Rederiet är värt en egen tråd. Själv såg jag varenda avsnitt - på den tiden var man tvungen att vänta en vecka för att se fortsättningen.

Del 1.
http://www.youtube.com/watch?v=LvvfySd_qCw


Moderator Alien: Slog ihop två trådar om samma ämne.

Det trodde jag verkligen inte om dig...

Jag gluttade väl också på rederiet, roligast var de avsnitt som var lite surrealistiska. Minns Regina Lund som sexig vamp. Sen har jag blivit lite åthutad av Tony irl, det är väl det närmaste benämningen starstruckt jag har varit (han var f.ö. gråhårig och inte snygg som på TV).

Inser du vilket öppet mål vi lämnar åt Nefarious, för du minns väl när vi trackade henne för True Blood.

På nittiotalet var det fortfarande intressant med serier, det gick Rederiet och Arkiv X typ. Utbudet var överskådligt.

Det var ett annat tv-klimat än det är nuförtiden, nu har vi ju 113 sci-fi-serier att välja bland och realityshows om bantning plus diverse lekprogram i stil med Wipeout där kändisar drattar på ändan och badar lerbad och Filip & Fredrik som käkar varandras arsle som har ersatt såpan. Lägg till mockumentärer och 1114 amerikanska sitcoms - och du kan välja mellan att ladda ner eller att köpa boxen med hela serien fix och färdig.

Kort sagt: överflödet har gjort att jag tröttnat fullständigt och jag har ingenting till övers för amerikansk dramaturgi (Där allt verkar skrivet av samma manusförfattare) och amerikanskimporterad glamour som bäst känns avlägset och mest vulgärt och plastigt.
True Blood, CSI och all sån skit ser mer ut som Pepsi-reklam än dramatik. Skådespelandet är på samma nivå och det är bara botoxansikten, produktplacering och reklamintäkter bakom alltsammans.

Serien om gladiatorer skulle kunna vara intressant men nej då, det ser ut som reklamfilm det också. Man väntar bara på att NIKE-dojan ska flyga in på arenan.

Rederiet är däremot något helt annat. Professionella, skolade aktörer, ett gedignare manusarbete och finansierat av tv-licensen - vilket faktiskt ger en större konstnärlig frihet.

KrigarSjäl skrev:På nittiotalet var det fortfarande intressant med serier […]

Nej, serien som godtagbart tidsfördriv dog när de började sända Lödder. Rederiet (och andra såpor) har en handling och ett persongalleri som får tolvslaget i P1 att upplevas som om det vore en lysande Brecht-pjäs. Trams kan jag tåla i små doser, men när tv-folket kräks upp hundratals avsnitt av det i form av såpoperor, så önskar jag dem bara död och evinnerliga plågor (inte nödvändigtvis i den ordningen).

Nix, Rederiet är kvalitativ svensk tv-underhållning i samma goda tradition som Goda grannar, Varuhuset och Storstad, nämnda i kronologisk ordning. Senare såpor kan däremot diskuteras.

Rederiet sågs lite då och då i mitten av seriens gång. Upplevde att det gick i repris ganska ofta. Enda svenska serien jag till viss del följde var Tre Kronor. Men alla svenska serier ger mig rysningar i kroppen. Nu i efterhand kan jag inte fatta att jag tittat på det. Jag måste haft ett oerhört tråkigt liv.

I all ärlighet, det finns inte många serier som förvånar. Det var väldigt länge sedan en serie greppade mig. Min favoritserie genom tiderna är Friday Night Lights. Den är liten och lugn, underbar musik, bra manus och en hel del bra dramatik. Men även i den serien kan dramatiken bli lite för mycket - men fortfarande autentiskt. Eftersom det handlar om ett lite samhälle i Texas så är det en del kristet med. Det kan bli jobbigt att drivas igenom, men det är ingenting som hänger med överdrivet i serien.

En bra serie har sitt klimax under de två-fyra första säsongerna. Efter det så börjar det dö ut genom att rida på det förflutna och en jäkla massa mixande med karaktärerna.

Jag såg nog varja avsnitt jag oxå. För att va en såpa så var den bra.

Jag har hört att den serien fick visas under Ramadan i Egypten.
Till skillnad mot alldeles för underhållande, eller nåt.

KrigarSjäl skrev:Rederiet är kvalitativ svensk tv-underhållning i samma goda tradition som Goda grannar, Varuhuset och Storstad, nämnda i kronologisk ordning.

Ja jösses, att du stod för sådana åsikter då det begav sig är kanske inte så konstigt, men att du fortfarande står för dem förvånar mig högeligen.

Själv så håller jag med Lakrits, de var repetitioner på samma tema och drogs i långbänk. Jag såg enstaka avsnitt av dessa (utom möjligen Storstad då jag för länge sedan tröttnat på svensk "kvalitativ" tv-underhållning) och inte såg jag någon kvalitet eller underhållning (bara det svenska inslaget som för mig var alldeles för amerikanskt).

earlydayminer skrev:En bra serie har sitt klimax under de två-fyra första säsongerna. Efter det så börjar det dö ut genom att rida på det förflutna och en jäkla massa mixande med karaktärerna.

Jag känner lika. Även om jag tycker serien är bra kan jag inte hålla intresset uppe mer än till ungefär säsong två, sen kollar jag oftast sporadiskt. Undantaget är The Wire, jag tror andra också har känt att den haft en speciell dragningskraft.

Jag kollade på Krigarsjäls länk, har Gustav i maskin autistiska drag?

KrigarSjäl skrev:Nix, Rederiet är kvalitativ svensk tv-underhållning i samma goda tradition som Goda grannar, Varuhuset och Storstad, nämnda i kronologisk ordning. Senare såpor kan däremot diskuteras.

Vad det än är för substans du missbrukar, så bör du lägga in dig för avgiftning. Du har vanföreställningar.

Jag tror KS har förväxlat nostalgi och känsla för kvalitet.

KrigarSjäl skrev:
Kort sagt: överflödet har gjort att jag tröttnat fullständigt och jag har ingenting till övers för amerikansk dramaturgi (Där allt verkar skrivet av samma manusförfattare) och amerikanskimporterad glamour som bäst känns avlägset och mest vulgärt och plastigt.
True Blood, CSI och all sån skit ser mer ut som Pepsi-reklam än dramatik. Skådespelandet är på samma nivå och det är bara botoxansikten, produktplacering och reklamintäkter bakom alltsammans.

Sagt det förr men säger det igen.

Ta en titt på Breaking Bad och upplev kvalitet.

Den enda svenska såpa jag följt* var Rederiet. Inte alla 10 åren/318 avsnitten dock.
Tänkte nu att serien väl var bra på den tiden, men ville ge den en chans. Har sett de första 3 avsnitten och hittills får jag hålla med KrigarSjäl. Det är ju ingen Shakespeare-uppsättning men som såpa är kvaliteten hög. Jag ska (slö)titta vidare.

Gustav, mannen som gav Hörrudu! ett ansikte.
Joker, enda rollen som Johannes Brost har passat i, vad jag har sett.
Utpressning och annat skurkaktigt beteende har jag nog alltid tyckt har tagit väl stor plats dock.

(*Den enda utländska jag följt var Dallas på 80-talet.)

[Skryt]Min pappas kusin gjorde vinjetten till Rederiet[/Skryt].

Dagobert skrev:Den enda svenska såpa jag följt* var Rederiet.

Rederiet och Dallas, de enda såpor som fängslat mig, menar jag.
De senaste 10 åren har jag dock inte haft nån tv.

Långkörande sitcoms jag gillar är Tredje klotet från solen, Dharma & Greg och ca 1/3 av MASH-avsnitten (har en lista om nån är intresserad). Off topic här, antar jag.

Tomas Norström, han som spelade Olle i Pistvakt, är underbar som AIK:are i avsnitt 5.

Dagobert skrev:Tomas Norström, han som spelade Olle i Pistvakt, är underbar som AIK:are i avsnitt 5.

...för att inte tala om författarkarikatyren i samma avsnitt.

Miche skrev:

KrigarSjäl skrev:Rederiet är kvalitativ svensk tv-underhållning i samma goda tradition som Goda grannar, Varuhuset och Storstad, nämnda i kronologisk ordning.

Ja jösses, att du stod för sådana åsikter då det begav sig är kanske inte så konstigt, men att du fortfarande står för dem förvånar mig högeligen.

Jag har inga problem med att stå för något jag gillar. Varför skulle jag inte kunna det förresten? Varför skulle CSI & True Blood vara bättre?

Mina intressen är i huvudsak kulturella och både högt och lågt slinker ner.

@KS, jag är imponerad att du trots dina kulturella kunskaper står för att du även uppskattar det jag anser vara dussinverk. Ditt inlägg gjorde att du i mina ögon återtog en pinne i graderna.

EDIT: Inte för att jag tror att du bryr dig det minsta om mina åsikter om dig (eller snarare, jag vet att du inte bryr dig).

Jag gillar Rederiet. Har tittat en hel del på youtube. Nu är det ju ett tag sen det gick på tv. Bra att youtube finns.

Jag var i flera år besatt av en amerikansk såpa vid nsmn Glamour. Sen flyttade jag från TVn och nu är det så skönt att slippa skiten.