Jodå, det skjuts för lite...

Hade jag varit Rödebygubben hade jag skjutit alla skitungar i ansiktet och pissat på dem. Jag älskar att den där jävla ungen dog.

Moderatorn:

Sånt hör definitivt inte hemma i Allt om Asperger.

Varning!

nallen skrev:Jodå, det skjuts för lite...

Ju mer lagligt skjutande, desto mer olagligt. (Se USA, Sudan, Irak [...])
Men (har inte sett nämnt i tråden, men det kan ju vara jag som har missat): det ges för litet att göra åt ungdomar med överskottsenergi och behov att känna sig nyttiga. Vuxenvärlden känner inte ens igen det sistnämnda behovet hos en stökig yngling.

Ungdjävlarna ska lära sig tiga, lyda, sitta still och ha respekt för de vuxna => problem solved?

nallen skrev:Ungdjävlarna ska lära sig tiga, lyda, sitta still och ha respekt för de vuxna => problem solved?

Ja. Problemet är att ungdjävlarna inte gör det.

Det har uppenbarligen gått att lära N tidigare generationer, så det ska väl gå igen.

nallen skrev:Det har uppenbarligen gått att lära N tidigare generationer, så det ska väl gå igen.

Du måste lära ungarna induktionsbevis först.

Återlegalisera aga!

Ja, agaförbudet är en stor del av bortklemandet av, och det borttappade sinnet för respekt för äldre hos, unga.

Det är lite typiskt för flummeriutvecklingen á lá den härliga regim som satt sin prägel på vårt land - barn ska inte lära sig respekt för vuxna, barn ska lära sig att de alltid får göra precis hur fan de vill, vuxna ska ha respekt för barnen och får inte röra barnen, haha, haha, för ni får inte säga till oss.

Det får inte ställas krav på barn alls, det blev plötsligt fruktansvärt med BETYG i skolan, barnen är väl inte där för att lära sig något, betyg skapar bara konkurrens och utslagning. Och i ungefär samma veva blev föräldrar brottslingar om de ger sina barn en hurring, eller om en lärare blir tölpaktigt emotsagt av en respektlös förbannad slashas och så mycket som tar tag i honom för att gå med honom till rektor.

Det fanskapet ska göra som hans lärare säger, punkt. Men nej då, det är fascism och elitism, de rara små liven har alltid rätt i allt de gör, och det är sååå hemskt om någon vuxen rör vid ett barn, det är alltid ett övergrepp, och vuxna skaaa ju kunna praaaata med barnen. Ja, men vissa barn vägrar ju lyssna på någonting. De ska ha sig en jävla hurring, det är det enda som biter. Så har människor fostrats och härdats så länge vi funnits, och lärt sig att det måste finnas lite ordning och att ålder och erfarenhet går före osnuten uppkäftighet.

Jag blir glad och nostalgiskt rörd när jag ser gamla filmer i skolmiljö, hur ungarna for upp i givakt när läraren kom in, "Sitt ner!" och den ordning och disciplin som rådde, och som var en samhällsnorm som satt inpräglad hos alla att man skulle ha klar för sig.

Jag ser inget positivt med att allt sådant har avskaffats. Men vi ser negativa följder av det hela, hela, hela tiden. Vi har fått detta samhälle där en obstinat pubertetsfjant kan sätta sig upp emot läraren och plötsligt är den ende som har rättigheter, läraren kan ju försöka säga till honom, då kan han skymfa läraren mer och mer, och skulle han så vara först att gå till handgripligheter kan man ge sig fan på att han tillsammans med en mycket uppretad förälder kommer att göra polisanmälan om misshandel om så läraren tar honom i armen och kastar ut honom ur lektionssalen.

Det finns bara förlorare i detta. Skämmes, alla idioter som genomdrivit denna.... "utveckling"...

Jag förstår så innerligt väl din känsla och följer så väl ditt resonemang, Pemer - men jag värjer alla osnutna ungar emot det med stål - eller trä.

Jag skulle ha fått en förfärlig massa hurrilar och knäckts. Ingen aktiv bidragstagare till världens utveckling skulle det ha blivit av mig, även om jag knappast blivit någon brottsling heller. En typisk förlorare eller en dassig medelmåtta, däremot. Det önskar jag ingen människa. Ryssland och andra länder med kulturer som liknar vår, kryllar av sådana individer, är den uppfattning jag fått.

Visserligen kom pengarna och de fina tapeterna först och därefter blev vi fina i kanten mot våra barn, typ för att inte bryta av mot tapeterna och i Ryssland är tapeterna grå. Jag kan alltså egentligen inte jämföra våra länder, jag menar bara att det är vi som har det bra och de som har det dåligt.

Jag är kanske fullständigt inne på sugrövmanöverns moral när det gäller elaka ungar men att ta tillbaka de konservativa auktoriteterna slåss jag emot. Vi behöver krav på civilkurage och solidaritet och gärna en och annan lag som ger oss större rätt att anända dem men lagarna är det sekundära. Moralen och modete är det primära. Inget skjutvapen i min hand och inget blankt men ser du en påk så se till att du är med mig (och det torde du vara, Pemer).

Ja, jag håller med Jonsch, men jag skulle inte ha orkat vara så diplomatisk. Varför i [...] detta polariserande? Har ni någon aning om hur många som knäcktes av den gamla sortens uppfostran? Det har jag. Inte ska det här behöva bli en diskussion om ifall vi ska knäcka folk på det ena sättet eller det andra!

manne skrev:

Alien skrev:

Micke skrev:Även om man menar att det berodde på ren ondska så finns det orsaker till ondskan också.

Det finns ju psykopati och den verkar vara medfödd. Barn diagnostiseras visserligen inte som psykopater, men de visar förstås på ett sånt beteende redan från början.

En psykopat är med en enkel förklaring en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning. En psykopat vet vad som är rätt och fel, men tycker att han står över de regler och normer som finns i samhället. Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Störningar hos barn:
1. Grymhet mot andra barn, även mot syskon
2. Ljuger inför och manipulerar sin omgivning
3. Genomför bedrägerier och stölder
4. Anlägger bränder
5. Vandaliserar
6. Använder våld och trakasserar sin omgivning
7. Skolkar
8. Uppvisar sexuell brådmogenhet
9. Tycker om att skada och plåga djur

http://www.psykopat.se/barn-psykopat.php

kolla in på denna sida och mycket var fejk rakt va..
för att döma av denna så var det ju bara jesus av alla människor på jorden som inte var psykopat.
man ska inte gå på denna typ av under-sökningar för i sådana fall så
är väl alla USA soldater i tex IRAK eller hollywood stjärnor,eller kändisar och rika människor och chefer också psykopater.?

och angående tex denna
http://www.psykopat.se/narcissist.php
Narcissisten tror att hela universum kretsar kring honom.

ja hur ska man annars tänka det går ju inte att flyga in i en anan människas kropp eller hur ..om man inte knarkar.??
alltså det går ju inte att bli en anan person en den man stjälv är för varje indevid har ju en egen personlighet..jo förresten enligt det (Okända) som går på 4an så går det att via ett (Medium) bli en anan person ,ett spöke som intar en anans kropp..

ja just det för att jag kritiserar denna sida så måste jag ju också vara psykopat för det går ju inte för min del att mottbevisa..??

(sexuell brådmogenhet ) ja kroppen kommer ju i pubarteten och börjar producera hormoner..
Är man psykopat då får inte tonåringar och större barn ha någon sexuallitet alls...??

Hur kan du veta att sidan var "fejk"? Visserligen är väl sidskaparn själv inte expert men hon har läst in sig på experter, som Hare.

Även om man tycker att man själv är viktigast för en själv, så vet man att andra är lika viktiga och att de därför inte bryr sig mest om mig. Man inser att ibland måste man sätta andras behov före sina egna.

Sexuell brådmogenhet är väl inte bara intresse utan att man agerar. Typ barn som utnyttjar andra, yngre barn sexuellt. Eller en 12-åring som agerar sexuellt utmanande mot en vuxen. Då misstänker man antingen att barnet blivit sexuellt utnyttjat självt el att det har "beteendestörningar" (man säger ju inte psykopat om barn utan "beteendestörningar"). Ingen tycker att en 15-åring som vill ha/har sex med en annan 15-åring är brådmogen el psykopat.

@ Jonsch och Zombie:

Ja, det är nog sant att det var väl polariserande från min sida. Förhoppningsvis finns det ändå något slags mellanläge mellan det som var och det som har blivit. Visst, låt oss hitta dit!

Uppenbarligen var det inte perfekt i det gamla, och det har blivit långt ifrån perfekt i det nya. Därom är vi nog alla eniga.

Jag har uppväxt i en brytningspunkt mellan det gamla och det nya. Jag var ett ganska snällt barn men envist och jag lyckades aldrig riktigt förstå det rationella i att lyda diverse påbud som jag inte förstod. Det är säkert bekvämt att lära barn att lyda i den mån det är möjligt men jag tror inte det är personlighetsutvecklande. När jag var liten sa man att min vilja växte i skogen. Som tur är behövde jag bara lära mig begripa dess bildliga betydelse och inte uttryckets ursprungligt bokstavliga - som hade en viss koppling till björkris. Alla försök att lära mig lyda för lydandets skull har bara verkat nedbrytande på mig, en erfarenhet som jag tror jag delar även med många här?

Dagens problem med normlöshet etc skulle man aldrig komma åt med disciplin av ytterligare orsak för hur många vuxna har idag en fast karaktär och tydliga normer. Lydnad utan normer fostrar bara ögontjänare i än högre grad än lydnad med normer. Vad är det som gäller? Ska man slå in benägenheten till rövslickeri eller ska man fostra fria självständigt tänkande människor?

Man kan inte banka vettet i barn. Man det går väldigt lätt att banka det ur dom. Tänk så här, om en "uppfostring" gått snett, vems är felet? Ligger det hos den som skulle uppfostra eller hos den som skulle uppfostras?

(Det är hundägarens fel om hunden beter sig illa, kanske en analogi.)

1. Det är rätt att göra uppror. Det gällde under amerikanska frihetskriget och det gäller dagens unga. Unga har inte rätt att göra uppror, det är en skyldighet. With whatever means necessary.
2. Det är i första hand föräldrarna som skall sätta gränser. I andra hand vuxenvärlden. Gränser måste finnas av åtminstone två skäl, dels för att det blir kaos annars och dels för att det måste finnas gränser att bli rasande på. Föräldrar och andra vuxna måste stå för något, inte abdikera.
3. Hårdare tag hjälper inte. Det är Mr Impotens (aka Jan Björklund) och hans kompisar i "The Borg Collective" (efter Anders Borg) som inte vet vad de skall göra, som i desperation skriker på mer betyg, tuffare regler inom psykiatrin med mera.

Låt inte lura er. Det går att upprätthålla rimliga ordningsregler i både samhälle och skola utan att kalla på stormtrupperna. Om de vuxna tar sitt ansvar i stället för att abdikera.

Pemer skrev:@ Jonsch och Zombie:

Ja, det är nog sant att det var väl polariserande från min sida. Förhoppningsvis finns det ändå något slags mellanläge mellan det som var och det som har blivit. Visst, låt oss hitta dit!

Jo, en fullständig revolution vore nog knappast konstruktiv. Något i stil med den industriella revolutionen är vad jag tror på. Ungars elakheter måste stävjas, hur som helst, det är vi som sagt överens om, jo. Mycket trevligt att du går halva vägen, Pemer - jag hoppades på det av dig men det är nästan litet sällsynt att folk gör det.

Nu blir det flummigt värre...
På begäran hur jag närmat mig empatibegreppet.
Det här med empatifilosoferandet uppstod nog hos mig när jag bättre försökte förstå vårat universum, hur märkligt detta än kan låta.
Mina universumanalyser ledde fram till tanken att alla himlakroppar tar full hänsyn till varandra, vilket är en slags empatisk förmåga hos dem.

Här fordras en förklaring, en kortfattad sådan:

Jag ser inte himlakropparna som att dom har en viss position i rummet i den djupaste analysen, utan snarare som så att dom har sina positioner relativt varandra. En kropp upprätthåller då sin rörelse relativt alla andra kroppar.
Summan av alla kroppars rörelser ger då en viss bestämd rörelse eller ett bestämt stillastående läge om man så vill. Här finns alltså en "fast punkt" i universum då summan utav alla kroppars rörelser ju alltid blir densamma.

Därmed så kan man göra ett litet tillägg i Newtons tröghetslag.
Den lyder ju så här:

Ett föremål fortsätter att vara i vila, eller fortsätter sin rörelse i samma riktning och med samma konstanta hastighet som förut, såvida ingen kraft förändrar detta tillstånd.

Denna lag talar om bibehållen riktning och hastighet men inte i relation till vad. Därför får man göra tillägget när man tillämpar den att
den kräver att koordinatsystemet är fixt för att den inte
skall bli missvisande.


Min egna version av tröghetslagen:

Ett föremål fortsätter att vara i vila, eller fortsätter sin
rörelse i samma riktning och med samma konstanta hastighet som
förut RELATIVT (SUMMAN UTAV) ALLA KROPPARS RÖRELSER,
såvida ingen kraft förändrar detta tillstånd.

En fördel med denna version är att man här inte behöver tillägget om ett fixt koordinatsystem, utan den är komplett som den är.

Fördel nr 2:
Den förklarar även den fiktiva centrifugalkraften utan att
någon paradox uppkommer. Som jag har förstått det så finns det
ett problem med dagens förklaring till centrifugalkraften i
det att man inte kan peka på något som säkert kan sägas vara
fixerat. ( Är det något som är fixerat så är det enligt mig som sagt summan utav alla kroppars rörelser. (Detta garanterar ju Newtons
andra lag som säger att alla krafter verkar i båda
riktningarna) ).
Om jag har förstått det rätt så var det när man avskaffade det
absoluta rummet som denna paradox uppstod vilken Mach
påpekade.
Men jag är inte 100% säker om jag har fattat saken rätt.

Fördel nr 3:
Den tar hänsyn till att allt är relativt då den säger att en rörelse vid
opåverkan kommer att vara oförändrad gentemot något som är ständigt
oförändrat (summan av alla rörelser), till skillnad mot den gällande
versionen där hastighet och riktning ej relateras till något.
När man avskaffade det
absoluta rummet så borde man nog ha insett denna brist i tröghetslagen tycker jag. (det gjorde man kanske men försökte man lösa den?)
Och vad skulle kroppar annars relatera sina rörelser gentemot? För
något finns det ju som skapar balans, något som är konstant.
Och det enda konstanta i fråga om rörelse i universum som jag
ser det är just summan (balansen) utav alla kroppars rörelser.


Den här hos kropparna fulla hänsynen till varandra är en slags fulländad
empatisk förmåga hos dem (även om den är begränsad till att beröra rörelse och attraktion) . Dom gör inga undantag i sitt hänsynstagande för då skulle det inte fungera. Empatin innebär även en viss tilldragelse till varandra vilket vi tolkar som gravitation. Några gravitoner kommer man aldrig att finna, det vågar jag påstå.

Det behövs ju inga partiklar för att upprätthålla en kropps relativa
rörelser, så varför skulle det behövas partiklar för att upprätthålla
kroppars attraktionspåverkan på varandra?
(Jag tror alltså inte på att rummet kröker sig utan snarare på att det som
befinner sig i rummet kröker sig. Men jag kan inte styrka denna biten då jag inte mäktar med att komma med en alternativ relativitetsteori. Men det som kan möjliggöra en sådan uppdatering tror jag är om vi bättre lär känna ljusets natur. Ljusets krökning vid tung massa var det väl främst som dom ansåg styrkte det här med rumskrökning.)

På den här vägen fick jag alltså intresse för empati. Universum talar om för mig att empati är något grundläggande och viktigt, åtminstone för de fysiska kropparna och kanske även för oss?

Jag tyckte själv att tanken om himlakropparnas "empati" lät ytterst flummigt och tveksamt förut, men numera är jag inspirerad utav Martinus kosmologi och den lär ut att allt på sätt och vis är levande, även himlakroppar. Därför kan jag numera lättare tänka mig att fysiska kroppar har denna slags empati på automatfunktion.
Varför kalla den empati? Därför att den involverar ett fullt hänsynstagande
som är utan begränsningar. Att vara empatisk för oss är att ta så stor hänsyn som möjligt till så mycket som möjligt. Bristande inlevelse/insikt/kunskap ger bristande empati.
Dessutom finns attraktionsaspekten i form utav gravitationen.
Empati som jag ser det innebär kärlek/medkänsla/attraktion + hänsynstagandet (som kan vara hänsyn till aspekter/kunskap/individer mm).
Hjärta + hjärna för oss människor enkelt uttryckt. Ingen fulländad empati
utan att båda dessa aspekter äro fulländade.

Martinus kosmologi är numera mitt bästa redskap för att utveckla och förstå empati, men innan den så filosoferade jag en del själv över begreppet. MK erbjuder mig en djupare kunskap som jag tycker att jag har behov utav, men den beskriver verkligheten i ett ljus som nog dom flesta omöjligt kan ta till sig.
Det finns säkert mycket annat som är bra också om man intresserar sig för empati.

Ok det här var nog inte så mycket till hjälp för någon, men jag tyckte det
var kul att skriva det iaf.
Medveten om att jag sticker ut hakan med det här inlägget men det är ju bara mina personliga åsikter jag vädrar och jag tror inte att jag alltid har rätt.
Livet har så här långt visat att jag ofta har haft fel snarare.
Och jag använder definitioner som kanske är högst personliga även när det gäller själva empatibegreppet.
Konstruktiv kritik går bra om man har sådan.

Postat: 2008-01-17 11:10:25 Rubrik:

--------------------------------------------------------------------------------

Ganesh skrev:Man kan inte banka vettet i barn. Man det går väldigt lätt att banka det ur dom.
Tänk så här, om en "uppfostring" gått snett, vems är felet? Ligger det hos den som skulle uppfostra eller hos den som skulle uppfostras?

Ganesh skrev:1. Det är rätt att göra uppror. Det gällde under amerikanska frihetskriget och det gäller dagens unga. Unga har inte rätt att göra uppror, det är en skyldighet. With whatever means necessary.

Jaså? Ska fundera på det. , är sant.

Ganesh skrev:2. Det är i första hand föräldrarna som skall sätta gränser. I andra hand vuxenvärlden. Gränser måste finnas av åtminstone två skäl, dels för att det blir kaos annars och dels för att det måste finnas gränser att bli rasande på.

Jag trodde det var för att ungar inte hunnit skaffa helhetsbilden. "Nej, Kalle, du får hål i tänderna."

När det gäller elakheter har jag alltid tagit för givet att alla barn vet när de är elaka; att alla vet att den känslan betyder att de gör något som den drabbade har rätt att försvara sig mot, med alla nödvändiga medel (ytterst sällan är hagelgevär ett nödvändigt medel, särskilt inte riktat mot bröstet). Barns elakhet är alltså de onda av barndomens inslag av vuxet beslutsfattande och skall behandlas därefter, med vissa justeringar*.

Emellertid: Jag tror mig ha lärt mig att inte alla alltid inser när en sak gör skada, allt som gör skada är alltså inte elakhet och där måste de vuxna hjälpa till. Eftersom vi vuxna inte alltid kan vara säkra på om en skada är gjord med elakhet från barnens sida så bör man i de tveksama fallen hellre fria än fälla men i gengäld alltid vara bestämd.

jonsch' lära om bestraffning av barns elakheter.
Ett barn som gör elakheter kan inte bestraffas med särskilt mycket minskning på friheten, eftersom barn är beroende av vuxna och alltså inte har mycket frihet och dessutom behöver det mesta av den lilla frihet de har för att kunna göra bot och bättring (väl?).

Ifall en elakhet begås av ett icke svartsjukt barn som får och alltid fått mycket kärlek fungerar det, såvitt inte barnet är ett fall av psykopati, att vänligt men tydligt vara kallsinnig mot barnet; det gäller att kolla att barnet kopplar ihop kallsinnigheten med elakheten, för att det skall fungera. Att bestämma lagom strafftid har jag tyvärr ingen skarp regel för ännu.

Ifall ett barn som lidit/lider brist på kärlek och/eller är svartsjuk begår en elakhet för att hämnas på något, så vet barnet att och anar varför det gjort elakheten och det räcker att inpränta det - tydligare, men inte hårdare (hur?), för varje gång.

Svårt att kommentera, kanske?

Bjäbbmonstret skrev: Ska man slå in benägenheten till rövslickeri eller ska man fostra fria självständigt tänkande människor?

Där sätter du huvudet på spiken, tror jag. Det är fria och tänkande individer vi vill ha. Problemet är att vi alltför ofta verkar misslyckas med den andra halvan, de blir fria men inte tänkande.

Bjäbbmonstret skrev:

sommar skrev: Dock är det mobbbarna som ska flytta och inte den/de mobbade om det anses att de inte kan vara på samma ställe längre.

Inte självklart. Inte fråga om att hitta syndabockar att stämpla utan lösa upp situationen så bra som möjligt för alla inblandade. En flyttad mobbare är heller ingen garanti för något så länge han har "kompisar" kvar på skolan.
När det gäller mobbning så måste man jobba med gruppen minst lika mycket som med individerna. Det finns inga snabba lösningar.

Jo, det är sant. Fast jag tror att man måste dela på dem om allt annat man provat inte funkar o. den mobbade ännu känner sig otrygg. o. då är de de som ställt til med lidande & skada som ska flytta på sig om den mobbade inte absolut vill flytta förstås.

KrigarSjäl skrev:Det är en klyscha att alla som mobbar skulle må dåligt. Tror mer det handlar om gruppdynamik.

Det tror jag inte helt på. De som mobbar är ofta osäkra i sig själv o. mår därmed inte så bra, så ger dig sig på en svag person för att visa sig själv tuffa & starka o. drar med sig kompisar som inte vågar stå emot så mår de dåligt pga det + kanske även för att de vet att de eg. gör fel, så visst finns det grupptryck med i bilden. Sedan det finns det säkerligen mobbare som mobbar utan att må dåligt; empatilöshet osv.. Bl.a. därav att dagens samhälle ser ut som det gör..

Är antalet elaka barn förfärande stort?

Ganesh skrev:Är antalet elaka barn förfärande stort?

Nej, det tror inte jag iaf. men mobbing är en inte helt ovanlig förteelse, tyvärr.

Oj vad mycket klokt av
Pemer (instämmer med Jonsch!), Bjäbbis (ja, jag känner igen detta med lydnaden!!), Ganesh (uppfriskande!), Jonsch, Micke (får läsa bättre när jag är piggare), Kvasir ("fri" med eller utan "tänkande" - en aforism!)
jag har missat idag!
Fan också...

En undring: jag vet inte, någon stor andel av alla människor kanske det inte är (eller??) - men är det inte även relativt sett fler än förut som försöker ta intelligent medborgar- eller medmänniskoansvar i allmänna frågor?

Och frekvensen av våldsverkare - går kanske också i vågor? Just nu har vi mycket som provocerar, inklusive direkta förebilder från USA... men jag har läst någonstans att gatorna på 1600-talet här i Uppsala eller i Stockholm var riktigt ruskigt mycket farligare än idag... (är dock ingen expert.)

- för att försöka avdramatisera nutiden och sätta in saker i sammanhang litet...