wuwei skrev: Det har jag. Av att vara den som blir bedragen. Ville bara se om du försvarade den typen av beteende, det blev ganska lätt att dra den slutsatsen utifrån det du skrev. Eftersom de argument jag bemöttes med när jag befann i relation med en man som resonerade liknande det du skrev, att det skulle vara ett lidande att behöva avstå från att ha sex med andra, jag bestämde inte över hans sexliv etc. Sexvägran från min sida fanns inte med i bilden, förutom de vanliga upp- och nedgångarna i sexlust. Det var inte alltid han var intresserad när jag var det och vice versa.

Då kan vi säga att det du hade var fördomar. Sexvägrandet jag tror är skadligt är sådan som förekommit under lång tid. Kanske månader eller år.

Abbreviation skrev:Man väljer själv om man vill ingå en monogam relation
..
Vad i helvete gör man i en monogam relation om man inte vill vara monogam?

Det är inte alla som vet vad monogam betyder och som jag har nämnt tidigare så måste man nog ingå ett monogamt förhållande först om det ska ha en chans att utveckla sig till polygami.

Abbreviation skrev:Hur fan kan du sitta och säga att man bara ska knulla vem fan man vill om man är missnöjd med sexmängden och att man inte har skyldighet att prata om det med sin partner, samtidigt som du hävdar att partnern ska göra slut om den är missnöjd?

Här kan man se tydligt att du misstolkar vad jag skrivit. Antagligen medvetet för du har nog inställningen att alla män är grisar tills motsatsen är bevisad. Det är ditt problem och jag tror inte att jag kan hjälpa dig.

Jag skrev tidigare att man givetvis kan fråga om "lov" först men det jag syftade på var att man gör bäst i att göra som man vill ändå fast givetvis ska man vara ärlig med det.

Zombie skrev:Ja du, Parvlon, vill man verkligen bevisa att solen är svart är det nog bara att gå igång på att hitta felkällor i instrumentkonstruktion och så vidare och så vidare. Än mindre absolut säkerhet får du på humanistiska områden som historia — koncentrationslägren kan vara fabrikat, säger de ju, fast jag har känt folk som har suttit i dem och burit spår som är svåra att förstå med mindre trauma — men indicier kan vara överväldigande de också. Och där du försöker påskina någon sorts jämställdhet i det förflutna finns det hur mycket som helst som säger annat. Återigen inklusive gamla människor jag och många andra har träffat och miljöer vi har vistats i, och från äldre tider dagböcker, rättegångsprotokoll och sådant. Det är liksom inte fråga om att vara hänvisad till de milligram torkat damm man kan kratsa ur lagar och kyrkböcker.

Det räcker att du försöker bevisa att det var tillåtet för män att ha sex innan äktenskapet under samma tid kvinnor inte fick lov att ha det. Helst ska detta förekommit några generationer. Vem som tillåter (förutom bara en själv) får du välja och vraka vem som helst, jag vet inte vem hon menade.

Abbreviation skrev:Det låter som att du är väldigt fokuserad på vad hon gjorde fel. Någonting blev ju fel för henne också, som ledde till att hon inte ville ha sex. Vill man inte ha sex så ska man verkligen inte "släppa till". Jag tror man får en klarare syn på saker och ting om man väljer att försöka se även vad man själv gjort fel, för det är aldrig bara den ene som gör fel när en relation går åt helvete.

Jag har gjort massor med fel, en del beroende på mina NPF-problem, en del beroende på dumhet och/eller okunskap och jag har verkligen försökt att jobba med de delarna, tyvärr har det blivit en hel del motvind på vägen, delvis beroende på myndigheter och hyresvärdar som jävlats med oss, men även hon som påstår att hon förstår mig, men som faktiskt har en massa egna idéer angående mig om mina åsikter och om hur jag fungerar som jag inte känner igen mig i.

Abbreviation skrev:Sättet du skriver om ditt ex är ganska obehagligt.

Jag har verkligen försökt att ha en öppen inställning till henne efter separationen, vara vän med henne osv, men bemötts väldigt otrevligt, hon har skällt ut mig för saker som jag inte har något ansvar för, så som att grannarna kom och klagade över att jag borrade sent på kvällen (klockan var åtta) och att jag inte ville ha konflikt med hennes grannar. Jag tycker inte heller att hennes ursäkter räcker eftersom hon inte ändrar på sig.

Jag anser att hon behandlar mig som skit när jag försöker hjälpa till.

Abbreviation skrev:Som om sex är någonting hon nekar dig, så är det ju inte. Sex är någonting man har - och ska ha - enbart om man själv vill. Om man inte vill ha sex så handlar det inte om att man nekar sin partner, det handlar om att man inte vill. Man ska ha det enbart om båda vill.

Hon hade intresse av vårt förhållande, men inget intresse av att göra det som behövdes för att få mig att stanna kvar, däribland att släppa till någon gång ibland. Varje gång vi hade sex var hon dessutom nöjd efteråt och blev alltid tillfredsställd, vilket gjorde att hennes vägran gjorde situationen allt mer absurd.

Abbreviation skrev:Med inställningen att sex är någonting hon nekade dig satte du givetvis press på henne - personligen skulle jag må skitdåligt av att min partner gick omkring och ansåg att jag tänkte irrationellt, borde släppa till osv. Jag skulle aldrig någonsin vilja ha sex med en person som ville att jag skulle "släppa till". Jag vill inte ha sex med någon som tycker att det vore en bra sak om jag gick emot vad jag egentligen ville för att tillfredsställa någon annan.

När jag slutade med att försöka pressa henne och accepterade situationen så innebar det början till slutet på relationen, speciellt eftersom ingenting blev bättre och hon verkade tycka att i och med att jag inte ville ha sex längre så tolkar jag det som om hon inte kände sig älskad längre.

Fan, hur jag än gjorde så blev det bara fel, hela jävla tiden. Ska jag ha ett förhållande igen så måste det vara med en Aspie, det funkar inte annars.

Abbreviation skrev:Var är din medvetenhet om din före detta partners behov? Hon ville ju inte ha sex, var det inte då irrationellt av dig att tycka att hon borde släppt till? Du verkar väldigt medveten om vad hon inte gav dig, men vad gav du henne? Det låter inte som att hon fick andrum och det låter verkligen inte som att du förstår att sex inte är någonting som man ger till sin partner. Det är någonting man har tillsammans, när båda vill, för bådas skull.

Se ovan, vi hamnade i ett förbannat moment 22, ingenting funkade trots att jag verkligen försökte och försökte.

Abbreviation skrev:Hur kan man ens resonera så, att ens partner borde släppa till? Hur kan man vilja ha sex med någon som egentligen inte vill?

Jag tror att hon innerst inne ville, men det är klart, jag ska skita helt i mina behov och bara bry mig om hennes, vilket jag försökte med det med, men då mådde jag ännu sämre...

Hur jag än vände mig så hade jag fan i mig rumpan fram.

Abbreviation skrev:

Miche skrev:

Parvlon skrev:[...] du hade kunnat sätta på en annan kärring under tiden.

Självklart, om jag fattat hur man bär sig åt för att få ihop det med en annan kärring, men sånt begriper inte min aspiga hjärna!

Och det hade du tyckt var okay?

Inte så mycket jag, men hon föreslog det...

Abbreviation skrev:Sex ska man ha enbart om man själv vill det och att propagera för att någon ska släppa till är motbjudande. Sex är väl ändå någonting man har tillsammans, inte någonting den ena parten ger till den andra?

Samtidigt är det ju så om man gett sig in i ett förhållande som bygger på väldigt mycket sex i början så blir det fel med en sexstrejk som gör att motparten inte mår bra och inte klarar av att hantera situationen. Vill man ha kvar förhållandet så kan man inte bara strejka, då är det betydligt mycket ärligare att säga att man inte klarar av förhållandet längre och göra slut.

Abbreviation skrev:Kvinnor som "ser sex och kärlek som två skilda saker" hyllas en massa, de är så fantastiskt enkla att ha att göra med osv. Varje mans dröm! I den här debatten försvinner många människor - de kvinnor som faktiskt inte vill separera sex och kärlek, de som vill ha ömhet och intimitet och inte "ställer upp" utan har sex när det är på lika villkor, frivilligt, samt de män som känner likadant.

Min ex påstår sig kunna separera kärlek och sex, men att koppla ihop de två för att få förhållandet att hålla, det kunde hon inte göra, det är minst lika fel i mina ögon.

Abbreviation skrev:

Miche skrev:@Henkkalexi, tyvärr är ditt praktiska förhållningssätt till onani inte helt applicerbart i mitt fall, en stor del av min glädje med sex är att få skänka njutning till en sexpartner, vilket inte blir riktigt samma sak tillsammans med fröken Höger...

Onani däremot kan jag använda för att komma ner i varv vilket oftast lyckas (men inte alltid).

Det där hör man så ofta från män. De vill tillfredsställa sin partner, de vill ge njutning osv. Men under den där fina ytan av ömsint och tillfredsställande man utan fokus på den egna njutningen, döljer sig bitterhet och inställningen om att kvinnan förnekat honom sex. Det blir så transparent när man å ena sidan påstår att man vill ge njutning, men å andra sidan visar noll respekt och förståelse för att den andra inte är intresserad. En människa som verkligen är fokuserad på sin partners njutning respekterar och förstår när denna partner inte är sugen. Partnern blir lika mycket ett verktyg för den egna sexualiteten när man hävdar att man gör det för partnerns njutning, som om man hävdar motsatsen, så länge man inte kan respektera och förstå ett nej.

Jag har respekterat och förstått hennes nej, rent ytligt sett, men inte på ett djupare plan. Vill man ha ett förhållande så måste man även visa hänsyn till sin partners behov. Det kan inte vara enbart jag som ska visa hänsyn till henne, hon måste även visa hänsyn gentemot mig, men det var inte intressant i det avseendet.

Hon påstod en jävla massa om att hon visade hänsyn till mina depressioner, men jag anser inte att det är det minsta lilla hänsyn att lämna mig ifred instängd i ett rum när det jag faktiskt behöver är mänsklig kontakt för att ta mig upp ur depressionen. Inte heller kunde hon förstå anledningen till depressionerna, trots att jag försökte vara så tydlig jag kunde med det, en viktig orsak till mina depressioner är en rörig miljö, en miljö hon trivs i, men inte tänkte ändra på det minsta för att jag skulle kunna må bra. Vad är det för jävla attityd i ett "kärleksförhållande"?

Nu har jag ju dessutom bevisat att jag mår mycket bättre eftersom jag slipper röran, men det vägrar hon tro på, hennes idéer om mina depressioner bygger på helt andra grunder. Hon är fan inte min psykläkare, ändå försökte hon agera som om hon vore det.

Parvlon skrev:Jag skrev tidigare att man givetvis kan fråga om "lov" först men det jag syftade på var att man gör bäst i att göra som man vill ändå fast givetvis ska man vara ärlig med det.

Om jag nu bara misstolkar dig, så kan väl du försöka förtydliga vad du menar? Det jag uppfattat att du menar är att man har rätt till att "uppgradera relationen till polygami" oavsett vad ens partner tycker. Det jag anser är rätt är att diskutera saken med sin partner och sedan göra slut om partnern vill ha monogami medan man själv vill ha polygami. På vilket sätt är det orimligt att kräva att partnern antingen lever monogamt om det är så man valt att ha det, eller gör slut? Det går dessutom att diskutera inställning till polyrelationer innan man ingår i en relation med någon. Monogami är inte någon form av grundstadium. Allt blir vad man vill göra det till, det jag säger är att det ska råda öppenhet om sådant. Kön är ovidkommande gällande det här.

Parvlon skrev:

Zombie skrev:Ja du, Parvlon, vill man verkligen bevisa att solen är svart är det nog bara att gå igång på att hitta felkällor i instrumentkonstruktion och så vidare och så vidare. Än mindre absolut säkerhet får du på humanistiska områden som historia — koncentrationslägren kan vara fabrikat, säger de ju, fast jag har känt folk som har suttit i dem och burit spår som är svåra att förstå med mindre trauma — men indicier kan vara överväldigande de också. Och där du försöker påskina någon sorts jämställdhet i det förflutna finns det hur mycket som helst som säger annat. Återigen inklusive gamla människor jag och många andra har träffat och miljöer vi har vistats i, och från äldre tider dagböcker, rättegångsprotokoll och sådant. Det är liksom inte fråga om att vara hänvisad till de milligram torkat damm man kan kratsa ur lagar och kyrkböcker.

Det räcker att du försöker bevisa att det var tillåtet för män att ha sex innan äktenskapet under samma tid kvinnor inte fick lov att ha det. Helst ska detta förekommit några generationer. Vem som tillåter (förutom bara en själv) får du välja och vraka vem som helst, jag vet inte vem hon menade.

Nej, det är inte så enkelt heller. Tillåtet i vilka kretsar, enligt vilken värdeskala (som i praktiken nog alltid är i bruk flera samtidigt i olika sammanhang och avseenden, men ofta hos samma människor), på vilken abstraktionsnvå, ifråga om lagar och liknande med vilken förankring och vilket genomslag i vilka kretsar, och så vidare. Från en vänlig klapp på ryggen "jaja, man får inte men alla vet ju hur män är funtade" och över hela skalan till totalt fördömande av en syndfödd kvinna för att hon blev våldtagen.

Abbreviation skrev: Det går dessutom att diskutera inställning till polyrelationer innan man ingår i en relation med någon.

Jag kan tänka mig att testa detta i framtiden men du får då ge tips på hur man ska uttrycka sig. Vi kan säga att mitt mål är att ha tio stycken familjer i lika många städer. Hur förklarar jag detta på det bästa möjliga sättet till en tjej som jag är intresserad av?


@Zombie: Visst, ämnet är ju mycket tyngre än jag först tänkte på. Kom på massor av saker nu som jag inte tänker gå in närmare på. Tänkte göra något vettigt idag oxå.

Vissa kvinnor tappar/får minskad sexlust i många år efter de varit gravida,
fött och ammat. Antagligen en kombination av hormoner och jobbet med småbarn.

Den man som då blir missnöjd, inser han att hans kvinna kan ha "betalat för" de gemensamma barnen med att ha tappat sexlusten och kanske fått en massa andra problem (sjukdomar m.m.) som brukar visa sig efter de stora hormonomställningar som en graviditet och amning innebär?

Så det kanske inte är enbart så att kvinnan "inte vill knulla" och är nöjd med det.

Hur tänker män om tanken på det omvända? Känns det ok och riktigt att kvinnan tröttnar och lämnar om mannen har fått mångåriga problem p.g.a. att han skapade barn?

Om sexet känns skilt från känslor och förhållande (skilja på sex och relation), varför är det då så viktigt att partnern utför sexet?

För mig känns det våldtäktsliknande och fruktansvärt avtändande på sikt om någon partner tjatar till sig sex, liksom "tvingar" en att ställa upp, och sedan (under sexet) kanske t.o.m. utbrister att det är sådan närhet och att han älskar mig, trots att jag ligger och önskar att det kan ta slut och hoppas att det är långt till nästa gång. Så skulle jag inte kunna ha det och jag skulle inte göra så mot den jag älskar. Om jag agerar sexarbetare åt min partner, så är partnerskapet/förhållandet sedan tärt på och till viss del avdödat. Däremot ser jag en skillnad i om en person SJÄLV kommer på att den VILL ge sex, avrullning eller whatever till sin partner, utan att själv vara kåt. Det är en helt annan sak än att ge sig efter evigt tjatande. Men det är en svår sak för en som tappat sin lust. Det är en helt annan sak för den som har normal nivå på lust. Så man kanske behöver tänka sig in i andras perspektiv.

Jag skulle inte kunna knulla en person som ligger och önskar sig bort, och som måste smörjas in för att kunna knulla eftersom den är för torr p.g.a. ointresse. Det skulle kännas minst sagt avtändande som bara den. Och det är ju det man får om partnerns "ställer upp för husfridens skull".

Detta inlägg är inte riktad åt någon särskild, utan bara tankar jag fick medan jag läste diverse inlägg. Jag har också nyligen läst på FamiljeLivs forum i diverser sex- och samlevnadstrådar, och där finns en hel del anmärkningsvärda trådar, vilka säkert ligger till grund för en del av det jag skrev. Ganska många som verkade ha svårt att acceptera nedsatt sexlust väldigt nära inpå förlossning och liknande. Typ "varför vill hon inte knulla när jag har sett klart på sporten och låtit min för 1-2 månader sedan med kejsarsnitt förlösta kvinna ta hand om allting med nya babyn". Men som sagt, tyvärr kan hormonomställningarna ge konsekvenser för betydligt längre tid än några månader. Vissa verkar ju få en helt ny balans på hormonerna, vilken håller i sig till nästa omställning vid klimakteriet.

Parvlon skrev:

Abbreviation skrev: Det går dessutom att diskutera inställning till polyrelationer innan man ingår i en relation med någon.

Jag kan tänka mig att testa detta i framtiden men du får då ge tips på hur man ska uttrycka sig. Vi kan säga att mitt mål är att ha tio stycken familjer i lika många städer. Hur förklarar jag detta på det bästa möjliga sättet till en tjej som jag är intresserad av?

Det är väl för Guds skull bara att förklara vad du är ute efter. Det gjorde jag och min partner innan vi blev tillsammans och det har jag alltid gjort med tidigare partners.

Viktiga saker som vanligt, Bror Duktig.

Zombie skrev:Viktiga saker som vanligt, Bror Duktig.

Ja, jag tror faktiskt att det där med hormonerna är en väldigt viktig orsak till konstig sexlust. Det är inte alls så att hormonbalansen återställs till det normala för alla. Snarare VERKAR det som att kvinnor som fött barn, får en något annan balans än innan de fick barn.

Sedan har vi problemet med sådant som SSRI som också kan ställa till det.

Jag tycker att det är viktiga saker att begrunda om man är ledsen och frustrerad över att partnern inte vill ha sex. Kanske kan sådana insikter också leda till att man har lättare att stå ut med och acceptera mindre sex, än om man tror att partnern bara inte vill, inte vill släppa till, vill straffa på något sätt, skiter i en eller helt enkelt inte tänder på en.

Ja, bra inlägg, Bror Duktig.

En stor del av problemet är, som vanligt, att folk ändrar sig helt utan planering

Abbreviation skrev:Hur fan kan du sitta och säga att man bara ska knulla vem fan man vill om man är missnöjd med sexmängden och att man inte har skyldighet att prata om det med sin partner, samtidigt som du hävdar att partnern ska göra slut om den är missnöjd?

Vad i helvete gör man i en monogam relation om man inte vill vara monogam?

Tack, Abbreviation för att du satte ord på just det jag inte orkar formulera just nu.

nallen skrev:En stor del av problemet är, som vanligt, att folk ändrar sig helt utan planering

Hur menar du då?

Att du själv planerar och kan tala om ifall du råkar ut för något i framtiden, hjärtsjukdom, diabetes? Sådant är ju sannolika sjukdomar nu för tiden.

De flesta med hög sexlust, planerar inte, och uttalar: nu när jag fött barn, så kommer min sexlust att försvinna, så jag förvarnar dig. Därför att det händer absolut inte alla, och det är knappast något man själv tror kommer att hända när man känner hur hög sexlust man har.

Att få förändrad sexlust efter barnafödande, och då "ändra sig" med planering, är ungefär jämställt med att berätta att man nog kommer att få diabetes eller hjärtsjukdom. Eller, det kanske är ännu mer sannolikt att man kan berätta om framtida diabetes och sådant, eftersom det går att läsa ut lite lättare vilka som drabbas, genom att studera kostvanor, vikt m.m. Samma med tandlossning m.m.

Om du lever så att du riskerar hjärtsjukdom, talar du då om det för alla potentiella vänner/partners?

Jag förstår att det kan vara frustrerande om folk ändras utan att man i förväg får veta, men eftersom de själva inte vet, så kan de knappast skyllas för att inte berätta. Man kan inte heller skylla dem för att "ha ändrat sig" om du menar ändra sig som i "nu bestämmer jag mig för att ha mindre sex", eftersom det troligen är oerhört osannolikt att någon skulle fungera på det sättet om den inte helt enkelt tröttnat på partnern.

Somliga kan ha hört talas om minskad sexlust efter barnafödande, men de flesta vet inget om det förrän de själva har drabbats. Det är tyvärr inget som BVC/MVC upplyser om förrän det har inträffat.

Bror Duktig skrev:För mig känns det våldtäktsliknande och fruktansvärt avtändande på sikt om någon partner tjatar till sig sex, liksom "tvingar" en att ställa upp, och sedan (under sexet) kanske t.o.m. utbrister att det är sådan närhet och att han älskar mig, trots att jag ligger och önskar att det kan ta slut och hoppas att det är långt till nästa gång. Så skulle jag inte kunna ha det och jag skulle inte göra så mot den jag älskar. Om jag agerar sexarbetare åt min partner, så är partnerskapet/förhållandet sedan tärt på och till viss del avdödat. Däremot ser jag en skillnad i om en person SJÄLV kommer på att den VILL ge sex, avrullning eller whatever till sin partner, utan att själv vara kåt. Det är en helt annan sak än att ge sig efter evigt tjatande. Men det är en svår sak för en som tappat sin lust. Det är en helt annan sak för den som har normal nivå på lust. Så man kanske behöver tänka sig in i andras perspektiv.

Om det är så påfrestande och jobbigt att ha sex med den man älskar får man väl fundera på om man verkligen gör det. Det verkar som ett ganska dysfunktionellt förhållande. Om nu situationen varit annorlunda, och det var Miches fruga som var den kåta och han som sexstrejkade för att hon ätit för mycket mat och (i hans ögon) blivit för motbjudande fläskig för att ha sex med, då tror jag inte ni hade visat samma förståelse.

Bror Duktig skrev:Hur menar du då?
[---]
De flesta med hög sexlust, planerar inte, och uttalar: nu när jag fött barn, så kommer min sexlust att försvinna, så jag förvarnar dig.

Precis så. Visste man i förväg att det skulle bli så skulle nog många akta sig för att skaffa barn.

nallen skrev:

Bror Duktig skrev:Hur menar du då?
[---]
De flesta med hög sexlust, planerar inte, och uttalar: nu när jag fött barn, så kommer min sexlust att försvinna, så jag förvarnar dig.

Precis så. Visste man i förväg att det skulle bli så skulle nog många akta sig för att skaffa barn.

Grejen är ju att man inte vet att det kommer att bli så med hundraprocentig säkerhet. Det kan hända, men är inte alls säkert. En del får ökad lust, en del får minskad, en del får lättare att få orgasm, en del får svårare och en del stannar på samma nivå som de var innan. Variationen är stor. Går inte att förutsäga säkert vad det blir.

wuwei skrev:Går inte att förutsäga säkert vad det blir.

Stackars nallen, utan förutsägbarhet så är det ju inget för honom...

Angående otrohet.
Vissa personer får en del av njutningen av att känna att dom skadar partnern, och av spänningen att det inte är riskfritt.
Min F.D. blev galen när jag skiljde mig från henne. Troligen inte lika roligt att knullarunt när ingen blev kränkt.

Jag tillhör inte den kategorin, jag är, trots hennes "elakheter" gentemot mig, fortfarande intresserad av att hon har det bra, inte minst eftersom mina barn bor med henne.

lasseivägen skrev:Vissa personer får en del av njutningen av att känna att dom skadar partnern, och av spänningen att det inte är riskfritt.

Det där är väldigt svårt att förstå. Ungefär som i dokumentären om AIDS med Stephen Fry där en kvinna som var HIV-smittad sa att män hon fick kontakt med ville ha sex med henne utan kondom, trots att hon var tydlig med att berätta att hon var smittad. Snacka om spelarmissbruk som gått för långt, typ.

Björne skrev:

Bror Duktig skrev:För mig känns det våldtäktsliknande och fruktansvärt avtändande på sikt om någon partner tjatar till sig sex, liksom "tvingar" en att ställa upp, och sedan (under sexet) kanske t.o.m. utbrister att det är sådan närhet och att han älskar mig, trots att jag ligger och önskar att det kan ta slut och hoppas att det är långt till nästa gång. Så skulle jag inte kunna ha det och jag skulle inte göra så mot den jag älskar. Om jag agerar sexarbetare åt min partner, så är partnerskapet/förhållandet sedan tärt på och till viss del avdödat. Däremot ser jag en skillnad i om en person SJÄLV kommer på att den VILL ge sex, avrullning eller whatever till sin partner, utan att själv vara kåt. Det är en helt annan sak än att ge sig efter evigt tjatande. Men det är en svår sak för en som tappat sin lust. Det är en helt annan sak för den som har normal nivå på lust. Så man kanske behöver tänka sig in i andras perspektiv.

Om det är så påfrestande och jobbigt att ha sex med den man älskar får man väl fundera på om man verkligen gör det. Det verkar som ett ganska dysfunktionellt förhållande. Om nu situationen varit annorlunda, och det var Miches fruga som var den kåte och han som sexstrejkade för att hon ätit för mycket mat och (i hans ögon) blivit för motbjudande fläskig för att ha sex med, då tror jag inte ni hade visat samma förståelse.

Men det är väl skillnad på att tappa sexlusten p.g.a. av hormoner, och tappa sexlusten för att man tände på sin partners kropp och inte själ?

Visst förstår jag att man tänder på kroppen också, men det är en haltande jämförelse om någon tappar lusten för att partnern inte väcker lust längre, och att tappa lusten för att hormonerna är kass.

Svar på det första du skrev är att folk visst kan älska sin partner utan att ha sexlust. Det är ju just det, när hormoner eller omständigheter gör att personen tappar sin sexlust, så är det ju inte PARTNERN den inte tänder på längre. Den tänder inte på någon. Det är jättestor skillnad mot att helt enkelt inte gilla, älska eller tända på just sin partner längre. Vid det senare, har man problem.

Jag förstår inte varför en jämförelse där man tröttnat på partnern skulle vara relevant.

Jag tänker att om jag tappar sexlusten helt för att min partner åldras och blir fulare, kanske går upp i vikt, så älskade jag väl det fysiska mer. Jag hoppas att mina känslor är djupare än så.

Och skulle en man tappa lusten för att frun efter graviditetn fick slapp och ful mage + tuttar, samt muttan är uttänjd och känns sämre att stoppa snalen i, då tycker jag inte alls att det går att jämföra på samma nivå som om någon bara har tappat lusten p.g.a. hormoner eller det vanliga "inte orka under småbarnsåren för att man är utarbetad". Jag tycker rent ut sagt att det är ett otäckt beteende (att få barn, och sedan inte vilja ha frun mer för att hon fick betala priset för barnen), och skulle min partner reagera så, så skulle jag fundera över om jag hade valt rätt person.

P.S. Det finns också sådana som av någon anledning börjar tycka att sex är äckligt, och därför inte vill ha sex. Eller att det känns omständligt och jobbigt och kletigt. Inte heller dessa kan väl sägas tycka mindre om sin partner, även om det är självklart jobbigt för partner, särskilt om den som ej vill ha sex, onanerar och visar att den har sexlust, men inte vill knulla. Kanske terapi hjälper. Nåja, att jag tog upp det, var bara för att peka på fler anledningar till att personer inte vill ha sex, och att det inte måste bero på att den inte älskar sin partner.

Bror Duktig skrev:Men det är väl skillnad på att tappa sexlusten p.g.a. av hormoner, och tappa sexlusten för att man tände på sin partners kropp och inte själ?

För den part som tappar kanske der ät skillnad. För den andra parten är ju resultatet detsamma i båda fallen - inget sex.

En historia jag läste någonstans rinner mig i minnet. En isländsk bussförare på den tiden landet var fattigt erbjöd en gammal gumma att åka gratis om hon kunde sätta botten på det här rimmet:

Oft hafa sárum þorsta svalað
súr og fretin krækiber;

Ofta har svår törst lindrats
av sura och frusna kråkbär;

Gumman svarade:

en er það þér sama, hvað þau kosta,
eða hver hefur tínt þau handa þér?

men gör det dig detsamma vad de kostar
eller vem som har plockat dem åt dig?

Hon fick åka gratis.

Belyser kanske problemet från båda håll, om nu bildspråket går att förstå. Cost-benefit, låt gå, men inte bara "sex" eller "inte sex" som en annan maskin.