Jag tänker inte kalla mig aspergare i nuläget, har svårt att se vad det generellt skulle stå för... Vet inte om det beror på något av mina autistiska personlighetsdrag?

hej alla barn, detta blir mitt första inlägg!

jag är ännu inte officiellt diagnosticerad, åtminstone inte med as/autism - däremot med adhd, tourette, ångest UNS, dystymi, panikångest, astma, rls, viss överrörlighet, eksem, närsynthet och svag astigmatism
vissa av dessa diagnoser har större inverkan på min personlighet än andra, men jag ser ingen anledning att sticka under stol med någon av dem. att skilja mellan "ha X" eller "vara X" tycker jag är tämligen ointressant, annat än möjligen språkligt.

att "vara ångestdrabbad" kan ex.vis möjligen betraktas som mer en övergripande beskrivning av ens livssituation än att "ha ångest", vilket är något konkret (nåja) som sker. vilket inte är applicerbart i fallet as, då det inte är ett så att säga avgränsat tillstånd ("usch, idag har jag sån hemsk as" ), alltså kan man där använda sig av bägge alternativ.
eller vad tycker ni?

ang. fördomar inom hbt-rörelsen är där inte mkt annorlunda än samhället i stort: kvinnor, låginkomsttagare, "socialt avvikande", funkisar och "icke-vita" har betydligt svagare röst än den sedvanliga medelålders vita mannen.
för att inte tala om de där konstiga typerna som inte ens kan bestämma sig för vilket kön de har eller föredrar att ligga med. ( )
men hos iaf den yngre generationen (organiserade) hbt-isar tycker jag mig se iaf ett större mått av självkritik och -medvetenhet på det området, där man tydligt försöker sätta ord på och göra något åt saken.

(ps. jag ÄR definitivt hbt, jag har det inte )

Jag har börjat benämna mig med "galen/ufo/social retard" istället. Verkar passa mig bättre just nu.

Man skall kalla sig stjärtburgare. För att folk därmed tror man är smart och är med i mensa, kan allt om datorer och samlar på tågtidtabeller. Man vill ju vara originell!

Vore coolt att ha både Downs syndrom och cp-skada! Fatta respekten man skulle åtnjuta från alla könsrockare där ute!

Jag är autistisk. Jag tycker inte om att säga att jag har autism, för då låter det som en sjukdom. För mig är det mer en beskrivning av mitt sätt att vara, inte nödvändigtvis ett funktionshinder.

Jag tycker nämligen inte att jag har ett funktionshinder, åtminstone inte om jag är i en miljö som passar mig. Jag tycker att samhället har utvecklats åt ett sådant håll att personer som jag har svårt att hitta en fungerande arbetsplats. I förhållande till det samhälle jag lever i blir jag funktionshindrad. I ett annat, mer ursprungligt samhälle, hade jag inte varit det.

Jag tänker vara lite mer återhållsam i fortsättningen att berätta att jag är autistisk. Jag orkar nog inte med att undervisa alla människor vad det innebär. De flesta människor har ingen aning om vad asperger eller högfungerande autism innebär.

sugrövmanövern skrev:Man skall kalla sig stjärtburgare. För att folk därmed tror man är smart och är med i mensa […]

Jag tror att du blandar ihop Mensa och RFSL …

Jag har bestämt mig för att i fortsättningen kalla mig för "autist" om ämnet kommer upp på bordet vid läkarsamtal, ledsagning på Arlanda o.dyl. Det går inte för mig att vidkännas AS som någon slags finare form av autism. Inte heller kan jag finna många beröringspunkter mellan aspergarna på olika fora och min egen upplevelse av mitt funktionshinder.

Hej Rydisen och välkommen till forumet!

Det är enbart när jag är med människor jag känner mig helt igenom trygg, eller är med människor som av någon anledning behöver veta om de särdrag min personlighetsvariant (tack Alien för det ordet!) har gett mig och hur de påverkar min vardag, som jag berättar att jag har Aspergers syndrom med inslag av DAMP (diagnosen jag fick efter utredning av en duktig psykolog).

/geocache

I de flesta situationer behöver man ju inte berätta om sin diagnos, precis som man inte behöver berätta vilken färg man har på kalsongerna. Om det har med saken att göra, så skall man nämna det, men i alla andra fall finns det ingen anledning att göra det.

Klokt skrivet, Lakrits!

Lakrits skrev:I de flesta situationer behöver man ju inte berätta om sin diagnos, precis som man inte behöver berätta vilken färg man har på kalsongerna. Om det har med saken att göra, så skall man nämna det, men i alla andra fall finns det ingen anledning att göra det.

Att säga aspie eller aspergare går snabbare och enklare än att säga "person med asperger".

Jag tycker inte att det känns speciellt konstigt att använda de orden. Det är väl inte konstigare än att säga att någon är diabetiker, astmatiker eller synskadad i stället för att prata om "en person med diabetes/astma/synskada".

Jag behöver prata om asperger i olika sammanhang rätt mycket just nu och då skulle det kännas väldigt omständigt att inte kunna säga aspie/aspergare.

Gafsan:

Ja det är ju en fråga om att låta "andra" förstå vad det innebär att leva med Aspergers syndrom, genom att det inte syns på oss att vi har det. Men om vi, som är de verkliga experterna på det hela, gör "omskrivningar" av det, hur ska de då kunna ta till sig effekterna av Aspergers syndrom på "rätt" sätt...?

När jag på det där "raka" sättet berättar för andra om att jag har Aspergers syndrom är det ingen som har misstolkat mig ens det minsta, utan istället lyssnat uppmärksamt, vilket har glatt mig väldigt mycket. Några har till och med spontant berättat för mig att de känner igen det jag berättat, antingen genom att de känner eller kanske är släkt med någon som har Aspergers syndrom.

Känner jag mig extra trygg med människor jag förklarat det hela för, så berättar jag också att jag dessutom har autism, för att om möjligt visa att en person med autism inte behöver vara "konstig" utan enbart kan ha behov av att vara för sig själv då och då, på helt egna villkor. Visst inser jag att alla har det på just det sättet ibland, men i alla fall för min del medför autism att jag upplever det där behovet av självvald ensamhet många många gånger starkare.

@Geocache: När jag berättar för någon att jag har aspergers syndrom så säger jag ju precis så. Då säger jag ju inte att jag är en aspergare/aspie. Likaså om jag pratar om någon annan med syndromet så säger jag ju att han/hon har asperger. Inte att han/hon är en aspergare. Jag håller med dig om att det är bra att uttrycka sig rakt och tydligt för att få andra att förstå.

Men däremot i mera allmänna diskussioner om asperger så blir det så omständigt att hela tiden säga "person/kvinna/man/barn/etc med asperger" och då använder jag gärna uttrycken aspergare/aspie.

En skillnad är att när jag talar om en specifik person (mig själv eller någon annan) så säger jag nog oftast att jag/han/hon har asperger, men när jag pratar mer i generella ordalag så använder jag ofta uttrycker aspergare/aspie därför att jag tycker att det underlättar.

När jag svarade på frågan tänkte jag mera att TS undrade hur det kom sig att man öht använde ord som "aspergare" om sig själv så jag svarade utifrån det och tänkte inte på att klargöra att jag inte inte alltid uttrycker mig på det viset.

Klokt och lättfattligt skrivet, Gafsan!

Jag tänker börja kalla mig för monsterkatastrofen fån och med nu.

Det har gjorts en del kvalitativa studier med intervjuer på c och d nivå i Lund kring Asperger och identitet där denna fråga ofta kommer upp. Författarna kom fram till genom tematisk analys utifrån intervjuerna, att det rörde sig om ett sätt att psykiskt hantera de 'svårigheter' och den 'annorlundakänslan' de växt upp med, alltså genom att identifiera sig med sitt handikapp. De gjorde även jämförelsen att Aspergers syndrom är det enda handikapp som personer själva identifierar sig så starkt med mer än något annat handikapp. Personer med fysiska handikapp eller andra npf som ADHD eller utvecklingsstörning har ofta ett helt annat förhållningssätt till sitt fungerande.

De personerna ser det ofta som en sårbarhet de bär på, som präglar deras personlighet och beteenden i vardagen, men som inte ÄR dem. Det har gjort att de lättare kunnat hantera det genom att utveckla kompensatoriska strategier. Personer med Asperger däremot, enligt författare till ovannämnda studier, ser sina 'handikapp' som en integrerad del av personligheten vilket de då ser som ett sätt att psykiskt hantera sina svårigheter. De spekulerar i om detta har att göra med en psykisk försvarsmekanism om svårighet att acceptera dessa 'handikapp' eller om det faktiskt handlar om en utvecklad personlighetsstruktur. det som talar emot detta, är ju att det isf borde återfinnas hos majoriteten av personer med AS, vilket det inte gör, enligt dem.

Jag kan tyvärr inte länka till studierna då de inte finns att tillgå elektroniskt, men ska leta upp dessa och se om jag kan få konvertera dem till pdf så man kan läsa dem.

mar0der, finns det inget om döva bland de där studierna? De verkar ju ha en hel kultur och kallar sig "döva" och inte "person med hörselnedsättning/hörselskada/dövhet".

Bror Duktig skrev:mar0der, finns det inget om döva bland de där studierna? De verkar ju ha en hel kultur och kallar sig "döva" och inte "person med hörselnedsättning/hörselskada/dövhet".

Jo det gäller även döva, blinda osv. Även om de kallar sig döva, så har de ett förhållningssätt till sitt handikapp som inte är jämförbart med personer med Aspergers menar de på, då det handlar om en direkt sensorisk berövning, vilket inte en autism per definition är. Således ser identifieringen med dessa handikapp annorlunda ut. Hade personligen själv gärna sett fler studier kring detta ämne på flera fronter.

Jag är aspie.
Jag är lesbisk.

Jag har Aspergers syndrom.
Jag har en homosexuell läggning.

För bögar är det okej att "vara", men inte för aspergare? DISKRIMINERING!!

MsTibbs skrev:För bögar är det okej att "vara", men inte för aspergare? DISKRIMINERING!!

Absolut! Vi skall inte tvinga bögar att "vara". Väldigt diskriminerande.

Lakrits skrev:

MsTibbs skrev:För bögar är det okej att "vara", men inte för aspergare? DISKRIMINERING!!

Absolut! Vi skall inte tvinga bögar att "vara". Väldigt diskriminerande.

Jag var lite ironisk, men tummen upp!

MsTibbs skrev:

Lakrits skrev:

MsTibbs skrev:För bögar är det okej att "vara", men inte för aspergare? DISKRIMINERING!!

Absolut! Vi skall inte tvinga bögar att "vara". Väldigt diskriminerande.

Jag var lite ironisk, men tummen upp!

Åhå. Jag kan vara ironisk själv, men förstår det sällan när andra är det.

Aspergare, ashål... potato potato asså.

Om jag ska beskriva min person så är kålrot eller kålhuvud en bra beskrivning oxå