treeman skrev:

atoms skrev:Något jag däremot upplever hos representanter från både autismspektrum likväl som de andra är det nästan tvångsmässiga användandet av alldeles för många ord - det kunde räcka med en tiondel för att uppnå den förståelse som man avser att uppnå.

Intressant inlägg.
Själv så använder jag så få ord som möjligt när jag är "seriös" för att inte förvilla folk. Därutöver gillar jag att anta rollen som pajas och använda så mycket ord som det går i skämtsyfte.

EDIT:
Mitt inlägg är lite väl självcentrerat.

Ur utbölingarnas perspektiv så kan de ha svårt att särskilja dessa roller, särskilt om de är experter och därigenom drar slutsatsen att eftersom vi vanligtvis inte förstår ironi så kan vi inte vara ironiska. Antar att du, liksom jag, har mött ett antal experter i omhändertagande av personer med vårt funktionshinder som misslyckats totalt med att se oss som större än våra diagnoser. Om jag tolkar dig rätt så har du en benägenhet att vara extrovert i den frustration de väcker hos dig - jag är introvert och försöker istället beskriva mig i text.

Jag är visserligen säker på att det finns viktiga aspekter av kommunikationen, mellan experten och mig, som jag inte förmår att överblicka - men samtidigt undantas jag från möjligheten att se denna helhet då jag i expertens ögon är defekt.

Jag minns ett telefonsamtal jag hade med en AT-läkare i psykiatrin då vi kom in på mina sömnstörningar. Jag nämnde att jag tyvärr inte hade någon aktuell statistik över mina sömnvanor (jag har fört sådan och kan sammanställa ny grafik då jag för dagbok), men läkaren blev stött (kände jag) och det tog mig ganska lång tid att räkna ut vad det kan ha berott på - han trodde antagligen att jag drev med honom angående sömnstatistiken; min bristande ToM uppfattades sålunda som arrogans - trots att det inte alls var menat att vara det.

atoms skrev:Jag minns ett telefonsamtal jag hade med en AT-läkare i psykiatrin då vi kom in på mina sömnstörningar. Jag nämnde att jag tyvärr inte hade någon aktuell statistik över mina sömnvanor (jag har fört sådan och kan sammanställa ny grafik då jag för dagbok), men läkaren blev stött (kände jag) och det tog mig ganska lång tid att räkna ut vad det kan ha berott på - han trodde antagligen att jag drev med honom angående sömnstatistiken; min bristande ToM uppfattades sålunda som arrogans - trots att det inte alls var menat att vara det.

Det kan jag relatera till. Nu som bitter äldre man (36 år), så har jag ingen mental ork att verka "seriös" med såna personer du nämner utan jag går i förväg in i "clownrollen" och sen får det bli som det blir.

Utgåmgspunkt/Antagande:
"- De kommer ändå missförstå mig eller ta det fel".

Min bittra utgångspunkt, som är i sig svag, felaktig och rätt patetisk nog.

Flawed skrev:Någon gubbtant berättade för mig att jag minsann ger en arrogant framtoning.
Så jag är väl arrogant.

Vad var det för "gubbtant"? En socionomkofta?

Ett bra exempel på en situation där en rak och tydlig kommunikation är livsviktig är ju på en arbetsplats. Får man inte en tydlig arbetsbeskrivning kan man inte göra ett korrekt jobb.

Ja visst är man dryg och jobbig när man börjar ställa krav. Pain in ass. Men det skiter jag i.

Skälv klart tycker NT folk att vi är arroganta för att vi inte kan läsa dom koderna som fins samt tycker jag att man ska vara för siktig hur man prata och det ända settet är ju vara bland folk och lära sig hur man ska betesig.

KrigarSjäl skrev:Vad var det för "gubbtant"? En socionomkofta?

...och vad är det för något? Kan någon specificera?

KrigarSjäl skrev:

Flawed skrev:Någon gubbtant berättade för mig att jag minsann ger en arrogant framtoning.
Så jag är väl arrogant.

Vad var det för "gubbtant"? En socionomkofta?

Någon form av gubbe som arbetade inom ett misslyckat samordningsprojekt mellan försäkringskassa och kommun.
Jag anser att han hade en svagbegåvad framtoning och det var jag inte ensam om.