KrigarSjäl skrev:

sommar skrev:

KrigarSjäl skrev:Det är en klyscha att alla som mobbar skulle må dåligt. Tror mer det handlar om gruppdynamik.

Det tror jag inte helt på. De som mobbar är ofta osäkra i sig själv o. mår därmed inte så bra, så ger dig sig på en svag person för att visa sig själv tuffa & starka o. drar med sig kompisar som inte vågar stå emot så mår de dåligt pga det + kanske även för att de vet att de eg. gör fel, så visst finns det grupptryck med i bilden. Sedan det finns det säkerligen mobbare som mobbar utan att må dåligt ; empatilöshet osv.. Bl.a. därav att dagens samhälle ser ut som det gör..

Från min skoltid kommer jag ihåg många mobbare som kom från sk bra hem, som det gick bra för i största allmänhet. Det du säger är bara slitna klyschor.

Den bilden har inte jag!!

Men det har nog jag. Jag tycker många jag minns som elaka mobbare var från vad man uppfattade som s k goda hem.

Pemer skrev:Men det har nog jag. Jag tycker många jag minns som elaka mobbare var från vad man uppfattade som s k goda hem.

Sen är ju frågan om vad som döljer sig bakom fasaden i det som uppfattas som "goda hem". Allt syns inte utåt.

Absolut, det är sant!

Många människor är osäkra och mår ibland eller ofta dåligt. Det är ingen ursäkt för att mobba och skada andra människor.

I mina ögon finns det ingen anledning att tycka synd om förövarna. Dom har redan förverkat sin rätt att få medkännande från andra människor.

Alla människor vet vad som är rätt och vad som är fel. Det är ett val man gör. Alla val har konsekvenser och det borde alla få lära sig redan som barn. I annat fall måste samhället lära dom det.

Jag tror att lagen mot barnaga ställde till det.. För ett litet barn måste det vara en väldigt otrevlig konsekvens att pappa smiskar honom. Om pappa bara säger: men fy då Olle.. inte är du väl snäll som sparkar lillebror i huvet... Så får det lixom inte samma klang.

Det ska kosta att skada andra. Det borde alla lära sig tidigt.

Barn är elaka. NT-barn har hackkycklingbeteendet inbyggt i systemet. Det är det vi märker av nu när dom insett att dom är "untouchable". Dom vet att dom kan göra vad som helst utan att det kostar dem något.

Thunderchild! Alla barn vill bli älskade och respekterade. Ett barn som får mycket stryk lär sig uthärda stryk och slår ofta dessutom andra barn för att få ut sina egna känslor över vad det är utsatt för.

Ett barn som blir utsatt för stryk blir elakt. Ett barn som får kärlek behöver inte misshandla andra. Ett barn som i ilska eller svartsjuka ger sig på sin lillebror måste hindras men utsätter man barnet för fysisk bestraffning så tror jag att det man lär det är att makt har rätt och att man ska slå dem som är svagare. Det vill säga precis motsatsen till det man ville.

Jag fick stryk, rejält av det också stundtals är min minnesbild, och jag tycker inte jag har blivit elak, jag ser mig som empatisk, omtänksam, varm och medkännande. Jag har lärt mig att ha respekt för andra och att jag har rätt till respekt från dem också.

Så det verkar handla om andra parametrar också. Jag tror inte på självklart likhetstecken att barn som får stryk blir elaka. Under tokiga förhållanden blir det uppenbarligen så, men under riktigt förryckta förhållanden blir även rara små barn som inte fått stryk ena elaka jävlar...

går det åt helvete med livet så är det bara att flytta där i från och bytta miljö..

att börja ett nytt liv är aldrig fel..

Barnmisshandel är inte bara fysiska slag, som är det ni pratar om, i all er barnlöshet...
Känslomässig misshandel, som inte syns utanå, är precis lika kränkande och förstörande för en människas välmående.
Om det förekommer kränkningar mellan de vuxna i hemmet, tar barnet det beteendet med sig ut i skolan etc., utan att vara medveten om det.
Lärare som särbehandlar får samma effekt i klassen.

Men jag upprepar: Jag är innerligt glad över att ni som här förespråkar fysisk misshandel av barn inte har några själva. Ni har en för mig grundligt vidrig syn på barn och är i total avsaknad av empati för dem.

Thunderchild skrev:Många människor är osäkra och mår ibland eller ofta dåligt. Det är ingen ursäkt för att mobba och skada andra människor.

I mina ögon finns det ingen anledning att tycka synd om förövarna. Dom har redan förverkat sin rätt att få medkännande från andra människor.

Alla människor vet vad som är rätt och vad som är fel. Det är ett val man gör. Alla val har konsekvenser och det borde alla få lära sig redan som barn. I annat fall måste samhället lära dom det.

Även om vi förespråkar pacifism så gör vi ändå inget åt det... är det ett korrekt antagande? Visst finns det olika reprimander - och också juridiska sådana - men hur effektiva är de? Är det inte så att kriminella har hamnat i en snöbollseffekt, och om de väldigt små problemen i unga livet åtgärdats, skulle de inte hamnat i sina destruktiva banor?

I grundskolan kommer det ju en förälder som pratar lite om våld i klassens närvaro, och sedan när hon lämnat rummet glömmer man bort sensmoralen.

"Naturens lagar" styrs vi starkt av, och man måste kunna ta ut aggressioner någonstans, så jag förstår folk som mobbar på ett sätt. Egentligen krävs det inte mycket för att vara oempatisk, det ganska svårt att motstå elakheter när man mår dåligt.

Anledningen till att jag skriver det är för att jag inte känner till åtgärderna som erbjuds åt barnen. Har jag missat något? Är det verkligen så lätt att vara empatisk?

Jag använder mig bara av spekulationer nu, och jag är ganska dum, så ignorera inlägget om du tycker det är smörja.

Det finns bättre sätt att få ut sina aggresioner på än att slå andra.

*Gå ner till gymmet och lyft tunga skivstänger, tills du är totalt utmattad.
-Du skadar ingen, och som bonus får du muskler och bränner kalorier

*Cykla ner till havet/sjön/älven och kasta stenar (gärna tunga sådana) så långt ut i vattnet du bara kan
-Du skadar ingen, och får samtidigt en nypa frisk luft och dagsljus

*Ge dig in i en hetsig debatt (läs: gräl) på nätet med någon meningsmotståndare inom en fråga som du känner ett starkt etiskt/moraliskt patos för
-Du får ut massor av aggresioner, samtidigt som du kämpar för något du tror på

*Arbeta fysiskt, genom att t.ex. bära upp tunga grejer på vinden, gräva i trädgården eller något annat tungt.
-Den mest givande metoden av alla: du får sysslor undanstökade, du får motion och styrketräning, och får dessutom chansen att ta ut aggresionerna verbalt genom att skrika och svära när det där jävla skrivbordet inte går att vinkla i trappan...

vetej skrev:

Thunderchild skrev:Många människor är osäkra och mår ibland eller ofta dåligt. Det är ingen ursäkt för att mobba och skada andra människor.

I mina ögon finns det ingen anledning att tycka synd om förövarna. Dom har redan förverkat sin rätt att få medkännande från andra människor.

Alla människor vet vad som är rätt och vad som är fel. Det är ett val man gör. Alla val har konsekvenser och det borde alla få lära sig redan som barn. I annat fall måste samhället lära dom det.

Även om vi förespråkar pacifism så gör vi ändå inget åt det... är det ett korrekt antagande? Visst finns det olika reprimander - och också juridiska sådana - men hur effektiva är de? Är det inte så att kriminella har hamnat i en snöbollseffekt, och om de väldigt små problemen i unga livet åtgärdats, skulle de inte hamnat i sina destruktiva banor?

I grundskolan kommer det ju en förälder som pratar lite om våld i klassens närvaro, och sedan när hon lämnat rummet glömmer man bort sensmoralen.

"Naturens lagar" styrs vi starkt av, och man måste kunna ta ut aggressioner någonstans, så jag förstår folk som mobbar på ett sätt. Egentligen krävs det inte mycket för att vara oempatisk, det ganska svårt att motstå elakheter när man mår dåligt.

Anledningen till att jag skriver det är för att jag inte känner till åtgärderna som erbjuds åt barnen. Har jag missat något? Är det verkligen så lätt att vara empatisk?

Jag använder mig bara av spekulationer nu, och jag är ganska dum, så ignorera inlägget om du tycker det är smörja.

[Kursiveringen är min, för att det var själva centralpunkten så bra sagd!]

NEJ, Vetej, du är INTE dum. Uppenbarligen inte. Det här tycker jag verkligen var ett bra och klokt inlägg - det bästa jag såhär på rak arm minns att jag har läst av dig.

Tyvärr är det ju så att varken barn eller vuxna gör som deras förebilder säger. Än mindre som någon föräldermes en timme i klassrummet säger. Man gör som de man har till förebild eller omkring sig gör. Och man gör det vare sig man vill eller inte. Det är därför det är så lömskt och viktigt med att vi inte tillåter något som helst vare sig fysiskt eller psykiskt övervåld i något enda led i kedjan hur vi behandlar varandra, utöver kortsiktigt sådant för att skydda andra mot övervåld - och då omedelbart följt av hjälp, inte ännu mera övervåld.

Håller naturligtvis med Bjäbbis och Panika. Det är inte någon åsikts-, utan en anständighetsfråga. Det finns ingenting sådant som en människa som "har förverkat" rätten till empati.

[EDIT] Ingen av oss räcker ju till alltid eller en hel väg. Kanske det är (borde vara) därför vi är flera? För då kan man lämna över till någon annan - och hugga i igen där och när man klarar det.
Och (/i värsta fall eller) följa något (eller liknande) av Fords underbara tips.

Zombie skrev:Håller naturligtvis med Bjäbbis och Panika. Det är inte någon åsikts-, utan en anständighetsfråga. Det finns ingenting sådant som en människa som "har förverkat" rätten till empati.

Dessutom en rent praktisk fråga, glömde jag skriva. Vi måste ju rimligen få ett säkrare och produktivare samhälle för oss alla, och ett samhälle med mindre behov av att "skydda" (!) folk i efterhand, om var och en behandlas (och efter behov får odogmatiskt inrättad hjälp) efter sina egna förutsättningar och inte någon annans.

ford skrev:Det finns bättre sätt att få ut sina aggresioner på än att slå andra.

*Gå ner till gymmet och lyft tunga skivstänger, tills du är totalt utmattad.
-Du skadar ingen, och som bonus får du muskler och bränner kalorier

*Cykla ner till havet/sjön/älven och kasta stenar (gärna tunga sådana) så långt ut i vattnet du bara kan
-Du skadar ingen, och får samtidigt en nypa frisk luft och dagsljus

*Ge dig in i en hetsig debatt (läs: gräl) på nätet med någon meningsmotståndare inom en fråga som du känner ett starkt etiskt/moraliskt patos för
-Du får ut massor av aggresioner, samtidigt som du kämpar för något du tror på

*Arbeta fysiskt, genom att t.ex. bära upp tunga grejer på vinden, gräva i trädgården eller något annat tungt.

Du glömde slå näven i väggen. Det funkar bäst för mig. Det optimala är givetvis att slå den man är förbannad på på käften, men det är ju inte vidare rekommendabelt...

Zombie skrev: Dessutom en rent praktisk fråga, glömde jag skriva. Vi måste ju rimligen få ett säkrare och produktivare samhälle för oss alla, och ett samhälle med mindre behov av att "skydda" (!) folk i efterhand, om var och en behandlas (och efter behov får odogmatiskt inrättad hjälp) efter sina egna förutsättningar och inte någon annans.

Det här tror jag på. Om man har en framtid blir det lättare bete sig shysst mot sina medmänniskor enligt min enkla tro.

KrigarSjäl skrev:

ford skrev:Det finns bättre sätt att få ut sina aggresioner på än att slå andra.

*Gå ner till gymmet och lyft tunga skivstänger, tills du är totalt utmattad.
-Du skadar ingen, och som bonus får du muskler och bränner kalorier

*Cykla ner till havet/sjön/älven och kasta stenar (gärna tunga sådana) så långt ut i vattnet du bara kan
-Du skadar ingen, och får samtidigt en nypa frisk luft och dagsljus

*Ge dig in i en hetsig debatt (läs: gräl) på nätet med någon meningsmotståndare inom en fråga som du känner ett starkt etiskt/moraliskt patos för
-Du får ut massor av aggresioner, samtidigt som du kämpar för något du tror på

*Arbeta fysiskt, genom att t.ex. bära upp tunga grejer på vinden, gräva i trädgården eller något annat tungt.

Du glömde slå näven i väggen. Det funkar bäst för mig. Det optimala är givetvis att slå den man är förbannad på på käften, men det är ju inte vidare rekommendabelt...

Haha @KrigarSjäl. Visst känns det jäkligt fint i stunden att ge väggfan en duglig smäll....men det finns baksidor med det också, som att få en spricka i knogen. Klart, under några veckor så kan man alltid roa sig med att trycka väldigt hårt på det där blåaktiga svullna området, ger en lurig smärtupplevelse, lite som reggae med baktakter eller tandinflammation.

@ford
Kanske du o hon Susanne Lanefeldt eller vad hon heter kan skriva en hurtbullebok i ämnet. En annan bra grej att lägg till i boken kan kanske vara att lägga av med fåniga onyttiga AS fasoner o ta sig i kragen! Eller hur?

ford skrev:Samtidigt måste det ändå få "kännas" när man gjort något fel. Varför inte vara mera konsekvent vad gäller att göra ungdomar ersättninsskyldiga, för sådant de förstör?

Och varför inte i ännu högre grad än idag låta kriminella utföra skitjobb, som ingen annan vill ha, med mat och husrum, som enda avlöning, under en tidsrymd, som kan anses vara relevant i förhållande till brottet istället för fängelse, eller böter?

Ford, jag är helt med dig här!

KrigarSjäl skrev:Du glömde slå näven i väggen. Det funkar bäst för mig. Det optimala är givetvis att slå den man är förbannad på på käften, men det är ju inte vidare rekommendabelt...

Sådant handlande brukar kunna inverka menigt på väggen och/eller diverse små ben bakom knogarna i handen... m.a.o bäst att undvika om man befinner sig i ett hus byggt före 1975.

Ja, samuraiidealen kanske byggde på de japanska pappersväggarna?
Men kuddar, täcken och dylikt kan vara bra både att slå på och skrika i.

Bjäbbmonstret skrev:Thunderchild! Alla barn vill bli älskade och respekterade. Ett barn som får mycket stryk lär sig uthärda stryk och slår ofta dessutom andra barn för att få ut sina egna känslor över vad det är utsatt för.

Nu övertolkar du igen.. Jag har inte sagt att barn ska få mycket stryk. Bara att det måste finnas en kännbar konsekvens om man beter sig illa..

Målet är att man aldrig behöver gå så långt. Det räcker med vetskapen om ett kännbart straff..

Att ge barn stryk är alltid fel.

Thunderchild skrev:Målet är att man aldrig behöver gå så långt. Det räcker med vetskapen om ett kännbart straff..

Hur tänker du då? Menar du kännbart straff i bokstavlig eller överförd mening?

Thunderchild skrev:Jag tror att lagen mot barnaga ställde till det.. För ett litet barn måste det vara en väldigt otrevlig konsekvens att pappa smiskar honom. Om pappa bara säger: men fy då Olle.. inte är du väl snäll som sparkar lillebror i huvet.... Så får det lixom inte samma klang.

Det ska kosta att skada andra. Det borde alla lära sig tidigt.

Betyder detta att du är för fysisk bestraffning?

Jag skulle aldrig förmå mig att medvetet slå ett barn och skulle jag gjort det i affekt skulle jag mått ännu sämre av det efteråt. Jag säger som Krigarsjäl: Att slå ett barn är alltid fel. Barn gör som du gör, inte som du säger. Slår du ungen ökar risken att ungen kommer slå sina framtida barn/kamrater. Jag har säkerligen varit för hårdhänt med mina småsyskon, men på något vis har de uppenbarligen lärt mig avstå från sådant, utan att misshandla mig sönder och samman....

Pemer skrev:Så det verkar handla om andra parametrar också. Jag tror inte på självklart likhetstecken att barn som får stryk blir elaka.

Nej de kan ju bli rädda och kuvade också. Eller rikta aggressionerna inåt mot sig själva i stället.