Fegis.

Jag är 67, jag är helt ofarlig. Jag skall hämta barnarn två gånger kommande vecka. Och 6-åringen har diabetes, jävla skit. Exfrun går i fjällen. På torsdag måste jag stanna i Täby tills 23.

Jag gör i princip vad som helst för barnbarn. Du är mer ett intellektuellt problem.

Sen bryr jag mig kanske inte så där jättemycket om vad du fattar.

Lennart Frimodig

Det man ska komma ihåg om DV är att det är till för brukaren, inte tvärtom.

Varför har då kullan hamnat på en DV där hon gör samma sak som hon kan göra hemma (dvs surfa på datorn)?

Om det ska vara till för brukaren så måste de ju erbjuda något som ger något tillbaka till brukaren, ex i kullans fall så borde hon få ägna sig åt textilhantverk (det var väl det hon kunde så vitt jag minns).

Miche skrev: ex i kullans fall så borde hon få ägna sig åt textilhantverk (det var väl det hon kunde så vitt jag minns).

Helt korrekt. Vi får väl se vad som händer i Norrköping. Det ska ju va paradiset för oss aspisar.

Frimodig skrev:Jag tror du behöver uppdrag som provocerar dig. Sen funkar du ok.

Har aldrig stött på någon som gillar provokation, därmed inte sagt att ingen skulle gilla att bli provocerad.
Skulle provokation vara uppskattat så skulle krig vara behagligt, det är det dessbättre inte.

nano skrev:Skulle provokation vara uppskattat så skulle krig vara behagligt, det är det dessbättre inte.

Om en provokation (bortsett från militära) leder till krig så saknas det oftast en öppen debatt vilket tyder på att demokratin är bristfällig.

Jag vet inte hur det ser ut i Norrköping men både här i Sthlm och i Växjö finns det DV med textilhantverk som inriktning och de brukar även ha utställning och så. Det jag känner till i Växjö där har de även så att de får grejer beställda som folk vill att de gör.

kullan skrev:

Parvlon skrev:Fattar inte vad problemet är. Är du orolig för att det inte finns något DV i den kommun du ska flytta till?

Nädå. Där är det nog bra ordnat. Jag lär väl hamna nånstans där jag får plocka skruv eller nåt. Nä men i de flesta fallen är det ju meningslösa sysselsättningar. Men jag vet inte vad jag ska göra annars. Jag kan ju ingenting.

Kullan, du är ju inte tvingad att gå på DV, om det inte ger dig någonting.

För övrigt kan man ägna sig åt meningsfulla verksamheter även om man inte får lön, t ex volontärarbete. Jobba på katthem el vara jourhem för katter, t ex.

Frimodig skrev:Wow. Jag har noll intresse att frälsa dig.

Jag vet inte nån jävla färdig lösning, jag vet hur man skall göra för att nå en lösning som är ok för dig. Som jag har skrivit en massa gånger, jag är van vid knäppgökar.

Om jag skulle gissa. Du är bara skitskraj. Kom till Uppsala en gång. Sen kan du döma.

Lennart Frimodig

Om du vill hjälpa folk här på AF så kanske du ska visa upp dig på någon träff först, så folk får förtroende för dig. Många som beter sig buffligt på forumet kan vara trevligare irl.

Jag är vare sig coach, optimist, väckelsepredikant eller arbetsförmedlare men det finns några tankar jag vill förmedla:

* Lyssna inte på arbetsförmedlarna. De är bara inhyrda tjänstemän som agerar utifrån den politiska agenda som gäller för tillfället.

* Fastna inte på DV.
Om du är missnöjd med din DV finns det ingen som helst anledning att stanna kvar. Man är inte "duktig" om man gör ett arbete en schimpans skulle klara av mot en så löjlig ersättning som "flitpeng".

* Även om du står helt utan sysselsättning kan du alltid bilda dig på olika sätt.
ABF-kurser, medborgarskolan, Komvux, biblioteket...
Kunskap är bra.

* Bli inte en nerdekad soffpotatis stadd i öppet förfall. Ta hand om kroppen, motionera, ät vettigt, bry dig om hur du ser ut.

DV är inte något som någon talar om vad du ska göra. Du ska tala om vad du vill göra och dom ska leta reda på sådan verksamhet. Du kan t ex säga att du vill vara ensam handikappad på arbetsplatsen, att du vill att praktiken på lång sikt ska leda till arbete om det visar sig att det funkar för dig och arbetsgivaren men det är du som måste ta reda på vilka krav du har och ställa dom. Perfekt om du nu ska flytta och ändå byta miljö...

Är det inte så att kommunen är SKYLDIG att erbjuda utvecklande och stimulerande DV (och kortis)?

I så fall är det av intresse att anmäla kommunen till Socialstyrelsen (eller hur man nu ska gå tillväga) för att dels uppmärksamma de styrande på problemet, men också för att få en bättre situation själv, och i vissa fall en tilltryckning av kommunen (ett slags upprättelse, särskilt i fall där kommunen behandlat en illa).

Bror Duktig skrev:Är det inte så att kommunen är SKYLDIG att erbjuda utvecklande och stimulerande DV (och kortis)?

Inte fan kan det vara meningen att man gör samma sak på DV som man annars sitter med dagarna i ända med hemma...

Miche skrev:

Bror Duktig skrev:Är det inte så att kommunen är SKYLDIG att erbjuda utvecklande och stimulerande DV (och kortis)?

Inte fan kan det vara meningen att man gör samma sak på DV som man annars sitter med dagarna i ända med hemma...

Nä...

Min kommun ville erbjuda mig kortis på ett ställe för utvecklingsstörda, men när jag påpekade att det inte passade som miljöbyte, gjorde de sin vanliga grej: till varje pris bevisa att jag inte har behov av insatsen (ett behov som de tidigare bekräftade var självklart att jag hade).

Fy fan vad kommuner kan bete sig psykopatiskt. Bara att trycka till och anmäla till JO och Socialstyrelsen vid varje tillfälle som bjuds. På köpet kan man få det som jag fick: ett avslöjande om grov vuxenmobbing i kommunhuset, och ett mycket bättre fortsatt arbetsliv för en utsatt stackars sate (den mobbade).

Mobbing, manipulerande av vilka behov folk har... tja, de ÄR verkligen sjuka på kommunhuset.

Risken med att kräva stimulerande insatser, är just att de då kan få för sig att ser till att man inte har behov av insatsen. Och förvaltningsdomstolar upptäcker (eller vill inte se) dessa kovändningar. De reagerar inte alls på att behovet stärks tydligt ena sekunden, och avfärdas helt sekunden efter att något hinder för insatsen undanröjts.

Bror Duktig skrev:Och förvaltningsdomstolar upptäcker (eller vill inte se) dessa kovändningar.

De ser mellan fingarna, trots allt så möter de samma personer i rättegång efter rättegång och blir bundisar...

Ibland önskar jag att vi hade samma system som i USA, alla myndiga har rättegångsplikt och kan bli kallade till att bli jury, det omöjliggör "bundissystemet" som är rådande här.

Idag har jag pratat med min coach. Det kan funka att ta en ABF kurs som en DV oxå. Om man nu skulle vilja det istället. Sen sa hon att det jag riskera att förlora om jag slutar på min DV är just coachen.

Men hon tyckte samtidigt att nu när jag ska flytta så ville hon hjälpa mig ändå. Nästa möta är inbokad 31/8 och då skulle hon försöka få med LSS-handläggaren oxå. Så det kan finnas en lösning.

jag håller tummarna för dig!

Miche skrev:jag håller tummarna för dig!

Tackar!

Dum fråga, men vad är ABF-kurs? Kanske finns det kurser även för mig som har DV beviljad, men inte går på någon just nu. Jag hade gärna gått på en kvällskurs i astronomi för amatörer, eller liknande kurser på högskola (typiskt sådana kurser som är för amatörer eller för folk som vill veta lite mer, men där kursen egentligen inte leder till något). Men sådant får man inte gå eftersom det anses leda till något, och det får det inte göra om man ska ha sjukersättning. Dessutom så kan man jobba heltid anses det, om man orkar gå på en astronomiföreläsning i veckan på Chalmers. Däremot anses man inte orka jobba heltid om man går samma kurs fast anordnad av en astronomiförening.

Fina grejer hur de har ordnat det så att vi kan bli permanentade i utanförskap.

Till Alien.

Tack för tanken. Och omtanken.

Jag tycker inte om träffar. Jag måste ha en stark motivation för att acceptera sällskap. Om dottern gifter sig, eller sonen gifter sig. Eller kusinträff efter morfar och mormor. Eller det är nån nödvändig grej i företaget.

När jag hanterar grupper av människor så går jag in i nåt sånt där överläge. Jag manipulerar människors behov. Jag är bra på sånt. Jag förstår såna här människor som kan styra flockar av människor.

Jag gillar den här en-till-en relationen.

Jag är ledsen att jag blev så där frigjord och erbjöd att försöka hjälpa till. Det var ett misstag.

Inte ens den där begåvningen förstod någonting.

Lennart Frimodig