Har ni någon erfarenhet av att jobba? Jag är 33 och har aldrig jobbat. Jag har precis tagit reda på vilka regler som gäller från Försäkringskassans sida. Har aldrig vågat kolla de har sakerna för jag har varit så rädd för att bli ifrågasatt/omyndigförklarad eller inte tagen på allvar. Men jag är inte riktigt klar över detta. Vad gäller på Arbetsförmedlingen? Det finns tydligen något slags anställning där Arbetsförmedlingen betalar ut lönen i 6 månader med avsikten att man skall få fast anställning sen, men en del arbetsgivare fortsätter för de tycker situationen är förmånlig. Väldigt flummigt. Förstår inte riktigt. Sen får jag väl fråga om det finns saker som Arbetsförmedlingen kan hjälpa mig med. Jag vet inte om de har något särskilt att erbjuda för personer i min situation.

Och hur är det med det där med lönebidrag. Det fattar jag inte heller. I sådana fall är det tydligen Arbetsförmedlingen som måste godkänna att man kan ta ett jobb och så letar de upp arbetsgivare som söker folk som får bidrag, eftersom jag får min inkomst från Försäkringskassan. Dock har jag väl inte något med Arbetsförmedlingen att göra om det t.ex. skulle handla om att cykla med tidningar. Eller? Gäller att förbereda sig på alla knasiga frågor och ifrågasättanden som kan komma. Har ni någon erfarenhet av detta?

De är nog inte så värst ovana att hantera personer som saknar kunskap om detta, inte bara för de som aldrig jobbat utan även de som fått jobb direkt efter skolan och aldrig tidigare varit arbetslösa.

Du kan läsa en hel del på arbetsförmedlingens hemsida, jag är nog inte rätt person att svara på dina frågor.

Här är en tråd om lönebidrag: lonebidrag-t4889.html

Jag har gått under lönebidrag förut, kruxet är väl så att säga att du först gör en praktik. Under den perioden har du rätt till aktivitets-stöd från försäkringskassan. Om allt fungerar bra och arbetsgivaren vill anställa dig så kan arbetsförmedlingen gå in med lönebidrag. Detta lönebidrag är upp till 80% av lönen och utbetalas till arbetsgivaren som i sin tur ger dig lön.

Du får gå som praktikant i högst 6 månader.

TheRockman81 skrev:Jag har gått under lönebidrag förut, kruxet är väl så att säga att du först gör en praktik. Under den perioden har du rätt till aktivitets-stöd från försäkringskassan. Om allt fungerar bra och arbetsgivaren vill anställa dig så kan arbetsförmedlingen gå in med lönebidrag. Detta lönebidrag är upp till 80% av lönen och utbetalas till arbetsgivaren som i sin tur ger dig lön.

Du får gå som praktikant i högst 6 månader.

Men spelar det någon roll hur många timmar vi pratar om? Om vi t.ex. pratar om 8.00-16.00 varje måndag bara?

... och vad innebär praktik egentligen? Jag har ju rätt att tjäna upp till 42.400/år utan att förlora min sjukersättning (heter det kanske). Men jag är i ganska desperat behov av pengar och det nu!

Du kommer förvånas över hur lite hjälp du får av arbetsförnedringen och hur lite frågor dom ställer kan jag ju säga... iaf om du är en vanlig dödlig.

Praktiken på arbetsförmedlingen innebär att du får en skitsumma (minns inte exakt men under 3000 iaf) för att jobba heltid på något ställe dom tycker är bra för dig.

Om jag ska ge något tips så är nog följande det viktigaste:
Var öppen med din diagnos gentemot arbetsförmedlingen. Ta med dina diagnospapper.

Personer med NPF har rätt till extra hjälp från arbetsförnedringen nämligen. Jag pratade med en sådan snubbe för 1,5 vecka sedan och det var första gången jag blev positivt överaskad av arbetsförnedringen. Han förstod verkligen vad det innebär att ha AS så jag är numera lite mera positivt inställd. Bland annat så fattade han att jag inte kan ta vilket jobb som helst: speciellt översociala jobb (serviceyrken och dyl.)

Men utöver detta så är arbetsförnedringen bara en jävla pappersvändar-myndighet som borde avskaffas.

Deadly_Nightshade skrev:Du kommer förvånas över hur lite hjälp du får av arbetsförnedringen och hur lite frågor dom ställer kan jag ju säga... iaf om du är en vanlig dödlig.

Praktiken på arbetsförmedlingen innebär att du får en skitsumma (minns inte exakt men under 3000 iaf) för att jobba heltid på något ställe dom tycker är bra för dig.

Om jag ska ge något tips så är nog följande det viktigaste:
Var öppen med din diagnos gentemot arbetsförmedlingen. Ta med dina diagnospapper.

Personer med NPF har rätt till extra hjälp från arbetsförnedringen nämligen. Jag pratade med en sådan snubbe för 1,5 vecka sedan och det var första gången jag blev positivt överaskad av arbetsförnedringen. Han förstod verkligen vad det innebär att ha AS så jag är numera lite mera positivt inställd. Bland annat så fattade han att jag inte kan ta vilket jobb som helst: speciellt översociala jobb (serviceyrken och dyl.)

Men utöver detta så är arbetsförnedringen bara en jävla pappersvändar-myndighet som borde avskaffas.

Lol. Arbetsförnedringen! Ja, det var nog det rätta namnet! Hahaha. Jag har glömt att berätta att jag redan varit på Arbetsförmedlingen för ett antal veckor sedan. Det är DÄRFÖR jag förbereder ett återbesök. Jag kände mig totalt omyndigförklarad och blev hänvisad till Försäkringskassan. Att handledaren jag fick tala hade erfarenhet att tala med andra som har AS var just det som var problemet, känns det som. Jag fick inte ut ett skit av besöket, utan blev istället bara ständigt ifrågasatt. ... Nu söker jag ju pianoelever; i övrigt jag tror att jag kan börja med att dela ut reklam och cykla med tidningar. Det hör ju till de enklaste och vanligaste sysslorna som man börjar med. Jag gick igenom ca 1800 jobbannonser på internet igår. Det är ju inte mycket som är aktuellt för mig i nuläget. Dock fanns det några tänkbara saker. Bl.a. fanns det ett jobb som huvudsakligen går ut på att undervisa utlänningar i svenska privat, en och en. Det tror jag skulle kunna pröva faktiskt. Är väldigt språkintresserad och har en del kunskaper. Är kreativ, bra på grammatik, kan lite allmänt om många språk, har stor erfarenhet av språkkurser (även om jag själv bara hållt regelrätta lektioner ett par gånger via internet) osv. Sen vet man ju inte, men det låter inte orimligt i alla fall.

Sen det där med att inte kunna ta vilket jobb som helst pga. sociala svårigheter är ju ett dilemma. Klart att man inte kan ta vilket jobb som helst - det kan ju ingen och det är ingenting märkvärdigt med att ha svårt för vissa saker och lättare för andra. Dock är det ju absolut nödvändigt att jag vänjer mig vid situationer som jag i dagsläget tvekar inför eller känner att jag har svårigheter, för att jag skall utvecklas socialt. Mitt mål i livet är att vidta de förändringar som är nödvändiga för att jag i längden skall kunna göra vad jag vill med mitt liv. Jag tänker inte låta mitt funktionshinder bli ett handikapp och säga att jag inte kan ta det och det jobbet, utan jag tänker se till att hitta vägar att övervinna svårigheterna. Det är ju det som är meningen.

Just nu är nog dock bra att börja med något enkelt. ... för bara det att jag tjänar egna pengar och tar ett ansvar och känner att jag är en del av samhället igen kommer göra att jag utvecklas jättemycket och får mycket större självförtroende. Man skall aldrig säga att något är omöjligt, för de stora hinderna är ju inte egentligen mentala spärrar och känslomässiga problem och de måste jag ta mig över och jobba på för med målsättningen att må bra och ta hand om mig själv.

Till Palindromus.

Du behöver lära dig hantera dem. De har liksom en agenda, du har en annan agenda.

Det är vad det handlar om.

Lennart Frimodig