Y2K-buggen
Full House
Lugn i stormen
Bill Clinton och oralsex

Smakmässigt var nittiotalet något bättre än 80-talet (om man bortser från heminredningen: den fruktansvärda, kalla, sterila minimalismen, med aldeles för mycket metall).

Rejvkulturen tyckte inte jag var någon höjdare, men Kristofer har rätt till sin åsikt.
Däremot tyckte jag faktiskt det var lite småcoolt att det helt plötsligt blev inne med bohemiska secondhand kläder, i vissa kretsar, och företeelser såsom t.ex. hiphop, rapmetal (inte minst rage against the machine), guns n roses och (framförallt mot slutet av decenniet) renässansen för stora artister från 60-70 talet gillade jag.

Grungen var jag ganska inne på som tonåring, bohem och "wannabee estet" men idag ger jag inte mycket för alla grungeband; vissa är bra, som t.ex. Soundgarden, men Nirvana och Kurt Cobain anser jag bara vara losers, jag gillar secondhandkläderna, men inte idén om att man skall "klä ner sig", för att se ut som en lodis. Min inställning till grunge är m.a.o. kluven.

Mycket var skit på nittiotalet, men jag kan ändå ådra mig en del roliga minnen, som t.ex. min första fylla, när jag som 17 år gammal kom ner på vår lokala musikfestival iklädd adidasbyxor, halmhatt, hippieskjorta och skatarskor.
Jag blev askalas på tre folköl och en halv vinare, eftersom det praktiskt taget var första gången jag överhuvudtaget såg en flaska i mitt liv, och så försökte jag och några andra "estetflum" komma upp på scenen och blev nedkörda av vakterna.
Ganska knäppt egentligen, men ändå kan jag garva, när jag tänker tillbaka på det.

Det var också på nittiotalet som jag började sporta, från att under en stor del av mellan- och högstadiet varit en total soffliggare. Jag förbättrade min fysiska form något exponentiellt, sett till mina egna förutsättningar och lade grunden till den mycket goda fysiska uthållighet, som jag har än idag, så jag gjorde faktiskt annat än att bara vara bohem och flumma.
Dessutom var jag redan då engagerad i miljöfrågor, och aktiv inom skolans miljögrupp, så man kan väl säga att jag hade en seriös, och en oseriös sida, som tonåring (kanske inte helt ovanligt? ).

Annars handlade väl nittiotalet som sådant (nu utgår jag inte från mitt eget liv, utan från nittiotalet generellt) väldigt mycket om uppgivenhet, kyla, materialism, ekonomisk kris och stora sociala nedskärningar.

Nittiotalet var väl kanske i ännu högre grad än åttiotalet det årtionde då vi fick ett allt kallare samhällsklimat.

Om vi skall betygsätta de diskuterade decennierna på en skala 1-10 blir det:

70-talet 10
80-talet 1
90-talet 3
2000-talet 8

ford skrev:Rejvkulturen tyckte inte jag var någon höjdare, men Kristofer har rätt till sin åsikt.

Smaken är ju precis som baken. Men av nyfikenhet så måste jag fråga om du var på ngn sådan fest?

Jag tycker 90-talet att bara rann iväg och vid dess slut kunde man konstatera att man blivit tio år äldre. 00-talet tycks för övrigt gå samma väg.

Kristofer skrev:

ford skrev:Rejvkulturen tyckte inte jag var någon höjdare, men Kristofer har rätt till sin åsikt.

Smaken är ju precis som baken. Men av nyfikenhet så måste jag fråga om du var på ngn sådan fest?

Jag var aldrig på någon sådan fest, men jag tyckte musiken sög, att det såg idiotiskt ut med piercing och jag var aldrig särskilt mycket för att gå på disco, ens som tonåring. Har alltid föredragit puben, privatfester och konserter.
Trots att jag var någon typ av "estetflum" under min tonårstid (även om jag gick samhälle) så var jag redan då mycket misstänksam mot andra droger än alkohol och tobak, och förknippade sådana fester med ecstasy.

90-talets första hälft associerar jag till inkamönstrade jackor och det förbannade gymnasiet.

Andra hälften associeras till frihet och glädje och den bästa tiden i mitt liv.

Micke2 skrev:Jag tycker 90-talet att bara rann iväg och vid dess slut kunde man konstatera att man blivit tio år äldre. 00-talet tycks för övrigt gå samma väg.

Ja, årtiondena har den egenskapen att de accelererar. Den biten har jag aldrig hört att Einstein tog tag i - men här på forumet finns säkert någon som har en utvecklingsbar fysikalisk teoriunge i rockärmen??

Zombie skrev:Ja, årtiondena har den egenskapen att de accelererar. Den biten har jag aldrig hört att Einstein tog tag i - men här på forumet finns säkert någon som har en utvecklingsbar fysikalisk teoriunge i rockärmen??

Men funkar inte relativitesteorin på det också: Eftersom man har fler år bakom sig, så är ju ett år relativt sett mindre, än när man var barn och ett år kanske var en fjärdedel av hela ens livstid... (Inte så fysikaliskt, kanske, men hur kan tid vara fysikalisk? )

vetej skrev:Y2K-buggen

den som skulle få hela världen att stanna

ford skrev:Jag var aldrig på någon sådan fest, men jag tyckte musiken sög, att det såg idiotiskt ut med piercing och jag var aldrig särskilt mycket för att gå på disco, ens som tonåring. Har alltid föredragit puben, privatfester och konserter.

Disco och rejv är i många avseenden varandras antipod. Meeen gud vilken moralpanik det var ett tag där. Kvällstidiningsredaktörerna måste ju fått multipla orgasmer på löpande band. Speciellt under våren 96 då Docklandsdebatten rasade som vildast. Nu i efterhand tycker jag det slutade med att ingen vann, utom möjligtvis HSB, och samhällets moralpanik mest av allt just var moralpanik.

1999 var jag på min första trancefestival utomlands, Solipse, som ägde rum i Ungern. Sju dagars festival i hippiestämning där höjdpunkten var den fullständiga solförmörkelsen den sommaren. Jag hade precis slutat gymnasiet. Innan dess hade det blivit besök på Arvikafestivalen där de på den tiden hade en fantastisk Techno- och Psytrancescen.

På 90-talet började jag mer och mer dra mig tillbaka från omvärlden, och var nog inte så medveten om vad som hände där ute i "verkligheten"... Men de första åren levde jag fortfarande i "synthar-världen", med fester och konserter, även om det började bli allt glesare...

Men Kraftwerk var väl här -91, om jag inte minns fel på årtalet. Kul att ha sett dem i alla fall (även om det inte var samma sak, som om man hade sett dem på 70-talet eller början av 80-talet...)

Så några år på behandlingshem, då jag kopplade bort det mesta som pågick utanför... (Men jag gick ju faktiskt en del på pubar och konserter de åren, även om synthen för min del hade placerats i det förflutna...)

Demolition23, -94, Ett tillfälligt projekt (om jag inte missat nåt...) av några ur Hanoi Rocks, som gav ut en platta (kanonbra!!! "Riktig" punk - trots årtiondet... ) och åkte på en turne. Jag kommer ihåg att jag var där, nån "liten" konsert på nån pub, att jag köpte en t-shirt som jag satte på mig (och efter det använde flitigt i många år!) och lite andra smådetaljer före och efter konserten - men själva konserten minns jag absolut ingenting av!!! (Undrar just varför... Minns inte att jag hade nån blackout... )

Sex Pistols återförenades ju också tillfälligt -96 (med den ursprungliga basisten, istället för Sid Vicious), och åkte ut på turne. Jag hade längtat i ett halvår efter den konserten - även om det inte var samma sak som ifall man hade sett dem -77, men kultigt ändå... Men "klantig" som jag var så "råkade" jag däcka redan under första förbandet... Det enda jag upplevde av konserten var ca 30 sekunder - efter att jag hade ramlat, långt fram, mitt i den hoppande massan, och inte kunde resa mig själv - bara "spaghetti i benen"... Trodde jag skulle dö där och då, men en kille bakom såg mig, och drog upp mig - och sen kunde jag fortsätta "röja"... Tyckte det var "helschysst" stämning osv... Men jag hann inte se så mycket, innan jag däckade igen... Fick alltså fråga mina kompisar dan efter, om konserten varit bra osv...

Kiss lyckades jag se också... (Vet inte om de funnits hela tiden, eller om de också hakat på trenden och återförenats...)

Så 90-talet kan väl sammanfattas som "återförenandenas årtionde"...

Men vad var nytt under detta årtionde? "Alla" släppte "bara" remix-skivor... (Vad jag avskydde det där remixandet! Gör en version av varje låt, och håll fast vid den, istället för att ändra lite här och lite där - annorlunda intro, annorlunda avslutning... *suck*)

Och sen några år i olika "andliga sammanhang", då jag kopplade bort omvärlden igen...

Så 90-talet för mig var mest som "små öar", i ett hav av "min egen lilla värld"... (Och likaså första halvan av 00-talet...)

Japp. Kraftwerk var här -91. Då var jag för ung för att se dem. Jag tog chansen och såg dem 13 år senare på Circus i sthlm, vintern efter att de släppt sitt Tour de France-album.

Kraftwerk var ju annars fruktansvärt tyst på nittiotalet, precis som de är detta decennie.

Förresten. Sex Pistols 96, såg de inte ganska gubbiga ut? De borde väl vara en bit upp i åren nu och kanske ha anlagt trivselvikt?

Kristofer skrev:Förresten. Sex Pistols 96, såg de inte ganska gubbiga ut? De borde väl vara en bit upp i åren nu och kanske ha anlagt trivselvikt?

Fråga mina kompisar... (Jag tror det, men minns inte så bra...)

90-talet - det är väl då datorerna slog igenom på bred front. Internet gjorde väl revolutionen som inga andra lyckades med.

Den 20 mars 1997 bjöd en kompis mig på Laphroaig - det var min personliga revolution.

Linus_på_linjen skrev:90-talet - det är väl då datorerna slog igenom på bred front. Internet gjorde väl revolutionen som inga andra lyckades med.

Internet var den stora förändringen i människors medieverklighet. Den stora politiska förändringen var Sveriges anpassning till och inträde i EG/EU.

90-talet var det ironiska decenniet. Nile City!!!

90-talet var också tecknade serier för mig, speciellt med rejvarikonen Sonic the Hedgehog. Disney var också poppis. Luftens Hjältar och Bumbi-Björnarna!!! Nostalgi? YES!

Ensamflickan skrev:

Kristofer skrev:Förresten. Sex Pistols 96, såg de inte ganska gubbiga ut? De borde väl vara en bit upp i åren nu och kanske ha anlagt trivselvikt?

Fråga mina kompisar... (Jag tror det, men minns inte så bra...)

Tyckte det var bra drag på gubbarna.

Varan-tv, 1997 och 1998 gick det






Jag klafsade runt i gettagripkängor, lyssnade på eurodisco och hårdrock. Det var mycket norsk black metal. Vet inte riktigt vad de andra gjorde, omvärlden var obegriplig för mig.