aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslor?
47 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Orkar inte citera en massa så jag bara skriver nu.
Samsjuklighet har jag definitivt. Jag är redan diagnosticerad med social fobi, depression och personlighetsstörning uns (schizotypa och schizoida drag).
Psykiatrikern jag hade (han har slutat helt mystiskt till och med för de på psyk), som dessutom förstod mig och var mkt bra har skrivit på intyget till FK att jag har ADD med autistiska drag (suspekt aspergers syndrom) och suspekt cyklotymi, förutom det jag redan nämnt såklart.
Av det lilla jag vet om cyklotymi så har ju det mycket med känslor att göra samma sak att den sociala fobin får mig att känna orationell ångest och rädsla i vissa situationer.
Har iaf fått en kurator jag ska träffa nästa vecka för samtalskontakt och som hjälp att knyta ihop saker med soc, hoppas hon förstår mig lite bättre.
Allt känns mest kaos och jobbigt nu och jag märker att jag måste tänka på hur jag ska göra för att gå till och med ;_; Huvet är helt fyllt av allt möjligt och inget går att greppa utan riktigt enorma ansträngningar.
Samsjuklighet har jag definitivt. Jag är redan diagnosticerad med social fobi, depression och personlighetsstörning uns (schizotypa och schizoida drag).
Psykiatrikern jag hade (han har slutat helt mystiskt till och med för de på psyk), som dessutom förstod mig och var mkt bra har skrivit på intyget till FK att jag har ADD med autistiska drag (suspekt aspergers syndrom) och suspekt cyklotymi, förutom det jag redan nämnt såklart.
Av det lilla jag vet om cyklotymi så har ju det mycket med känslor att göra samma sak att den sociala fobin får mig att känna orationell ångest och rädsla i vissa situationer.
Har iaf fått en kurator jag ska träffa nästa vecka för samtalskontakt och som hjälp att knyta ihop saker med soc, hoppas hon förstår mig lite bättre.
Allt känns mest kaos och jobbigt nu och jag märker att jag måste tänka på hur jag ska göra för att gå till och med ;_; Huvet är helt fyllt av allt möjligt och inget går att greppa utan riktigt enorma ansträngningar.
- KaosPrinsessa
- Inlägg: 3153
- Anslöt: 2010-10-10
- Ort: Cardiff, Wales
Många delar att bena ut i det här ämnet...
Vet inte om det framgick att jag inte menade att det nödvändigtvis måste svänga hos samma person. Finner det uppenbart att det finns folk som befinner sig stadigt på ena sidan också, precis som bland enter fast på litet annat sätt eller mer utpräglat.
Ungefär så funkar jag också: har nog "oentiskt" god tillgång till mitt förnuft nästan hur starkt jag än känner. Vilket man förstås kan uppfatta som "aspig kyla" om jag visar det. Det draget har jag sett hos fler som jag av andra skäl misstänker något aspieliknande hos, men jag har också i påfallande grad misslyckats med att se särskilt mycket förnuft hos en del (misstänkta) aspar av "logiskt" slag så fort de har tvingats tänka utanför sin egen inre värld (till exempel på andra människor som egna jag likvärdiga med deras). Hur som helst, när jag skrev "känslostyrd" var det inte hur man fattar beslut jag tänkte på, utan djupare skikt i hur man är kopplad; det verkar kunna vara olika i olika skikt.
Angelic Fruitcake skrev:Jag tror som Zombie, att det lätt svänger åt det ena eller andra hållet.
Vet inte om det framgick att jag inte menade att det nödvändigtvis måste svänga hos samma person. Finner det uppenbart att det finns folk som befinner sig stadigt på ena sidan också, precis som bland enter fast på litet annat sätt eller mer utpräglat.
Angelic Fruitcake skrev:Jag har starka känslor, som är svåra att definiera, men tänker alltid rationellt i alla "känslosamma" situationer.
[...]
Så det är väl skillnad på om man känner mycket och om man är känslostyrd. [...]
Ungefär så funkar jag också: har nog "oentiskt" god tillgång till mitt förnuft nästan hur starkt jag än känner. Vilket man förstås kan uppfatta som "aspig kyla" om jag visar det. Det draget har jag sett hos fler som jag av andra skäl misstänker något aspieliknande hos, men jag har också i påfallande grad misslyckats med att se särskilt mycket förnuft hos en del (misstänkta) aspar av "logiskt" slag så fort de har tvingats tänka utanför sin egen inre värld (till exempel på andra människor som egna jag likvärdiga med deras). Hur som helst, när jag skrev "känslostyrd" var det inte hur man fattar beslut jag tänkte på, utan djupare skikt i hur man är kopplad; det verkar kunna vara olika i olika skikt.
Kahlokatt skrev:Det går upp och det går ner, det går hit, det går dit, det går runt en liten bit
Jag tänkte direkt på den makalösa manicken
Michael B Tretow skrev:Titta här står en manick som ser rätt konstig ut
Det är en jättestor mojäng med en förnicklad strut
Här är kugghjul och propelrar så vitt jag kan se
Kanske du kan vara så hygglig och förklara vad det är?
Jo, alltså strömmen kommer in igenom hålet där
Och går sen vidare i verket fram till motorn här
Som får driva den här cykelpumpens pistong
Som sen nu blåser på propellern så propellern går igång
Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit
Den startar på ett kick, det är en makalös manick
jaha jag tror jag fattar, men vad gör den här maskinen för någonting?
Jo propellern driver runt ett litet aggregat
Som pumpar vatten genom tratten till ett termostat
Som i sin tur leder vattnet till ett skovelhjul
Som sitter fast i en mast i vårat cykelskjul
Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit
Den startar på ett kick, det är en makalös manick
jaha, tack, tack, men vad är det för en maskin, vad har man den till?
Jo, i ändan utav masten är det en pedal
Som trampar runt en gammal cykel utav märket National
Och då så får man ström från cykelgeneratorn där
Det blir en tio, tolv ampere, sådär, ungefär
Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit
Den startar på ett kick, det är en makalös manick
Jaha, tack, tack snälla professorn, men jag vill veta vad det är för en apparat
Professorn, professorn, jo vi vill veta vad det är
Jo alltså, strömmen som man får från generatorn då
Det är just precis så mycket att manicken börjar gå
För ser du, strömmen går tillbaks igen, till början hela ti'n
Och så går den av sig själv, det är en evighetsmaskin
Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit
Den startar på ett kick, det är en makalös manick
jojo, det förstår jag, men vad är det för en apparat?
det är en evighetsmaskin x 26
det är en evighetsmaskin, men vad är idéen?
du menar att den bara går och går av sig själv?
Men vad ska man med den till?
Du menar om den inte gör någonting?
Att den gör någonting, det är klar att den gör någonting
På somrarna kan det ju ibland hända att den går varm
Och då kan man koka gröt där uppe i tratten
Så du har den här stora maskinen bara för att koka gröt ibland?
Mitt i sommaren?
Alltså tar alla med sina känslor i sina beslut, jag märker att det blir svårare och svårare att särskilja på känslor och tankar när nån tar ett beslut.barracuber skrev:Parvlon skrev:Kan du ge ett exempel?Bjäbbmonstret skrev:Man kan fatta sina beslut baserat på känslor Parvlon
Känslor är (i stort sett *) alltid inblandat när man fattar beslut.
EDIT: tvekar på detta 'i stort sett'. Vet inte om det stämmer..
Jag ser det som att man oftare är intresserad av det kortsiktiga resultatet ifall man går efter känslorna, om det verkligen är två olika sätt att tänka på.
Senast redigerad av Parvlon 2011-02-17 18:51:11, redigerad totalt 1 gång.
Det här är en mycket intressant tråd tycker jag och skulle så gärna vilja kunna/orka bolla med olika funderingar här, men tyvärr tycks orken lämnat mig för tillfället. (Hoppas bara inte skilsmässopappren kommer med posten imorgon.)
Först ett par ord till dig då, KaosPrinsessa, och de är att också jag anser att din psykolog är (inte så) lite ute och cyklar när hon säger något sådant till dig!
Det ska dessutom vara från en person som väl borde ha lite mer koll på hur vi människor "fungerar", ja många bankar sig t.o.m. för bröstet och säger sig "veta allt" ibland har jag märkt.
Kanske hon menade något annat med sina ord, men jag hade då i.a.f. uppfattat dem på liknande sätt som dig och hade också blivit frågande.
JA, du har helt klart ett unikt Kahlokatt-syndrom, för du är, liksom vi alla här på forumet, landet, planeten... , helt unik, för du återfinnes endast i en upplaga om du inte har klonats eller så!?
Det är väl just de här spörsmålen jag är så förbaskat intresserad av, för det är ju bara så intressant ju!
Jag har antagligen varit lite av en "robot" under min uppväxt, har satt logik främst och helt dissat mina egna ev. känslor, och idag förstår jag att det rent av kan vara förödande för en människa.
Jag hade nog helt anammat Descartes välkända ord Jag tänker, alltså finns jag, men så enkelt är det ju inte!
För många år sedan "dunkade" min psykolog en bok av Antonio R. Damasio i huvudet på mig och jösses så jag slukade den boken (och de andra denne underbare man har skrivit), för detta hade jag nog inte helt förstått faktiskt.
Boken heter Descartes misstag och kan förstås rekommenderas varmt till er som har ork att läsa lite "tyngre" litteratur.
Utan samspelet mellan känslor och förnuft kan vi små människor faktiskt inte fungera optimalt (om ens då ).
Kan väl även passa på att slänga in ett boktips till när jag ändå är i farten (ninni na ni nanna, ninni nanna ni na... ) och det är Känslans intelligens av Daniel Goleman.
Det finns, som sagt, mycket jag skulle vilja skriva här, så många inlägg jag skulle vilja spinna vidare på, men orken finns inte, så slut i rutan nu.
Först ett par ord till dig då, KaosPrinsessa, och de är att också jag anser att din psykolog är (inte så) lite ute och cyklar när hon säger något sådant till dig!
Det ska dessutom vara från en person som väl borde ha lite mer koll på hur vi människor "fungerar", ja många bankar sig t.o.m. för bröstet och säger sig "veta allt" ibland har jag märkt.
Kanske hon menade något annat med sina ord, men jag hade då i.a.f. uppfattat dem på liknande sätt som dig och hade också blivit frågande.
Kahlokatt skrev: Jag börjar nästan undra om jag verkligen HAR Asperger, eller om jag har något unikt Kahlokatt-syndrom...
JA, du har helt klart ett unikt Kahlokatt-syndrom, för du är, liksom vi alla här på forumet, landet, planeten... , helt unik, för du återfinnes endast i en upplaga om du inte har klonats eller så!?
barracuber skrev:Zombie skrev:barracuber skrev:Enligt vissa är tankar o känslor egentligen samma sak eller olika sidor av samma sak. Båda behövs för att man ska kunna fungera i sitt livsagerande.
Ungefär så här, eller menar du något annat?
Jag menar att tankar och känslor egentligen är oskiljaktliga. (Även om de kanske inte är samma saker rent "fysiskt"). Ingen av dem bär upp på egen hand.
Och som du skriver i din länk ovan så är känslor, intuition osv totalt oumbärliga för att kunna resonera och agera överhuvudtaget och dessutom rationellt. Enbart logik räcker inte för att överleva. Känslorna är bränslet som gör att logiken kommer "till skott".
Det är väl just de här spörsmålen jag är så förbaskat intresserad av, för det är ju bara så intressant ju!
Jag har antagligen varit lite av en "robot" under min uppväxt, har satt logik främst och helt dissat mina egna ev. känslor, och idag förstår jag att det rent av kan vara förödande för en människa.
Jag hade nog helt anammat Descartes välkända ord Jag tänker, alltså finns jag, men så enkelt är det ju inte!
För många år sedan "dunkade" min psykolog en bok av Antonio R. Damasio i huvudet på mig och jösses så jag slukade den boken (och de andra denne underbare man har skrivit), för detta hade jag nog inte helt förstått faktiskt.
Boken heter Descartes misstag och kan förstås rekommenderas varmt till er som har ork att läsa lite "tyngre" litteratur.
Utan samspelet mellan känslor och förnuft kan vi små människor faktiskt inte fungera optimalt (om ens då ).
Kan väl även passa på att slänga in ett boktips till när jag ändå är i farten (ninni na ni nanna, ninni nanna ni na... ) och det är Känslans intelligens av Daniel Goleman.
Det finns, som sagt, mycket jag skulle vilja skriva här, så många inlägg jag skulle vilja spinna vidare på, men orken finns inte, så slut i rutan nu.
Senast redigerad av Bali 2011-02-17 19:01:07, redigerad totalt 1 gång.
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
De flesta beslut jag tar är baserade på mina känslor, t.ex. om jag känner att jag behöver träna så gör jag det, givetvis finns det lite förnuft i det beslutet också men inte till 100%. Ibland kan till och med vara så att känslorna tar över och blir mycket större än förnuftet, har nog med prestationsångest att göra.
- DefinitivtInteAnonym
- Inlägg: 352
- Anslöt: 2009-11-29
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
Jag känner mina känslor hela tiden. För mycket i vissa fall.
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
Jag delar upp de flesta av de beslut (eller händelser) jag gör i mitt liv i logik och känsla. Jag känner ofta och för mycket dock så låter jag ofta logiken bestämma för att den har jag lättare att förstå.
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
Hade lite svårt att förstå inlägget faktiskt. På vilket sätt "tänker med känslor"?
Starka känslor är något som folk med AS/autism absolut kan ha iaf.
Sedan brukar man ju dock inte vara så bra på att kunna förstå dessa känslor och uttrycka dem i ord, eller andras känslor heller för den delen.
Menade hon kanske att du var så pass bra på att uttrycka dina känslor att du inte kunde haft AS?
Själv har jag också varit hos en psykolog som tvivlat på min AS-diagnos. Men jag tror detta mest beror på okunskap från deras sida - att inte förstå att alla med AS inte behöver ha samma grad/svårigheter. Särskilt inte livet ut.
Starka känslor är något som folk med AS/autism absolut kan ha iaf.
Sedan brukar man ju dock inte vara så bra på att kunna förstå dessa känslor och uttrycka dem i ord, eller andras känslor heller för den delen.
Menade hon kanske att du var så pass bra på att uttrycka dina känslor att du inte kunde haft AS?
Själv har jag också varit hos en psykolog som tvivlat på min AS-diagnos. Men jag tror detta mest beror på okunskap från deras sida - att inte förstå att alla med AS inte behöver ha samma grad/svårigheter. Särskilt inte livet ut.
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
När det kommer till kritan är det min "gut-feeling" jag måste följa. Den har räddat mig hela livet igenom. Känslorna måste få vara avgörande i alla mina viktiga beslut. Om det inte känns bra så är det inte bra för mig.
- Tintomara Ariadne
- Inlägg: 2195
- Anslöt: 2009-03-04
- Ort: Östergötland
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
De beror på, jag tänker väldigt mycke med logiken istället för kännslorna då jag anser man inte kommer någon vart med kännslor när man ska tänka, men självklart känner jag för mycke iallafall.
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
Tintomara Ariadne skrev:När det kommer till kritan är det min "gut-feeling" jag måste följa. Den har räddat mig hela livet igenom. Känslorna måste få vara avgörande i alla mina viktiga beslut. Om det inte känns bra så är det inte bra för mig.
+1
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
treeman skrev:Tintomara Ariadne skrev:När det kommer till kritan är det min "gut-feeling" jag måste följa. Den har räddat mig hela livet igenom. Känslorna måste få vara avgörande i alla mina viktiga beslut. Om det inte känns bra så är det inte bra för mig.
+1
+1. Fast jag grunnar med förnuftet också. Det bästa är när de går ihop. Men funkar känslorna som de ska tror jag man med dem kan se saker som är både för komplexa och för subtila för logiken, ty även den bästa mänskliga logiska förmåga är skäligen grov. Fast det gäller ju då att känslorna funkar välsmort, och det är inget vi övas på i vår kultur precis .
Därmed inte sagt att jag lyckas jämt. Fast det har varit mycket sämre än det är nu, peppar peppar...
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
Har ni tänkt på att man kan ha drag ut av AS och inte har det?
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
xlnt skrev:Menade hon kanske att du var så pass bra på att uttrycka dina känslor att du inte kunde haft AS?
Nej hon menade att jag styrs av mina känslor mer än logik och därför inte kunde ha någon form av autism. Inte för att det var mig emot, jag ville inte vara autistisk. Blev mer irriterad på att hon ändrade allt hon sa typ varje gång vi träffades. Fast jag har en ny och bättre psykolog nu och utredningen är typ klar. (för detta var under själva utredningen)
Att beskriva och förstå vad jag känner är jag kass på.
nabbe skrev:Har ni tänkt på att man kan ha drag ut av AS och inte har det?
Klart man kan ha det (och hade hellre haft det) men nu fick jag diagnosen Autistiskt syndrom (fast högfungerande då jag inte är utvecklingsstörd)... och några andra diagnoser på köpet. Men nu är iaf själva diagnossättandet av utredningen klar.
- KaosPrinsessa
- Inlägg: 3153
- Anslöt: 2010-10-10
- Ort: Cardiff, Wales
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
Tintomara Ariadne skrev:När det kommer till kritan är det min "gut-feeling" jag måste följa. Den har räddat mig hela livet igenom. Känslorna måste få vara avgörande i alla mina viktiga beslut. Om det inte känns bra så är det inte bra för mig.
Precis lika.
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
Ibland kan jag "förlora mig" i logiken, då gäller det att ta ett steg bakåt och lyssna på magkänslan. Logiken fungerar inte alltid i alla lägen, har jag upptäckt. Jag är väldigt känslosam annars, men har svårt att "verbalisera" mina känslor. Känner jag för mycket, så stänger jag ut omgivningen tills det lägger sig.
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
Känslor styr hela mig. Logiken ser jag sällan
Re: aspies kan inte vara känslomässiga/styras av sina känslo
Zombie skrev:Ungefär så funkar jag också: har nog "oentiskt" god tillgång till mitt förnuft nästan hur starkt jag än känner. Vilket man förstås kan uppfatta som "aspig kyla" om jag visar det. Det draget har jag sett hos fler som jag av andra skäl misstänker något aspieliknande hos, men jag har också i påfallande grad misslyckats med att se särskilt mycket förnuft hos en del (misstänkta) aspar av "logiskt" slag så fort de har tvingats tänka utanför sin egen inre värld (till exempel på andra människor som egna jag likvärdiga med deras).
+1
Mycket bra beskrivet! Jag känner igen det här precis. Om jag uppfattar en situation som besvärlig blir jag jätterationell. En f.d. partner med starka aspergerdrag (dock ej utredd eller diagnosticerad) blev tvärtom totalt ologisk i jobbiga situationer. De flesta NT verkar ligga nånstans mittemellan - de blir varken superrationella eller totalt irrationella i krävande situationer.
Återgå till Att leva som Aspergare