamin?
Folk som har brukat mycket MDMA är riktigt jävla brända och har fruktansvärda obotliga depressioner,så något samband finns det väl.
Undrar hur många gamla räjvare anno 1988 som släpar sig runt på heltid hos psykvården nuförtiden?
Känslan av att var nöjd/likgiltighet är min egna erfarenhet av fontex.

Jag tillhör den gamla skolan och kan då säga att jag inte lider utav någon obotlig depression eller har någon personlighetsstörning eller för den delen inte heller jävligt bränd. Och då bör det tilläggas att jag tog mycket MDMA.Det är helt klart inte nyttigt att ta det men det du beskriver är en rejäl överdrift. Dom som traskar runt i sjukvården är nog dom som har haft oturen att råka ut för en psykos.

MDMA ska tydligen påverka noradrenalinet också.
Annars tycker jag att jag verkar få ungefär samma effekter av drogen etanol som man ska få av MDMA så jag avstår nog även i fortsättningen.

slackern skrev:Jag tillhör den gamla skolan och kan då säga att jag inte lider utav någon obotlig depression eller har någon personlighetsstörning eller för den delen inte heller jävligt bränd. Och då bör det tilläggas att jag tog mycket MDMA.Det är helt klart inte nyttigt att ta det men det du beskriver är en rejäl överdrift. Dom som traskar runt i sjukvården är nog dom som har haft oturen att råka ut för en psykos.

Men jag har turistat inom psykvården och det finns gott om människor som anses och anser sig ha hamnat där på grund av deras bruk av olika droger som THC,MDMA och amfetamin.
De brukar inte få så mycket besök av sina gamla polare om man säger så.

Jo, säkert hade jag väldigt fel om skillnaden mellan amfetamin.

MDMA acts as a releasing agent of serotonin, norepinephrine, and dopamine.[102]

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1982265 (råttor)

Det är fan ett under att jag inte är alkoholist med tanke på hur jävla hög jag blir på sprit i stora mängder.
Det kanske beror på att jag får världens värsta baksmällor...

Flawed skrev:

slackern skrev:Jag tillhör den gamla skolan och kan då säga att jag inte lider utav någon obotlig depression eller har någon personlighetsstörning eller för den delen inte heller jävligt bränd. Och då bör det tilläggas att jag tog mycket MDMA.Det är helt klart inte nyttigt att ta det men det du beskriver är en rejäl överdrift. Dom som traskar runt i sjukvården är nog dom som har haft oturen att råka ut för en psykos.

Men jag har turistat inom psykvården och det finns gott om människor som anses och anser sig ha hamnat där på grund av deras bruk av olika droger som THC,MDMA och amfetamin.
De brukar inte få så mycket besök av sina gamla polare om man säger så.

Jo det kan jag förstå allt missbruk är skadligt. Och de kan utlösa psykoser och annan psykisk ohälsa inget jag säger emot. Men jag tror att om man råkar ut för en psykos när man har tagit droger så finns sårbarheten redan för att få den och missbruket kan vara den utlösande faktorn. Nu är inte jag någon drog liberal som försvarar bruket utav droger utan tycker att den synen vi har i Sverige är bra alltså nolltolerans.

Parvlon skrev:Jo, säkert hade jag väldigt fel om skillnaden mellan amfetamin.

MDMA acts as a releasing agent of serotonin, norepinephrine, and dopamine.[102]

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1982265 (råttor)

Tydligen har den studien fått kritik för att de har blandat ihop metamfetmin och MDMA du utgav att testet gjordes med MDMA men var i självaverket metamfetamin. Jag vet inte om det är rykten eller sanning men jag tror att det nämns i en dokumentär som gjordes utav BBC där de tar upp de 20 farligaste drogerna.

slackern skrev:Tydligen har den studien fått kritik för att de har blandat ihop metamfetmin och MDMA du utgav att testet gjordes med MDMA men var i självaverket metamfetamin. Jag vet inte om det är rykten eller sanning men jag tror att det nämns i en dokumentär som gjordes utav BBC där de tar upp de 20 farligaste drogerna.

Jo, det var nog den. Har för mig att de erkänt t.om. Kasst att inte ha uppdaterad information på wikipedia.

Bror Duktig skrev:

Joakoni skrev:

Bror Duktig skrev:Joakoni, hur menar du med att du håller med Lasseivägen? Att du skiter i vilket bara det fungerar?

Jag menar att om man lider av smärta, så visst är det bäst att få bort orsaken. Men om det tar tid, eller inte går, så ser jag ingen poäng i att "vara duktig" och lida. Och det får heta vad det vill.
Men visst är det intressant hur det fungerar.

Ok. Jag äter inte SSRI längre, men det är inte för att vara duktig, utan för att jag vill göra mig frisk på riktigt. Jag ser inte ned på dem som ändå äter SSRI, och jag vet ju inte alls på vilket sätt eller vilken grad andra personer lider. Men jag har bedömt att jag bör klara mig utan SSRI, och så gör jag vad jag kan för att äta rätt, göra rätt o.s.v. för att självläka. Som sagt, inte för att vara duktig.

Ursäkta mig, det var kanske olyckligt uttryckt.

Flawed skrev:Jag associerar högt serotonin med en känsla av tröghet,lojhet,mättnad,och med att gå runt och vara omotiverat nöjd.
Jag vill inte vara nöjd för det finns få anledningar till att vara nöjd generellt.
Att vara lycklig och nöjd är inte samma sak.

Det handlar inte om att vara omotiverat nöjd. Det handlar om att orka med det nödvändigaste.
För mig i alla fall.

Parvlon skrev:Om man frågar en kemist så är allting kemi, visst. Om man frågar en matematiker så är allt matematik. Osv.

och om du frågar mig så är allt relativt

-

jag är böjd att hålla med er som menar att skitsamma, bara det funkar. när jag tar min astmamedicin så har jag inte direkt järnkoll på verkningsmekanismer och annat tjottabaloo, det som är relevant för mig är att det funkar bättre att andas.
skillnaden kanske är att om jag började rota i det så skulle jag inte bli itutad att ("man tror och anser" att) jag har brist på lungfragglar, och att min inhalator skickar in extrafragglar som kan pumpa runt luftmaskineriet och styra upp situationen så min fraggelhalt blir densamma som icke-astmatikers.

fast det hade iofs gjort fass lite mindre trist att förkovra sig i.

Väldigt intressant artikel.

Det är alltid intressant att läsa inlägg från dig Bror Duktig, du är så påläst och förståndig.

Det här är en betydligt mer nyanserad bild om potentiella orsaker till depression, vad händer i hjärnan osv än den ensidiga serotonindiskussionen...
http://www.brainexplorer.org/depression ... logi.shtml

Angående själva artikeln, är det trist att det bara kommenterar serotoninhalter, men inte ger någon vidare information om hur man ska tänka om depressionens event.orsaker och mekanismer.

TheBoxSaysNo skrev:Det här är en betydligt mer nyanserad bild om potentiella orsaker till depression, vad händer i hjärnan osv än den ensidiga serotonindiskussionen...
http://www.brainexplorer.org/depression ... logi.shtml

Angående själva artikeln, är det trist att det bara kommenterar serotoninhalter, men inte ger någon vidare information om hur man ska tänka om depressionens event.orsaker och mekanismer.

Beror nog enkelt förklarat på att man inte vet de biologiska orsakerna och mekanismerna till depression där även de psykosociala faktorerna är luddiga.

Hela debatten om SSRI och dess (uteblivande) effekt är knappast ny, men som artikeln i TS ursprungliga inlägg lyfter fram så är frågan, Varför fortsätter man hävda detta samband som aldrig bevisats?

Enligt min mening är det knappast svårt att förstå att det finns ett ENORMT ekonomiskt intresse i detta och lägg till det inflytande som det biologiska vetenskapstänket har idag så är svaret att man fortsätter tro och hoppas på organiska förklaringsmodeller till subjektiva upplevelser. Läs exempelvis boken "Pillret" av Ingrid Carlberg.

Joakoni skrev:

Bror Duktig skrev:

Joakoni skrev:[förbjudenquote="Bror Duktig"]Joakoni, hur menar du med att du håller med Lasseivägen? Att du skiter i vilket bara det fungerar?[/förbjudenquote]
Jag menar att om man lider av smärta, så visst är det bäst att få bort orsaken. Men om det tar tid, eller inte går, så ser jag ingen poäng i att "vara duktig" och lida. Och det får heta vad det vill.
Men visst är det intressant hur det fungerar.

Ok. Jag äter inte SSRI längre, men det är inte för att vara duktig, utan för att jag vill göra mig frisk på riktigt. Jag ser inte ned på dem som ändå äter SSRI, och jag vet ju inte alls på vilket sätt eller vilken grad andra personer lider. Men jag har bedömt att jag bör klara mig utan SSRI, och så gör jag vad jag kan för att äta rätt, göra rätt o.s.v. för att självläka. Som sagt, inte för att vara duktig.

Ursäkta mig, det var kanske olyckligt uttryckt.

Du behöver inte be om ursäkt, jag ville bara klargöra hur jag tänkte om mina val. Det finns väl kanske ändå de som vägrar även mediciner de verkligen borde ta (kan vara SSRI) för att vara bara just duktiga eller något annat som inte är så konstruktivt.

mar0der skrev:Enligt min mening är det knappast svårt att förstå att det finns ett ENORMT ekonomiskt intresse i detta och lägg till det inflytande som det biologiska vetenskapstänket har idag så är svaret att man fortsätter tro och hoppas på organiska förklaringsmodeller till subjektiva upplevelser. Läs exempelvis boken "Pillret" av Ingrid Carlberg.

Jag tycker att det är förjävligt. Vågar man lita på något? Vården, de råd man får om behandling? Får man veta vilka alternativ som finns?

Tänk bara diskussionen om p-medel i en annan tråd. Preventivmedelsrådgivning utesluter sådant som pessar, och barnmorskorna har noll kunskap om vissa metoder som de som håller koll på temperatur och flytningskonstistens, cervixpessar o.s.v. I bästa fall kan de LITE om pessar ifall man frågar. Ber man om råd, så får man förslag på flera olika metoder av samma tillverkare, som går ut på att behöva köpa läkemedel (helst regelbundet) med samma verksamma substans från storföretagen.

Samma sak på psyk, och vad ska man misstänka om de områden man inte är så insatt i? Det är väl detsamma (tänk diabetesvård, hjärt- och kärlsjukdomar, välfärdssjukdomar). Man bör nog ta reda noga på en massa fakta om sitt tillstånd, för att själv hitta bättre strategier, möjligheter med kost, motion m.m. i stället för att göra sig beroende av mediciner. Någon heltäckande hjälp av vården får man nog inte. Alla jag har träffat verkar ha missat stora delar av sin utbildning [hur man tolkar och agerar efter provsvar som inte är totaltydligt avvikande.ex.], (men minnet kanske är bättre för det som företag utbildat om).