Hej
Jag har märkt att blir jag stressad så är det inte hjärnan som säger ifrån utan kroppen.
Flera gånger har jag velat saker och hjärnan säger, "det låter kul", men kroppen har stretat imot och gjort att man mår dåligt.

Jag brukar säga till folk att "hjärnan säger en sak men kroppen säger en annan".

Upplever ni liknade eller bara så att jag har fått en fix ide?

Ja det är vanligt vid långvarig stress eller oro.

Den är låg, väldigt låg. Blir stressad för "småsaker" som blir stora saker för
mig. T ex att planera om sin dag/vecka om man blir sjuk eller om man måste boka om förutbeställda tider, t ex med vänner, läkare, psykolog.

Tror jag har sämre kontakt med min kropp än många andra. Sjukdomar hinner gå väldigt långt och jag får lida onödigt mycket innan jag agerar. E så mkt
"man ska känna på sig" - t ex nu har jag ont, nu är jag hungrig, nu är jag fysiskt/psykiskt trött osv.

Stress? Vad är det?


Mer seriöst svar?
Har ingen stresströskel ^,^''
Eller stress heller för den delen.

Jag tål knappt nån stress alls. Och jag blir okoncentrerad och ofocusserad när jag är stressad.

Min tröskel kan vara väldigt låg eller väldigt hög. Jag varierar mycket. Men generellt så har jag lägre stresströskel än de flesta.

Min kassa stresstolerans är en av anledningarna till varför jag inte karar av att jobba. Jag klarar helt enkelt inte stress, i någon form och jag blir stressad bara av att behöva passa en tid...

Jag försökte verkligen, men det slutade med utmattningsdepression och sömnsvårigheter. Fatta hur jobbigt det var att vara dygntrött men inte kunna sova för att hjärtat slår som en stångjärnshammare för att man är livrädd för att försova sig så man inte kommer i tid till jobbet...

För närvarande låg, så låg den kan vara. Min stresströskel är antingen låg eller hög. Aldrig något mellanläge *vinkar till MsTibbs*.

Jag fungerar ungefär som Allana. Min stresströskel slipade jag (omedvetet) ner till golvet under de år som jag hann arbeta innan jag kraschade. Den har visat sig svår att ersätta.

Folk reagerar olika på stress säger min psykolog - och det kan man ju tycka är självklart. Men det som kanske är mindre självklart är att för vissa så resulterar stress mest i psykologiska symptom och för andra så blir det fysiska symptom.

Så jag tycker inte du låter konstig.

Det beror på situation. Jag blir väldigt stressad av att göra flera saker samtidigt, att ha många saker över mig. Blanketter & byråkrati är också stressande. Och en massa andra vardagsgrejer, i synnerhet att shoppa i grupp - vilket jag inte gör längre. På det hela taget är jag nog mer stresskänslig än gemene man när det gäller vardagssaker men lägre när det gäller annat.

DruttenSE skrev:Hej
Jag har märkt att blir jag stressad så är det inte hjärnan som säger ifrån utan kroppen.
Flera gånger har jag velat saker och hjärnan säger, "det låter kul", men kroppen har stretat imot och gjort att man mår dåligt.

Jag brukar säga till folk att "hjärnan säger en sak men kroppen säger en annan".

Upplever ni liknade eller bara så att jag har fått en fix ide?

Känner igen det.

Förr var min stresströskel hur hög som helst. Plötsligt försvann den helt. Kanske jag hade svårt att läsa av när jag var stressad, och det var därför jag lyckades förstöra min tröskel.

i mitt fall är det så att det är kroppen som säger ifrån, i form av panikångestattacker (akut), och extrem trötthet/"tunghet" samt (misstänker jag) dåligt immunförsvar på sikt.
och de sakerna i sin tur sätter sina spår i psyket - frustration över att inte kunna göra allt som jag vill/borde/måste, känna sig "dålig" och mindre värd för att man inte orkar, osv.

däremot kan juh stressen utlösas av något som jag mentalt sett inte "kan hantera", vilket gör att det blir en ond cirkel: jag har svårt att genomföra mina uppgifter i skolan -> stress -> ångest/trötthet -> ännu svårare att göra mina uppgifter -> känner mig ännu mer frustrerad/sämre -> ytterligare stress osv...

Inger skrev:

DruttenSE skrev:Hej
Jag har märkt att blir jag stressad så är det inte hjärnan som säger ifrån utan kroppen.
Flera gånger har jag velat saker och hjärnan säger, "det låter kul", men kroppen har stretat imot och gjort att man mår dåligt.

Jag brukar säga till folk att "hjärnan säger en sak men kroppen säger en annan".

Upplever ni liknade eller bara så att jag har fått en fix ide?

Känner igen det.

Jag med. Delvis av dåliga aspergerkopplingar inuti, men också för att jag aldrig har fungerat på något sätt som har varit "rimligt" i andras ögon, så det tog tills jag började läsa på inför asperger- och ADD-diagnoserna innan jag helt enkelt började tro på vad jag själv förnam.

Stresströskeln har alltid hört till det "orimligt" låga, som jag varken fick eller krävde (tillräcklig) respekt för. Numera får jag passa mig så att den inte blir negativ, det vill säga stressen blir självgående.

Jag har låg stresströskel. Därför jobbar jag inte. Tål ingen stress.

Jag känner igen det du skriver TS.

Vid stress så gör jag allt supersnabbt. Jag går snabbt, jag pratar snabbt, jag tränger mig före lite på tunnelbanan. Jag blir en idiot förresten.

Bror Duktig skrev:Förr var min stresströskel hur hög som helst. Plötsligt försvann den helt. Kanske jag hade svårt att läsa av när jag var stressad, och det var därför jag lyckades förstöra min tröskel.

Jag har det på samma sätt. Har ingen aning om hur jag ska göra för att "få tillbaka" min gamla höga stresströskel igen...

Jag har olika hög tröskel beroende på vad det gäller!

Väldigt låg stresströskel men jag visar oftast inte jag blir stressad.

Stresströskel, vad är det?

Nä, men det beror på. I det vanliga livet har jag många gånger nästan ingen alls, för då stannar kroppen totalt. Men ibland så är den skithög och jag klarar gigantisk stress.

Om man säger som när jag spelar dator, mest World of Warcraft som healer och det är stressigt, då tål jag hur mycket som helst och faktiskt gillar det! Om man ser allas liv går ner fort, då drar hjärnan igång på alla cylindrar, det är då som jag visar om jag är något att ha och faktiskt är det då jag presterar bäst. Om det är för enkelt blir det långtråkigt och man blir seg, och därför så dör folk i gruppen, just pga att det är så jävla segt när ingen tar skada och man blir som förvånad att man måste jobba lite. Så där är en stress bra. Och som f.d hardcore, numer semi-hardcore PvE spelare så kan jag säga att adrenalinet när man tar ner en svår bossjävel efter typ 50 försök, det är något otroligt. Men visst händer det också att adrenalinet, frustrationen och stressen av misslyckanden på svåra saker gör så man är nära att slå sönder datorn, men desto skönare känsla när man lyckas!

Så det beror på. I WoW är min stresströskel skithög, i vanliga livet oftast jättelåg. Ifall jag ska göra något fort och blir stressad, så stannar det helt många gånger. Men oftast är det så att jag måste göra saker i min egen takt, annars så blir det aldrig färdigt. Vilket mina närstående fått utstå mer än en gång, så numer så säger de inte åt mig att skynda mig eller liknande, för de vet vad resultatet av det blir i 90% av fallen.

Jag har väldigt låg stresströskel, men gör ändå mer än jag egentligen klarar av större delen av tiden bara för att jag är så sjukt envis. Det är först när jag kroppen börjar säga ifrån och ångestattackerna dyker upp igen som jag brukar inse att jag är stressad.

Hej
Nu har det gått en månad sedan jag posta den här tråden och under den tiden så har jag kollat mig själv hur jag reagerar mot stress och det är inte en rolig erfarnhet.

Jag har upptäckt att även om jag har "kontroll" över saker så är det sido saker som gör att stressen kommer på en, vilket resulterar med att jag får tryck över bröstet.
Naturligtvis blir man paranoid och tror att nu är sista dagen kommen, nu får jag en hjärtattack och dör men i nästa sekund så slår förnuftet till och säger, det är bara stress, sätt dig ner och mediterar en stund.
Jag har märkt att sätter jag mig ner och mediterar till avslappnings musik så försvinner trycket över brösten och ångesten, i alla fall en stund.

Det är någon som har sagt att AS hjärna är som en dragster motor, när det är igång så går den fort av bara f-n vilket gör att man måste sakta ner och vila mellan det man håller på med.
Medan dom "normala" inte behöver den vilo pausen eftersom dom har en "Volvo hjärna" (hoppas ni tolkar mig rätt)

Så för att få en slutkläm på den här tråden och kom med en personlig ide som kanske funkar på flera AS ta en paus, sätt dig ner på en tyst ställe och meditera i 10-20 min, gärna till någon musik som man kan slappna av till.

Har låg tröskel, vilket kan tyckas konstigt eftersom jag också är bra på att förtränga krav och göromål. Kanske gör hjärnan så för att slippa stressen i stunden. Men det funkar naturligtvis inte i längden.. och gäller ändå bara sådant som inte är trängande bråttom. Är jag övervakad och påminns om situationen så varvar jag upp enormt, kör på till jag får blodsmak i munnen om det är tidspress. Mår pyton naturligtvis och det märks på humöret. Orkar knappt prata med folk.

Merparten av min stress förr berodde på patologiskt uppskjutande. Nu oftast på vuxen-/arbets-/föräldralivets krav. Känner att jag inte hanterar det så bra.