En kombination av "Passiv men inte undandragande" och "Formell, stel" tror jag har.

Jag valde att det varierar med måendet, och det gör det nog.

Jag är nog mest en som varierar mellan att vara aktiv men udda, och passiv.
Men jag känner igen mig i de andra delarna också.
Formell eller avskärmad ibland.
Vill jag vara med eller säga något, så blir jag mer aktiv och udda, annars mer åt passiv.
Fast jag var mer konstig som aktiv och udda, när jag var yngre. Nu har jag väl lärt mig att inte säga och fråga vissa saker (även om det fortfarande blir konstigt).

Jag är generellt väldigt aktiv, och jag har på senare år insett att jag uppfattas som udda av många. Nåt fel måste det ju vara när jag (nästan) aldrig släpps in i gemenskaper.

Tahlia skrev:När jag dock hamnar i en social situation, möten, gamla bekanta man möter på affären och liknande, så verkar jag otroligt social. Jag pratar mycket, engagerar mig i samtalet och anses tydligen vara mycket trevlig och talför.

Men om mötet (eller vad det nu må vara) varar mer än ca 2 timmar så går jag över i autopilot. Jag svarar på tilltal och kan ibland komma med ett svar som består av mer än ett ord, men jag kommer inte ihåg ett dyft om vad som sagts eller vad jag själv sagt.
Jag stänger ned helt enkelt, för jag pallar inte att vara social någon längre tid.

Haha, det där känner jag igen från långa telefonsamtal. Då går jag in i ettordssvarsstadiet. Antar att man lätt kan uppfattas som tråkig då. Det är ju inte min avsikt. Har funderat lite över varför det blir så men jag tror att du har en ledtråd där.

Passiv men inte undandragande. Sådan är jag i sociala grupper. Jag svarar på tilltal och har full koll på vad som försiggår. Börjar bli bättre på att prata utan att jag blivit tilltalad, dock gillar jag inte att få kommentarer på att jag är lite tyst. Fast jag är tyst trivs jag i sociala sammanhang så länge det inte handlar om framträdande. Anledningen till att jag ät tyst beror lika mycket på blyghet och att jag inte orkar hävda mig som på min As. När jag träffar vänner, kompisar, familj eller vårdpersonal pratar jag ofta nonstopp.

Jag pratar lite formellt när jag är bland andra och/eller ska förklara något men inte väldigt överdrivet, så lite hör jag nog till den gruppen. Ofta hör man till mer än en grupp men tillhör i huvudsak en och jag hör i huvudsak till den jag nämnde först. Dock kan jag även tramsa loss, svära, osv. när jag är tillsammans med de jag känner bäst.

Jag känner mig tveksam till att resonera på det här sättet, då mitt beteende i en stor grupp kan bli passivt för att jag febrilt försöker sortera alla intryck. Ser det mer som ett symtom på mina svårigheter än nån "social stil".

Jag är aktiv men udda, för det mesta.

Jag tillhör de aktiva men udda.

Aktiv men udda röstade jag på. Fast jag känner inte igen mig i Gillbergs beskrivning därvid.

Annan omröstning:
http://www.aspergerforum.se/vilken-av-de-fyra-huvudtyperna-ar-du-t22541.html

Jag valde också alternativet att det varierar. Beskriver kort nedan:

Avskärmat beteende
Kan uppvisa detta, i stressiga situationer såsom påtvingat mingel eller då jag bara har "social overload". Eller om jag är ledsen och tvingas var bland folk jag inte valt.

Passiv men inte undandragande
Detta är nog ett ganska vanligt beteende hos mig, skulle jag gissa. Har svårt att initiera kontakter och konversationer men kan uppskatta att andra visar intresse för min person/mitt deltagande även om jag tycker det är svårt att delta.

Formell, stel
Kan vara överdrivet artig och känner mig ofta enormt stel i sociala sammanhang. Min aversion mot småprat gör säkert sitt här. Har även panisk rädsla för att uppfattas som efterhängsen vilket ger att jag inte gärna pratar privatsaker om det inte är med de allra närmaste. DOCK, se nedan.

Aktiv men udda
Är jag bara på det humöret så kan jag falla in ett tillstånd där jag pratar på om det som faller mig in - oavsett hur kontexten ser ut. Det är dock inte jätteofta detta händer (tyvärr). Jobbar på att utveckla, och inte skämmas så mycket över, denna sida hos mig själv, dvs att vara mer öppen med "hur jag egentligen är då jag är glad".

Inget av alternativen...

"käftsmäll hänger i luften" mot de flesta!


Aspergare gör mig dock mer avslappnad. LOVE YALL!

Passiv men inte undandragande.
Jag kan ledas in i sociala situationer men är fruktansvärt passiv och dålig på att ta egna initiativ och ja... bry mig helt enkelt.

Bra tråd!

När jag var liten var jag helt och hållet den avskärmade typen. Sen i senare tonåren när min rastlöshet ökade så pendlade jag mellan den avskärmade och den formella typen. Men nu när jag har fått medicin som dämpar rastlösheten och så har jag mer och mer blivit den avskärmade typen igen.

Egentligen har jag ju alltid varit den avskärmade men rastlösheten och för att man ska vara med andra har drivit mig till att träffa andra. När jag väl är med andra försöker jag alltid vara så artig, snäll och trevlig som möjligt (även om jag kan vara rätt hyper) och flera gånger fått höra att jag är lite gammaldags av mig.

Men egentligen vill jag ju inte umgås med folk utan försöker alltid hitta ursäkter till att inte umgås. Men oftast umgås jag för att man ska det (självklart då med folk som det iaf kan vara lite roligt med) för jag vill ju vara så "normal" som möjligt.
Jag föredrar att umgås via nätet än irl.

Det är svårt att säga, beror mycket på tillfälle och situation.

Avskärmat beteende
-Är jag bland människor som ihärdigt babblar om väder & vind händer det att jag skärmar av. Tomt prat är olidligt tråkigt.

Passiv men inte undandragande
-I skolbänken förväntas man vara passiv. Men det passar inte mig. Jag föreläser hellre än sitter och lyssnar på en som föreläser om man säger så.

Formell, stel
-När jag handlar blir det 'tack och hej' snarare än småprat. Inte bara för att jag avskyr småprat utan även av hänsyn till de som står bakom mig i kön på Konsum. Det finns ingen som gillar en stoppkloss ute i ruljangsen.

Aktiv men udda
-Skulle vara på krogen efter några järn...

Jag är en blandning av avskärmad, aktiv men udda och överdrivet formell och högtravande.

Som barn var jag väldigt avskärmad från omvärlden och var inte medveten om sociala händelser och kommunikation med och omkring mig. Men jag kan fortfarande gå in i mig själv och fastna där om jag blir överbelastad.

Jag är (någorlunda) aktiv och mycket udda, har det sagts mig.

Extremt formell och högtravande i vissa fall och går egentligen aldrig från det beteendet helt och hållet, så för det mesta talar jag, för att parafrasera Karlfeldt, med både bönder och lärde män på latin.

Med folk jag inte känner: Avskärmat beteende/Formell, stel

Med folk jag känner: Passiv men inte undandragande/Aktiv men udda/Det varierar med måendet

Jag ar passiv men inte undandragande.
dock kan jag ibland vara aktiv men udda.
Jag insag forst idag nagot som gjorde mig valdigt ledsen, att jag forsoker ta kontakt med manniskor men att jag inte vet hur jag ska gora. Jag vet inte hur jag ska inleda ett samtal eller fortsatta det om nagon borjar prata med mig.

(sorry har inte punkter over a,a,o, pa skolans datorer)

Mot personer som jag känner väl är jag ofta väldigt aktiv. Är oftast den som tar initiativet att ringa och tackar inte nej ifall någon efterfrågar träff. Mot personer jag inte känner väl är jag däremot "passiv men inte undantagsvis".

Det varierar med mitt mående

Avskärmat beteende röstade jag på. Umgänge är mycket sällan givande, det tar för mycket på krafterna och det ger mig en social baksmälla som är svår att återhämta sig ifrån.

Som barn var jag "formell, stel" i kombination med "aktiv men udda". Pratade styltigt och använde avancerade ord, var väldigt "gå-påig" och en riktig besserwisser, de flesta andra barn tyckte att jag var väldigt konstig.

Idag beror det på situation; "formell, stel" + "passiv men inte undandragande" i rätt sällskap med okända, men "avskärmat beteende" om jag hamnar med fel personer.
Rejält "aktiv men udda" är jag med folk jag känner väl (familj, nära vänner som jag släpper den sociala oron för), eller personer som jag verkligen "klickar" med.

Varierar med måendet.
Fast jag är nog ändå rätt så avskärmad med.

Aktiv men udda.