Jag jobbar på en ideel organisation för handikappade (sådana fysiskt rullstolsmänniskor, inte lyxiga jävla psykiska handikapp). Anyways, vad jag gör där är jag sköter allt det tekniska.

Förra året gjorde vi så att vi spelade in en konferens på band (vi behövde ha kameror där för att kunna visa talarna för alla i publiken - ganska stor lokal och allting). Anyways, jag fick idén att eftersom vi ändå är där med kameror, varför inte spela in skiten och göra en DVD av det? Sagt och gjort, jag gjorde så gott jag kunde.

Gjorde två skivor - andra skivan blev ganska jävla bajs pga det dåliga ljudet och sådant.

Varje timme som spelas in tar ungefär två timmar att redigera. Ni kan tänka er hur lång tid det tar att redigera ihop en konferens på 2*8 timmar...

Anyways, grejen är som följer: att filma är extremt stressigt för att allting måste vara perfekt annars blir det skit. Är inte ljudet bra eller har man kameran sned eller något så blir allting skit och då kan man kasta det. Att få det tekniska att fungera är mitt jobb och jag upplever det som extremt stressigt att sitta där och hoppas till gudar jag inte ens tro på att skiten fungerar.

Jag och chefen har snackat om att vi skiter i filmningen nästa gång, men det har tagit emot för oss båda. Hon blir lissen i ögat för att det är ju "fint" om organisationen ger ur DVDer. Det blir extra klirr i kassan (även om vi är ideella) och så ger org. ett proffsigare intryck.

För min del är det för att jag har föreslagit hela filmidén och fått dem till att köpa en massa relativt dyr utrustning. Nåja.

Eftersom det egentligen "inte går" att lägga ner filmningen, kom jag fram till att jag egentligen kan göra så att jag kan hålla mig själv småfull / småhög på något under filmningen för att slippa stressen - och det är en massa jävla stress vi snackar om. Ett misstag och allting blir fucked up. Visst, när det väl är igång så brukar det fungera, men jag står ändå där och oroar mig om att enda kameran börjar brinna eller att laptopen (som vi spelar in på) ger upp eller något. Oron finns där hela tiden.

Så varför inte se till att man är påverkad/berusad för att lätta på känslorna? Vara småhög i två konferensdagar så att jag slipper svettas ihjäl av oro.

Men vad jag tänker göra är att jag tänker låta er bestämma. Ni vet varför det filmas, ni vet vems idé det är, ni vet att det har blivit filmer tidigare, och ni vet om organisationen (att vi inte är ett stort, girigt företag).

Vad säger ni?

Bättre knapra anti-ångestpiller.
Med tiden kanske oron/stressen blir försumbar. Får du ju komma ut och se andra människor också. Man vet ju aldrig vad ödet har för sig.

Klart, blir det ohållbart så skulle jag nog hellre valt sista alternativet. Jag gjorde det.

Jag röstade på alt 2 pga att formuleringen var "SMÅfull/hög". Jag utgår från att det inte är detsamma som "aspackad/hjärnan i en annan galax" utan just bara nåt litet för att stilla nerverna (om det inte funkar medelst apoteksmedikamenter som JOR föreslår).

Min motivation är att om risken är stor att det blir halvdant i vilket fall som helst så kan man ju lika gärna må bra under tiden, som att pina sig med alt 1 eller göra chefen lissen. (Chefen kanske iofs blir lite småpurken av resultatet, men då slipper du säkert uppdraget nästa gång.)

Jag röstade två för att det verkade roligt. Testa att tigga ur chefen en sådan där regissörsstol, du kan ev. ta med dig en hoppfällbar fiskestol m. kopphållare och mini-parasoll.

nje, anti stress/depp piller kanske. Men inte annat skräp.

För att kunna svara skulle jag vilja veta huruvida förra DVDn blev väl mottaget el inte? Alltså har den sålt i så pass många antal att man kan säga att det var en framgng och inte bara en kul grej som vore bra fortsätta med?

/Kaks

Kaks skrev:För att kunna svara skulle jag vilja veta huruvida förra DVDn blev väl mottaget el inte? Alltså har den sålt i så pass många antal att man kan säga att det var en framgng och inte bara en kul grej som vore bra fortsätta med?

Styrelsen gillade den, chefen älskade den, jag var stolt att jag lyckades göra skiten.

De har lyckats sälja typ 10st (utan att på förhand ha fått beställningar eller att någon ens visste att det skulle bli film av det), vilket jag antar är ganska bra med tanke på att det var runt 120 deltagare...

Hm, det bästa är ju om du kan utföra jobbet bra, utan att gripas av känslomässig stress.Men det kan vara svårt ibland.Jag har lärt mig det i mitt jobb nu känns det som.Gör ditt fotarbete, det som är fysiskt möjligt möjligt på bästa sätt.Lita på att resultatet blir bra, och försök att inte tänka på _om_ för vad skulle vi göra om inte _om_ fanns? Tror inte på meduciner för att stilla nerverna faktiskt, det är ingen långsiktig lösning imo.Men gör det du tycker känns bäst för dig