Ibland får jag för mig att saker inte hänt eller att någon inte sagt något den sagt.
Värsta var när jag fick för mig att min pojkvän inte fanns.
Vad är detta? Vad beror det på?

Svårt att säga, äter du ordentligt och får i dig alla näringsämnen som kroppen behöver och dricker ordentligt med vatten? Vid vätskebrist och näringsbrist kan hjärnan ställa till det för en med såna upplevelser.
Kan också vara en lindrig psykos, tycker du ska gå till vårdcentralen och beskriva dina problem och ta prover och är det ok med dina prover så ska du säga till om att de skickar en remiss till psykolog till öppenvårdsmottagningen.
Var inte orolig det finns bra mediciner som kan lindra eller helt ta bort såna besvär

Jag har tagit massa prover, allt var bra och jag äter och dricker som man ska.
Borde kanske prata med min läkare om det..

zebraflicka skrev:Värsta var när jag fick för mig att min pojkvän inte fanns.

Hur fick du reda på att han existerade då?

Det kanske var nån som lurade dig..

Parvlon skrev:

zebraflicka skrev:Värsta var när jag fick för mig att min pojkvän inte fanns.

Hur fick du reda på att han existerade då?

Det kanske var nån som lurade dig..

Parvlon skrev:

zebraflicka skrev:Värsta var när jag fick för mig att min pojkvän inte fanns.

Hur fick du reda på att han existerade då?

Det kanske var nån som lurade dig..

För vi pratade sedan.

zebraflicka skrev:För vi pratade sedan.

Och ni kom fram till att ni "varit ihop ett tag"?

Det låter inte som något som ska medicineras. Detta hör till erfarenheter man skaffar sig.

Parvlon skrev:

zebraflicka skrev:För vi pratade sedan.

Och ni kom fram till att ni "varit ihop ett tag"?

Det låter inte som något som ska medicineras. Detta hör till erfarenheter man skaffar sig.

Jag visste egentligen att vi var tillsammans, men samtidigt var jag inte säker och det kändes som jag hade fått för mig det.

Jag kan ibland förneka verkligheten i vissa avséenden. Det är en försvarsmekanism.

Fast sen får man ju sanningen ändå slängd i ansiktet. Så jag kan inte fly nån längre tid.

zebraflicka skrev:Ibland får jag för mig att saker inte hänt eller att någon inte sagt något den sagt.

Råkar du någonsin ut för motsatsen, alltså att du får för dig att något hänt som inte hänt?

Kanske kan det bero på stress?
Jag vet att jag får overklighetskänslor och sånt när jag är stressad och utmattad.
Sen har jag iof en del problem med gränsen mellan fantasi och verkligheten, men det är nått helt annat, har med min autism att göra och att jag har svårt att vara helt i världen. Min läkare förklarade det där bra sist jag träffade honom men jag minns inte exakt hur han förklarade det.

Jag känner igen det, att inte tro/känna att något är på riktigt. Har jag gjort lumpen - egentligen? Har jag varit på psyket? Har jag mediciner eller har jag bara inbillat mig det? Lever mina föräldrar, känns som de är borta?

Jag har ofta overklighetskänslor och ibland kan jag inte skilja på vad som är verkligt och vad som inte är det, både i stunden och när jag tänker tillbaka på vad som har hänt. Jag har en dissociativ störning som kan förklara det hela en del men jag vet inte om det gör det helt.

Begreppen kallas derealisation och depersonalisation

zebraflicka skrev:Jag visste egentligen att vi var tillsammans, men samtidigt var jag inte säker och det kändes som jag hade fått för mig det.

Då har du lärt dig att man inte nödvändigtvis känner verkligheten. Efarenhet som sagt,du är knappast en dag över 20.

HGJ skrev:depersonalisation

Nej, aldrig.

Parvlon skrev:

zebraflicka skrev:Jag visste egentligen att vi var tillsammans, men samtidigt var jag inte säker och det kändes som jag hade fått för mig det.

Då har du lärt dig att man inte nödvändigtvis känner verkligheten. Efarenhet som sagt,du är knappast en dag över 20.

Känns inte så normalt att tro att ens pojkvän inte existerar.
Jag är flera dagar över 20.

zebraflicka skrev:Känns inte så normalt att tro att ens pojkvän inte existerar. Jag är flera dagar över 20.

Jo, det tror jag är normalt. Själv har jag haft någon sådan känsla.

Aldrig haft ska det givetvis vara.