När man är väldigt tydlig i hur man vill ha det och kräver tydlighet från dom man kommunicerar med anses man då som arrogant av "normala" människor?

Jag kan erkänna att vissa som är "väldigt tydliga" i sina önskemål känns jävligt obekväma ibland. Fast det gäller ju både NT, Asperger och andra.

Arrogant vet jag inte men folk gillar inte mig...

Bedöms man som som arrogant och överlägsen liksom? Pompös? "Att man tror man är nåt"?

Deadly_Nightshade skrev:Arrogant vet jag inte men folk gillar inte mig...

De gillar inte mig heller nåt vidare...

Är man "socialt osmord" kan väl det räcka för att bli uppfattad som arrogant. Än mer om man dessutom skulle vara logiskt intelligent och litet otålig eller oförstående inför sådant man inte kan förstå den vägen. Till exempel.

Zombie skrev:Är man "socialt osmord" kan väl det räcka för att bli uppfattad som arrogant. Än mer om man dessutom skulle vara logiskt intelligent och litet otålig eller oförstående inför sådant man inte kan förstå den vägen. Till exempel.

Det stämmer säkert.

Jag har ofta uppfattats som aggressiv då jag försöker vara tydlig.

Jag är arrogant.

Ja, jag tycker mig ha märkt att folk uppfattat mig som arrogant. Jag kanske låter arrogant, jag har ett större vokabulär än de flesta och ord som andra ser som gammalmodiga eller svåra kommer naturligt för mig. Sen har jag litterära intressen vilket gör det hela än värre.

Jag gillar vare sig Jante eller att göra mig dummare än vad jag är så visst, folk kommer uppfatta mig som arrogant även framledes. Men det skiter jag i.
Att umgås med bönder är uteslutet i vilket fall som helst.

Miche skrev:Jag har ofta uppfattats som aggressiv då jag försöker vara tydlig.

Skumt. Du verkar knappt alls aggressiv.

Lakrits skrev:Jag är arrogant.

KrigarSjäl skrev:Ja, jag tycker mig ha märkt att folk uppfattat mig som arrogant. Jag kanske låter arrogant, jag har ett större vokabulär än de flesta och ord som andra ser som gammalmodiga eller svåra kommer naturligt för mig. Sen har jag litterära intressen vilket gör det hela än värre.

Jag gillar vare sig Jante eller att göra mig dummare än vad jag är så visst, folk kommer uppfatta mig som arrogant även framledes. Men det skiter jag i.
Att umgås med bönder är uteslutet i vilket fall som helst.

Jo jag tror jag förstår vad du menar.

Umgås med bönder hehe. LOL

Lakrits skrev:Jag är arrogant.

Du är väl inte ente och ska bedöma det...

Någon gubbtant berättade för mig att jag minsann ger en arrogant framtoning.
Så jag är väl arrogant.

jag upfatas nog som väldigt normal, har mycket bra spel men så fort jag blir lite trött (vilket jag blir) så blir jag övertydlig, nästan måste leta ord och upprepar mig mycket och folk får svårt att hänga med samt hör jag inte vad folk säger eller åtminstone hänger inte med, hör ord men kan inte koppla ihop dom.
bäst brukar vara när jag kan vara måttligt social utan att behöva trötta ut mig

Miche skrev:

Lakrits skrev:Jag är arrogant.

Du är väl inte ente och ska bedöma det...

Jag besparar folk det besväret.

Jag uppfattar heller inte Lakrits som särdeles arrogant - men that's me.

Ja, jag tror jag kan uppfattas som arrogant. Jag har rättat folk i all välmening och fått höra att jag var "uppkäftig".

Kahlokatt skrev:Ja, jag tror jag kan uppfattas som arrogant. Jag har rättat folk i all välmening och fått höra att jag var "uppkäftig".

Jo att "rätta folk" kan ofta göra folk irriterande vad jag märkt så jag försöker undvika det så ofta det går.

Vet faktiskt inte om man måste välja mellan att framstå som arrogant och att inte lyckas göra sig förstådd.

Jag verkar oftast uppfattas som mjuk och snäll och för det mesta tycker jag ändå att det jag försöker säga går fram. Undantaget är negativa budskap, då verkar folk inte riktigt förstå att jag menar det jag säger. Förmodligen måste man säga samma sak många gånger med arg röst och ilsket/upprört ansiktsuttryck för att det ska uppfattas som trovärdigt.

Funderar lite om det där har med könsroller att göra - som tjej kanske jag kommer undan med att vara mera "rakt på" utan uppfattas som hotfull, och på samma sätt kanske en tjej kan vara mera "krävande" mot omgivningen utan att det ses som att man är obehaglig (däremot uppfattas man som väldigt korkad vilket gissningsvis AS-män inte gör i samma omfattning).

Gafsan skrev:Vet faktiskt inte om man måste välja mellan att framstå som arrogant och att inte lyckas göra sig förstådd.

Jag verkar oftast uppfattas som mjuk och snäll och för det mesta tycker jag ändå att det jag försöker säga går fram.

Mjuk och snäll antar jag får dej att framstå som icke arrogant eller mindre arrogant.

Jag anses som väldigt arrogant, osmidig i samtal på jobb hemma när jag ska beställa pizza ringa min syster osv. Alla missförstår mig och jag står där och undrar hur dom tänker.

Har nyligen fått min diagnos, 35 år i en bubbla!!!!! Nu vet jag iallafall varför det känts så i 35 år!

Barajag skrev:Jag anses som väldigt arrogant, osmidig i samtal på jobb hemma när jag ska beställa pizza ringa min syster osv. Alla missförstår mig och jag står där och undrar hur dom tänker.

Har nyligen fått min diagnos, 35 år i en bubbla!!!!! Nu vet jag iallafall varför det känts så i 35 år!

Välkommen till forumet!

Jag fick min diagnos när jag var 33 år.

Tackar!!

Hela mitt liv har min äldre syster sagt att jag är arrogant och självupptagen! Och hon har ju rätt.....

Barajag skrev:Tackar!!

Hela mitt liv har min äldre syster sagt att jag är arrogant och självupptagen! Och hon har ju rätt.....

Du är nog en bra människa ändå. Själv tycker jag de flesta människor är självupptagna mer eller mindre. Det är ju en gradskillnad bara. Ja samma gäller väl arrogant också, det finns olika grader av det.

Jag vänder mig lite mot användandet av en så vag beteckning som NT och väljer att vidga begreppet till att omfatta hela det kollektiv som finns utanför autismspektrum; ja, jag har upplevt att representanter från denna grupp har uppfattat mig som arrogant när jag egentligen har avsett att vara (över)tydlig.

Jag har i vissa fall lätt att, hos mina autistiska syskon, se vad det är som kan uppfattas som arrogant, vilket är intressant enär det ger mig en inblick i hur jag själv kan uppfattas av andra då det ju endast är i mötet med andra som jag verkligen kan lära mig vem jag är; ibland är detta en skrämmande upplevelse ty det är inte alltid som insikten rör karaktärsdrag som är odelat positiva - det kan lika gärna röra sig om direkt otrevliga drag.

Något jag däremot upplever hos representanter från både autismspektrum likväl som de andra är det nästan tvångsmässiga användandet av alldeles för många ord - det kunde räcka med en tiondel för att uppnå den förståelse som man avser att uppnå.

atoms skrev:Något jag däremot upplever hos representanter från både autismspektrum likväl som de andra är det nästan tvångsmässiga användandet av alldeles för många ord - det kunde räcka med en tiondel för att uppnå den förståelse som man avser att uppnå.

Intressant inlägg.
Själv så använder jag så få ord som möjligt när jag är "seriös" för att inte förvilla folk. Därutöver gillar jag att anta rollen som pajas och använda så mycket ord som det går i skämtsyfte.

EDIT:
Mitt inlägg är lite väl självcentrerat.