Hur bra är ni på "mingel" och "kallprat" (är kallprat samma sak som småprat?)?
Hur reagerar ni bland människor? Ställer ni er utanför "gruppen", eller har ni lätt för att bli en del av "gruppen"?

jag är antingen den som alla lyssnar på eller den som står utanför

lhollo skrev:jag är antingen den som alla lyssnar på eller den som står utanför

Känner igen det där

Minglar bättre med tjejer!

Jag har oftast roligare med killar än med tjejer.

Hej

Kallprat ser jag som ett verktyg att användas i kontakt med andra t ex när man träffar någon för första gången eller bland människor man träffar regelbundet men inte har en mer nära relation till. Oftast vill (eller måste) man i olika utsträckning vara en del av 'gruppen', där man jobbar t ex, då är 'kallprat' något man kan använda sig av för att göra det lättare för sig helt enkelt.

Ofta är det samtalsämnen som är vanliga och ofta även återkommande som tas upp, t ex prat om väder och semester, att man frågar varandra vad man gjort under helgen och hur man mår. Det är förutsägbart och man behöver inte skämmas för att man t ex frågar samma fråga tillbaka, det är snarare en regel att göra det.

Personligen tycker jag också att det är mycket enklare om man delar in 'kallprat' i en kategori och ser det som just ett 'verktyg' och skiljer det från 'småprat' som väl bara betyder prat? Det blir för flummigt och svårt annars, tycker jag.




(OBS. Detta är min syn på saken, kanske inte stämmer alls med övrigas.)

Beror helt på vilka jag ska "kallprata" med. Med mina kollegor är det hopplöst, det kommer liksom inget ur munnen på mig och jag hamnar utanför. Jag tycker detta är fruktansvärt jobbigt men vet inte hur jag ska bli bättre. Sen finns det vissa människor jag pratar bättre med, som jag känner mig avslappnad med, men de är tyvärr inte så många. Ibland kan jag gå in i en roll och då kan jag lyckas bättre.

Trodde förresten att "kallprat" var detsamma som "småprat"??

Mingel är bland det värsta jag vet. Jag ser inte vad det ska vara bra för och jag trivs inte i det där ytliga tramsiga trivselklimatet.

Jag kan verkligen inte med kallprat, jag går hellre undan istället för att stå och tugga om sådant meningslöst tjafs som 'normalt' folk är intresserade av.

Är helt värdelös på det... Har jag tur så dyker ett intressant ämne upp och då kan jag prata en liten stund om förutsättningarna är de rätta. Men nej... Jag varken tycker om eller förstår det.

Jag tenderar att smälta in i grupper genom osmos. Lär mig hur de andra fungerar och blir mer bekväm, samtidigt som de andra vänjer sig vid att jag säger väldigt lite utom när det blir intressant. Jag är rätt säker på att jag ses som en udda typ i alla fall. Hur frågar man sånt? Brukar inte bry mig om att reda ut det utan bara finns där och är mig själv... för mig själv.

Jag blev tillbakadragen och passiv i tonåren genom att jag upptäckte att alla blev irriterade på mig när jag var mer utåtriktad... Nu vet jag inte hur man växlar tillbaka till att ta mer plats igen, men faktiskt gör det inget. Trivs rätt bra nu med att vara passivt observerande och välja mina stunder med mer eftertanke.

Känner igen problemet. Var på en fest för ett tag sen och hade svårt att lyckas ta kontakt med människor, och på det prata om något intressant utöver standardfrågorna som man alltid ställer och får höra som ny student.

Vafan ska man göra, har någon här tips på bra knep för att snabbt kunna konversera och framför allt, slappna av?

-Vad jag gör?
Söker upp närmsta bar. Eller så hittar jag på en ursäkt och drar därifrån.

Och du ägnar dig inte åt kallprat/småprat/mingel i baren?

Jag är nog rätt så bra på kallprat/småprat. Eller snarare är jag lite lagom dålig på det, så att det blir lite intressantare än det kan vara annars (eftersom jag nog har en tendens att tänja lite på gränserna för vad som kan betraktas som "normala" småpratsämnen, men inte så mycket att det blir jobbigt tror jag). Iaf brukar folk oftast reagera positivt. Ibland får jag verkligen tänka på att lägga band på mig så att jag inte pratar för mycket, fast det är mera för att jag själv inte gillar att stå i centrum än för att andra reagerar negativt.

Mingla däremot är jag inte så bra på. Det är svårt att veta vem man ska prata med och hur länge man ska prata med samma person!

Nuförtiden blir jag oftast "en i gruppen". Det känns jättebra. När jag var yngre orkade jag oftast inte med sånt utan höll mig lite utanför (alternativt valde bort sociala tillställningar helt).

ca skrev:Och du ägnar dig inte åt kallprat/småprat/mingel i baren?

Nej, där beställer jag...

Avskyr småprat och mingel.

Dessa meningslösa fraser och frågeställningar (Hur mår du ?) där ingen egentligen bryr sig om svaret. Ytligt och hjärndött.

usch hatar småprat och mingel. Jag har svårt att göra om tankar till ord. Är hellre tyst..
skulle va skönt om man alltid kunnat vara tyst.

KrigarSjäl skrev:

ca skrev:Och du ägnar dig inte åt kallprat/småprat/mingel i baren?

Nej, där beställer jag...

Men du umgås? Annars kan man ju dricka hemma också. Undrade mest om det inte bara var en annan *sorts* mingel i barmiljön...

ca skrev:

KrigarSjäl skrev:

ca skrev:Och du ägnar dig inte åt kallprat/småprat/mingel i baren?

Nej, där beställer jag...

Men du umgås? Annars kan man ju dricka hemma också. Undrade mest om det inte bara var en annan *sorts* mingel i barmiljön...

Jag minglar inte. Det är inte vad jag kallar umgänge.

Mingel är jag urdålig på, men det beror förstås på vilken situation det är och vilka som är där. Jag brukar nog mest glida omkring och iaktta, och försöka fundera ut vad det är som förväntas av mig den här gången då. Kallprat är uttråkande om det handlar om ointressanta saker och varar i mer är några minuter. Det är ansträngande att försöka upprätthålla ett intresse under pratstunden, så jag brukar försvinna bort i tankarna och bli avskärmad, t ex vid fikarumssnack.

Dessutom stör det mig när pratet är ytligt, det verkar som om folk tar så lätt på det som andra säger, man stannar inte vid något ämne utan hoppar vidare till nästa hela tiden, det tycker jag är synd. Sedan sitter jag och tänker vidare på det som de har slutat att prata om för länge sedan, ifall det var något i det som jag tyckte kunde ha blivit intressant.

Jag känner mig så gott som aldrig som en del av gruppen, är alltid lite vid sidan av även om jag rent fysiskt är inne i gruppen. Om jag står och pratar med A och B kommer in efter en stund, så är det ofelbart så att A direkt går över till att prata med och vända sig mot B istället, även om jag är mitt i en mening. Därefter är jag mer eller mindre utesluten. Jag är den som sällan blir vald, och jag är den som andra alltid tittar minst på (eller inte alls) när de pratar om något i en grupp. Tro mig, jag har verkligen kollat det. Ska nog försöka klocka tiden vid något tillfälle.

Jag blir bättre och bättre på det med åren.


Så akta er annars så minglar jag med er!!!
Muhahahahaha

treeman skrev:Jag blir bättre och bättre på det med åren.


Så akta er annars så minglar jag med er!!!
Muhahahahaha

Kom och mingla med mig då. Nemas problemas.

Kallprat = meninslöst väderprat och "socialt smörjmedel" utan riktig substans. Frågor om hur man mår, där riktiga svar är fel att svara.

Småprat = inte så djupt prat, men prat med substans. Handlar det om vädret, så är det inte för att bara ha något att säga, utan kanske prata om vädrets betydelse för morgondagens MC-tur. Frågor om hur man mår, ska svaras på ett sanningsenligt sätt. Man kan prata lite smått och ej så djupt om en rad olika ämnen, byta ämne emellanåt. Men allt ska ha substans.

Nu har jag fattat det som att många avskyr småprat, och definierar det som kallprat. Då undrar jag vad ni kallar det för när ett gäng aspergare (eller andra personer) pratar på det sätt som jag definierar småprat som ovan. För detta småpratande skiljer sig ju rejält mot att snöa in på djupet i ett ämne som man inte gärna hoppar från till ett annat ämne.

Jag kan gilla småprat. Det måste finnas substans och vara äkta, annars blir det jobbigt, trist och känns meningslöst.

Bror Duktig skrev:Kallprat = meninslöst väderprat och "socialt smörjmedel" utan riktig substans. Frågor om hur man mår, där riktiga svar är fel att svara.

Småprat = inte så djupt prat, men prat med substans. Handlar det om vädret, så är det inte för att bara ha något att säga, utan kanske prata om vädrets betydelse för morgondagens MC-tur. Frågor om hur man mår, ska svaras på ett sanningsenligt sätt. Man kan prata lite smått och ej så djupt om en rad olika ämnen, byta ämne emellanåt. Men allt ska ha substans.

Nu har jag fattat det som att många avskyr småprat, och definierar det som kallprat. Då undrar jag vad ni kallar det för när ett gäng aspergare (eller andra personer) pratar på det sätt som jag definierar småprat som ovan. För detta småpratande skiljer sig ju rejält mot att snöa in på djupet i ett ämne som man inte gärna hoppar från till ett annat ämne.

Jag kan gilla småprat. Det måste finnas substans och vara äkta, annars blir det jobbigt, trist och känns meningslöst.

Jag har aldrig tänkt på den skillnaden mellan småprat och kallprat.
Men du har helt rätt.

Ska jag korrigera mig själv så är det kallprat jag verkligen ogillar, småprat kan vara okej med rätt personer.