Tilltal: du/ni.
Re: Har folk börjat nia varandra?
Flia skrev:"En gång fru, alltid fru".
Har man varit gift kan man aldrig förlora fru-titeln.
Det önskvärda, om man så hava kunde, ansågs ju också vara att man inte gifte om sig, utan vårdade minnet av sin framlidne man.
Inger skrev:Dessutom är man inte nödvänditvis singel bara för att man inte är gift.
Alltid glömmer man det enklaste.
Men Wine kanske helst ser att man är gift?
Re: Har folk börjat nia varandra?
Inger skrev:essutom är man inte nödvänditvis singel bara för att man inte är gift.
Nej, det har du rätt i...
Zombie skrev:Flia skrev:"En gång fru, alltid fru".
Har man varit gift kan man aldrig förlora fru-titeln.
Det önskvärda, om man så hava kunde, ansågs ju också vara att man inte gifte om sig, utan vårdade minnet av sin framlidne man.Inger skrev:Dessutom är man inte nödvänditvis singel bara för att man inte är gift.
Alltid glömmer man det enklaste.
Men Wine kanske helst ser att man är gift?
Jag tror att det är bäst för var och en att själva fundera över vad man mår bäst av. Kanske det inte passar att ingå i ett äktenskap för alla...
Re: Har folk börjat nia varandra?
Wine skrev:Kanske det inte passar att ingå i ett äktenskap för alla...
Nej, dessutom är polygami inte tillåtet.
Re: Har folk börjat nia varandra?
Det familjära tilltalet
En av de tendenser i kvällspressen man kan identifiera är det mer familjära tilltalet. Detta tilltal underminerar den distinktion mellan offentlig person och privatperson som tidigare fanns, en distans som även rymde både självrespekt och respekt. Tilltalet är familjärt gentemot både läsaren (”titta – skötaren försöker lura lill-pandan”) och gentemot kändisar (”var har du trosorna, Britney?” liksom viljan från många musikjournalister att förmedla ett sken av intimitet genom användandet av för- och smeknamn som ”Snoop”). Samtidigt är detta mer familjära tilltal sannolikt en av de mer harmlösa tendenserna i den pågående infantiliseringen även om man, när man väl blivit medveten om det, kan finna det irriterande att man blir tilltalad som ett barn.
http://oskorei.motpol.nu/?p=4557
Re: Har folk börjat nia varandra?
Nu talar du ju inte om något duande i personlig kommunikation. Det här är ett mycket nyare fenomen, på ett annat område, och såvitt jag vet lika förekommande på språk som (till skillnad från inte bara svenskan, utan också engelskan) har åtskilda artighetspronomen.
Re: Har folk börjat nia varandra?
Jag tycker i alla fall att användandet av ni i dagligt tilltal inte är ett problem för mig.
Re: Har folk börjat nia varandra?
Wine skrev:Jag tycker i alla fall att användandet av ni i dagligt tilltal inte är ett problem för mig.
Då är vi två.
Re: Tilltal: du/ni.
Själv är jag bara en och föredrar att bli "du:ad". Får ofta för mig att den som säger det misstagit nån annan för att vara i mitt sällskap eller om jag är med nån annan i t.ex kön på mataffären - att vi delar ekonomi.kullan skrev:Då är vi två.
Re: Tilltal: du/ni.
Jag tycker inte om det, men jag tål att bli niad. Men jag skulle aldrig nia någon annan än i betydelsen "företaget", "myndigheten", o.dyl. Så för att skämtsamt summera min inställning:
Att nia någon är inte tilltalande. Jag stämmer in i duakören.
Att nia någon är inte tilltalande. Jag stämmer in i duakören.
Re: Tilltal: du/ni.
Om nån skulle Ni:a mig åker de på en lavett så de snurrar in i nästa vecka, jag är ingen tant eller gumma som ska Ni:as som om det vore medeltiden igen!
Naturligtvis säger jag Du eller använder personens namn om jag tilltalar någon.
Naturligtvis säger jag Du eller använder personens namn om jag tilltalar någon.
Jag ni:ar åt dom som i mina ögon är representanter för myndighet/företag. Jag har inget emot att själv bli ni:ad om jag i något sammanhang är en representant för myndighet/företag. Jag förväntar mig att bli ni:ad i det sammanhanget. Att bli du:ad som representant är värre än att bli ni:ad som privatperson.
Re: Tilltal: du/ni.
Då måste du bli kränkt ofta i jobbet, när du har kontakt med allmänhet. Hur tar du det? Eller syftar du på tilltal som inte gäller dig personligen, utan att man kallar företaget/myndigheten "ni"?
Re: Tilltal: du/ni.
Är det för att det känns som ett potentiellt ökande ansvarstagande för din del?imperativ skrev:Att bli du:ad som representant är värre än att bli ni:ad som privatperson.
Som kassabiträde borde man föredra att bli du:ad med den logiken eftersom arbetet går ut på att få in pengar? Eller så känner de kanske att de blir av med varor.
Re: Tilltal: du/ni.
Du och ni ligger på olika nivåer när man talar med en representant för t.ex. ett företag. Om jag menar själva företaget som sådant, så använder jag "ni":
"Jag har fått en räkning från er, där ni debiterar mig för en delpost som jag inte vet vad den står för."
Däremot duar jag personen i andra änden av luren eller på kontoret om jag talar om något som direkt påverkar den personen:
"Jag har inte mitt kundnummer, men du borde kunna leta fram mina uppgifter i er databas."
"Jag har fått en räkning från er, där ni debiterar mig för en delpost som jag inte vet vad den står för."
Däremot duar jag personen i andra änden av luren eller på kontoret om jag talar om något som direkt påverkar den personen:
"Jag har inte mitt kundnummer, men du borde kunna leta fram mina uppgifter i er databas."
Re: Tilltal: du/ni.
Det är ju det normala, ja.
EDIT: Men när jag läser de sista kommentarerna här verkar det ha blivit en sammanblandning mellan "ni" som pluralform, där man "menar ni som jobbar här", och artighetsformen "Ni" som aldrig avser mer än en person. Det är två helt olika saker.
EDIT: Men när jag läser de sista kommentarerna här verkar det ha blivit en sammanblandning mellan "ni" som pluralform, där man "menar ni som jobbar här", och artighetsformen "Ni" som aldrig avser mer än en person. Det är två helt olika saker.
Re: Tilltal: du/ni.
Inger skrev:Det är ju det normala, ja.
EDIT: Men när jag läser de sista kommentarerna här verkar det ha blivit en sammanblandning mellan "ni" som pluralform, där man "menar ni som jobbar här", och artighetsformen "Ni" som aldrig avser mer än en person. Det är två helt olika saker.
Ja det låter så. "Ni" som pluralform använder jag också, och om någon Ni:ar mig i egenskap av någon som ingår i en grupp individer (de avser alltså inte mig personligen utan det kollektiv jag tillhör, t ex "Ni kvinnor" eller "Ni mammor") gör det mig inte något.
Det är det inbillade artiga "Ni kan väl stanna på en kopp kaffe" jag stör mig på. Det låter nedsättande.
Re: Tilltal: du/ni.
Inger skrev:artighetsformen "Ni" som aldrig avser mer än en person
Vad säger då den som av artighet niar någon om den i stället vänder sig till flera personer och vill vara artig?
Re: Tilltal: du/ni.
Flia skrev:Har man varit gift kan man aldrig förlora fru-titeln.
Vilket man, via en enstaka logiska kullerbytta, skulle kunna använda för att härleda att en kvinna aldrig kan skilja sig. Spännande.
Senast redigerad av nallen 2011-09-16 21:29:31, redigerad totalt 1 gång.
Re: Tilltal: du/ni.
HGJ skrev:Inger skrev:artighetsformen "Ni" som aldrig avser mer än en person
Vad säger då den som av artighet niar någon om den i stället vänder sig till flera personer och vill vara artig?
Man kunde ju anta att det var något sådant riddarna som sade Ekke Ekke Ekke Ekke Ptangya Ziiinnggggggg åsyftade och alltså införa det. Eller man kunde göra som kastilianarna, säga ers nåd och ers nåder. Annars finge man väl nöja sig likt angläser, fransoser och tyskar.
Re: Tilltal: du/ni.
Nej, nej och åter nej! Att hänfalla till kastiliansk papism så till den milda grad, att vi ock börja tilltala den ofrälse pöbeln ers/hennes nåd, skulle kasta alla de värderingar, vilka vi nogsamt ha missbrukat för vår egen skull, å den sophög som sedan länge utgör hem för jarlar, hövitsmän och andra höge män, det vi vilja en dag återinföra.
Re: Tilltal: du/ni.
Lakrits skrev:Nej, nej och åter nej! Att hänfalla till kastiliansk papism så till den milda grad, att vi ock börja tilltala den ofrälse pöbeln ers/hennes nåd, skulle kasta alla de värderingar, vilka vi nogsamt ha missbrukat för vår egen skull, å den sophög som sedan länge utgör hem för jarlar, hövitsmän och andra höge män, det vi vilja en dag återinföra.
I det ni skrivit Herr Lakrits, tycker jag det finns mycken sanning.