Kvällens dokumentär berättar historien som började med att två kompisar 1959 köpte ett gulligt litet lejon, hur de levde i London på 1960-talet och vad som hände när lejonet blev ett rovdjur på över 100 kilo.

http://svt.se/2.8742/tv-tabla

Jag hoppas att folk inte får köpa lejonungar som husdjur nuförtiden, det låter inte klokt. Men jag vill iaf se filmen.

Finns även på SVTPlay till den 5/9.
http://svtplay.se/t/103478/dokumentarfilm

Här en av de många youtube-videorna (bara en minut lång) som visar den första återföreningen:



Visst är det härligt att se att lejonet inte glömt sina hussar och kramar dem.

av alla romantiska sagor och all världens romantiska par är den här historien en av dom jag minns bäst den är så otroligt gullig och känslomässig den här unik helt klart.

Många människor är verkligen avskyvärda.
Förstöra naturen för sitt lilla pissmyrenöje.



Nature fight back!!! Please! Now!

Jag hittade filmen 5 min innan de tog bort den från SVT Play. Var jätterädd för att filmen skulle haka upp sig - det gör den ofta för mig på SVT Play - och jag inte skulle kunna se klart den, men det gick bra.
Det är ju helknäppt hur de kunde sälja exotiska djur till privatpersoner. Eller egentligen är det konstigt hur man kan sälja/äga ett djur överhuvudtaget...
Men ändå, vad skulle jag inte ge för att få träffa ett sådant där lejon och klappa det och leka med det.*drömmer*

Lejonet gick på låda också som vilken innekatt som helst.

George Adamson var ju van vid att rehabilitera lejon till frihet i Korareservatet. När Christian visade dominans så smällde han till honom på nosen. Lejonet kunde ha dödat honom men fann sig det, kanske för att det är ett flockdjur som accepterar att ledaren bestämmer. När han själv blev ett fullvuxet lejon med man försvann han.

Sorgligt nog blev både Adamsons fru Joy och han själv mördade, hon 1980 och han 1989. Precis som gorillaforskaren Dian Fossey 1985. Det är livsfarligt att bry sig om vilda djur.

Varje gång jag ser det där programmet, så blir jag besviken över att lejonet inte attackerar de båda männen.

Det jag undrar är hur många naiva människor som råkat illa ut efter att ha tagit efter engelsmännen.
Ett lejon är som bekant farligt även om det bara vill leka. De där tassarna och de där klorna är till för att fälla bufflar. Tyngden och den explosiva styrkan är ett evolutionärt jaktverktyg anpassat för livet på savannen.

Disneyfaktorn är därför till mer skada än nytta vill jag mena. Även om man kanske höjer miljömedvetenheten etc genom naturdokumentärer så kan sånt här ha förödande konsekvenser för naiva människor. Det finns youtubeklipp som visar hur turister som klivit ur safaribilen för att hälsa på lejonen har attackerats och dödats - vilket ju är lejonens naturliga instinkt.

Det är ju stor skillnad på att försöka hälsa på ett okänt vuxet lejon och ett som man fött upp som lejonunge. Fast även ett "tamt" vuxet lejon är ju farligt, det var ju därför de insåg att de inte kunde behålla Christian när han blev alltför stor och stark.

Det var intressant att se första återföreningen när Christian blev så översvallande glad. Hans flock av två lejoninnar kom då också fram och strök sig mot Christians hussar. De accepterade dem eftersom deras flockledare gjorde det.

Det var mycket beteenden som jag kände igen från min huskatt. T ex att ta något i munnen, lägga sig på rygg och sparka på det med baktassarna som det andra lejonet gjorde. Så gör min katt (men som tur är är det inte mitt huvud han tar i munnan).
Men han hälsar inte så där översvallande glatt på mig som Christian gjorde. Om jag lämnade bort honom och kom tillbaka efter ett år gissar jag att han skulle vara skitsur.

Vad hemskt att de blev mördade.

Det måste vara en fantastisk upplevelse. Personligen är jag alldeles för nojjig för att ha en sådan relation med ett djur av den karaktären. Jag tycker det är tokigt att gå in i buren med lejon, tigrar, björnar m.m.

Det finns massvis av människor som har ballar av stål.

T ex: Michael "Sharkman" Rutzen simmar med en stor vithaj.
http://www.youtube.com/watch?v=C6trY0RdVEU

Här gör han något annat tokigt:
http://www.youtube.com/watch?v=5usnMtNVyp8

Men det bästa är om man på avstånd observerar djuren utan att störa. Det känns fortfarande spännande med en kikare i handen. Men det är helt klart fint när man ser människor som Michael Rutzen vara så nära. Det släpper rädslan något. Har t o m funderat på om jag vågar vara i en bur. Rädslan är givetvis oberäkneligheten. Alltid lika roligt när människor säger sig listat ut ett annat djur.


Här är en annan nisse som faktiskt får möta oberäkneligheten hos tjurhajar.
http://www.youtube.com/watch?v=7pjbH5OuBc4