Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Ganesh skrev:Som du uttrycker dig om här och tidigare i tråden
"Om ens np diagnos stämmer, så ska den skapa SIGNIFIKANT LIDANDE FÖR PERSONEN I DESS VARDAG." är det ett tecken på att du faktiskt inte förstått det relevanta DSM-kriteriet. Observera att versalerna är dina, inte mina. Du ville alltså poängtera detta extra mycket.
Du verkar heller inte begripa att många aspiesar har just de problem som finns i kriteriet, och tycker att det är ok. Som inte lider av att ha det så, men där det orsakar problem i relation till omvärlden. På jobbet etc. Dvs stora problem, men inget eller litet lidande. Vanlig kombination. Men du verkar ha svårigheter att förstå det. Vilket måste vara ett problem vid diagnosticering. Särskilt om man samtidigt skall följa DSM strikt och samtidigt hålla sig med ett lidande rekvisit.
Nu har du allt fastnat i en detalj genom konkret tolkande igen. Jag har inte sagt att mina VERSAL citat är ett kriterie i DSM (för att prata ditt detaljspråk). Visa mig citatet där jag sagt att signifikant lidande är ett kriterie i DSM tack snälla. Jag har sagt att för att np diagnos ska stämma så ska LIDANDE förekomma och det står jag fast vid, för det är min åsikt.
Dessutom tror jag det är Du som missförstått kriteriet i DSM kring signifikant nedsättning av funktionsförmåga. Att diagnoskriterierna säger att det är funktionsnedsättning är för mig självklart. Men det är även självklart för mig att en person som har nedsatt funktionsförmåga socialt, i arbete, studier, familj etc, där h*n förlorar arbete efter arbete, aldrig hittar vänner eller socialt sammanhang, inte klarar av familjeliv osv osv, att den personen lider av detta... om den personen inte lider av dessa konsekvenserna som funktionshindret medför... och där objektiva mått visar på motsats, så handlar det ju om andra psykiska processer som personer besitter, att den förnekar, skäms, saknar insikt osv osv osv osv, och då får man för tusan gå vidare med den frågeställningen. ELLER så kanske det inte är ett så stort problem som det verkar. Varför kan du inte se komplexiteten i detta. Det är inte så enkelt som du vill få det att låta. Vadå "Stora problem, men inget lidande" är det inte lite paradoxalt?
Så sluta sätt ord i mun på mig för att du tolkar konkret. Jag har inte sagt att det finns aspiesar med signifikanta funktionshinder som ej lider av det. Vart har jag sagt det? Däremot tycker jag att dessa utsagor måste man utforska närmare och se hur det funktionshindret faktiskt ser ut. För om det itne förekommer ett lidande, trots att det inte fungerar i vardagen så är något fel och bör tittas närmare på.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
lasseivägen skrev:Min aversion mot psykologer, kommer sig av 28 års äktenskap med en.
I feel you
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Ganesh skrev:Du verkar heller inte begripa att många aspiesar har just de problem som finns i kriteriet, och tycker att det är ok. Som inte lider av att ha det så, men där det orsakar problem i relation till omvärlden. På jobbet etc. Dvs stora problem, men inget eller litet lidande. Vanlig kombination. Men du verkar ha svårigheter att förstå det. Vilket måste vara ett problem vid diagnosticering. Särskilt om man samtidigt skall följa DSM strikt och samtidigt hålla sig med ett lidande rekvisit.
Hur kan man ha stora problem som inte orsakar någon form av lidande? Tycker också att det låter som en märklig paradox? Så om man inte fungerar på ett arbete, har stora problem med att fungera i sin vardag, socialt o.s.v., så är det inte ett lidande?
Vad är då problemet? Vad är det som diskuteras på detta forum i massor av trådar? Är inte det bl.a. alla problem och alla psykiska besvär? Är inte det lidande? Annars skulle man väl vara nöjd med sin situation och knappast ha ett behov av att uppsöka vare sig psykiatrin eller ett forum där man kan diskutera dessa problem med andra med liknande erfarenheter?
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
weasley skrev:Nej, lidandet var nog olyckligt introducerat av misstag. Det står ju inte om det som en giltig anledning i DSM heller, utan det talas om nedsatta funktioner eller signifikanta svårigheter eller något liknande, jag minns inte på rak arm men tror det var Banzai som länkade till den korrekta skrivelsen.
Att översätta "signifikant nedsättning av funktionsnivån" till "lidande" är normalt bland psykiatrer. Jag har skrivit innan att det man pratar om inte är en subjektiv upplevelse av lidande, utan "lidande" i vardagen. Det har samma betydelse inom psykiatrin även om det för oss bokstavstolkare inte ter sig som så uppenbart.
- Abbreviation
- Inlägg: 3447
- Anslöt: 2010-10-15
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Gällande Ganeshs påhopp om "kolla vilka som skrivit vad"-grejen, så är det ingen som har sagt "lita på min professionella kompetens". Oavsett vad så föreslår jag att man faktiskt diskuterar saken istället för att ägna sig åt att tjafsa om vem som sagt vad.
Det är svårt att avgöra om någon har en signifikant nedsättning av funktionsnivån om detta helt saknar negativa effekter (lidande) för personen. En människa som väljer att leva ensam, isolera sig osv, kan mycket möjligt ha en signifikant nedsättning av funktionsnivån, men utan någon form av önskan att fungera annorlunda (och därmed visst lidande då detta inte är möjligt) är det svårt att avgöra om personen inte kan eller om den bara inte vill. Att frivilligt leva på ett annorlunda sätt är inte att ha signifikant nedsättning av funktionsnivån - att tvingas leva på ett annorlunda sätt för att man inte klarar av något annat, är att ha denna nedsättning, och det är rimligt att klassa det som att en person som inte kan leva som andra trots att den vill upplever visst lidande.
Det är svårt att avgöra om någon har en signifikant nedsättning av funktionsnivån om detta helt saknar negativa effekter (lidande) för personen. En människa som väljer att leva ensam, isolera sig osv, kan mycket möjligt ha en signifikant nedsättning av funktionsnivån, men utan någon form av önskan att fungera annorlunda (och därmed visst lidande då detta inte är möjligt) är det svårt att avgöra om personen inte kan eller om den bara inte vill. Att frivilligt leva på ett annorlunda sätt är inte att ha signifikant nedsättning av funktionsnivån - att tvingas leva på ett annorlunda sätt för att man inte klarar av något annat, är att ha denna nedsättning, och det är rimligt att klassa det som att en person som inte kan leva som andra trots att den vill upplever visst lidande.
- Abbreviation
- Inlägg: 3447
- Anslöt: 2010-10-15
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Såvitt jag vet ser texten på svenska ut såhär:
Inte heller här pratar man om lidande. Kan man ha "kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan" utan att lida? Förmodligen inte i vissa fall, men kanske i andra. Men det är nedsättningen som är central. Jag känner tex människor med fysiska funktionshinder, bl a flera döva. Det är deras hörselnedsättning som avgör om det är ett funktionshinder eller inte. Inte eventuellt lidande. Vem som helst begriper ju att det är besvärligt att inte kunna höra eller inte kunna se. Men i vilken grad dessa funktionshinder orsakar lidande är osäkert och varierar förmodligen. Alltså skall man fokusera på funktionsnedsättningen, inte ifall vederbörande lider mer eller mindre.
Vad är lidande i det här sammanhanget? Ångest? Oro? Depression/nedstämdhet? Om man har "kliniskt nedsatt funktionsförmåga" är det nog osannolikt att man inte drabbas av sådant. Men förmodligen i varierande utsträckning.
Problemet är återigen reliabilitet och validitet. Man ska mäta det man avser att mäta och man skall ha ett bra mått på det man avser att mäta. Och det är inte säkert att det finns ett tillräckligt starkt samband mellan lidande och funktionsnedsättning. Och det är till syvende och sidst graden av funktionsnedsättning som skall mätas. Enligt DSM.
C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
Inte heller här pratar man om lidande. Kan man ha "kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan" utan att lida? Förmodligen inte i vissa fall, men kanske i andra. Men det är nedsättningen som är central. Jag känner tex människor med fysiska funktionshinder, bl a flera döva. Det är deras hörselnedsättning som avgör om det är ett funktionshinder eller inte. Inte eventuellt lidande. Vem som helst begriper ju att det är besvärligt att inte kunna höra eller inte kunna se. Men i vilken grad dessa funktionshinder orsakar lidande är osäkert och varierar förmodligen. Alltså skall man fokusera på funktionsnedsättningen, inte ifall vederbörande lider mer eller mindre.
Vad är lidande i det här sammanhanget? Ångest? Oro? Depression/nedstämdhet? Om man har "kliniskt nedsatt funktionsförmåga" är det nog osannolikt att man inte drabbas av sådant. Men förmodligen i varierande utsträckning.
Problemet är återigen reliabilitet och validitet. Man ska mäta det man avser att mäta och man skall ha ett bra mått på det man avser att mäta. Och det är inte säkert att det finns ett tillräckligt starkt samband mellan lidande och funktionsnedsättning. Och det är till syvende och sidst graden av funktionsnedsättning som skall mätas. Enligt DSM.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Sluta bokstavstolka. Jag har förklarat varför man använder begreppet "lidande". Ord kan användas på andra sätt än vad man är van vid, det här är ett sådant fall. Som sagt så är det inte ordbokens definition av lidande, utan psykiatrins definition. De skiljer sig. Lidande i det här fallet är att man inte kan leva det liv man vill, på grund av att man begränsas av sitt funktionshinder. Det handlar inte om subjektivt lidande i stil med ångest eller depression. Fortsätt haka upp dig på det här om du vill, jag orkar verkligen inte med att diskutera en sådan skitsak.
Edit: Människor uttrycker sig olika. Psykiatrer uttrycker sig inte som vanligt folk. Ibland är den allmänna tolkningen av ett ord inte den som används inom ett specifikt område. Det ogiltigförklarar inte någons argument. Om man använder begreppet "lidande" och sedan förklarar att det är överensstämmande med "signifikant nedsättning av funktionsnivån", varför inte bara acceptera den förklaringen och gå vidare med diskussionen då? En jävla bidiskussion om ett ord är bara fjanterier. Man kan använda "lidande" om personer i rullstol osv också, inte fan menar man på att rullstolsbundna konstant går omkring och upplever subjektivt lidande, man menar att deras funktionsnedsättning gör att livet inte är lika enkelt som för personer utan funktionsnedsättning.
Edit: Människor uttrycker sig olika. Psykiatrer uttrycker sig inte som vanligt folk. Ibland är den allmänna tolkningen av ett ord inte den som används inom ett specifikt område. Det ogiltigförklarar inte någons argument. Om man använder begreppet "lidande" och sedan förklarar att det är överensstämmande med "signifikant nedsättning av funktionsnivån", varför inte bara acceptera den förklaringen och gå vidare med diskussionen då? En jävla bidiskussion om ett ord är bara fjanterier. Man kan använda "lidande" om personer i rullstol osv också, inte fan menar man på att rullstolsbundna konstant går omkring och upplever subjektivt lidande, man menar att deras funktionsnedsättning gör att livet inte är lika enkelt som för personer utan funktionsnedsättning.
- Abbreviation
- Inlägg: 3447
- Anslöt: 2010-10-15
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
mar0der skrev:Men det är även självklart för mig att en person som har nedsatt funktionsförmåga socialt, i arbete, studier, familj etc, där h*n förlorar arbete efter arbete, aldrig hittar vänner eller socialt sammanhang, inte klarar av familjeliv osv osv, att den personen lider av detta... om den personen inte lider av dessa konsekvenserna som funktionshindret medför... och där objektiva mått visar på motsats, så handlar det ju om andra psykiska processer som personer besitter, att den förnekar, skäms, saknar insikt osv osv osv osv, och då får man för tusan gå vidare med den frågeställningen. ELLER så kanske det inte är ett så stort problem som det verkar.
Wine skrev:Hur kan man ha stora problem som inte orsakar någon form av lidande? Tycker också att det låter som en märklig paradox? Så om man inte fungerar på ett arbete, har stora problem med att fungera i sin vardag, socialt o.s.v., så är det inte ett lidande?
Abbreviation skrev:Jag har förklarat varför man använder begreppet "lidande". Ord kan användas på andra sätt än vad man är van vid, det här är ett sådant fall. Som sagt så är det inte ordbokens definition av lidande, utan psykiatrins definition. De skiljer sig. Lidande i det här fallet är att man inte kan leva det liv man vill, på grund av att man begränsas av sitt funktionshinder.
Tycker att ovanstående sammanfattar problematiken på ett väldigt bra sätt. För att diagnosticeras ska det finnas en kliniskt signifikant nedsättning i funktionsnivån OCH DESSUTOM ska personen ifråga på något sätt uppleva det som negativt (ett LIDANDE, om du så vill) för att bli berättigad till hjälp för att ta sej ur detta negativa tillstånd.
Har man en kliniskt signifikant nedsättning i funktionsnivån men har anpassat livet efter det och trivs med hur man har det så finns det inte behov av hjälp.
Jag, liksom Abbreviation, förstår inte varför det är så otroligt viktigt att extremistbokstavstolka DSM. Det finns, som jag påpekat redan, en del oklara skrivelser i den - liksom i exempelvis juridiska skrivelser, lagtexter och avtal - just för att man ska kunna ge den flexibilitet i bedömning från person till person och dess subjektiva upplevelse av sin livstillvaro.
Ganesh, nu tycker jag du är lite väl nitisk. Kriteriet om funktionsnedsättningen måste vara uppfyllt för att diagnos ska kunna sättas. Om sedan personen upplever nedsättningen som något positivt eller negativt måste ju varje individ bedöma rent subjektivt utifrån sina egna premisser och livssituation.
Nu upprepar jag mej här, men jag begriper inte varför en del är så pigga på att försöka beslå mar0der med diverse blajsnack som han dessutom inte ens givit uttryck för.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
weasley skrev:Nu upprepar jag mej här, men jag begriper inte varför en del är så pigga på att försöka beslå mar0der med diverse blajsnack som han dessutom inte ens givit uttryck för.
Nej inte jag heller, önskar saklighet i diskussionen.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Diskussionen om amfetamin, concerta etc. återfinns nu här:
hur-folk-paverkas-av-centralstimulantia-delad-trad-t22169.html
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
hur-folk-paverkas-av-centralstimulantia-delad-trad-t22169.html
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Zombie skrev:mar0der skrev:så ja en enorm överdiagnostisering...
Hur menar du att det förhåller sig till de rätt många vittnesbörden härinne om diagnosticerande läkare som har avvisat AS mer eller mindre direkt av skäl som att patienten kan ha ögonkontakt, kan föra en dialog, inte omedelbart framstår som rigid och människofrånvänd, vill ha vänner, har förhållande/jobb och så vidare?
Hur många patienter kan det gälla i vardera ytterligheten?
Hur ligger det till med professionell medvetenhet och debatt om respektive problem?
Hur många personer kan tänkas lämnas utan (adekvat) hjälp i sina liv av vartdera skälet (under- och överdiagnosticering)? Nu och framöver?
Jag är en av dessa.
Min utredare avfärdade asperger ganska omgående pga att jag hade "vänner" som hon sa det.
Men om de hade frågat mer ingående om min upplevelse av vad vänner var för mig hade det gett en annan bild.
Man måste som utredare veta vad man letar efter och vaska fram en så sann bild som möjligt, men allt för ofta är psykiatriker okunniga/ovilliga..
Det var i princip omöjligt att ens disskutera mina åsikter om att jag kände igen mig i de som har asperger, det finns i släkten, alla psykologtimmar som inte gett mig något förrutom mer förvirring över varför jag är annorlunda.
Dessutom visade testresultaten på asperger och troligtvis adhd...
Men hennes intryck?? av mig visade annat enligt henne, dessutom vägde min mammas beskrivning av mig som barn högt, men det faktum att min mamma inte ville se mina olikheter samt att jag gjorde allt för att verka normal räknades inte in i beräkningen, vilket jag inte fattar.
Jag har träffat en persom som påstod hon hade asperger-drag , men jag kan lova att det hade hon inte. Så visst kan det vara så att vissa får fel diagnos, men detta beror väl i så fall på utredarens kunskaper.
Jag kommer försöka få en ny utredning då jag anser att jag är i behov av mer hjälp än jag kan få i nuläget.
Men med dennna ändring av diagnosen lär det bli svårare för mig antar jag.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
sanny skrev:Jag är en av dessa.
Min utredare avfärdade asperger ganska omgående pga att jag hade "vänner" som hon sa det.
Men om de hade frågat mer ingående om min upplevelse av vad vänner var för mig hade det gett en annan bild.
Man måste som utredare veta vad man letar efter och vaska fram en så sann bild som möjligt, men allt för ofta är psykiatriker okunniga/ovilliga..
Det var i princip omöjligt att ens disskutera mina åsikter om att jag kände igen mig i de som har asperger, det finns i släkten, alla psykologtimmar som inte gett mig något förrutom mer förvirring över varför jag är annorlunda.
Dessutom visade testresultaten på asperger och troligtvis adhd...
Men hennes intryck?? av mig visade annat enligt henne, dessutom vägde min mammas beskrivning av mig som barn högt, men det faktum att min mamma inte ville se mina olikheter samt att jag gjorde allt för att verka normal räknades inte in i beräkningen, vilket jag inte fattar.
Jag har träffat en persom som påstod hon hade asperger-drag , men jag kan lova att det hade hon inte. Så visst kan det vara så att vissa får fel diagnos, men detta beror väl i så fall på utredarens kunskaper.
Jag kommer försöka få en ny utredning då jag anser att jag är i behov av mer hjälp än jag kan få i nuläget.
Men med dennna ändring av diagnosen lär det bli svårare för mig antar jag.
Vad är det du själv tycker att du behöver mer hjälp med i nuläget?
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
I vardagen kan jag inte strukturera min tid så bra, vilket ställer till det för mig.
En annan sak är det att jag vill få en förklaring till varför jag känner mig och är som jag är så att jag kan se en logisk förklaring till att mitt liv är som det är.
Att det inte är mitt "fel" att relationer och jobb gått så fel. Och nej, jag försöker inte skylla ifrån mig.
En annan sak är det att jag vill få en förklaring till varför jag känner mig och är som jag är så att jag kan se en logisk förklaring till att mitt liv är som det är.
Att det inte är mitt "fel" att relationer och jobb gått så fel. Och nej, jag försöker inte skylla ifrån mig.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
@ sanny: Tack för dina inlägg här och tyvärr har jag liknande erfarenheter från många instanser inom psykiatrin, nu senast NPF-utredningen för egen del då.
Det verkar tyvärr vara en förbannat sorglig sanning!
Ps. Om du inte redan gjort det så besök NAS hemsida, för där finner du säkert mer "kött på benen" vad gäller det här med AST, sanny. Ta hand om dig! Ds.
sanny skrev:Man måste som utredare veta vad man letar efter och vaska fram en så sann bild som möjligt, men allt för ofta är psykiatriker okunniga/ovilliga..
Det verkar tyvärr vara en förbannat sorglig sanning!
Ps. Om du inte redan gjort det så besök NAS hemsida, för där finner du säkert mer "kött på benen" vad gäller det här med AST, sanny. Ta hand om dig! Ds.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Bali, tack för ditt tips.
På något sätt är det ändå en liten tröst att det finns fler som upplever det som jag, även om det egentligen bara är sorgligt.
-------------
Nu i efterhand har folk sagt till mig att man INTE ska komma till utredning och säga att man tror sig ha den eller den diagnosen.
Det blir fel då.
Det är något utredarna vill sköta och komma fram till själva.
Nog tjatat om detta här.
På något sätt är det ändå en liten tröst att det finns fler som upplever det som jag, även om det egentligen bara är sorgligt.
-------------
Nu i efterhand har folk sagt till mig att man INTE ska komma till utredning och säga att man tror sig ha den eller den diagnosen.
Det blir fel då.
Det är något utredarna vill sköta och komma fram till själva.
Nog tjatat om detta här.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Om frågan är: Skall man utreda en person för att personen själv önskar en sådan eftersom han/hon tycker sig ha problem som man vill få en förklaring till och ett namn för?
Och vad skulle avsikten med detta vara? Jo, att hjälpa personen att förstå sina svaga och starka sidor och identifiera behov av insatser som kan göras.
Källa (finns på socialstyrelsens hemsida):
http://www.google.se/url?sa=t&source=we ... gw&cad=rja
Och vad skulle avsikten med detta vara? Jo, att hjälpa personen att förstå sina svaga och starka sidor och identifiera behov av insatser som kan göras.
.Socialstyrelsens hemsida skrev:Förutsättningen för en diagnostisk utredning är att personen själv önskar en sådan eftersom han/hon tycker sig ha problem som man vill få en förklaring till och ett namn för. Avsikten med utredningen är att hjälpa personen att förstå sina svaga och starka sidor och identifiera behov av insatser som kan göras
Källa (finns på socialstyrelsens hemsida):
http://www.google.se/url?sa=t&source=we ... gw&cad=rja
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Ganesh skrev:Om frågan är: Skall man utreda en person för att personen själv önskar en sådan eftersom han/hon tycker sig ha problem som man vill få en förklaring till och ett namn för?
Och vad skulle avsikten med detta vara? Jo, att hjälpa personen att förstå sina svaga och starka sidor och identifiera behov av insatser som kan göras..Socialstyrelsens hemsida skrev:Förutsättningen för en diagnostisk utredning är att personen själv önskar en sådan eftersom han/hon tycker sig ha problem som man vill få en förklaring till och ett namn för. Avsikten med utredningen är att hjälpa personen att förstå sina svaga och starka sidor och identifiera behov av insatser som kan göras
Källa (finns på socialstyrelsens hemsida):
http://www.google.se/url?sa=t&source=we ... gw&cad=rja
Tror du missuppfattat formuleringen de gör.
"Förutsättningen för en diagnostisk utredning är att personen själv önskar en sådan". Med detta menar man att man inte kan påtvingas en utredning utan det FÖRUTSÄTTER att personen själv önskar en sådan. Alltså en läkare/psykolog kan inte sjäv ta beslut utan patientens medgivande att påbörja en utredning.
Det betyder INTE att en diagnostisk utredning SKA göras när en person själv önskar det, alltså på beställning av patient. Det avgör utredare i bedömningen. Man har rätt till en bedömning, men inte til utredning.
Sen är självklart syftet med en utredning att hjälpa personen att förstå sina svaga och starka sidor, samt föreslå vidare insatser osv.
Notera även att socialstyrelsen dokument är ett vägledningsdokument, alltså VÄGLEDNING, inte DIREKTIV
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Jag kan läsa innantill. Jag är alltså inte illitterat.
Jag har inte missupfattat den citerade texten.
Jag förstår skillnaden mellan vägledning och direktiv. Jag begriper att om något är en förutsättning för att något skall ske innebär det inte att det måste ske.
Det hela handlar inte om en digital situation, utan om en analog, där det intressanta är gråzonen.
En poäng med en utredning är att avgöra om en person uppfyller de diagnostiska kriterierna. Det är litet som med Schrödingers katt, innan man genomför utredningen har personen AS eller inte eller är aspie med viss sannolikhet, eller båda samtidigt. Bara genom att öppna locket blir katten död eller levande.
Å andra sidan, jag tolkar SoS som att en person som upplever sig ha problem som kan bero på AS eller annat AST BÖR utredas. Dock inget tvång därvidlag. Ett påpekande om hur SoS vill att det skall vara.
Den långa versionen av Nationellt vägledningsdokument Autismspektrumtillstånd hos vuxna är på 32 sidor och kan beställas hos SoS, köpas på Amazon, lånas på bibliotek etc.
Jag har inte missupfattat den citerade texten.
Jag förstår skillnaden mellan vägledning och direktiv. Jag begriper att om något är en förutsättning för att något skall ske innebär det inte att det måste ske.
Det hela handlar inte om en digital situation, utan om en analog, där det intressanta är gråzonen.
En poäng med en utredning är att avgöra om en person uppfyller de diagnostiska kriterierna. Det är litet som med Schrödingers katt, innan man genomför utredningen har personen AS eller inte eller är aspie med viss sannolikhet, eller båda samtidigt. Bara genom att öppna locket blir katten död eller levande.
Å andra sidan, jag tolkar SoS som att en person som upplever sig ha problem som kan bero på AS eller annat AST BÖR utredas. Dock inget tvång därvidlag. Ett påpekande om hur SoS vill att det skall vara.
Den långa versionen av Nationellt vägledningsdokument Autismspektrumtillstånd hos vuxna är på 32 sidor och kan beställas hos SoS, köpas på Amazon, lånas på bibliotek etc.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Nu har Aftonbladet gått in och börjat 'granska' psykiatrin och uppmärksammat den 'över/under diagnostisering' vi diskuterat här inne och börjat ställa sig frågan: Är diagnos lösningen? Kan vara lite intressant läsning med tanke på den diskussion som gick igång när jag föreslog att det sker en överdiagnostisering men där nu faktum är att det ställs dubbelt så många np diagnoser idag som för fem år sedan...
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Det kan oxå vara så att det är fler än man tror som har problem och därför behöver en diagnos för att få hjälp. Vilket jag tror på.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Antalet neuropsykiatriska diagnoser har ökat kraftigt på bara sex år. Det visar statistik från Socialstyrelsens patientregister.
Gunnar Åsén, projektledare för Skolverkets utvärderingar, säger att han tror att det starka sambandet mellan diagnos och stöd kan innebära en risk för ”överdiagnostisering”.
I USA, där antalet symtomdiagnoser, som adhd och autism, är betydligt fler än här, presenterades nyligen forskning som visar att en miljon barn kan vara feldiagnostiserade med adhd. Enligt den studien är det 60 procent troligare att de yngsta och minst mogna barnen får en diagnos.
http://www.lararnasnyheter.se/forskolan ... -diagnoser
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Eller så är det helt enkelt så att skolan har för stora krav på att alla barn ska passa in i en mall och att alternativen som finns (särskolan) är för kass, mer likt ett dagis och har för dåligt rykte.kullan skrev:Det kan oxå vara så att det är fler än man tror som har problem och därför behöver en diagnos för att få hjälp. Vilket jag tror på.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
Parvlon skrev:Eller så är det helt enkelt så att skolan har för stora krav på att alla barn ska passa in i en mall och att alternativen som finns (särskolan) är för kass, mer likt ett dagis och har för dåligt rykte.kullan skrev:Det kan oxå vara så att det är fler än man tror som har problem och därför behöver en diagnos för att få hjälp. Vilket jag tror på.
I min kommun har dom haft en bra särskola. Den håller dom på att avveckla. Eleverna som går där ska placeras i den övriga skolan. Troligen kommer dom specialpedagoger som arbetat vid denna Särskola inte följa med eleverna utan dom blir över och får leta andra arbetsgivare.
Re: Om NPF-diagnoser och deras tillämpning (delad tråd)
När saker läggs ner så tycker folk ofta att verksamheten varit bra. Det är en del i omställningsfasen.kullan skrev:I min kommun har dom haft en bra särskola. Den håller dom på att avveckla. Eleverna som går där ska placeras i den övriga skolan. Troligen kommer dom specialpedagoger som arbetat vid denna Särskola inte följa med eleverna utan dom blir över och får leta andra arbetsgivare.
Återgå till Aspergare och vården