KrigarSjäl skrev:Här är det aspergarna som är föredömet och NTs skulle kunna lära väldigt mycket av oss

Emma skrev:När jag får muntliga instruktioner så blir det konstant fel, jag fixar det bara inte hur väl jag än försöker lyssna in vad 17 instuktionerna går ut på. Jag har länge ansett att detta är en brist hos mej men genom åren har jag nu börjat omvärdera detta.

När jag själv ger insturktioner så blir mottagaren inte förvirrad dvs. den som tar emot instuktionerna kan utför det den ska utan problem. Detta gäller oavsett om jag ger en instuktion till ett NT barn eller vuxen eller AS barn eller vuxen.

Jag ger instruktioner som inte är tolkningsbara. NT personer ger instruktioner som lämnar lösa trådar och bitar som saknas i instruktionerna så man på nåt magisk sätt ska veta hur människan tänker att det ska vara samt instruktioner som är tolkningsbara åt flera håll. De är ofta också röriga och innehåller en massa information man inte behöver och ofta saker som inte hör till instruktionerna överhuvudtaget. De är som toppen på moset också omständiga.

Ibland kan jag förstå varför samhället utvecklas så långsamt. Det är en massa virriga höns till NT-människor som försöker få nåt gjort samtidgt som de springer i cirklar! Inte för inte de flesta stora uppfinnigar som faktiskt drivit samhället framåt inte är gjorda av NT-människor och ej heller instukionerna!

kullan skrev:

KrigarSjäl skrev:Här är det aspergarna som är föredömet och NTs skulle kunna lära väldigt mycket av oss

Tur att vi inte behöver jobba på samma ställe. för jag kan prata rätt mycket medans jag jobbar. och det kan va om faster Agda eller vädret.

KrigarSjäl skrev:Det är inte det jag menar, jag har inga problem med folk som pratar - det är när folk småpratar SAMTIDIGT som de ska ge instruktioner som det blir jobbigt.

KrigarSjäl skrev:Det här känner jag definitivt igen hos mig själv.
Om man ska lyssna på instruktioner om hur något ska göra eller planeras vill man inte höra inpass om vädret, gardinerna eller faster Agda insprängt i det formella.
Man gör det som ska göras - effektivt och stegvis och lämnar kallpratet till kafferasten. Man gör en sak i taget och hattar inte fram och tillbaka. Inte heller drar man ut på arbetet genom att såsa och blaja bort tiden.

Här är det aspergarna som är föredömet och NTs skulle kunna lära väldigt mycket av oss.

Emma skrev:KrigarSjäl
Den absolut bästa arbetsgrupp jag har (som jag satt ihop själv) består av några As-personer, några med borderliner och två med AdHd.

As och den med borderlinerner står för problemlösningen och instruktionerna för arbetet samt dokumentationen efter och under arbetet. De med AdHd står för utförandet. Vi ligger just nu 6 månader före med våra projekt jämfört med avdelningen bredvid och vi har ändå tid över allihop varje dag och ingen stressar.

Emma skrev:Här är ett typexempel på en NT-instruktion som gjorde att en på mitt jobb blev stentokig på mej. Döm själva, gjorde jag fel eller rätt?

Vi bär tillsammans ut en otymplig möbel, den är inte så tung, bara otymplig. När vi kommer utanför huset så tar han den själv och bär iväg med den mot bilen. När han tar över den så säger han: - Nu klarar jag mej själv.

Jag säger OK och går in igen. 10 sekunder senare så hör jag ett vrål utifrån -EMMMMMMMMMMMA!!!!!!

Jag går ut och han står vid bilen med möbeln halvägs in i bilen och är hur arg som helst på mej för att jag gick iväg. Jag säger då: - Men du sa ju att du klarar dej själv... och hur ska jag då veta att jag ska gå efter och fortsätta hjälpa dej?

Han får då ett utbrott över att jag inte kunde räkna ut att han klarade sej själv fram till bilen men inte in i bilen med möbeln... Jag frågade då hur jag skulle kunna veta att "klara mej själv" enbart gällde mellan huset och bilen men inte in i själva bilen... Då vägrade han prata med mej.

Summering. Jag går antingen i från folk vid fel tidpunkt eller så blir jag en eferhängsen svans men är det MITT fel...? I min värld: nej

Emma skrev:Här är ett typexempel på en NT-instruktion som gjorde att en på mitt jobb blev stentokig på mej. Döm själva, gjorde jag fel eller rätt?

Vi bär tillsammans ut en otymplig möbel, den är inte så tung, bara otymplig. När vi kommer utanför huset så tar han den själv och bär iväg med den mot bilen. När han tar över den så säger han: - Nu klarar jag mej själv.

Jag säger OK och går in igen. 10 sekunder senare så hör jag ett vrål utifrån -EMMMMMMMMMMMA!!!!!!

Jag går ut och han står vid bilen med möbeln halvägs in i bilen och är hur arg som helst på mej för att jag gick iväg. Jag säger då: - Men du sa ju att du klarar dej själv... och hur ska jag då veta att jag ska gå efter och fortsätta hjälpa dej?

Han får då ett utbrott över att jag inte kunde räkna ut att han klarade sej själv fram till bilen men inte in i bilen med möbeln... Jag frågade då hur jag skulle kunna veta att "klara mej själv" enbart gällde mellan huset och bilen men inte in i själva bilen... Då vägrade han prata med mej.

Summering. Jag går antingen i från folk vid fel tidpunkt eller så blir jag en eferhängsen svans men är det MITT fel...? I min värld: nej

Tiblan skrev:Hade gjort precis som du.

Det troliga är att han trodde han skulle klara sig själv men konstaterade att så var inte fallet men då var det för sent och skadan redan skedd. Enkelt att skylla på dig istället för att inse och erkänna att han hade fel och faktiskt behövde hjälp in i bilen också.