Hur kraftigt beroendeframkallande är dessa mediciner egentligen? Om man tex tar Concerta i ett halvår och vill åka till Thailand i ett par veckor (omöjligt att föra in dessa mediciner dit) kan man då innan avresan sluta tvärt utan några större bekymmer eller måste man trappa ut medicinen långsamt?

Det borde väl gå jag slutar tvärt av då och då och jag märker inget förutom att jag inte presterar lika bra längre.Depressionssymptom kanske skulle kunna uppträda?
Men du verkar ju redan ha tabletter mot depression.

Vart ska du i Thailand? Risken finns att du köper på gatan och då får du rena rävgiftet. Yaba tror jag det heter och är en vanlig missbrukardrog där. Straffen är inte så roliga heller.

Hur stor risken är att man blir missbrukare av amfetamin och liknande beror på en massa saker.

http://en.wikipedia.org/wiki/Ya_ba#Rise ... n_Thailand

Parvlon skrev:Vart ska du i Thailand? Risken finns att du köper på gatan och då får du rena rävgiftet. Yaba tror jag det heter och är en vanlig missbrukardrog där. Straffen är inte så roliga heller.

Hur stor risken är att man blir missbrukare av amfetamin och liknande beror på en massa saker.

http://en.wikipedia.org/wiki/Ya_ba#Rise ... n_Thailand

Skulle aldrig falla mig in att köpa något på gatan i Thailand, dessutom har min doktor gjort en kovändning och skrivit ut Cymbalta istället som jag ska switcha direkt från Cipralex, trots att jag inte tål SNRI

@marcooleo: Olika SNRI fungerar väldigt olika. Jag har Cymbalta. Efter en ovanligt lång period av biverkningar i början fungerar det bra för mig, betydligt mindre sexuella biverkningar än SSRI och utan inverkan på vikten. Nu märker jag inte av några biverkningar alls.

Mer allmänt: Att äta högre dos än vad man behöver av ritalin är inte roligt. Jag har upptäckt att jag inte tål "normaldosen" (den de trodde att jag skulle landa på). All positiv verkan blev som bortblåst. Jag blev extremt trögtänkt, ännu mer intryckskänslig, apatisk och samtidigt stirrig (jo, det är tydligen möjligt), och huvudet kändes som en tryckkokare. Hur kan någon vid sina sinnens fulla bruk vilja missbruka centralstimulantia??? Eller ta ritalin utan diagnos för att "prestera bättre"???

Nu har jag justerat ner dosen och mår genast mycket bättre. Puh!

Tintomara Ariadne skrev:@marcooleo: Olika SNRI fungerar väldigt olika. Jag har Cymbalta. Efter en ovanligt lång period av biverkningar i början fungerar det bra för mig, betydligt mindre sexuella biverkningar än SSRI och utan inverkan på vikten. Nu märker jag inte av några biverkningar alls.

Mer allmänt: Att äta högre dos än vad man behöver av ritalin är inte roligt. Jag har upptäckt att jag inte tål "normaldosen" (den de trodde att jag skulle landa på). All positiv verkan blev som bortblåst. Jag blev extremt trögtänkt, ännu mer intryckskänslig, apatisk och samtidigt stirrig (jo, det är tydligen möjligt), och huvudet kändes som en tryckkokare. Hur kan någon vid sina sinnens fulla bruk vilja missbruka centralstimulantia??? Eller ta ritalin utan diagnos för att "prestera bättre"???

Nu har jag justerat ner dosen och mår genast mycket bättre. Puh!

Problemet är att jag blir så speedad och uppe i varv av SSRI och ännu värre med SNRI och det är en biverkning som aldrig släpper och det gör att jag får ångest, paradoxalt hjälper dock Cipralex en del mot ångest. Noradrenalin-farmaka klarar jag inte en vecka av att ta ens, möjligen med 20 Xanor om dagen så det är ingen lösning. Det enda som jag vet jag mår bra av är centralstimulantia, det gör mig pigg, klartänkt, koncentrerad och gör att jag kan fokusera på saker, jag antar att Concerta mfl är centralstimulerande, så jag förstår inte varför många får så obehagliga biverkningar av dessa, det får inte jag

Fröken Vilse skrev:Testade Concerta för ett år sedan och det gör jag inte omfördet höll på att kosta mig livet.


(Torrt som fnöske)

Hurdå?

Har inte orkat läsa igenom alla 12 sidor inlägg så därför kan jag inte veta om följande redan besvarats på något sätt...
Hursomhelst.

Jag har precis börjat äta Concerta mot koncentrationssvårigheter. Är diagnosticerad med asperger samt ADD. Dock funderar jag mycket kring dessa diagnoser och det är lätt att bli förvirrad då hjärnan är så pass komplex som den är/vi vet så litet om den/asperger, ADHD, ADD har så många likheter med varandra.
Till exempel har jag vänner som lider av ADHD men inte asperger, men samtidigt känner igen sig i väldigt mycket av det jag beskriver som är typiskt för just asperger, såsom känslighet för ljud, ljus, doft, plötsliga rörelser. Till skillnad från mig är de flesta av mina vänner med ADHD nästintill överempatiska (om man kan skriva så), de känner av omgivningen "för mycket", vilket märkligt nog leder till viss social problematik som även jag har, fast i mitt fall bygger den på en "bristande empati" istället - inte för att jag är oempatisk utan bara för att det verkar så. Krångligt... men ja.
Därför blir jag konfunderad över detta diagnosticerande. Hur kan man egentligen vara så säker på att någon har det ena och inte det andra och skulle det kunna vara så att det finns fler "störningar" vi ännu inte upptäckt som skulle kunna vara kombinationer av dem som redan finns?
Alltså... Jag menar helt enkelt att det finns alldeles för många variationer i exempelvis beteende hos människor för att säkert kunna dela in folk i olika diagnoser (personligen tror jag att alla människor har drag av allting). Mer eller mindre.

Det här är ju en tråd om medicin så jag tänkte fortsätta på det spåret innan jag spårar ur fullständigt.
Jag har som sagt börjat äta concerta nu, och känner av det trots den låga dosen (18 mg). Har alltid haft svårt för mediciner av alla slag då jag är överkänslig (känner mina egna hjärtslag, hur blodet rinner genom kroppen, förkylningen innan den brutit ut, ett hårstrå mot huden kan vara som ett vasst knivblad, osv). Det jag först märkte var en ökad koncentration, ja. Men på ett oskönt sätt. Som om någon blockerade ungefär hälften av mina annars skenande tankar, pausade i mitt ständiga supersnabba bildspel och helt enkelt hindrade mig från att vara impulsiv (en liknande upplevelse hade jag med Zyprexa för några år sedan i avseendet impulskontroll). Nej, jag har inte ADHD (lite osäker dock) men pratar ändå väldigt fort och kan ibland springa omkring okontrollerat pga rastlöshet. Mitt hjärta slog fortare och jag hamnade i det där förstadiet till ångest som sedan, liksom tankarna, verkade blockeras av medicinen (det här kan vara ren inbillning). Som om inte ens ångesten fick komma fram. Jag såg dem jag pratade med tydligare och hörde varenda ord de sade (till skillnad från i vanliga fall, då jag uppfattar typ hälften och sover/försvinner i tankarna till hälften). Det var minst sagt obehagligt. Det här med att känna sig mer autistisk kan jag också helt klart hålla med om. Liksom dämpad, innesluten i mig själv. Mer kontrollerad. Inte alls glad.
Nu står jag inför ett dilemma. Att fortsätta äta medicinen ett tag och orka läsa de böcker jag tidigare förträngt att jag hade, se en hel film, höra vad folk säger, komma ihåg tandläkartider och slippa vara sönderstressad över skitsaker som att handla mjölk MEN samtidigt bära denna pirrande obehagskänsla i bröstet och vara konstant livrädd för den mycket sällsynta biverkningen "plötslig död" (hypokondri)?
Visst. Jag kan lyssna bättre, "vara med" på ett annat sätt. Men känner mig samtidigt nedtyngd. Att vara lite i det blå är liksom den jag är, egentligen. Jag är inte alltid så uppmärksam men desto snabbare och gladare i det jag gör. Sjunger, dansar och skrattar jämt. Vad göra? Någon som upplevt/upplever ett liknande scenario?
/Ett väldigt långt meddelande.

karavan skrev:Till skillnad från mig är de flesta av mina vänner med ADHD nästintill överempatiska (om man kan skriva så), de känner av omgivningen "för mycket", vilket märkligt nog leder till viss social problematik som även jag har, fast i mitt fall bygger den på en "bristande empati" istället - inte för att jag är oempatisk utan bara för att det verkar så. Krångligt... men ja.
Därför blir jag konfunderad över detta diagnosticerande. Hur kan man egentligen vara så säker på att någon har det ena och inte det andra och skulle det kunna vara så att det finns fler "störningar" vi ännu inte upptäckt som skulle kunna vara kombinationer av dem som redan finns?
Alltså... Jag menar helt enkelt att det finns alldeles för många variationer i exempelvis beteende hos människor för att säkert kunna dela in folk i olika diagnoser (personligen tror jag att alla människor har drag av allting). Mer eller mindre.

Ja, en helt exakt vetenskap är det knappast, det där med diagnoser ännu.
Ät lägre dos, alternativt byt till annat preparat inom CS-familjen om möjligt eller lägg ner.

@karavan, har du prövat att minska på ditt kolhydratintag, speciellt snabba kolhydrater:

http://kolhydrater.ifokus.se/discussion ... -adhd-kost

karavan skrev:Har inte orkat läsa igenom alla 12 sidor inlägg så därför kan jag inte veta om följande redan besvarats på något sätt...
Hursomhelst.

Jag har precis börjat äta Concerta mot koncentrationssvårigheter. Är diagnosticerad med asperger samt ADD. Dock funderar jag mycket kring dessa diagnoser och det är lätt att bli förvirrad då hjärnan är så pass komplex som den är/vi vet så litet om den/asperger, ADHD, ADD har så många likheter med varandra.
Till exempel har jag vänner som lider av ADHD men inte asperger, men samtidigt känner igen sig i väldigt mycket av det jag beskriver som är typiskt för just asperger, såsom känslighet för ljud, ljus, doft, plötsliga rörelser. Till skillnad från mig är de flesta av mina vänner med ADHD nästintill överempatiska (om man kan skriva så), de känner av omgivningen "för mycket", vilket märkligt nog leder till viss social problematik som även jag har, fast i mitt fall bygger den på en "bristande empati" istället - inte för att jag är oempatisk utan bara för att det verkar så. Krångligt... men ja.
Därför blir jag konfunderad över detta diagnosticerande. Hur kan man egentligen vara så säker på att någon har det ena och inte det andra och skulle det kunna vara så att det finns fler "störningar" vi ännu inte upptäckt som skulle kunna vara kombinationer av dem som redan finns?
Alltså... Jag menar helt enkelt att det finns alldeles för många variationer i exempelvis beteende hos människor för att säkert kunna dela in folk i olika diagnoser (personligen tror jag att alla människor har drag av allting). Mer eller mindre.

Det här är ju en tråd om medicin så jag tänkte fortsätta på det spåret innan jag spårar ur fullständigt.
Jag har som sagt börjat äta concerta nu, och känner av det trots den låga dosen (18 mg). Har alltid haft svårt för mediciner av alla slag då jag är överkänslig (känner mina egna hjärtslag, hur blodet rinner genom kroppen, förkylningen innan den brutit ut, ett hårstrå mot huden kan vara som ett vasst knivblad, osv). Det jag först märkte var en ökad koncentration, ja. Men på ett oskönt sätt. Som om någon blockerade ungefär hälften av mina annars skenande tankar, pausade i mitt ständiga supersnabba bildspel och helt enkelt hindrade mig från att vara impulsiv (en liknande upplevelse hade jag med Zyprexa för några år sedan i avseendet impulskontroll). Nej, jag har inte ADHD (lite osäker dock) men pratar ändå väldigt fort och kan ibland springa omkring okontrollerat pga rastlöshet. Mitt hjärta slog fortare och jag hamnade i det där förstadiet till ångest som sedan, liksom tankarna, verkade blockeras av medicinen (det här kan vara ren inbillning). Som om inte ens ångesten fick komma fram. Jag såg dem jag pratade med tydligare och hörde varenda ord de sade (till skillnad från i vanliga fall, då jag uppfattar typ hälften och sover/försvinner i tankarna till hälften). Det var minst sagt obehagligt. Det här med att känna sig mer autistisk kan jag också helt klart hålla med om. Liksom dämpad, innesluten i mig själv. Mer kontrollerad. Inte alls glad.
Nu står jag inför ett dilemma. Att fortsätta äta medicinen ett tag och orka läsa de böcker jag tidigare förträngt att jag hade, se en hel film, höra vad folk säger, komma ihåg tandläkartider och slippa vara sönderstressad över skitsaker som att handla mjölk MEN samtidigt bära denna pirrande obehagskänsla i bröstet och vara konstant livrädd för den mycket sällsynta biverkningen "plötslig död" (hypokondri)?
Visst. Jag kan lyssna bättre, "vara med" på ett annat sätt. Men känner mig samtidigt nedtyngd. Att vara lite i det blå är liksom den jag är, egentligen. Jag är inte alltid så uppmärksam men desto snabbare och gladare i det jag gör. Sjunger, dansar och skrattar jämt. Vad göra? Någon som upplevt/upplever ett liknande scenario?
/Ett väldigt långt meddelande.

Det ante mig, där sjönk mitt hopp för metylfenidat också

Wine skrev:@karavan, har du prövat att minska på ditt kolhydratintag, speciellt snabba kolhydrater:

http://kolhydrater.ifokus.se/discussion ... -adhd-kost

Ja, faktiskt. Jag hade en period på tre-fyra månader förra hösten då jag inte åt några kolhydrater alls, som ett test alltså. Hade läst om LCHF (dock ingenting om vilken effekt det skulle kunna ha på neurostörningar), men tänkte att rent logiskt borde ju en nollställd blodsockernivå göra mig lugnare, liksom. Och Ja, det fungerade. Men det gjorde mig bara just det, lugnare. Koncentrationssvårigheterna bestod. Och personligen tycker jag att den lilla hyperaktivitet jag har i mig inte är något annat än positiv (med tanke på hur totalt passiviserad jag kan bli när allt omkring mig går för snabbt, snabbheten hos mig själv hjälper mig att hänga med, typ).
Numera är jag dock tillbaka på kolhydrater av den enkla anledning att jag ser något smått sjukt med att äta djur då världen långsamt går under as we speak. Dessutom är det dyrt, nästan ännu dyrare att äta en vegetarisk lågkalorikost. Däremot består min enda sockerkälla av choklad, i övrigt lever jag på fullkornsris och kikärtor.

karavan skrev:Koncentrationssvårigheterna bestod.

Vad roligt att höra att det hjälpte till viss del med LCHF kost. Är du säker på att koncentrationssvårigheterna inte har med ångest att göra då? Du är inte deprimerad? Man kan nämligen ha koncentrationssvårigheter vid ångest- och/eller depressionstillstånd också.

Man föds oftast inte med ångest och depressioner.

karavan skrev:Mitt hjärta slog fortare

Vissa känner det säkert mer än andra men påverkan på hjärtat har jag fått för mig är den farligaste biverkningen av CS. Tror inte det direkt förlänger livslängden eftersom "hjärtdöd" är väl den vanligaste dödsorsaken numera.

Det beror på, du kanske dampar ut framför en lastbil och då fick du drastiskt lägre livstid än med.
Det är sannolikt att ADHDare har lägre life expectancy än vanligare människor,precis som att folk som bor i lägenhet har det,och så vidare.
Så det är svårare att beräkna om ditt uttalande stämmer än vad du tror.

Flawed skrev:Man föds oftast inte med ångest och depressioner.

Nej och såvitt jag vet så diagnostiserar man inte heller nyfödda eller riktigt små barn med ADHD/ADD.

Wine skrev:

Flawed skrev:Man föds oftast inte med ångest och depressioner.

Nej och man brukar heller inte diagnostisera nyfödda eller riktigt små barn med ADHD/ADD.

Och?

Ångest och depressioner kan man ha som barn också.

Flawed skrev:Så det är svårare att beräkna om ditt uttalande stämmer än vad du tror.

Självklart är det svårt eftersom du knappast har nån genomsnittsålder på omedicinerade ADHD:are att dela med dig av. Att den skulle skilja sig så grovt som du försöker göra gällande tvivlar jag dock starkt på.

Parvlon skrev:

Flawed skrev:Så det är svårare att beräkna om ditt uttalande stämmer än vad du tror.

Självklart är det svårt eftersom du knappast har nån genomsnittsålder på ADHD:are att dela med dig av. Att den skulle skilja sig så grovt som du försöker göra gällande tvivlar jag dock starkt på.

Bevisa det!

Flawed skrev:Bevisa det!

Kan försöka men vet inte vad du syftar på.

Att jag tvivlar på att du har genomsnittsålder på omedicinerade ADHD:are? Att jag tvivlar på att det skiljer så mycket från andra eller att jag fått för mig att påfrestningar på hjärtat är den allvarligaste biverkningen av CS?

Parvlon skrev:

Flawed skrev:Bevisa det!

Kan försöka men vet inte vad du syftar på.

Att jag tvivlar på att du har genomsnittsålder på omedicinerade ADHD:are? Att jag tvivlar på att det skiljer så mycket från andra eller att jag fått för mig att påfrestningar på hjärtat är den allvarligaste biverkningen av CS?

Jag hävdar att människor med ADHD har en lägre livslängd än genomsnittet.
Det finns jättemånga orsaker till att man kan anta det.
Depressioner som vi vet är överrepresenterade hos människor med ADHD,trafikbeteende,olyckor på jobbet,misslyckad utbildning leder till-,dålig arbetsmiljö,låg social status,låg självkänsla;leder till stress vilket leder till hjärt och magproblem,diabetes?.Stress och dåligt mående kan leda till självmedicinering med olika hälsoskadliga droger dit även tobak hör i högsta grad.osv...
Intressant bok:
http://books.google.se/books?id=4BI0OAb ... navlinks_s
Kolla in diagrammen på exempelsidorna.

Flawed skrev:Jag hävdar att människor med ADHD har en lägre livslängd än genomsnittet.Det finns jättemånga orsaker till att man kan anta det.Depressioner som vi vet är överrepresenterade hos människor med ADHD,trafikbeteende,olyckor på jobbet,misslyckad utbildning leder till-,dålig arbetsmiljö,låg social status,låg självkänsla;leder till stress vilket leder till hjärt och magproblem,vilket leder till hjärtsjukdomar.Stress och dåligt mående kan leda till självmedicinering med olika hälsoskadliga droger dit även tobak hör i högsta grad.osv...Intressant bok:http://books.google.se/books?id=4BI0OAb ... navlinks_sKolla in diagrammen på exempelsidorna.

Orkar inte kolla den nu men menar du att medicinerade ADHD:are använder sig av mindre tobak? Fått för mig att nikotin används för att boosta upp ruset på bl.a CS och alkohol. För egen del så kan jag avslöja att livslängden inte är det som står högst upp på prio-listan, bättre att ha ett innehållsrikt liv än ett som är tomt, men hjärtat ska man ta hand om.

Intressant iaf. att (om?) CS löser alla problem du har listat upp där.