Djur och små bar är mycket bättre, dom är inte oärliga.

mikael skrev:Vad är skillnaden mellan växter och djur?
När i evolutionen skildes dom åt?

Jag minns inte när de skildes åt, det var för länge sedan jag föreläste om sådant. Men skillnaden kan jag ge penseldrag om.

Beroende på hur man definierar en organism, så ser skillnaderna lite annorlunda ut, så jag kommer att ta det på cellnivå.

Både djur och växter (fotosyntetiserande växter) har sin huvudsakliga arvsmassa inuti en cellkärna, till skillnad från ärkebakterier, bakterier och virus. De delar också nästan alla typer av organeller och grundläggande cellstruktur, men använder olika grundämnen och makromolekyler för byggnadsarbetet.

Djur har fettsyrebaserade cellmembran, som är mjuka och delvis genomsläppliga. Vätske- och gasutbyte sker vi särskilda portar eller direkt genom membranets semipermeabla porer. Innanför membranet finns cellplasman med organellerna, t.ex. mitokondrierna som står för cellens energihushållning.

Växternas cellmembran har i det yttre området ersatts av en cellulosastruktur. Den gör cellen hård och svår att forma om, och den gör också att en stor del av vätske- och gasutbytet med omgivningen måste ske genom särskilda organ, s.k. klyvöppningar, och genom att växten samlar överflödig vätska i egna vattentankar, s.k. vakuoler. Innanför cellulosaskalet finns cytoplasman, men mitokondrierna är utbytta av kloroplaster, vari klorofyll och andra fotoaktiva makromolekyler finns. Klorofyll liknar hemoglobin, men istället för Fe2+-joner, så sitter där Mg2+-joner.

Djur har ofta ett slags signalsystem med kemoelektriskt aktiva cellstrukturer (t.ex. nerver). Växternas signalsystem bygger på rent kemiska signalsubstanser och receptorer som tar emot informationen. En skada får både djur och växt att reagera, men på olika sätt. Djurens immunförsvar skiljer sig också från växternas på så sätt att växter inte har särskilda celler som svarar på skada eller sjukdom, utan använder kemikalier för att bekämpa problemet och omforma cellbildningen i området.

I övrigt är växter och djur väldigt lika. De behöver näring, som de tar upp på olika sätt beroende på art. De behöver vatten och ljus för att må bra, även om våglängden på det ljus som efterfrågas varierar mellan arter.

Jag gillar djur, särskilt hundar för där är umgänget ömsesidigt. Krama hundar och de lägger huvudet i knät på dig när du är ledsen.

Lakrits skrev:

mikael skrev:Vad är skillnaden mellan växter och djur?
När i evolutionen skildes dom åt?

Jag minns inte när de skildes åt, det var för länge sedan jag föreläste om sådant. Men skillnaden kan jag ge penseldrag om.

Beroende på hur man definierar en organism, så ser skillnaderna lite annorlunda ut, så jag kommer att ta det på cellnivå.

Både djur och växter (fotosyntetiserande växter) har sin huvudsakliga arvsmassa inuti en cellkärna, till skillnad från ärkebakterier, bakterier och virus. De delar också nästan alla typer av organeller och grundläggande cellstruktur, men använder olika grundämnen och makromolekyler för byggnadsarbetet.

Djur har fettsyrebaserade cellmembran, som är mjuka och delvis genomsläppliga. Vätske- och gasutbyte sker vi särskilda portar eller direkt genom membranets semipermeabla porer. Innanför membranet finns cellplasman med organellerna, t.ex. mitokondrierna som står för cellens energihushållning.

Växternas cellmembran har i det yttre området ersatts av en cellulosastruktur. Den gör cellen hård och svår att forma om, och den gör också att en stor del av vätske- och gasutbytet med omgivningen måste ske genom särskilda organ, s.k. klyvöppningar, och genom att växten samlar överflödig vätska i egna vattentankar, s.k. vakuoler. Innanför cellulosaskalet finns cytoplasman, men mitokondrierna är utbytta av kloroplaster, vari klorofyll och andra fotoaktiva makromolekyler finns. Klorofyll liknar hemoglobin, men istället för Fe2+-joner, så sitter där Mg2+-joner.

Djur har ofta ett slags signalsystem med kemoelektriskt aktiva cellstrukturer (t.ex. nerver). Växternas signalsystem bygger på rent kemiska signalsubstanser och receptorer som tar emot informationen. En skada får både djur och växt att reagera, men på olika sätt. Djurens immunförsvar skiljer sig också från växternas på så sätt att växter inte har särskilda celler som svarar på skada eller sjukdom, utan använder kemikalier för att bekämpa problemet och omforma cellbildningen i området.

I övrigt är växter och djur väldigt lika. De behöver näring, som de tar upp på olika sätt beroende på art. De behöver vatten och ljus för att må bra, även våglängden på det ljus som efterfrågas varierar mellan arter.

Vad är då urmodern?
En cell är väl levande encellig varelse?

"Urmodern" tros vara självreplikerande, proteinliknande molekyler, som uppstod i den tidens hav.

Tillägg: Det finns studier och försök på "ursoppan" och bildandet av makromolekyler m.h.a. elektriska urladdningar. Men av naturliga skäl är det svårt att dra några slutsatser om livets absoluta uppkomst på Jorden. Ingen har lyckats att få de molekyler som de har skapat att börja utvecklas mot någon annat slags livsform. Det tog mycket lång tid för det primitiva livet att utvecklas, flercelliga organismer verkar ha uppkommit mycket, mycket senare. Vi kommer nog inte att komma åt den här gåtan på många hundra år ännu.

Lakrits skrev:

mikael skrev:Vad är skillnaden mellan växter och djur?
När i evolutionen skildes dom åt?

Jag minns inte när de skildes åt, det var för länge sedan jag föreläste om sådant. Men skillnaden kan jag ge penseldrag om.

Beroende på hur man definierar en organism, så ser skillnaderna lite annorlunda ut, så jag kommer att ta det på cellnivå.

Både djur och växter (fotosyntetiserande växter) har sin huvudsakliga arvsmassa inuti en cellkärna, till skillnad från ärkebakterier, bakterier och virus. De delar också nästan alla typer av organeller och grundläggande cellstruktur, men använder olika grundämnen och makromolekyler för byggnadsarbetet.

Djur har fettsyrebaserade cellmembran, som är mjuka och delvis genomsläppliga. Vätske- och gasutbyte sker vi särskilda portar eller direkt genom membranets semipermeabla porer. Innanför membranet finns cellplasman med organellerna, t.ex. mitokondrierna som står för cellens energihushållning.

Växternas cellmembran har i det yttre området ersatts av en cellulosastruktur. Den gör cellen hård och svår att forma om, och den gör också att en stor del av vätske- och gasutbytet med omgivningen måste ske genom särskilda organ, s.k. klyvöppningar, och genom att växten samlar överflödig vätska i egna vattentankar, s.k. vakuoler. Innanför cellulosaskalet finns cytoplasman, men mitokondrierna är utbytta av kloroplaster, vari klorofyll och andra fotoaktiva makromolekyler finns. Klorofyll liknar hemoglobin, men istället för Fe2+-joner, så sitter där Mg2+-joner.

Djur har ofta ett slags signalsystem med kemoelektriskt aktiva cellstrukturer (t.ex. nerver). Växternas signalsystem bygger på rent kemiska signalsubstanser och receptorer som tar emot informationen. En skada får både djur och växt att reagera, men på olika sätt. Djurens immunförsvar skiljer sig också från växternas på så sätt att växter inte har särskilda celler som svarar på skada eller sjukdom, utan använder kemikalier för att bekämpa problemet och omforma cellbildningen i området.

I övrigt är växter och djur väldigt lika. De behöver näring, som de tar upp på olika sätt beroende på art. De behöver vatten och ljus för att må bra, även om våglängden på det ljus som efterfrågas varierar mellan arter.

...och syre pep den här amöban. Intressant inlägg! Allt på den här planeter hänger ihop. *Mäktigt*

Djur är alltid bättre, jag är aldrig spänd eller obekväm. Älskar hästar, kor (kor är livsssmarta, de förstår att man mår bäst av att ta det lugnt) och de flesta pälsdjur, men kommer utan tvekan bäst överens med hundar. Jag kan läsa dem, de bryr sig om att ge tydligt gensvar och vill ge, inte bara ta. Katter däremot... de är ljuvliga, men själviska och ger bara när de får något ut av det själva och säljer sig till den som har bäst mat (iaf enligt min moster som måste bjuda å finmat för att katten inte ska flytta in till grannen XD).

Och snart kommer det hem en alldeles ny till mig, en alldeles ny livskamrat.

Jag älskar djur, så okomplicerade, och dom tränger sig inte på, på samma sätt som människor, desutom känner man sig mer fri med ett djur, tex en människa under en konversation ska envisas med ögonkontakt även då man själv inte vill ha de, men djur kommunicerar man inte med på samma sätt, och där har man till 90% aldrig ögonkontakt, dom är liksom nöjda att man leker med dom och ger dom mat ingen direkt kontakt behövs om dom inte vill bli kelade, men de är en annan femma.

en människas krav: måste kommunicera, va involverad, angagera sig m.m

ett djurs krav: mat och kel.

Djur är så okomplicerade, till skillnad ifrån människor. Det känns så underbart när man delar förtroende och vänskap med dem. Det är härligt att mysa, prata eller bara titta på dem.

Att krama en människa och ett djur är två helt skilda saker. Med människor är det obehagligt, och hela jag "låser" mig. Djur kramar man ju inte på riktigt, visst kramar jag hundar, men det är inte "äkta" kramar, jag håller ju inte fast hunden eller så..

Fenren skrev:
jag gillar att hundarna lyssnar av mig och de vet näst intill alltid när det är OK med kontakt och när det inte är det, till skillnad mot människor.

Ja, hundar är sanslösa på att läsa av människor och handla utefter detta. Det gör att jag gillar hundar. Iaf de hundar som är smarta och smidiga.

Har lite svårt för buffliga klumpiga hundar som hoppar, bråkar, välter prylar och är "överallt på en och samma gång".

Moggy skrev:Har lite svårt för buffliga klumpiga hundar som hoppar, bråkar, välter prylar och är "överallt på en och samma gång".

Ja, damphundar är ett otyg.

Jag älskar katter. Det finns inget som gör en så harmonisk som en spinnande katt vid fötterna.

Människor kan man bli hypernervös av. Dom har ju krav på hur man ska se ut. vara och uttrycka sig. Gör men det minsta lilla fel är det kört.

Angelic Fruitcake skrev:Djur är alltid bättre, jag är aldrig spänd eller obekväm. Älskar hästar, kor(kor är livsssmarta, de förstår att man mår bäst av att ta det lugnt) och de flesta pälsdjur, men kommer utan tvekan bäst överens med hundar. Jag kan läsa dem, de bryr sig om att ge tydligt gensvar och vill ge, inte bara ta. Katter däremot... de är ljuvliga, men själviska och ger bara när de får något ut av det själva och säljer sig till den som har bäst mat (iaf enligt min moster som måste bjuda å finmat för att katten inte ska flytta in till grannen XD).

Och snart kommer det hem en alldeles ny till mig, en alldeles ny livskamrat.

Kor är inte smarta men inger lugn, grisar är smarta.

Miche skrev:

Fatzer skrev:Skälv har jag varit foder värd ått Försvarsmakten och den hunden klarade deras test så jag fick lämna honom där jag var. Den 14 Sep så blir jag foder värd i gen ått försvarsmakten.

Underligt namn på en hund...

Välkommen till forumet, jag hoppas att du kommer att trivas.

Japp det är ett unligt namn på en hund men hans sysskon hette: Hanar: Fatzer,Fatman,Favorit.
Tikar: Fatzy,Fattis,Faxena,Faxy,Faxona,Fatala.

Om man stöter på en hund i från Försvarsmakten (FM) Kan man ta reda vilket år den är född. Alla hundar som är födda 2010 börjar på F och hundarna i år är det G.

Vid närmare eftertanke blir jag också galen när hundarna är för klängiga och påflugna. Ibland är vissa hundar som människor.

svartamolnet skrev:Vid närmare eftertanke blir jag också galen när hundarna är för klängiga och påflugna. Ibland är vissa hundar som människor.

Var för vissar du inte för hunden att du inte tycker om att den är klängig och påflugen.

Jag älskar hästar! Tycker om att klappa en katt eller hund.Har haft akvarium.

Hmmm..., kom på att sonen älskar hundar, men inte katter.
Jag glömde hundarna!
Jag är ganska dampig själv och det verkar som att hundar är poppis bland oss som är lite så här



ooOoo

Jag är rädd för hundar och hästar.

ibland ser jag in i ögonen på ett djur och får en instinktiv kontakt, ungefär som "oj den saken har ett medvetande precis som jag själv", ibland med människor också men sällan jag ser deras ögon utan att bli distraherad av annat såsom socialisering.
sen kan man ju försöka förstå sig på hur de upplever sig själva och sakerna runtomkring dom inklusive mig själv men det är en annan femma.

har haft två kattsystrar, en orm och en kanin men kaninen gillade jag inte, kanske jag hade gillat bättre att steka och äta den...
jag måste va en rovdjursmänniska

kullan skrev:Jag älskar katter. Det finns inget som gör en så harmonisk som en spinnande katt vid fötterna.

+1

Dom ska ju va lite som oss m AS så d e kanske inte så konstigt

Katter älskar jag. Hundar tycker jag om.

Alla andra djur trivs jag med.

Djur är generellt sett ärligare och mer logiska än människor.

Hundar älskar jag. Man kan få en bra kontakt utan att förställa sig eller anstränga sig. Ge hunden mat och motion, och bry dig om den så är den nöjd.

Fatzer skrev:

svartamolnet skrev:Vid närmare eftertanke blir jag också galen när hundarna är för klängiga och påflugna. Ibland är vissa hundar som människor.

Var för vissar du inte för hunden att du inte tycker om att den är klängig och påflugen.

Det gör jag.