Henkkalexi skrev:@Krigarsjäl

Ha inte det då. Att dra slutsatser och fundera över orsaker till människors beteenden är inte lika med att fantisera fritt. Hur har du själv uttryckt dig om oss och människor rent generellt i den här tråden, egentligen?

Det står dig fritt att berätta rakt ut hur fel våra slutsatser är, men du kan inte räkna med att vi ska förstå hur du menar om du bara nöjer dig med att säga att vi har fel och sedan inte berättar vad som är rätt.

Jag vill, än en gång, understryka att jag inte har lust att bråka med dig. Kan du inte bara berätta ordagrant vad du är så upprörd över, så vi kan lösa det här spektaklet?

Jag blir irriterad när folk försöker spekulera psykologiskt om min person. Det är ett ganska utstuderat sätt att karaktärsmörda någon och i synnerhet om det lindas in i tjusiga meningar. Fegt är det så det stänker om det.

Ni antyder och påstår saker om min person bara för stt jag skriver sånt ni inte är vana vid att höra.
Det jag skrev ursprungligen var om min tankestrategi som är hämtad från Stanislavskij, vilket jag förklarat utan att ni förstår vad jag menar så jag undrar vem som har problem med att kommunicera skriftligt.

Ni har inte kapacitet nog för att dra slutsatser om min person och ni har definitivt inte befogenhet att ställa diagnos på mig.
Situationen är mycket enkel: ni rynkar på näsan när ni läser mina rader och sätter igång att spekulera om eventuella karaktärsbrister hos mig. Sen sätter ni igång med att förolämpa mig och då ger jag svar på tal.

Ni framstår kort sagt som vilka skvallerkärringar som helst.
Tro fan det om ni jobbar inom vården. Det är ju rena Mecka för skvallerkärringar i alla åldrar.

Lev och låt leva, Krigarsjäl.

Eller som Alexi Laiho skulle ha sagt: End of the fucking story.

Ni kan ju börja med att se om ert eget hus innan ni ger goda råd till andra.
"Lev och låt leva"
Har du Carpe Diem på en skylt i köket också?

Nej, bara två broderade tavlor med frukt på.

Läste "två roterande tavlor med frukt" och det hade ju varit originellt i alla fall.

Varför har inte de insinuanta damerna fått varning?
De har ju ställt upp sina förolämpningar i rader och hela stycken.

Moderator:

Se forumreglerna:

• inga diskussioner om modereringar i trådarna.

mnordgren skrev:Moderator:

Se forumreglerna:

• inga diskussioner om modereringar i trådarna.

Då får du ge mig ett bra svar via pm.

@Krigarsjäl
Du använder dig i hög grad av ett ganska aggressivt språk gentemot dina meningsmotståndare i den här tråden, och det är svårt att hitta någon koppling i det du skriver till det ursprungliga ämnet, som handlade om hur man kan stärka sin självkänsla och sitt självförtroende.

Henkkalexi skrev:@Krigarsjäl
Du använder dig i hög grad av ett ganska aggressivt språk gentemot dina meningsmotståndare i den här tråden, och det är svårt att hitta någon koppling i det du skriver till det ursprungliga ämnet, som handlade om hur man kan stärka sin självkänsla och sitt självförtroende.

Tro fan jag använder ett "aggressivt språk" när jag blir förolämpad.
Sen att ni är så pimpinetta att ni måste linda in era otidigheter är en annan femma. Man kan inte heller påstå att ni verkat för att stärka andras självförtroende i den här tråden, mig har ni ju försökt karaktärsmörda genom era skvallerkärringfasoner.

KrigarSjäl, ett tips kan vara att försöka låta förolämpningarna rinna av dig såsom vatten på en gås. Det är inte värt det att försöka slåss med alla man möter. Du skulle kunna struntat i den här tråden och tänkt "Varför skulle jag byr mig om vad två användare på ett forum tror om mig, baserat på den lilla text jag skrivit till dem?" istället för att bli förbannad och börja bråka med dem. "Skiter väl jag i" är ett rätt bra försvar mot folk som är elaka mot en, det de vill är ju att få en att reagera, så genom att inte bry sig så vinner man. Det bästa sättet att slåss kan vara att undvika striden.

Ett mycket bra tips om man t ex ser lite avvikande ut och ogillar att folk stirrar på en är att tänka såhär: "De där som stirrar efter mig nu, fan vilket tråkigt liv de måste ha om en människa som promenerar är så otroligt intressant att de måste glo på det som de gör".

-Jag har inte bett om några tips, inte heller sitter jag framför skärmen och blir förbannad. Däremot stimulerar de insinuanta damerna mig med sina inlindade påhopp.

Tråden är till för utbytande av tips, Krigarsjäl, det var därför jag öppnade den.
För övrigt är jag ingen dam.

Henkkalexi skrev:Tråden är till för utbytande av tips, Krigarsjäl, det var därför jag öppnade den.
För övrigt är jag ingen dam.

...och när någon ger tips eller delar med sig av erfarenhet på ett sätt ni inte begriper börjar ni förolämpa. Vilket bevisar hur snäva referensramar ni har. Ni vill bara höra om de gamla vanliga klyschiga sätten att stärka sin självkänsla.
Kafferepsversionen av livsvisdom.

@Krigarsjäl
Problemet är att du uttalar dig tvärsäkert om vad jag och andra här menar, tycker, tror och är som personer. Det är ingen dialog du för, utan en monolog där alla vi som inte håller med eller säger emot dig är korkade, insinuanta, kärringar, karaktärsmördare och så vidare. Det blir rätt svårt att få fram något konstruktivt då.

Henkkalexi skrev:@Krigarsjäl
Problemet är att du uttalar dig tvärsäkert om vad jag och andra här menar, tycker, tror och är som personer. Det är ingen dialog du för, utan en monolog där alla vi som inte håller med eller säger emot dig är korkade, insinuanta, kärringar, karaktärsmördare och så vidare. Det blir rätt svårt att få fram något konstruktivt då.

Jag ger svar på tal. Ni har innan dess insinuerat att jag skulle vara korkad, att jag skulle vara feg, att jag skulle ha dålig självkänsla, att jag skulle bemöta andra människor otrevligt och nedlåtande etc. Allt detta har ni läst in pga att jag nämnt en teknik för skådespelare hämtad från Stanislavskij.
Det enda ni inte fått med är spekulationer om jag skulle vara sängvätare.

@Krigasjäl

Dina referenser till Stanislavskij var intressanta och jag har läst om honom, men jag tycker överhuvudtaget inte att skådespelarteknik har med ämnet att göra, även om det är intressant i sig. Att leva sig in i en roll är en sak, jag har också spelat både enmansrollspel och teater, samt hållit föreläsningar utan problem.

Det jag undrar är vad dessa inlevelsetekniker kan användas till när du ska vara dig själv och inte spela en roll eller hålla ett föredrag? Jag efterlyser tips på hur man kan våga prova på saker man är nyfiken på, men känner sig för feg/ängslig/osäker på hur man bäst kan göra.

Inlevelseförmågor inom teatern är därför ganska irrelevant.

Henkkalexi skrev:@Krigasjäl

Dina referenser till Stanislavskij var intressanta och jag har läst om honom, men jag tycker överhuvudtaget inte att skådespelarteknik har med ämnet att göra, även om det är intressant i sig. Att leva sig in i en roll är en sak, jag har också spelat både enmansrollspel och teater, samt hållit föreläsningar utan problem.

Det jag undrar är vad dessa inlevelsetekniker kan användas till när du ska vara dig själv och inte spela en roll eller hålla ett föredrag? Jag efterlyser tips på hur man kan våga prova på saker man är nyfiken på, men känner sig för feg/ängslig/osäker på hur man bäst kan göra.

Inlevelseförmågor inom teatern är därför ganska irrelevant.

Man spelar en roll i de flesta möten i samhället, oavsett om man är medveten om det eller inte. Det kan vara klokt att veta vilka signaler man sänder ut och mitt erinrande om Stanislavskijs tekniktips till skådespelare funkade alldeles utmärkt för mig vid flera tillfällen och är ett tips riktat i huvudsak till ensamma människor som befinner sig i en fientlig miljö.
Som du förhoppningsvis förstår eller kan föreställa dig hamnar många aspergare i sådana situationer och då kan det vara bra att vara förberedd. Det finns ett gammalt romerskt talesätt som lyder om du vill fred - rusta för krig.
Innan du eller Gafsan kommer med nya tirader om mina eventuella karaktärsbrister vill jag klargöra att man faktiskt får hämta inspiration ufanför allfarsvägarna.

Förutom krigartänket gillar jag de gamla riddaridealen och det klassiska gentlemannastuket likväl som jag hämtar inspiration från uppkäftiga rebeller genom världshistorien. Anpasslingar och gunstlingar intresserar mig däremot inte.

Vilka karaktärsbrister har jag då?

@Krigarsjäl
Okej, men om vi lämnar "scenen" och sådant vi gör inför andra människor som kan bedöma oss, och stannar vid de tillfällen där enbart man själv är både Utförare, Publik, Domare och Utvärderare. Jag är exempelvis rädd för att prova på skateboard, fast jag hemskt gärna vill, och funderar på vilket sätt jag kan pusha mig själv att prova utan att låta rädslan för att ex. skada mig, göra bort mig ta överhanden.

Jag är medeltidsfanatiker och ett stort fan av Prins Valiant, och hittills har då varken jag eller någon annan hittat några karaktärsbrister jag fått av riddaren från Thule, så ställ dig inte i försvarsposition innan du blivit angripen.

Vad var frågan?

Frågan lyder: Hur kan du stärka dig själv och träna dig i att göra saker du vill, men inte riktigt vågar? Föreläsningsteknikerna kan vi lämna därhän, för jag talar om det dömande man kan ge sig själv.

Henkkalexi skrev:Jag är exempelvis rädd för att prova på skateboard, fast jag hemskt gärna vill, och funderar på vilket sätt jag kan pusha mig själv att prova utan att låta rädslan för att ex. skada mig, göra bort mig ta överhanden.

Träna musklerna som är vanliga att skada så får du automatiskt större självförtroende. Du har med den speciella träningen sagt till kroppen att du kommer att åka skateboard i framtiden.

Att inte göra bort sig går ju att minska risken för genom att träna enskilt. Om inte det går så kan man träna med såna man är van vid att göra bort sig med, antingen okända eller mer nära vänner, eller kanske göra någon annan amatör intresserad, syskon t.ex.