I höst ska det göras en utredning om vår 7-åring har asperger och jag försöker förbereda mig inför det, men känner mest att jag ventilera det hela innan allt börjar. Jag tycker att allt pekar åt att han har asperger, men samtidigt kanske jag bara överanalyserar allt? Jag stolpar upp några av grejerna jag har tänkt på så får ni, om ni har tid, hjälpa den här fundersamma morsan som tror att hon övertolkar.

Vår sjuåring:
* fixar inte förändringar
* måste förberedas om man ska göra något, annars är risken stor att han vägrar/blir arg
* svårt att kolla en i ögonen, spelar ingen roll humör
* dålig motorik
* lillgammal
* insnöad på lego. Kan serier, vet vad kompisar har för lego, kan berätta i timmar om olika legogrejer.
* vill ha kompisar, har kompisar men är ändå ointresserad av dom. Han upplever att han har kompisar, men det är inte helt säkert att dom upplever samma nära relation!?!
* mer intresserad av fakta om rymden, jorden, motorer än att lära sig läsa och skriva fast han vill kunna läsa om det
* vägrar göra saker som han inte kan. Först om man förklarar hur han ska göra, vad som förväntas m.m. kan han tänka sig att pröva men först om han fått observera.
* prövade fotboll men fixade det inte. Blev orolig, ledsen och arg av att han inte förstod vad som förväntades av honom. Däremot älskar han ridning.
* låg självkänsla. Pratar ofta om sig själv som dålig.
* han är artig
* fungerar bra med vuxna
* har ett stort ordförråd
* har stor empati, bryr sig om dom som han står nära
* kan vara koncentrerad på det han gillar i flera timmar
* har stor fantasi
* älskar att berätta (han slutar aldrig prata)
* tar ansvar om man ber honom och förklarar hur
* duktig på att förstå instruktioner

Din son har nog Asperger. Det låter så på din beskrivning. Bra att det ska göras en utredning på honom. Då kan han få tillgång till nödvändiga stödåtgärder. Lycka till!

Tack så mycket för ditt snabba svar! Det var vi som kontaktade BUP och hamnade snabbt på väntelistan. Skolan ska göra en del av utredningen men vill vänta lite tills allt landat så att dom inte börjar när allt är nytt. Han har börjat ettan och hans klass har bytt lokaler så det är mycket nytt att smälta. Tänker att det är bra att dom väntar lite, samtidigt vill jag bara få svar.

Låter som att han har potential men ridningen är nog inte hälsosamt för de ädlare delarna.

Man kan inte avgöra om din son har asperger genom att läsa igenom din lista. Om du har överanalyserat eller ej får utredaren avgöra.

Sheyen - klart det är så, att utredaren vet, behövde bara ventilera lite.

empati skrev:Sheyen - klart det är så, att utredaren vet, behövde bara ventilera lite.

Du behövde väl inte bara ventilera lite? Du behövde hjälp med något, ju. Eller har jag fattat fel?

Det är nog bra att vänta medan allt nytt lägger sig på pojken. Men jag tyckte det mesta stämde in på mig och jag har Asperger.

Framför allt behövde jag ventilera kring utredningen, det kanske inte framgick men det spelar egentligen inte så stor roll, och som svar på din fråga så hjälpen jag behövde var att få höra folks tankar utifrån det jag listade.

Tack för dina svar Kullan!

empati skrev:Tack för dina svar Kullan!

Var så god.

Fenren skrev:och vad var det hon ville?

Skall vi göra ett försök?

empati skrev:I höst ska det göras en utredning om vår 7-åring har asperger och jag försöker förbereda mig inför det, men känner mest att jag ventilera det hela innan allt börjar.

Den kommande utredningen väcker många tankar och känslor till liv, tankar och känslor som understundom kan kännas överväldigande. Hon vill ha hjälp att reda ut tankekaoset, så att hon kan känna sig mer trygg i situationen när utredningen väl börjar.

empati skrev:Jag tycker att allt pekar åt att han har asperger, men samtidigt kanske jag bara överanalyserar allt? Jag stolpar upp några av grejerna jag har tänkt på så får ni, om ni har tid, hjälpa den här fundersamma morsan som tror att hon övertolkar.

Eftersom hon vill sin sons bästa, så har hon läst på så mycket hon har haft möjlighet till. Tecknen som hennes son uppvisar överensstämmer med diagnoskriterierna. Men hon är samtidigt medveten om risken att hennes vilja att få en förklaring på hennes sons beteende och sin önskan att han skall få den hjälp som han verkar behöva kan göra henne partisk och att hon tolkar diagnoskriterierna på ett sådant sätt att de passar in på hennes son när de i vissa fall kanske inte gör det.

För att reda ut vad som kan tolkas som tecken på Aspergers syndrom och vad som skall tolkas med yttersta försiktighet vänder hon sig till oss här på forumet.

---

Tydligt? Otydligt? För få bilder? Önskas en PavverPåjnt-presentation? Mer kaffe?

Jag håller med Lakrits (bra sammanfattning av många flera fall än det här!), men tror inte för den skull att Sheyen och Fenren menade något illa. Snarare tror jag faktiskt de råkade ge en demonstration av en viss sorts, rätt bokstavstolkande, aspighet.

Till empati säger jag välkommen, men orkar tyvärr inte skriva något särskilt intelligent. Jag kan dock inte se något som måste utesluta asperger. De flesta punkterna känner jag igen från mig själv som liten och för mig har aspergerdiagnosen förklarat mycket.

Jag tycker att mycket tyder på AS. Låter som en härlig kille!

Och att han behöver diagnos för att få hjälp. Det som är oroväckande i mina ögon är detta:

låg självkänsla. Pratar ofta om sig själv som dålig.

Han har alltså upptäckt att han inte är som "alla andra" och ser sig därför som dålig.

Moderator:

Jag har rensat bort en del inlägg, eftersom jag tyckte tråden utvecklade sig till en metadiskussion och långt ifrån TS ursprungliga fråga. Vissa inlägg passar också bättre i en chatt el i en tråd i Aot än i en seriös diskussionstråd.

Du tog bort min fråga till Fenren (och Sheyen) om min förklaring var till hjälp för dem, så därför ställer jag frågan igen. Var den det?

empati skrev:1 måste förberedas om man ska göra något, annars är risken stor att han vägrar/blir arg
2 dålig motorik
3 insnöad på lego. Kan serier, vet vad kompisar har för lego, kan berätta i timmar om olika legogrejer.
4 vill ha kompisar, har kompisar men är ändå ointresserad av dom. Han upplever att han har kompisar, men det är inte helt säkert att dom upplever samma nära relation!?!

1 kan bero på nåt helt annat
2 är det inte alla med AS som har
3 de flesta barn verkar ha saker de är väldigt intresserade av vissa perioder
4 det där har det visat sig att barn i största allmänhet är väldigt dåliga på att avgöra

Bara för att jag inte listar allt betyder det inte att jag tycker att resten pekar på AS särskilt mycket.

För mig är det lite oklart varför du vill undersöka om sonen har en diagnos.
Många av de saker du räknar upp låter inte som om om det skulle vara problem som skulle underlättas av detta och en del kanske ändras av sig själv i och med att han blir äldre.

Listor är lite vanskliga. Det är lätt hänt att man vinklar och anpassar innehållet till det man är ute efter. Man tolkar beteenden.
Är man inställd på AS kan allt på din lista visa diagnosen, är man negativ till diagnoser går hela listan att bagatellisera.

Personligen läser jag det som det mycket väl kan handla om AS. Eftersom ni tagit steget till en utredning utgår jag ifrån att ni reagerat på er sons beteende jämfört med andra barns och vill ha svar. Det är bra! Antingen får han en diagnos och den hjälp/det stöd han kan komma att behöva i livet eller så kan ni släppa funderingarna kring AS och gå vidare.
Om det handlar om AS är det bra att diagnosen ställs så tidigt som möjligt. Min son blev utredd och fick diagnosen sent. Att gå in i puberteten med AS och utan diagnos var ett rent helvete, för alla. När väl AS konstaterats föll alla pusselbitar på plats och vi kunde börja räta upp tillvaron.
Som jag ser det har vi förlorat ett antal år pga sen diagnos så var glad åt att utredningen görs nu, vad det än leder fram till.

Först: Jo, han verkar aspig, rejält lik mig i den åldern, och det är ju egentligen det enda jag kan bedöma utifrån.

Men det här med vad man kan behöva respektive få för hjälp när man är som du beskrivit att din son är, det är otroligt svårt att reda ut i allmänhet och innebär bl.a. ett problem i synnerhet som jag har egen erfarenhet av. Kanske är den relevant, jag ska citera litet.

empati skrev:Vår sjuåring:
...
* mer intresserad av fakta om rymden, jorden, motorer än att lära sig läsa och skriva fast han vill kunna läsa om det

Skolan är, enligt min egen erfarenhet, vad den nu är värd, inte flexibel nog att ge nån riktigt rättvis chans åt elever som behöver komma till "det spännande" fort för att kunna behålla viljan att lära sig. För all del lärde just jag mig kvickt just läsning och andra grundfärdigheter, grundskolan var rätt enkel för mig. Men särskilt efter grundskolan har jag velat mer/annat än skolan velat erbjuda. Och jag inbillar mig att jag känner igen principen att vilja göra något verkligt, utmanande av skolkunskaperna, i vad du skriver om din son.

Kanske kan din son ändå få litet extra uppmärksamhet och kanske längre tid på prov om han får AS-diagnos eller liknande. Sånt har inte jag någon erfarenhet av, jag ville bara... förhoppningsvis bara ha skrivet att man kan behöva mer/annat för att som aspergare få en riktigt lyckad skolgång, än vad skolan själv erbjuder.

Önskar jag hade någon idé om hur man kan intressera din son rejält för läsning, ska fundera!

empati skrev:* vägrar göra saker som han inte kan. Först om man förklarar hur han ska göra, vad som förväntas m.m. kan han tänka sig att pröva men först om han fått observera.

Det där att observera först, länge, och pröva sen, det är så mycket som min allmänna livsstrategi i stort och smått. Jag tror mig ha funnit att den strategin, hr-hrrm, rent matematiskt har sina fördelar. Men våra mänskliga samhällen har dåligt med plats för den.

Men det finns en hel del sån plats, om man letar. Jag hoppas din son, kanske med din hjälp, kan hitta det! Om nu bristen på plats för den strategin är ett lika stort problem för honom som den är för mig. Skolarbete och legobyggen kan vara just såna platser - särskilt om de specialutformas något litet, exempelvis sålunda att ingen snor legobitarna man samlat sorterat ur lådan för den konstruktion man planerat klart efter mycken observation...

Inte mycket hjälp för dig, kanske, eller för din son, utan mest reflektioner utifrån saker som är/varit viktiga för mig. Men förhoppningsvis ändå inte helt meningslöst.

/ J

Skulle bara vilja tacka för din lista. Den listan beskriver min 8-åriga dotter till punkt och pricka, förutom att hon läste och skrev innan hon började skolan samt ridning är utbytt med fiol. Hon har ingen diagnos, som jag, men den dagen jag känner att hon kan behöva det, kommer jag att kopiera denna listan för att förklara hennes personlighet. Jag hoppas att utredningen går bra och ni får den hjälp och det stöd ni behöver och att du kommer tillbaka och delar med dig

Kartläggning skulle jag kalla din lista och med den kan du redan nu hjälpa dig själv och ditt barn med den struktur som han behöver för att må bra. Att utforska det som fungerar för honom. Du behöver inte vänta tills han får en diagnos, om han nu får en, du kan börja redan idag. MVH

Tittade in här igen och ville bara säga tack för alla svar! Det är alltid lika intressant att få ta del av andras relfektioner även fast det bara är en lista över det vi funderat kring.

Vi har alltid anpassat oss efter att han behöver rutiner, att man måste förbereda honom i tid om något nytt är på gång osv osv. Skolan är också bra på att göra det, tack och lov har han en fin lärare som förstår sig på honom och oavsett om han får en diagnos eller inte så är han ju samma barn, vi måste möta honom som han är!

När vi ringde till BUP ville vi egentligen höra att vi inte skulle oroa oss, men efter att vi pratat rätt länge kom han på andra sidan luren fram till att det bästa var att sätta upp oss på väntelistan.

Vår son utreddes efter att han börjat ny skola i åk 1. Han gick förskoleklass i en annan o fick byta till liten grupp.... Man väntade några månader in på terminen, så han fick "landa"...... En utredning är en omvälvande händelse o man väntar såklart spännt på svaret. Lycka till på eran "resa".