Lakrits skrev:

jorand skrev:We are now no longer the knights who say Ni.

Inspiration från Finland, där "ni" är en konversationsmarkör, ungefär som "mm mm mm aaa mm" o.dyl. är i svenskan. Någon i Monty Python-gänget hade varit i Finland såvitt jag förstår.

Kahlokatt skrev:Jag tycker att det sker allt oftare att man blir niad i butiker t.ex. Varje gång jag får höra "behöver NI en kasse?" eller "vill NI ha kvittot?" får jag lust att fråga "är vi fler här?" eller något liknande. Jag vill vara jämlik med butiksbiträdet, jag vill inte bli niad! Har folk helt glömt bort du-reformen? Det kan knappast vara påverkan från USA, för engelskan har ju ingen modern ni-form.

Kahlokatt skrev:Jag tycker att det sker allt oftare att man blir niad i butiker t.ex. Varje gång jag får höra "behöver NI en kasse?" eller "vill NI ha kvittot?" får jag lust att fråga "är vi fler här?" eller något liknande. Jag vill vara jämlik med butiksbiträdet, jag vill inte bli niad!

Har folk helt glömt bort du-reformen?

kullan skrev:Jag bryr mig inte så mycket. Dom får säga NI eller DU åt mig. Det spelar ingen roll. Det blir ingen katastrof oavsett. Det är löjligt att hetsa upp sig.

Wine skrev:Det kanske beror på att unga idag reser mycket och behärskar flera språk. Att världen är mer globaliserad kanske också spelar in, jag tänker på företag och deras eventuella policy. I andra språk är det vanligt att man använder Ni om man talar med en okänd eller någon man inte är "du" med.

Tycker inte det är något problem. Det är ju bara artigt, ett sätt att visa respekt på.

Tycker det är mer problematiskt i så fall med butiksbiträden som inte verkar intresserade av kunder alls, som ägnar sig åt privatsamtal i telefon och dyl.

Zombie skrev:"Ni" försökte man införa en kort period för att råda bot på det där, men det slog inte igenom utan fortsatte uppfattas som det närmast nedsättande tilltal det hade varit innan reformförsöket. (Där har vi alltså en av luckorna i de ungas allmänbildning, när de tror att "ni" var gängse tilltal "förr".)

Tilltalsordet I har i det hela ersatts av ni, som dock ännu icke har blivit allmänt brukligt i alla de fall, där det skulle behövas. Många svenskar dra sig för att använda ni till en. Denna tvekan är i varje fall när det gäller skriftligt bruk alldeles ogrundad. Ni nyttjas numera allmänt såsom tilltalsord i brev, och ingen omdömesgill svensk stöter sig därpå. Vill man vara särskilt artig, kan man emellanåt tillägga titel och namn: För den stora välvilja, som Ni, Herr Generalkonsul, städse visat mig och min familj, ber jag att få framföra ...

Mera omtvistad är frågan om ni i samtalsspråket, men även här borde ni få tjäna som tilltalsord såväl till en som till flera. Vad som står hindrande i vägen för ett sådant språkbruk är uteslutande missförstånd och fördomar. Särskilt som tilltalsord till en anses ni av många vara oartigt eller rent av kränkande. Denna uppfattning har sin historiska förklaring, men den saknar numera varje stöd i förebildligt språkbruk.

I Svenska Akademien hälsas en ny medlem vid sitt högtidliga inträde i samfundet alltid med tilltalordet ni. När prins Gustaf Adolf till Sverige hemfört sin brud, hälsade överhovpredikanten den unga prinsessan vid det högtidliga mottagandet med tilltalsordet ni: Ni kommer från edert kära hem, följd av många hjärtans välönskningar och förböner. Det är icke möjligt, att ett tilltalord, som utan anstöt kan nyttjas vid dylika tillfällen, skulle vara ohövligt i det vardagliga umgänget vanliga svenskar emellan. Inom vida kretsar av det svenska folket är också bruket av ni statt i kraftig frammarsch. Se Wellander, Tilltalsordet ni (Uppsala 1935).

HGJ skrev:Erik Wellander gjorde år 1939 följande inlägg i debatten:

Tilltalsordet I har i det hela ersatts av ni […]

Inger skrev:Tror knappast att de utsätts för så många andra språk eftersom alla talar engelska och där niar man ju inte.

Inger skrev:

Wine skrev:Det kanske beror på att unga idag reser mycket och behärskar flera språk. Att världen är mer globaliserad kanske också spelar in, jag tänker på företag och deras eventuella policy. I andra språk är det vanligt att man använder Ni om man talar med en okänd eller någon man inte är "du" med.

Tror knappast att de utsätts för så många andra språk eftersom alla talar engelska och där niar man ju inte.

Lakrits skrev:Deras svenska hade ju s.a.s. frusit i tiden när de emigrerade.

Miche skrev:Jämför bara med svenskan i vårt östra grannland som bevarat många gamla former i språket.

HGJ skrev:Jo, i engelskan niar man i princip alla (även om de unga inte inser det)

Zombie skrev:"Ni" försökte man införa en kort period för att råda bot på det där, men det slog inte igenom utan fortsatte uppfattas som det närmast nedsättande tilltal det hade varit innan reformförsöket. (Där har vi alltså en av luckorna i de ungas allmänbildning, när de tror att "ni" var gängse tilltal "förr".)

Inger skrev:Men det ÄR ju inte artigt utan bara okunnigt och irriterande. Jag tycker det är ett problem eftersom jag inte vill se en återgång till äldre tiders tilltal (och som inte var artigt ens då, utom under en mycket kort period - se tidigare trådarna ovan).

HGJ skrev:Erik Wellander gjorde år 1939 följande inlägg i debatten:

Tilltalsordet I har i det hela ersatts av ni, som dock ännu icke har blivit allmänt brukligt i alla de fall, där det skulle behövas. Många svenskar dra sig för att använda ni till en. Denna tvekan är i varje fall när det gäller skriftligt bruk alldeles ogrundad. Ni nyttjas numera allmänt såsom tilltalsord i brev, och ingen omdömesgill svensk stöter sig därpå. Vill man vara särskilt artig, kan man emellanåt tillägga titel och namn: För den stora välvilja, som Ni, Herr Generalkonsul, städse visat mig och min familj, ber jag att få framföra ...

Mera omtvistad är frågan om ni i samtalsspråket, men även här borde ni få tjäna som tilltalsord såväl till en som till flera. Vad som står hindrande i vägen för ett sådant språkbruk är uteslutande missförstånd och fördomar. Särskilt som tilltalsord till en anses ni av många vara oartigt eller rent av kränkande. Denna uppfattning har sin historiska förklaring, men den saknar numera varje stöd i förebildligt språkbruk.

I Svenska Akademien hälsas en ny medlem vid sitt högtidliga inträde i samfundet alltid med tilltalordet ni. När prins Gustaf Adolf till Sverige hemfört sin brud, hälsade överhovpredikanten den unga prinsessan vid det högtidliga mottagandet med tilltalsordet ni: Ni kommer från edert kära hem, följd av många hjärtans välönskningar och förböner. Det är icke möjligt, att ett tilltalord, som utan anstöt kan nyttjas vid dylika tillfällen, skulle vara ohövligt i det vardagliga umgänget vanliga svenskar emellan. Inom vida kretsar av det svenska folket är också bruket av ni statt i kraftig frammarsch. Se Wellander, Tilltalsordet ni (Uppsala 1935).

Under 1930-talet tycktes Ni till en bli allt vanligare i vida kretsar. Hade den utvecklingen fått fortgå så hade vi småningom fått ungefär samma tilltalsskick som flertalet västerländska folk. Men med det andra världskriget kom ett plötsligt bakslag. Det var de många årgångarna av mobiliserade som i försvarets tjänst vande sig vid att bruka tilltalsordet du, närmast kamrater emellan men sedan i allt vidare utsträckning. Därmed inleddes den utveckling som så småningom har fört fram till att du används som kamratligt tilltalsord inom varje folkgrupp som sammanhålls av gemenskap i yrke, intresse eller tidsfördriv. Denna process har nu fortskridit så långt att chefen för ett ämbetsverk menar sig kunna anbefalla du som enda tilltalsord till alla inom verket, från högsta chef till yngsta springpojke.

Abbreviation skrev:I affären kan det vara så enkelt att kassörskorna och anställda ofta blir frågade om saker i just ni-form ("Har ni slut på mjölk? Vart har ni tomaterna?") och därmed fallit in i en vana av att svara likadant.

Inger skrev:Då kan du flyta till Tyskland t ex. Här i Sverige så är det "du" som gäller och inget annat.