Re: VARNING! Alla kan läsa vad du skriver här

Hej,
Jag är ny här och kommer skriva under sedonym samt ändra på platser etc för att inte lämna ut min familj och omgivning.
Så vet ni det. Hoppas det är ok.
Hoppas få lite information här på forumet.

Mvh
Mamman

Hej!
Min son Adam [inte hans riktiga namn] är 5 år och jag är ganska övertygad om att han har Aspberger.
BVC vill avvakta med utredning, men jag börjar märka saker hos Adam som innebär hinder i vardagen och undrar om fler har det likadant och om ni kan tipsa om hur jag hoppar över dem, och gärna om fler saker som kan vara problemfyllda för honom som jag inte förstått.

I veckan skulle jag prata med honom om en viktig sak och som vanligt tittar han inte på mitt ansikte när jag pratar. Jag påpekade det "man tittar den man pratar med i ögonen så förstår den att man lyssnar" och han såg ut som ett frågetecken men stirrade då istället mig i ögonen. Jag upptäckte då att han (busade inte utan försökte göra rätt) att han inte fattade alls hur man gör. Så jag sa att man tittar i ögonen och på ansiktet men inte precis hela tiden. Svårt att skriva men iaf så gick det upp ett ljus för honom då, aha, är det så man ska göra. Vi får träna mer på det, men vi är på väg.

Så här är det med allt, han förstår inte själv utan jag måste berätta att så här gör man.


Sedan är det detta med kramar.
Han kramas när han är lite trött och då bara mig och ibland sin pappa.
När folk vill kramas som tack/hej/hejdå blir han stel som en pinne och försöker smita iväg så den som ska hälsa eller gå blir ledsen,
Om andra barn kramas gallskriker han.

Jag kan tycka att han måste få vara sig själv, men det är en hård värld där ute och jag vill hjälpa honom anpassa sig så mkt det går.

Moderator: Lade till att namnet inte är det riktiga.

Jag måste också ofta säga "ser du någon annan som gör så? Om inte är det fel".

En händelse: var i en barnpool men han stod bara still. "titta på vad de andra barnen gör och gör likadant".
Då började han härma dem med ett konstigt och lite obehaglig ansiktsuttryck medan han låtsas-skrattade.
Så det var inte en bra id'e.

Just att imitera andra barn är en vanlig strategi hos aspergerbarn. Det kan bli lite fel i början men låt honom göra fel och vara lite "pinsam".

Tänk över vad som är viktigt - egentligen. Är det jätteviktigt att han har ögonkontakt? Vissa med AS tycker att det är direkt smärtsamt. Det finns ingen anledning till att få honom att göra saker han inte känner sig bekväm med om det inte finns en vettig anledning till det. "Andra tycker det är jobbigt" är inte en vettig anledning eftersom han kanske tycker att det är jobbigt att göra "som man ska" och om då andras upplevda jobbighet ska motivera honom att göra någonting han tycker är jobbigt, indikerar ju det att hans upplevelse är mindre värd. Barn gör som de gör för att de har ett behov av att göra det, inte för att trilskas. Försök ta reda på vad det är för behov han har som gör att han beter sig som han gör. Prata med honom.

Jag tycker du ska kolla in Jesper Juuls familjerådgivningsböcker. De är jättebra och som aspergare tycker jag att de fungerar även med aspergerbarn.

Fett tips:

Man MÅSTE inte krama folk när man inte vill. Det räcker alldeles utmärkt att hälsa eller ta adjö genom att skaka hand. Jag HATAR när folk klad... ok, KRAMAR... på mej. Handskakningar räcker alldeles ypperligt. Det är bara att säga åt folk att "min son blir orolig av kramar men det går utmärkt att skaka hand".

Ögonkontakt är läskigt för ögon visar så mycket. Det är MIN anledning till att minimera den. Ett mycket bra tips, som du kan föra vidare till din son, är att man kan titta i ögontrakten och variera det lite med att se åt sidan och sen i ögontrakten igen. Men -direkt- ögonkontakt är läskig och får mej att bli nervös.

Amamman skrev:Jag måste också ofta säga "ser du någon annan som gör så? Om inte är det fel".

En händelse: var i en barnpool men han stod bara still. "titta på vad de andra barnen gör och gör likadant".
Då började han härma dem med ett konstigt och lite obehaglig ansiktsuttryck medan han låtsas-skrattade.
Så det var inte en bra id'e.

Han kanske tyckte de andra ungarnas beteende var absurt och att han inte kunde förstå varför man ska eller kan göra så?

Jag vill inte ändra på honom! Han är helt underbar men jag vill att han ska få det så bra som möjligt på förskolan och i livet i övrigt.
Vad är viktigast att lära honom?
Tips på hur jag underlättar för honom?

Tex när det gäller kramar så har jag förklarat för dem vi känner bra att han inte tycker om kramar och hjälper honom "slippa undan" om det kommer en sådan situation men det irriterar mig när folk blir ledsna. Alltså inte han, jag blir irriterad på vuxna som tycker att han borde kramas.

Jag tvingar inte honom att se mig i ögonen utan försöker förklara hur man brukar göra för att visa att man lyssnar.

Sen är det så att Adam hänger upp sig och blir fixerad av vissa ord/saker man sagt och sedan tjatar om det i månader. Vad gör man åt det? Hur undviker man det och hur stoppar man det?
Tex så badade han för ett år sedan och drack badvattnet, jag sa att det vattnet är smutsigt med tvål i och att han inte ska dricka det. Självklart blev det en tvångstanke o fortfarande frågar han om vattnet är smutsigt varje gång vi ska använda vatten på ett nytt ställe.

Även så kan han börja säga ett ljud "Dup" om och om igen i evighet när han blir orolig. Extremt störande och folk tittar, men jag låter honom fortsätta eftersom jag vet att han behöver säga Dup Dup Dup då. Borde jag säga att han ska sluta? Han säger "Dup" med mekanisk röst ungefär en gång i sekunden.

Amamman skrev:Tex när det gäller kramar så har jag förklarat för dem vi känner bra att han inte tycker om kramar och hjälper honom "slippa undan" om det kommer en sådan situation men det irriterar mig när folk blir ledsna. Alltså inte han, jag blir irriterad på vuxna som tycker att han borde kramas.

Min mor har vant sig vid att ibland klarar jag inte av att kramas (jag vill inte, alltså), men att jag plötsligt kan krama henne någon annan gång istället. Hon (och resten av min familj och mina vänner) förstår att det är ett ömhetsbevis från min sida. Jag behöver bara lite mer tid på mig för att ta det steget. Mors gubbe har jag aldrig kramat under alla dessa år som de har varit ett par (många år nu), men jag visar min kärlek till honom på andra sätt istället.

Amamman skrev:Sen är det så att Adam hänger upp sig och blir fixerad av vissa ord/saker man sagt och sedan tjatar om det i månader. Vad gör man åt det? Hur undviker man det och hur stoppar man det?

Det går inte att undvika, men i mitt fall har jag kommit överens med alla jag känner att de har rätt att säga "Håll käften! Jag orkar inte lyssna mer nu!" när de behöver göra det, utan att jag tar illa vid mig. Fixeringen är så stark och så djupt rotad, att det bara leder till ångest och frustration om någon hindrar mig. Men som vuxen är det naturligtvis enklare att förstå och hantera.

Amamman skrev:Även så kan han börja säga ett ljud "Dup" om och om igen i evighet när han blir orolig. Extremt störande och folk tittar, men jag låter honom fortsätta eftersom jag vet att han behöver säga Dup Dup Dup då. Borde jag säga att han ska sluta? Han säger "Dup" med mekanisk röst ungefär en gång i sekunden.

Jag gör precis likadant och som jag skrev här ovan, så kan mina vänner och släktingar säga till när det går dem på nerverna. Men om jag blir väldigt orolig, så kan jag inte kontrollera det. Då hjälper det mer att få sätta sig någonstans och vila lite, sätta proppar i öronen och bara få vara. Strategierna för att hantera problemen har ändrats över åren, så försök att se vad som brukar fungera på din son och fråga honom om han har några egna trick för att hantera oro och ångest. Har han en särskild leksak eller liknande som lugnar honom eller vill kan kanske sitta ner någonstans? Ja, du finner nog på råd.

Har du funderat på en utredning? Det kan hända att han behöver extra stöd när han börjar skolan. Har han en diagnos kan ni också få hjälp från Habiliteringen.

Den här boken beskriver en pojke med AS med många exempel på hur han tänker: Hilde De Clercq: Mamma, är det där ett djur eller en människa? http://shop.autism.se/?contentpage=show ... ri=2&id=32

En annan bra bok: Varför stannar bussen när jag inte ska gå av? av Sven-Olof Dahlgren.

Här är en satj om autism/AS: http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... skolearen/

De som blir sårade av att han inte vill kramas, får finna sig i det. De är vuxna och borde själva lärt sig att anpassa sig. Många tycker också att det är att oskick att tvinga barn att krama (för dem) främmande människor. Möjligen skulle det bli lättare för dem att acceptera om han hade en diagnos. Men egentligen tycker jag vuxna ska visa respekt för alla barns integritet.

Tack!
Det betyder så mycket att veta hur du känner och tänker.
Tack för boktipsen!!
Pga att vi just haft logoped och andra läkarbesök ville BVC avvakta med detta. Ska be om utredning i höst. Tyvärr är pappan inte alls med på det. Han tycker inte att grabben har problem alls.
Jag märkte tidigt att han ogillar när det är för mycket folk eller nya platser och då kommer detta. Som bebis skrek han för att sedan börja säga DUP.
Det hjälper om jag går åt sidan med honom och håller armarna löst runt honom som en mur. Han vill absolut inte se andra människor alls när detta händer utan har en "snutte" som tas fram och hålls för ögonen tills han känner sig lugn.
Om det inte går att göra så stirrar han tomt framför sig och säger Dup Dup Dup Dup

Amamman skrev:Alltså inte han, jag blir irriterad på vuxna som tycker att han borde kramas.

Aslöjligt av de vuxna. Om din son klarar av att ta folk i handen som adjö räcker det alldeles ypperligt.

Amamman skrev: tvångstanke o fortfarande frågar han om vattnet är smutsigt varje gång vi ska använda vatten på ett nytt ställe

Är du riktigt säker på att det är en tvångstanke? För mej känns det mest som om han är väldigt osäker. JAG skulle tänka såhär:

1) I badvattnet: "Man dricker vatten. Det här är vatten. Alltså kan jag dricka det."
2) När du förklarat: "Man dricker vatten. Men inte det här vattnet. Det är smutsigt."
3) Vid nästa vattenkälla: "Man dricker allt vatten. Men en del vatten är smutsigt, det sa mamma. Är det här vattnet smutsigt?"

Du kanske kan förklara det lite mer generellt typ "Vatten som kommer ur kranar i kök och badrum etc det kan du dricka utan problem. Men du kan inte dricka vatten som du har suttit i eller som någon har diskat i, för det är smutsigt."

Amamman skrev:så kan han börja säga ett ljud "Dup" om och om igen i evighet när han blir orolig

Det bästa i sådana situationer är att han får vila sinnena i ett avskilt rum. Han måste nog bli lite större innan du kan förklara för honom att ANDRA människor kan tycka det är märkligt så därför kan det vara smart att försöka gå undan redan innan en såndär "attack" (brist på ord just nu...) dyker upp.

Precis!
Åh vad skönt att få svar på sådana här saker som jag tar för givet är på ett sätt men som inte alls är självklart för Adam!
Ni hjälper mig se genom Adamglasögonen!

En annan grej är att han är sen med språket/inte använder det "rätt" och därför vet man inte riktigt hur mycket han förstår alla gånger.
För några veckor sedan regnade det och jag sa "oj vad det regnar!" men han verkade inte intresserad av att prata om det. Nästa dag står vi på samma plats och då säger han: "det regnar!" fast det var molnfritt och soligt.
Jag korrigerade och sa att det var sol och att det inte regnade.
Han upprepade det några gånger på väg till förskolan.
Sedan hämtade jag honom på eftermiddagen och han säger "det regnar!!" fast det fortfarande var sol.
När vi kom till platsen igen sa han plötsligt: "mamma det regnar..inte."
Nu har han sagt "det regnar inte, det är fint väder...det regnar inte... Det är sol ute...det regnar inte..." så fort vi går ut varje dag.
När det regnade igen sa han "det är fult väder nu" och jag sa att jag tycker om regn, att jag tycker det är fint väder när det regnar också - vilket ledde till ett raseriutbrott.
"Neeeeeeeeeeej du får inte tycka så nej det är fult nej du får inte älska fult väder....aaassssssaaaaaaaaaaaaaaaAaaa!"
Det är svårt att veta var gränsen går för att skoja.
Ibland kan tjatet göra mig tokigt trött och så säger jag något sådant här och vips blir han tokig.
Är inte meningen att retas men ibland... Man orkar inte höra upprepningen om och om igen hur länge som helst.

Ändå är det väldigt gulligt och jag skäms när jag blir irriterad.
En annan gullig incident: vi var på badplatsen och han hade tråkigt. Jag föreslog att han skulle leka med några andra barn men han bara stod och tittade på dem. Jag sa att om man vill leka med någon då kan man titta ifall det är något barn som är ensamt och också ser ur att ha tråkigt, han kollade men såg ingen. Jag föreslog att han skulle fråga en ensam pojke om han ville leka "han där med blå byxor, han har ingen att leka med. Honom kan du fråga" men den pojken gick i vattnet.
Efter en luren stund kom två barn som A redan känner fram och ville leka. "nej jag kan inte", sa han.
När de gått frågade jag varför och han svarade "de har ju inte blå byxor mamma!"

Din son är, förutom att kanske vara autistisk, precis som alla andra barn. Han går igenom perioder när han tar efter vad folk säger och gör för att lära sig hur det fungerar. Men till skillnad från andra femåringar, så är hans abstrakta förståelse mycket begränsad. När han märkte att du kommenterade väderläget, så började han testa det han ansåg att han hade lärt sig på dig och sin omgivning. Eftersom han märkte att han inte använde det helt korrekt, så justerade han vad han sade och när han skulle säga det, ända tills det blev rätt.

Anledningen till att han fick sitt frustrationsutbrott (det är så det känns när jag får sådana) är nog att du plötsligt introducerade ytterligare en dimension i konceptet bra väder-dåligt väder, nämligen att vad man tycker om olika typer av väder beror på sin egen dagsform, om man har en gräsmatta, om man tycker att regn är romantiskt o.s.v. I hans ögon agerade du extremt irrationellt. Här hade mamma tjatat om att regn är dåligt väder och sol är bra väder, och så säger hon plötsligt att regn kan vara bra väder som man kan tycka om.

Ju äldre han blir, desto mer kommer han att kunna förstå hur omvärlden tänker och därmed kunna förtränga en del av sin frustration, men till dess (i mitt fall kring jag var 20-25 år gammal) så får du räkna med att två till synes motsatta logiska argument orsakar trafikstockning i hans huvud. Fördelen är att han antagligen kommer att lära sig av de här krockarna och nästa gång minns att regn kan vara bra och dåligt samtidigt, för olika personer.

Amamman skrev:Tex så badade han för ett år sedan och drack badvattnet, jag sa att det vattnet är smutsigt med tvål i och att han inte ska dricka det. Självklart blev det en tvångstanke o fortfarande frågar han om vattnet är smutsigt varje gång vi ska använda vatten på ett nytt ställe.

Berätta för honom att vattnet kommer i ledningar från vattenverket och när det kommer ur kranen är det rent om det inte hänt en olycka men då går de ut med meddelanden på radion så man får koka vattnet först.
Och att på en del ställen finns det sjövatten men de kranarna brukar sitta utomhus, det finns kranar som ger rent vatten utomhus också.

Mitt förslag

Ni kanske kan göra ett studiebesök på ett vattenverk så att han förstår att vattnet faktiskt renas ordentligt.

nano och Miche, ungen är fem år. Besök på reningsverk kan nog vänta ett tag till. Just nu behöver han bara veta att vatten ur kranar är rent vatten som går att dricka om kranarna är inomhus.

Är vattnet utomhus eller om det är inomhusvatten som någon suttit i eller diskat i så ska man inte dricka. Då är det lortigt. Nyanserna får vänta tills han blir äldre, annars blir hans stackars huvud alldeles överlastat med information och han får ett Dup-anfall i flera timmar.

Hej!
Mitt barn heter inte Adam på riktigt utan det är bara ett "alias".

Reningsverket skulle säkert vara spännande men det får vänta. Har iaf förklarat hur det funkar med rör-reningsverk och så vidare. Nu gäller frågorna bara nya vatten så att säga

Ni är så kloka!
Jag blir så glad över era tips och tankar. Berätta gärna mer om hur det är/var för er och hur era föräldrar hjälpt er. Inboxa gärna om ni inte vill skriva här.

Det finns säkerligen en massa bra "Så funkar det"-böcker som ni kan låna på biblioteket som beskriver sådant han frågar om (och det är klart att du ska använda ett fingerat namn, men vi kan väl kalla honom Adam för enkelhetens skull)!

Fast det så mycket lättare, Miche, att få förklaringar på det man funderar på om man frågar människor här i tråden än genom att leta i böcker!!

Det är åtminstone jag helt övertygad om. Och ger någon en förklaring som inte stämmer så finns här massor av läsare som kan försöka korrigera!
Så försök inte delegera Amamman vidare nu!

weasley skrev:Du kanske kan förklara det lite mer generellt typ "Vatten som kommer ur kranar i kök och badrum etc det kan du dricka utan problem.

... så länge du är i norden.

jonsch skrev:Fast det så mycket lättare, Miche, att få förklaringar på det man funderar på om man frågar människor här i tråden än genom att leta i böcker!!

Vitsen med böcker är för att Adam (som inte får bli medlem här) ska kunna få förklaringar som ger honom tilltro till vad hans mamma säger!

Jag måste ju fråga Miche: Hur tänkte du där? Killen är 5, sagt var. Han kan nog inte sätta sig in i fackböcker om neuropsykologiska avvikelser, det kan väl inte vara det du tänker?

/ J

Nej, böcker om, i det här fallet, hur reningsverk fungerar. Det finns alldeles utmärkta böcker skapade med en yngre läsekrets i åtanke som beskriver hur olika saker i vardagen fungerar, det skulle förvåna mig om det INTE finns böcker om vattenrening!