En sak som jag har tampats med under en längre tid är att försöka hitta en bra balans mellan planerade och oplanerade aktiviteter. Jag har blivit ombedd att skapa ett schema med planerade aktiviteter vid vissa bestämda tidpunkter, då det annars lätt blir väldigt ojämn aktivitet om dagarna (jag gör allt på en gång och är sedan alldeles utmattad). Målet är också att minimera vissa aktiviteter.

Det är lätt att schemalägga vissa ständigt återkommande rutiner, men annat är bara helt hopplöst då jag kanske inte alls vill göra en schemalagd sak då den dyker upp, men får ångest om jag inte lyckas hålla mig till schemat. Det känns t.ex. väldigt konstigt att schemalägga spontana aktiviteter då de ju lätt förlorar sin spontanitet. Samtidigt försvinner tiden så lätt om de inte begränsas.

Detta kanske låter som ett trivialt problem, men det har visat sig vara mycket problematiskt.

Har någon några/något tips?

Vad är spontana aktiviteter? Kan man verkligen schemalägga nånting som ska vara spontant?

junkandshit skrev:Vad är spontana aktiviteter? Kan man verkligen schemalägga nånting som ska vara spontant?

Att något är spontant innebär att det inte är planerat eller inte har en (förklarad) begynnelse i sin kausalitetskedja. En spontan aktivitet skulle alltså vara något som man gör helt plötsligt utan att ha planerat det eller utan att ha ett skäl för sin aktivitet. Att planera dem skulle kunna göras genom att man till exempel säger att: "på Söndag em. skall jag måla om inget oväntat händer som jag då kan välja att göra istället".

Har du provat ransonera timmarna? Istället för att fastslå vad och på vilken tid det ska göras har du mer flexibilitet genom att dela upp timmarna på olika aktiviteter som du inte behöver följa i en speciell ordning. Du kan vara spontan, men på lite andra villkor: du har en tidsgräns.


edit: Jag vill bara göra det extra tydligt, jag kan vara otydlig ibland.

Exempel: 16 timmars vakenhet
8 h arbete
1 h träning
2 h läsning
1 h teve
4 h övrigt

Du gör kanske 0,5 h tvtittande på morgonen, så har du 0,5 h ransomtimmar kvar. Du känner för att göra något spontant, så du går på bio i 2,5 timme, så har du 1,5 ransontimmar över att göra senare på dagen. På detta sätt kan du hoppa mellan olika aktiviteter och sprida ut dem under dagen.

Vetej: Det var ett bra tips att ransonera. Jag ska försöka integrera något liknande i mitt schema. Men jag antar att man kanske får variera längden lite på vissa aktiviteter då man kanske bara vill göra en fritidssyssla en viss dag. Det bästa kanske är att ha en ungefärlig kvot varje vecka att fördela över dagarna.

Jo du, jag känner igen dina bekymmer. Jag provade tidigare att lägga upp scheman. Det gick en tid men brakade loss till sist. Vad jag kom fram till var att jag var tvungen att sitta ner med mig själv och fundera ut vad jag faktiskt vill ha i mitt schema. Och vad jag faktiskt hade ork/kraft till. Jag kunde inte bara sätta saker på mitt schema som nån annan tyckte att jag behövde. Så ibland gällde det att stå på sig om att man visste vad man gjorde (även om man inte alltid gjorde det Men man måste ju få försöka för att veta...). Det finns många som kan tycka till om en det ena och en det andra. Visst är det fint att ta emot hjälp när man behöver... men inte låta andra göra tex just ett schema för en. Det kanske inte är så för dig nu, men jag bara berättar hur det var för mig.

Angående planerade spontaniteter...he he...ja det låter ju lite udda. Men ibland får man ta till det som behövs för att komma framåt i situationen. Tidigare hade jag väldigt svårt med att vara spontan. Det har jag fortfarande men det går bättre... Jag hade ändå lusten att göra spontana grejer, även sånt som inte var så avancerat. Med avancerat menar jag tex att på en minut bestämma sig för att gå till en bollhall man aldrig varit i och spela låt oss säga badmington med folk man knappt känner. Nej, utan utan även så enkla saker som att säga "HEY!! Vem vill ha chips? Jag springer ner och köper!".

Så vad jag gjorde var att jag just planerade in sånt som jag önskade kunde bli spontana handlingar i framtiden. Tex: Jag ville gärna ha en sköthäst som jag kunde gå till och borsta lite då och då när jag kände för det. Men jag kunde inte få till det att söka upp ett stall och än mindre ta mig dit spontant. Så under ett par månaders tid så hade jag en ridlektion planerad en gång i veckan i sammarbete med min funktionsterapeut. Hon följde alltid med och hjälpte till med skjuts och dylikt. Det var alltid samma häst som jag red. Jag hade ångest många gånger innan jag skulle dit men jag fick stöd iform av sällskap så det blev av.

Nu, nästan ett år senare, så kan jag till ca 75% spontant ta tåget en hållplats och gå till min underbara morotsgris när jag känner att jag vill gosa lite. Han bara käkar hö och kräver mig på morötter. Men jag sätter hårt mot hårt. Han måste göra iallafall ett trix per morotsbit. Vi hade hästar som barn och därför mår jag bra i stallet.

Anyways... Vad jag ville ha sagt är det att man ibland måste vara uppfinningsrik och ligga ett litet steg före sig själv...