Tack, Parvlon. Det var ett av de mer konstruktiva inläggen i den här tråden

Att utmana sig själv genom att göra ett försök t ex ta kontakt med någon man har starka känslor för, gå en kurs man drömt om, gå i terapi och prata om viktiga svåra saker - OCH våga "misslyckas". Inte slå på sig själv..

"Vägen till lycka behöver inte va spikrak.." - låter som taget ur ngn självhjälpsbok, men jag tror på d. Min AS mm och svåra uppväxtförhållanden till trots.

Kämpa för en inre ro där du som tidigare varit "duktiga flickan" inte måste va så himla bra och perfekt längre. Jobba på att acceptera sig själv, att göra så gott man kan är tillräckligt. Livet e för kort att ägna en HEL dag i veckan åt städning - jag överlever ändå - t o m ganska bra (läs; jättebra) med lite damm i hörnen.

Vi lever nog bara en gång, använd tiden, man vet aldrig vad som väntar..

KBT används för många olika situationer och jag har själv fått det emot social fobi.Grymt svårt var det men jag ångrar det knappast. I och med det så stärktes även mitt självförtroende i just det avseendet och jag gömmer mig inte längre(så ofta).MEN det krävs ständigt jobb med mig själv för att underhålla detta och inte falla tillbaka i det negativa mönstret.Förlåt om jag svamlar är grymt jävla trött.Såg förövrigt tidigare att en annan nämnt kbt.

Tummen upp för era tips, Flinta och Thurizas!

Henkkalexi skrev:Frågan lyder: Hur kan du stärka dig själv och träna dig i att göra saker du vill, men inte riktigt vågar? Föreläsningsteknikerna kan vi lämna därhän, för jag talar om det dömande man kan ge sig själv.

Man analyserar det man ska göra, frågar ngt proffs, läser på, sen börjar man lugnt, fokuserat och metodiskt.
Man behöver inte döma sig själv, det räcker att försöka se realistiskt på situationen och sina färdigheter. Däremot kan det vara dumt att vara alltför optimistisk från början. Det är tex ingen bra idé att ge sig ut på havet med föresatsen att segla jorden runt om man aldrig stått i en båt.

Vill man något tillräckligt mycket brukar man våga det också.

Tack, Krigarsjäl, för ett konstruktivt och användbart inlägg.

KrigarSjäl skrev:Förutom krigartänket gillar jag de gamla riddaridealen och det klassiska gentlemannastuket

Fast att svära åt "damer" (som du så fint kallade oss) borde väl strida rätt grovt mot de idealen som du nämner här?

Kunde inte ha sagt det bättre själv, Gafsan.

Gafsan skrev:

KrigarSjäl skrev:Förutom krigartänket gillar jag de gamla riddaridealen och det klassiska gentlemannastuket

Fast att svära åt "damer" (som du så fint kallade oss) borde väl strida rätt grovt mot de idealen som du nämner här?

I diskussioner på nätet utgår jag ifrån att det är vuxna människor jag talar med och då blir det svar på tal.
F.ö anser jag att det är värre att linda in sina förolämpningar i psykologiska spekulationer än att rakt och enkelt be någon fara åt helvete, i synnerhet om det rör sig om insinuanta damers framfart.

Lite off topic, kanske, men jag ogillar verkligen att benämnas som dam, eftersom jag inte är det...

Henkkalexi skrev:Lite off topic, kanske, men jag ogillar verkligen att benämnas som dam, eftersom jag inte är det...

För all del, jag kan en del invektiv som passar yngre kvinnor än damer också...men nu verkar ju debaclet ha gett sig för den här gången så jag avstår.
Tjej, kvinna, hen, lesbian, butch, megära, fruntimmer, so, skrubba, flatsmälla hona. Take your pick.

Jag är nog mer av en pojke, skulle jag tro

Henkkalexi skrev:Jag är nog mer av en pojke, skulle jag tro

Där ser man så fel man kan ta. Det kan duga som bevis på att det inte går att göra vederhäftiga analyser av personer utifrån skrivna ord.

Flinta skrev:

Gafsan skrev:

Henkkalexi skrev:@Gafsan
Om du inte är riktigt stresstålig, har bra minne, kan läsa av människor och sålla information snabbt, så ska du nog tänka både en och två gånger gällande akutvård. (Jag känner ju inte dig, så jag talar bara rent generellt.)
Min far har varit akutsköterska i 30 år, jag har jobbat som undersköterska och det var alldeles för mycket människor och helheter att ta hänsyn till under kort tid. Jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle ha klarat akutvård...

Det är också väldigt jobbigt att vara aspietjej i kvinnoyrken. jag råkade riktigt illa ut på ett av mina vikariat, och sedan dess har jag aldrig satt foten i vårdyrket igen. Jag får frossbrytningar av att jobba i stora kvinnogrupper

Mmm... du har ett par poänger där. Fast grejen är att jag (inbillar mig iaf) är hyfsat stresstålig och snabb i reaktionerna.

Däremot misstänker jag att jag skulle få problem med att jobba i ett kvinnodominerat yrke. Jag har helt enkelt inte den sociala kompetens som krävs. Det känns som jag ligger på ungefär samma nivå som en genomsnittlig manlig ingenjör när det gäller social kompetens, så sett ur det perspektivet har jag förmodligen hamnat på rätt plats i tillvaron

Det som möjligen kan va till en fördel om man är aspie och akutsjuksköterska eller liknande är att man kan va extra bra på att "stänga av oväsentligheter (känslor?) o totalfokusera på sin arbetsuppgift här och nu".

Ja, det var mest det jag tänkte på. Jag brukar funka rätt bra i krissituationer. Jag har nog lättare att att hantera människor med tydliga och uppenbara behov ("stoppa blödningen!") än folk med mera diffusa förväntningar.

@krigarsjäl

med världens största imaginära snopp

@Gafsan
Ambulanssköterska, kanske? Det är nog mer att rekommendera, fast du måste ju genomlida ett antal år inom alla andra sjukvårdsområden innan du får specialisera dig.

Henkkalexi skrev:@Gafsan
Ambulanssköterska, kanske? Det är nog mer att rekommendera, fast du måste ju genomlida ett antal år inom alla andra sjukvårdsområden innan du får specialisera dig.

Ja, det är ju det som känns jobbigt... jag har ju redan ett antal års studier bakom mig, och dessutom ett antal års arbetslivserfarenhet, och det känns trist att kasta bort allt det och byta bana helt. I alla fall så länge det funkar någotsånär hjälpligt på mitt nuvarande jobb. Det är väl bara att inse att mina asperger-egenskaper skulle ställa till problem i nästan vilket yrke som helst, så det "perfekta" yrket kanske inte finns.

@Gafsan

Det perfekta yrket finns nog inte för någon. Det är bra och dåligt med allt. Jag har varit undersköterska, städerska och nu journalist och printare...

Henkkalexi skrev:@krigarsjäl

med världens största imaginära snopp

Man på insidan pojkflicka på utsidan?

Angelic Fruitcake skrev:

Henkkalexi skrev:@krigarsjäl

med världens största imaginära snopp

Man på insidan pojkflicka på utsidan?

Fria fantasier är det ingen större idé att bemöta, man kan bara gratulera till en kreativ begåvning...

@angelika

På pricken så, ja.


@krigarsjäl

Man tackar för komplimangen. Min fantasi är min största tillgång, och jag har många vänner och bekanta som inte för sitt liv kan förstå hur jag kunde födas som flicka. Vad finns det att bemöta, förresten?

Jag har försökt dansa maorisk krigsdans för att få en förbättrad självkänsla. Omgivningens reaktioner gav motsatt effekt så nu mår jag sämre än någonsin och är dessutom rädd för att ta nya initiativ.

Åh, LordNelson... det är därför jag inte spelar elgitarr inför folk. Jag föreslår ensamdans med övertäckta speglar tills ångesten släppt.

Det var en bra idé.