Det här är en käpphäst för mig men min syn på saken har mognat, därav tråden, för min del.

Jag sitter och repeterar - eller riktigt lär in - gamla kunskaper min examen påstår att jag behärskar.

Det är matematiskt men kryllar ändå av specialfall, för specialsituationer, som innebär att erfarenhet behövs av när vilken specialteknik behövs. Alltså förväntas inte elever förstå knappt någonting av vad de skall ha sina kunskaper till - man förväntas plugga in blint, och klara tenta för tenta och sen kvickt glömma detaljerna. Tänk om de varit ärliga med det under utbildningen. Då hade seriösa människor som jag haft en chans att skaffa studiemeriter som kan ge jobb.

Nu råkar just jag, åratal senare, ha fått ett konkret mål som hjälper mig sålla fram relevanta kunskaper ur de gamla böckerna. Men även om det lyckas rädda mig, alla andra då?

Det finns ingen ursäkt för att ha ett skolsystem som täljer fram duktiga kugghjul till entreprenörernas företag, ur de elever som är tillräckligt fria från stolthet och egen vilja och form.

Ingen alls.

Så vad gör vi lämpligen åt det? Och hur hjälper vi lämpligen offren tills dess?

-Det har alltid funnits autodidakter.

När jag och mina f.d. kollegor satte samman och höll en kurs, så var det alltid vår målsättning att studenterna skulle förstå ämnet och inte bara kunna rapa upp fakta om det. Men tvärtemot vad du skriver, så var det studenterna som var den bromsande kraften. Trots att vi blandade föreläsningar med laborationer och fältarbete, och hade dem att skriva uppsatser och svara på diskussionsfrågor på tentorna, så var det deras eget ointresse och ungdomliga oförstånd som satte gränsen för hur mycket de lärde sig. De flesta ville inte göra mer än lyssna på oss och sedan gå hem, att tänka själv var tydligen för komplicerat.

Förståelse för ett ämne kräver erfarenhet och ett öppet sinne. Man hjälper "offren" bäst genom att tvinga dem att göra ett par tre års uppehåll mellan gymnasiet och högskolestudierna. Skaffa erfarenhet och en förståelse för att det jag lär mig skall jag en gång använda och sprida till andra, därför måste jag också ifrågasätta det jag lär mig och försöka förstå mitt ämne.

Jan Björklund tror inte på dina idéer Lakrits. Han tror att skolan är något man klarar av först i livet, sen ska man jobba ihjäl sig lagom tills det är dags för pension, men inte innan man betalat av sina studielån!

Tänk hur mycket pengar staten skulle spara om han lyckas genomföra sin politik...

Lakrits skrev: tvärtemot vad du skriver, så var det studenterna som var den bromsande kraften. Trots att vi blandade föreläsningar med laborationer och fältarbete, och hade dem att skriva uppsatser och svara på diskussionsfrågor på tentorna, så var det deras eget ointresse och ungdomliga oförstånd som satte gränsen för hur mycket de lärde sig.

Det är ju det jag skrev, Lakrits, att lärarna (tvingas) anpassa sig efter den överväldigande majoritet som gärna låter sig täljas till den form som passar i stela, färdiga system. Dessutom skrev jag att normalsmarta individer som jag inte klarar att både ta till sig vad som krävs för att klara tentorna, och att tillägna sig så stor förståelse som samvete och lust att lära o.d. bjuder.

Och därmed offrar lärare dem av de normalsmarta som verkligen vill förstå. Offrar dem som hellre kör i studierna än stoppar i sig "lärdomar" som korvsmet.


Menar du att bästa lösningen vore att tvinga majoriteten åldras och erfaras ett tag, tills den kommit ikapp min sort ifråga om lust till förståelse? Kanske det. Kanske är det enda lösningen.

Men jag tänker att man kanske dessutom måste leta efter min sort aktivt och lära oss förstå de hårda villkoren i tid; lära oss hur mycket korvstoppning vi måste acceptera för att få hur stora möjligheter att efterhand, på ledig tid, skaffa den förståelse vi brinnande längtar efter. Hur mycket röv man måste slicka för att leva länge nog att kunna skära ner på andelen överordnade rövar efterhand. Lära oss det innan vi börjar plugga på universitet, innan vi börjar missa tentor.

Jag undrar mest hur man får lärare att vilja leta upp oss och lära oss det. Och kanske vad det då är man måste lära oss; vad som är lagom korvstoppning i förhållande till hur stora framtida försörjnings- kontra förståelse-möjligheter. Och kanske vad som är lagom försörjningsmöjligheter i förhållande till hur stor bevarad drift och utrymme för att göra världen friare från korvstoppning och annat fult.

KrigarSjäl skrev:-Det har alltid funnits autodidakter.

Jo. Men det har alltid också funnits misslyckade autodidakter, som rimligen skulle ha haft en större chans ifall det skolan hjkälpt dem och de förstått skolans villkor för och möjligheter att hjälpa dem. Jag är en halvmisslyckad halvautodidakt. All vetenskap, för att hålla sig till min kunskapssfär, är litet för komplicerad idag för att någon halvsmart som jag ska kunna lära sig nog själv för att kunna bidra med särskilt mycket. Det var lättare på da Vincis eller t.o.m. Einsteins tid.

raderat

jonsch skrev:Det är ju det jag skrev, Lakrits, att lärarna (tvingas) anpassa sig efter den överväldigande majoritet som gärna låter sig täljas till den form som passar i stela, färdiga system.

Nej, det skrev du faktiskt inte. Och det är just det vi inte gör. Vissa gör det säkert, men jag har aldrig gjort det.

jonsch skrev:Menar du att bästa lösningen vore att tvinga majoriteten åldras och erfaras ett tag, tills den kommit ikapp min sort ifråga om lust till förståelse? Kanske det. Kanske är det enda lösningen.

Nej, jag menar att det vore klokt om pressen att läsa vidare direkt togs bort. De bästa studenterna - vare sig de är under-, normal eller högbegåvade - är de som börjar läsa efter att ha jobbat/rest/lodat under ett par år. De som kommer direkt från gymnasiet har ingen förståelse för eget ansvar och allt vad det innebär. De tror fortfarande att vi som föreläser skall göra allt jobb åt dem.

Lakrits skrev:Nej, jag menar att det vore klokt om pressen att läsa vidare direkt togs bort. De bästa studenterna - vare sig de är under-, normal eller högbegåvade - är de som börjar läsa efter att ha jobbat/rest/lodat under ett par år. De som kommer direkt från gymnasiet har ingen förståelse för eget ansvar och allt vad det innebär. De tror fortfarande att vi som föreläser skall göra allt jobb åt dem.

Det här är jag enig med Lakrits om. Nu är jag inte lärare men jag kan tala utifrån min egen personliga erfarenhet. Jag satte mig i skolbänken igen när jag var 25 och hade lodat/festat/strulat tillräckligt och märkte att just livserfarenheten och det jag läst på egen hand underlättade studierna väsentligt.
Man kanske inte blir smartare med åren men man blir torrare bakom öronen och har egen livserfarenhet att stämma av studierna med. Med åren lär man sig vikten av eget ansvar och man får en bättre bullshit detector.

Egentligen borde alla studera i vuxen ålder istället för i de sena tonåren då man är rastlös och vill ha action.

Många behöver tid att rasa av sig för att hinna komma på vad de vill göra i framtiden. Jag har haft ett otal studenter som läser för att "man måste", men egentligen inte är särskilt roande av ämnet. De råkade komma in på utbildningen, helt enkelt.

Lakrits skrev:

jonsch skrev:Menar du att bästa lösningen vore att tvinga majoriteten åldras och erfaras ett tag, tills den kommit ikapp min sort ifråga om lust till förståelse? Kanske det. Kanske är det enda lösningen.

Nej, jag menar att det vore klokt om pressen att läsa vidare direkt togs bort.
...

OK. Jo det vore nog bra för dem. Men om det inte hjälper folk som mig så är jag inte så välidgt engagerad; majoriteten klarar sig som sagt utmärkt. Fast det vore ju roligare för (er) lärare med mer engagerade elever, vilket vore bra för alla, förstås.

Lakrits skrev:

jonsch skrev:Det är ju det jag skrev, Lakrits, att lärarna (tvingas) anpassa sig efter den överväldigande majoritet som gärna låter sig täljas till den form som passar i stela, färdiga system.

Nej, det skrev du faktiskt inte. Och det är just det vi inte gör. Vissa gör det säkert, men jag har aldrig gjort det.

Jo, det var faktiskt det jag skrev. Och antingen borde jag ha haft folk som dig som lärare - och framför allt kanske din rektor som rektor - på universitetet, eller så har jag ändå inte fått fram att
lärarna håller en sådan takt och ett sådant upplägg och innehåll att normalsmarta elever nätt och jämnt kan få högsta betyg men absolut inte har någon chans att både förstå något väsentligt och samtidigt få mer än lägsta godkända betyg.

/ J

jonsch skrev:Jo, det var faktiskt det jag skrev.

Var? Om du menar det lilla "om de varit ärliga med det under utbildningen", så måste du jobba på tydligheten en smula.

jonsch skrev:Och antingen borde jag ha haft folk som dig som lärare - och framför allt kanske din rektor som rektor - på universitetet, eller så har jag ändå inte fått fram att
lärarna håller en sådan takt och ett sådant upplägg och innehåll att normalsmarta elever nätt och jämnt kan få högsta betyg men absolut inte har någon chans att både förstå något väsentligt och samtidigt få mer än lägsta godkända betyg.

Ta upp det här med de kursansvariga, studierektor vid institutionen och studentkåren. Rektor är irrelevant, han/hon har hand om verksamheten i stort. Studiebitarna tas av en prorektor eller liknande. Det finns de som lyssnar, men ibland hittar man dem bakom traditionalisterna ("när jag doktorerade levde jag på okokta makaroner och kackerlacksavföring under fyra år, så varför skall dagens studenter få det bättre")

Lakrits! Först tjafs:

jonsch skrev:Det finns ingen ursäkt för att ha ett skolsystem som täljer fram duktiga kugghjul till entreprenörernas företag, ur de elever som är tillräckligt fria från stolthet och egen vilja och form.

Alltså elever som inte själva vill annat än tugga och svälja. Att eleverna är den bromsande kraften i den biten skrev jag alltså faktiskt. Men jag erkänner att jag också skyllde på att studierna utformas med entreprenörernas (underförstått kortsiktiga) behov i åtanke.

Sen seriöst:
Har du några goda idéer om hur man påverkar studierektorer och stelbenta studentkårister?

/ J

jonsch skrev:Lakrits! Först tjafs:

jonsch skrev:Det finns ingen ursäkt för att ha ett skolsystem som täljer fram duktiga kugghjul till entreprenörernas företag, ur de elever som är tillräckligt fria från stolthet och egen vilja och form.

Alltså elever som inte själva vill annat än tugga och svälja. Att eleverna är den bromsande kraften i den biten skrev jag alltså faktiskt. Men jag erkänner att jag också skyllde på att studierna utformas med entreprenörernas (underförstått kortsiktiga) behov i åtanke.

Skriv tydligt vad du menar nästa gång. Jag tolkade den där omskrivningen helt annorlunda än du, verkar det som.

jonsch skrev:Sen seriöst:
Har du några goda idéer om hur man påverkar studierektorer och stelbenta studentkårister?

Prata med dem om saken, kom med argument och få dem att förstå vad du vill. Det har räckt för mig i alla år.

Lakrits skrev:Skriv tydligt vad du menar nästa gång. Jag tolkade den där omskrivningen helt annorlunda än du, verkar det som.

Visst, visst. Eller så tjafsar jag gärna och hoppas du gör detsamma - möjligen kan vi korta ner det då.

Lakrits skrev:

jonsch skrev:Sen seriöst:
Har du några goda idéer om hur man påverkar studierektorer och stelbenta studentkårister?

Prata med dem om saken, kom med argument och få dem att förstå vad du vill. Det har räckt för mig i alla år.

Mja, de skulle knappast skriva om läroplanen enligt exempelvis mitt huvud, hur väl exempelvis jag än argumenterar, ickesant. Har du någon idé om hur många röster som skulle krävas för att få en studierektorer och studentkår till lärplansomskrivning? Har du rentav några idéer om hur man skulle kunna få ihop så många röster för något som går i linje med mina önskemål, så som du förstått dem?

/ J

jonsch skrev:Har du rentav några idéer om hur man skulle kunna få ihop så många röster för något som går i linje med mina önskemål, så som du förstått dem?

Rösta som alla andra myndiga har rätt till, men rösta då inte på Jan Björklund och hans anhang som har totalt motsatta idéer jämfört med de du framför här!

1. Vad är det som gör det så svårt för dig att förstå att det du skrev inte var tydligt nog? Jag skriver det här som seriös, konstruktiv kritik och du tar det som ett påhopp. Så, för miljonte gången: Nästa gång du har en viktig poäng att berätta, gör det lödigt och tydligt. Du kan inte förvänta dig att vi andra skall läsa dina tankar.

2. Prata med någon om saken är första steget. Om du vill att jag skall komma på en enkel plan som förändrar världen på ett kick, så har du orimliga förhoppningar. Så: Prata med de inblandade, få dem att ändra sina kurser i första hand, och ta därefter tillsammans med dem steget vidare mot en större förändring vid institutionen, fakulteten och universitetet.

Gå till kåren och lägg fram ett förslag/en motion om saken på ett kårmöte, om den går igenom så skall kåren föra din fråga inför universitetsledningen. Få studenterna att arbeta för din sak genom att tala om den och puffa för den. Värva fler, starta en intresseförening. Det finns massor som du kan göra, men ingenting som talar för att du kommer att lyckas om du förväntar dig snabba resultat.

Visst, Miche, men om jag trodde det var en framkomlig väg skulle jag inte ta upp saken som trådämne.

Lakrits,
1. Jo jag tar det som konstruktiv kritik! Och har inte alls sett något påhopp från dig.

2. Som jag just skrev till Miche: Jag tar väl inte upp nåt som trådämne för att få svar jag kan komma på själv, heller! Men inte heller för att jag tror att exempelvis du sitter inne med lösningarna! Jag bara undrar om du händelsevis har några idéer, för då är jag nyfiken.

Och jag är inte ute efter att personligen ändra kurplaneringen på någon enskild liten institution, utan ute efter att ändra förutsättningarna i åtminstone vårt rike, för alla nu och framöver som har den typen av svårigheter som jag själv haft. Fick jag verkligen inte fram det i mitt startinlägg?

I sak kan du förstås ha rätt, om man överför det till den skala jag har i åtanke; man behöver väl starta en rörelse som börjar lobba för önskad kursomläggning på alla universitet, alla institutioner.

Så därnäst antar ajg att jag undrar om någon här är upprörd över samma brister so jag är upprörd över, alltså om det här finns nåt tecken p åatt man om man ville skulle kunna få ihop folk till en sån rörelse. ?

jonsch skrev:Jag tar väl inte upp nåt som trådämne för att få svar jag kan komma på själv, heller!

Hur i hela fridens namn skall vi kunna veta vad du själv kan lista ut och vad som kan vara värt att föra fram till dig? Jag är ingen tankeläsare. Det är ingen annan heller, för den delen. Så om du vill ha en viss sorts svar, så får du väl beskriva vad du önskar istället för att vara vag, generell och otydlig.

Vad du tar åt dig, Lakrits, förlåt om mina ord verkar arga, jag är inte det!

Men jag kan faktiskt inte skriva mycket tydligare.

Om jag önskar råd om hur man hjälper folk i den den skolgång jag lämnat, folk som har det som jag hade det, så skriver jag det, vilket jag gjorde. Och om jag inte åsyftar något specifikt universitet eller någon specifik institution, så anger jag heller inget, och sen tar jag, kanske utan fog, för givet att alla förstår att jag syftar på hela rikets alla universitetsinstitutioner.

Det är nog tyvärr så att jag inte kan bättre och att jag antingen får stå ut med såna här metadiskussioner ibland eller genast när nån svarar mig får be att denna beskriver hur den tolkar mig.

/ J