weasley skrev:Det är mycket lättare att umgås i stora grupper med personer med AS än med dito grupper vanligt folk.

Det har jag aldrig testat. Vore kul att träffa ett gäng av oss.

Masselito skrev:Det har jag aldrig testat. Vore kul att träffa ett gäng av oss.

Gå in på träffavdelningen och titta. Det kanske är nån träff i din närhet på gång.

Jag blir trött av att umgås med själv ibland.

kullan skrev:

Masselito skrev:Det har jag aldrig testat. Vore kul att träffa ett gäng av oss.

Gå in på träffavdelningen och titta. Det kanske är nån träff i din närhet på gång.

Hm, ja det får jag kanske ta och göra. Skulle vara intressant, samtidigt är jag lite rädd.

Jag kan bli extremt trött om jag inte får dra mig undan för att smälta alla intryck. När jag umgås med folk så försöker jag ju hela tiden avkoda det de säger och gör och letar i mitt "mentala socialt samspels-register" efter någon lämplig respons. Det händer att det blir för mycket och att jag inte längre klarar av att hålla uppe "någotsånär normal"-fasaden, vilket slutar med att jag mer eller mindre stänger ute omvärlden och kapslar in mig i mig själv. Då kan jag tex ha svårt för att uppfatta vad folk säger. Förra året så deltog jag mycket intensivt i pride-festivalen och hade vänner sovandes hos mig, så jag fick knappt vara ensam alls på hela den veckan. Det slutade med att jag bröt ihop av stressen och tvingades lägga in mig på sjukhus. I år har jag medvetet tagit det lugnare, gick tex inte med i paraden idag för att jag kände att det har varit så mycket de senaste dagarna.

Masselito skrev:

kullan skrev:

Masselito skrev:Det har jag aldrig testat. Vore kul att träffa ett gäng av oss.

Gå in på träffavdelningen och titta. Det kanske är nån träff i din närhet på gång.

Hm, ja det får jag kanske ta och göra. Skulle vara intressant, samtidigt är jag lite rädd.

Så är det för många de första gångerna, men sen märker de att det är ingen som tar illa upp över att man sitter tyst i ett hörn eller om man bara pratar om sitt specialintresse. Vi som deltar på träffar har någotsånär liknande problematik och är betydligt mycket mer förlåtande gentemot annorlunda beteenden.

Miche skrev:Så är det för många de första gångerna, men sen märker de att det är ingen som tar illa upp över att man sitter tyst i ett hörn eller om man bara pratar om sitt specialintresse. Vi som deltar på träffar har någotsånär liknande problematik och är betydligt mycket mer förlåtande gentemot annorlunda beteenden.

Det skulle vara väldigt skönt faktiskt att vara bland ett gäng människor som tar en som man är. Det är ju så jag själv gör med andra, tar dem som de är. Jag ska ta mig en funderare över att åka iväg på någon träff ifall det är någon i närheten.

fnirp skrev:Jag kan bli extremt trött om jag inte får dra mig undan för att smälta alla intryck. När jag umgås med folk så försöker jag ju hela tiden avkoda det de säger och gör och letar i mitt "mentala socialt samspels-register" efter någon lämplig respons. Det händer att det blir för mycket och att jag inte längre klarar av att hålla uppe "någotsånär normal"-fasaden, vilket slutar med att jag mer eller mindre stänger ute omvärlden och kapslar in mig i mig själv. Då kan jag tex ha svårt för att uppfatta vad folk säger. Förra året så deltog jag mycket intensivt i pride-festivalen och hade vänner sovandes hos mig, så jag fick knappt vara ensam alls på hela den veckan. Det slutade med att jag bröt ihop av stressen och tvingades lägga in mig på sjukhus. I år har jag medvetet tagit det lugnare, gick tex inte med i paraden idag för att jag kände att det har varit så mycket de senaste dagarna.

Jag fungerar likadant.. men har inte haft det så jobbigt som du beskriver sedan. Hoppas du mår bättre nu.

Jag blir snarare helt hyper av att vara i skolan eller umgås med folk! Är väldigt speedad, men känner inte att jag kan leva ut det i sociala sammanhang, så när jag kommer hem brukar jag jogga en runda och springa fram och tillbaka inne på mitt rum.. Och hyper-berätta för familjen, om vad som hänt under dagen.

Det här med att hitta folk som tar en för vad man är, det har en ytterligare, lika behaglig konsekvens: Till slut lär man sig att själv UTGÅ IFRÅN att alla vettiga mänskor tar en för vad man är. Så man lär sig slappna av, och lär sig att snällt överse med dem (ovettiga) som blir irriterade/oroliga av ens sätt att umgås.

Och slappnar man väl av så snappar man gissningsvis lättare upp litet sånt beteende som folk förväntar sig. För även de flesta av de "vettiga", de som tar en för vad man är, förväntar sig ändå ett visst beteende av en. Det är bara det att de accepterar att inte alltid få vad de förväntar sig.

Så grattis till alla som hittat "vettiga"!! Och leta gärna efter dem, och efter fler, alla som lider brist på dem! För jag anser alltså chansen stor att det lönar sig.

/ J, som skrev om såna här saker ur den frustrerat letandes perspektiv när han reggade sig här

Var ute på en segling med gammal slup i helgen omkring 20 pers. ,Jättetrevligt, dessutom många väldigt trevliga, vettiga och attraktiva kvinnor i min ålder. Tur jag aldrig fattar om dom är intresserade, hade ändå aldrig kunnat bestämma mig.

Ibland orkar man bara inte umgås. Hålla på med att gissa och försöka spela med.

Jag försöker sluta hålla så mycket koll på vad som händer i sociala sammanhang. Jag blir för trött av det. Och så har jag insett att det är inte bara mitt ansvar att se till att folk förstår vad jag menar, det är ju ett delat ansvar i sociala sammanhang. De har själva del av ansvaret.

lasseivägen skrev:Var ute på en segling med gammal slup i helgen omkring 20 pers.

Å, det ser härligt ut. Vilket fint skepp! Jag trodde en slup var mycket mindre, som en lång eka typ. Var det inte slupar med roddarmadamer som fungerade som vattentaxi mellan malmarna förr i tiden?

Jättetrevligt, dessutom många väldigt trevliga, vettiga och attraktiva kvinnor i min ålder. Tur jag aldrig fattar om dom är intresserade, hade ändå aldrig kunnat bestämma mig.

Haha, ja där kom du lindrigt undan!

Flänger jorden runt hela dagarna från 8 till 17:00. Ena stunden befinner man sig framför ett datorskrivbord i kina, indien för att i nästa samtal befinna mig i kista eller usa. Remotar datorer, pratar med kunder där jag antingen löser problemen direkt eller samlar in information och skickar det till rätt team. Är slut på kvällarna och helgerna, vilar upp mig då.Det sköna är man har social kontakt med andra på jobbet.

Har mycket problem med det också.

Måste ta avstånd från folk lite var och varannan dag för att det inte orkas med med allt det dära leendet och skrattandet och hålla koll på vad man ska säga och vart det är okej att sticka in en kommentar.

Har dock märkt (i samband med att jag börjat skolan igen) att denna trötthet inte kommer lika ofta när jag tränar mig.
Från början kunde jag bara vara trevlig varannan halv dag. Men nu känns det inte av förrän efter tre-fyra dagar av konstant trevlighet på skolan.

blir trött direkt..
orkar inte mycket.
Visst blir jag trött men jag blir okså illa mående, huvudverk
och lätt deprimerad och hör röster och blir förvirrad
i månader om det är extra stressigt.


Men istället kan jag vara mycket social och verka normal
så länge jag orkar.

Jag har kräkts efter 2 av 3 sociala träffar de senaste månaderna.
Kändes som "baksmälla".
Antagligen stressrelaterat + en massa intryck och ljud.